En epistemologisk skandal

På sjuårsdagen av terrorattackerna i USA, torsdagen den 11 september 2008, sände TV4 Fakta flera dokumentärfilmer på temat. Provocerande nog sände de också en film som heter Loose Change. Med tanke på att TV4 Fakta utger sig för att vara ”Sveriges främsta dokumentärkanal” är detta ganska sensationellt. Eftersom jag har sett Loose Change vet jag att den under inga som helst omständigheter kan betraktas som en seriös dokumentärfilm.

Varför valde TV4 Fakta att sända Loose Change? För att få ett svar på frågan skickade jag ett brev till dem. Så här löd deras ”förklaring”:

”Vi väljer att sända ett antal filmer om elfte september, och det här är en i raden. Vi sänder alltså flera filmer med olika teorier och av olika slag. Den här filmen bygger som du sökert [sic] vet helt på konspirationsteorier( därav den svenska titeln) , många av osannolik art, men är en intressant inlaga. Den har laddats ner av miljoner, har skapat en folkrörelse och går som teaterpjäs världen över. Samtidigt har den förkastats av etablissemanget, senast en BBCdok. igår i SVT. Jag anser att någon kanal i Sverige måste ha modet att visa den i sin helhet. Inte bara plocka ut delar ur den, som igår…. Vår kanal har ju förmånen att visa en rad motbilder till Loose change, och därför tycker jag att den är viktig att visa.”

TV4 Fakta säger att filmen presenterar en konspirationsteori ”av osannolik art” (vilket är en eufemism för godtyckligt nonsens). De säger inte desto mindre att filmen är ”intressant”. De säger att ”etablissemanget” har förkastat filmen (vilket de gjorde rätt i), men TV4 Fakta har ”modet” att visa denna film (mod?). Detta är ”viktigt” (varför?). Hur som helst, säger TV4 Fakta, kan ingen anklaga dem för att ta ställning för eller emot denna film, eftersom de dessutom visar ”motbilder” (kräver grundlöst nonsens att man kommer med en ”alternativ” förklaring?). Vad är det som ligger bakom TV4 Faktas rationaliseringar här? Det är agnosticism.

Vad är agnosticism? Agnosticism är idén att kunskap är, i princip, omöjligt och att det enda ”rimliga” därför är att avstå från att ta ställning. I teologiska sammanhang innebär agnosticism att man säger följande: ”Kanske, kanske inte, finns det en Gud. Jag vet inte, ingen vet, ingen kan veta”. Agnosticism är inte detsamma som att bara säga att man inte vet när man faktiskt inte vet. Om du studerar två teorier och upptäcker att det finns lika mycket som talar för dem, då är det helt i sin ordning att du säger: ”Jag vet inte”. Det är också helt i sin ordning att du inte tar ställning. Om du däremot upptäcker att överväldigande bevis talar för den ena teorin och ingenting talar för den andra, och ändå säger du: ”Jag vet inte” – då är det ett utslag för agnosticism.

Agnostiker vill gärna framställa sig själva som ”rättvisa, ”ärliga”, opartiska”, etc. I själva verket är deras hållning fullständigt irrationell. Det finns inte någon anledning att säga ”Jag vet inte” om du står inför två teorier, där den ena kan backas upp med fakta och logik, och den andra inte backas upp med någonting alls. Vad är det man inte vet för att kunna dra en slutsats? (Man är inget annat än en patetisk fegis om man inte kan ta ställning i en sådan här situation.)

Agnostiker ställer ofta upp allvetande som en implicit standard för att ursäkta sin agnosticism, men detta är en irrationell standard. Människor är inte allvetande, men vi behöver inte vara allvetande för att kunna veta någonting med säkerhet. Allt som krävs för att vi ska ha rätt att vara säkra på vår sak är att vår kunskapskontext ger oss rätt till det. Om allt vi vet talar för en slutsats och inget talar för motsatsen, då har vi rätt att – inom denna kontext – dra slutsatsen med säkerhet.

Agnostiker brukar vända på bevisbördan. Om du till exempel säger att Gud inte existerar, då är agnostikern den som säger: ”Gud är ovetbar. Så hur kan du bevisa att Gud inte existerar?” Men bevisbördan ligger alltid på den som säger att något är fallet, inte på den som inte säger att något är fallet. Vidare är okunskap som sådant inget argument för eller emot någonting. (Att hänvisa till okunskap som ett argument är ett logiskt felslut.)

Agnostikerna använder ofta sin okunskap som ett argument för att göra prognoser om att saker, som de inte känner till, kanske kan bli bevisade i framtiden. ”Kanske det inte finns några bevis för Gud idag. Men vem vet? Imorgon kanske det gör det. Hur som helst kan jag inte ta ställning”. Men hur kan man göra prognoser om det principiellt ovetbara? På vilka grunder gör man sådana här prognoser? Varför tror de att det kanske dyker upp bevis för Guds existens imorgon?

Agnosticism är naturligtvis ingen olyckshändelse. Begreppet myntades av Thomas Henry Huxley. Huxley tog naturligtvis intryck av den modern filosofi. I synnerhet tog han intryck av David Hume och Immanuel Kant.

