Hyresgästföreningens irrationella kamp

Hyresgästföreningen kampanjar för en socialdemokratisk valseger. Men vad mer konkret är det de slåss för? Inte är det för fler bostäder. Munkhammar fyller i:

Innehållet i deras kampanj är rent fientligt mot dem som vill ha någonstans att bo. Hyresgästföreningens krav är att det så kallade hyrestaket ska finnas kvar [de borgerliga vill tydligen ta bort det]. Det är en statlig reglering om hur högt hyror får sättas. Men vad händer om staten, som idag, ställer en lång rad krav på hur byggandet av bostäder ska vara – som omöjliggör enkla och billiga bostäder – och samtidigt sätter ett tak för hyran? Naturligtvis byggs inte tillräckligt med lägenheter. Och man får köer, som idag, och en omfattande svart marknad.

Det fanns en liknande hyresreglering på Manhattan i New York för några decennier sedan. Den resulterade i att cirka 80 procent av bostadshusen i Harlem blev brandskadade. Varför? Jo, husens ägare fick ut mer på brandförsäkringen än de fick ta ut i hyra av sina hyresgäster. Nu har denna reglering slopats och Harlem blomstrar. Den socialdemokratiska maktmaskinen är inte bara en demokratisk tvivelaktighet utan även ett hinder för reformer som skulle lösa viktiga problem.

Det är naturligtvis bara rättvist att folk som slåss för hyresregleringar och alla andra destruktiva interventioner i ekonomin, som bland annat omöjliggör bostadsbyggandet, också får lida av det. Men varför ska andra som istället vill ha en fri bostadsmarknad behöva lida av det? Det är knappast rättvist.

Det ligger, i förbigående sagt, ju knappast i hyresgästföreningens medlemmars intresse att slåss för dagens reglerade bostadsmarknad. Det illustreras bland annat av det faktum att folk gör precis allt de kan för att behålla sin lägenhet, även om de inte längre tänker bo där, just eftersom de vet att det är så oerhört svårt att få tag på en ny lägenhet. Precis som på arbetsmarknaden får man en otrygghet som är ett uttryck för rädslan för att behöva vänta i flera år i bostadsköer. Faktum är att det endast är en på fri bostadsmarknad som det återigen kommer att finnas en möjlighet för hyresgästerna att välja och på så vis sätta en press på hyresvärdarna att börja konkurrera om kunderna.

Det faktum att Hyresgästföreningen slåss emot sina medlemmars intresse är ett bra exempel på att människor inte alltid vet vad som faktiskt främjar deras egenintresse, och att alla människor därför inte är egoister. För sanningen är ju den att alla vinner på en fri bostadsmarknad.