Varför kapitalisterna räddar Chavez

New York Times (via Aqurette) rapporterar om utvecklingen i Venezuela:

President Hugo Chávez, buffeted by falling oil prices that threaten to damage his efforts to establish a Socialist-inspired state, is quietly courting Western oil companies once again.

Until recently, Mr. Chávez had pushed foreign oil companies here into a corner by nationalizing their oil fields, raiding their offices with tax authorities and imposing a series of royalties increases.

But faced with the plunge in prices and a decline in domestic production, senior officials have begun soliciting bids from some of the largest Western oil companies in recent weeks — including Chevron, Royal Dutch/Shell and Total of France — promising them access to some of the world’s largest petroleum reserves, according to energy executives and industry consultants here.

Och:

Embracing the Western companies may be the only way to shore up Petróleos de Venezuela and the raft of social welfare programs, like health care and higher education for the poor, that have been made possible by oil proceeds and have helped bolster his popular support.

Socialismen är inget annat än ett ruttet system av och för parasiter och tjuvar. Först stjäl de (”nationaliserar”) andras privata egendom, med rationaliseringar om att ”folket” inte behöver dessa, enligt deras marxistiska världsbild, ”parasiter” (kapitalister och affärsmän), sedan kör de företagen, ekonomin och landet i botten, genom att konsumera upp allting.

New York Times igen:

“Chávez is celebrating the demise of capitalism as this international crisis unfolds,” said Pedro Mario Burelli, a former board member of Petróleos de Venezuela. “But the irony is that capitalism actually fed his system in times of plenty,” he said. “That is something Chávez will discover the hard way.”

Man skulle kunna tro och hoppas att Chavez skulle lära sig något av detta, men det är nog rena önsketänkandet. För istället för att överge socialismen och börja erkänna och respektera kapitalisternas moraliska rätt att producera och profitera – söker Chavez locka till sig nya offer som han kan parasitera på. Och otroligt nog finns det de affärsmän som funderar på att rädda Chavez och hans socialism.

Vad de borde göra är att lämna Chavez i sticket. Låt Chavez ruttna bort tillsammans med hans socialism. Det är det enda rättvisa. Om de bara var konsekventa på denna punkt, då skulle det sända ut en klar och tydlig signal till alla socialistiska banditer som Chavez, nämligen att de inte kan komma undan med att parasiter och suga ut kapitalisterna. Kort sagt, att orättvisa inte lönar sig.

Varför lär inte affärsmännen lämna Chavez till sitt öde? Det är en bra fråga. Om du frågar dem kommer de säkerligen svara dig att vi måste vara ”praktiska” och ”realistiska”. Men eftersom det inte finns något praktiskt eller realistiskt med att backa upp socialistiska diktatorer som Chavez, är detta snarare bara ett svar som ger upphov till fler frågor. Men om ni tänker efter får vi också samma förbryllande svar från våra politiker när de försöker förklara varför de ”måste” sätta in det ena räddningspaketet efter det andra.

Dagens politiska ledare borde studera Venezuela. Inte minst amerikanerna. För vad är det vi har här? Jo, här har vi en väsentligen socialistisk regim som söker ett kapitalistiskt räddningspaket. Om USA fortsätter med att låta staten expandera, låta sedelpressarna gå varma, socialisera sjukvården, förstatliga och ”stimulera”, då kommer USA snart också att hamna i samma position som Venezuela.

Faktum är att dagens ekonomiska kris är, i ett mikrokosmos, ett exempel på vad som väntar oss. Dagens ekonomiska kris är nämligen verket av de socialistiska delarna av USA:s ekonomi. I synnerhet den amerikanska statliga centralbanken som i stort sett fungerar som en enda gigantisk priskontroll på lån. Under en väldigt lång tid har den socialistiska delen av ekonomin, konsumerat på bekostnad av den kapitalistiska delen av ekonomin. Men det finns en skillnad. Chavez söker rädda socialismen genom välgörenhet. George Bush och Barack Obama söker rädda de delar av ekonomin som socialismen inom penningväsendet blåste upp med inflation, med våld och tvång.

Hur ska man förklara denna tragiska ironi? Det är samma defekta mentalitet som präglar den överväldigande majoriteten av de affärsmän som just nu överväger att rädda Chavez, som också präglar den överväldigande majoriteten av politiker som just nu intalar sig själva och som sin omgivning att de bara är ”praktiska”. Vad är denna mentalitet? Vägran att tänka långsiktigt, vägran att tänka principiellt, vägran att tänka bortom konkreterna för dagen, vägran att tänka klart och tydligt, vägran att definiera och använda ord på ett precist sätt, vägran att göra skillnad på verkligheten och andra människors åsikter. Med andra ord: pragmatism.

(Vill ni bättre förstå pragmatismen rekommenderar jag er att lyssna på Tara Smiths föreläsning ”The Menace of Pragmatism: How Aversion to Principle Is Destroying America” som finns tillgänglig på www.AynRand.org. Ni kan också köpa artikeln i PDF-format från www.TheObjectiveStandard.com.)