Humes ”empiriska” meningsteori satte stopp för alla möjligheter att besvara grundläggande metafysiska frågor. Enligt Hume var allt som vi inte kunde verifiera genom direkt erfarenhet rent nonsens. Så eftersom vi inte kan ”se” kausalitet (allt vi ser är ”händelser i följd”), är det ”nonsens”. Eftersom vi inte kan ”se” ett ”jag” när vi ägnar oss åt introspektion (allt vi ser är ”förnimmelseknippor”), så det är ”nonsens”. Vi kan inte se en ”yttervärld” (allt vi ser är vår ”erfarenhet”), om vi med det menar en värld bortom vår erfarenhet, så även detta är ”nonsens”. Etc. Vi kan och behöver visserligen inte utesluta att dessa saker finns, säger Hume. I synnerhet inte när det kommer till våra vardagliga liv, då vi måste förlita oss på dessa saker. Men vi kan, enligt Hume, inte säga att vi har några rationella skäl att tro på dessa saker heller. (Att vi ändå envisas med att gå runt och tror på dem beror står endast att finna i inbillningen och vanans makt.)

Då som nu insåg många att Humes filosofi utgjorde en attack mot förnuftet. Och i den mån man tog den på allvar, skulle den göra naturvetenskapen omöjlig. Kant sade att han ville rädda naturvetenskapen från Hume. Olyckligtvis bestod Kants ”svar” till Hume att göra världen, som vi erfar, kausalt ordnad genom att förklara kausaliteten som en subjektiv skapelse hos det mänskliga medvetandet. Men, betonade Kant om och om igen, vi erfar bara världen som den ”framträder” för oss (”fenomenvärlden”), inte världen som den ”egentligen” är (”noumenalvärlden”). Världen som den ”egentligen” är, är något för oss helt ovetbart. Ser vi till världen som den ”framträder” för oss, har vi inga skäl att tro på Gud, men vem kan utesluta att Gud existerar i världen så som den ”egentligen” är? Denna värld är ju trots allt principiellt ovetbar.

Resultatet av Hume och Kants filosofi är människor som säger: ”Hur vet du att solen går upp imorgon? Bevisa det!”, eller: ”Hur vet du att det inte finns en Gud? Vi kan ju trots allt bara veta världen så som den framträder för oss”. Eller, i en mer ”modern” kontext: ”Hur vet du att attacken mot World Trade Center inte utfördes av George Bush? Bevisa det om du kan!”, eller: ”Hur vet du att de påstådda ‘offren’ för terrorattackerna den 11 september 2001, inte var inblandade i konspirationen? Kan du bevisa det?”

Humes filosofi rationaliserar grundlöst tvivel som, enligt agnostiker, måste ska tas på allvar. Kants filosofi rationaliserar grundlösa spekulationer som, enligt agnostiker, måste tas på allvar. Tillsammans ger Hume och Kants filosofi agnostiker en rationalisering för att jämställa det bevisade med det grundlösa.

Eftersom agnosticism, i sin essens, går ut på att man jämställer det bevisade med det grundlösa, är det egentligen inget annat än epistemologisk egalitarianism. Precis som etisk egalitarianism syftar till att utradera skillnaderna mellan de moraliskt sett bästa och sämsta, genom att förstöra de bästa, syftar epistemologisk egalitarianism till att utradera skillnaden mellan det bevisade och det obevisade, genom att behandla det obevisade som om det var bevisat. Men precis som etisk egalitarianism endast resulterar i förstörelse av rättvisan, resulterar epistemologisk egalitarianism i förstörelse av kunskap.

Försök bara föreställa er vad som skulle hända om våra vetenskapsmän blev agnostiker som vägrar ta ställning mellan det bevisade och det grundlösa. Då skulle vetenskapen inte bara börja stagnera, den skulle förstöras. På samma sätt bidrar TV4 Faktas agnosticism till att kraftigt devalvera innebörden av fakta genom att sända ”dokumentärfilmer” som Loose Change.

Det är här viktigt att betona att det grundlösa eller godtyckliga saknar helt ett epistemologiskt värde. Leonard Peikoff förklarar:

”An arbitrary claim has no cognitive status whatever. According to Objectivism, such a claim is not to be regarded as true or as false … The truth is established by reference to a body of evidence and within a context; the false is pronounced false because it contradicts the evidence. The arbitrary, however, has no relation to evidence, facts, or context. It is the human equivalent of [noises produced by] a parrot … sounds without any tie to reality, without content or significance.

In a sense, therefore, the arbitrary is even worse than the false. The false at least has a relation (albeit a negative one) to reality; it has reached the field of human cognition, although it represents an error—but in that sense it is closer to reality than the brazenly arbitrary”. (Ur The Philosophy of Objectivism, föreläsning 6, via The Ayn Rand Lexicon.)

Hur bör man då förhålla sig till det godtyckliga? Peikoff: ”If it is arbitrary, it is entitled to no epistemological assessment at all; it is simply to be dismissed as though it hadn’t come up…” Detta är vad TV4 Fakta borde ha gjort med Loose Change. Detta är också normalt sett vad vi gör när vi hör godtyckligt nonsens. Agnostikerna vid TV4 Fakta valde istället att ta det på allvar.

Därför måste man fråga sig: Om man kan sända Loose Change, som om det var en film värd att ta på allvar, vad kan man då inte sända? Kommer de att sända ”dokumentärfilmer” som säger att Förintelsen aldrig ägde rum? Kommer de att sända ”dokumentärfilmer” som säger att det finns en världsomfattande judisk konspiration? Eller kommer de att sända ”dokumentärfilmen” Expelled som säger att en konspiration bland biologer utestänger anhängare av Intelligent Design?

Att TV4 Fakta sänder smaklöst, godtyckligt nonsens som Loose Change är inget mindre än en skandal – en epistemologisk skandal.