Värna om individens religionsfrihet: förbjud böneutrop

I Växjö har polisen beviljat Stiftelsen Växjö muslimer ett tillstånd för böneutrop. Varje fredag kommer således ett religiöst budskap tvingas ned i halsen på omgivningen.

Det är en skam att polisen i Växjö tog detta beslut. Det må vara så att ordningslagen inte ger dem makten att ta hänsyn till det religiösa budskapet i böneropet, men det borde den. Ordningslagen borde nämligen ta hänsyn till individens rätt till religionsfrihet, vilket inkluderar rätten att slippa tvingas på religion och religiösa budskap.

Trots att detta är ytterligare ett skandalöst steg i fel riktning—mot islamiseringen och, därmed i förlängningen, teokratiseringen av Sverige—så glädjer det mig att det finns ett några röster som på huvudsakligen liberala grunder argumenterar för att böneutrop bör förbjudas.

Kristdemokraternas partiledare Ebba Bush Thor ska ha beröm för att i religionsfrihetens namn säga nej till böneutrop. En annan som ska ha beröm för att ha tagit upp frågan är moderaternas Ann Heberlein. Argumentation är inte perfekt, men när det kommer till frågans kärna får de till det.

Lika så Jonathan Derneborg, ordförande för KDU Fyrbodal:

Oavsett vilken religion du har så ska du kunna få sprida ditt budskap på gator och torg. Du ska som privatperson kunna höra det religiösa budskapet, och komma undan det om du så vill. Om en moské i ett bostadsområde har regelbundna böneutrop varje fredag, så tränger sig det uppmanande religiösa budskapet in i deras grannars hem. De har inte möjlighet att stänga av ljudet. Vill de slippa utropet så måste de lämna området då böneutropet pågår. Detta är inte rimligt för människor som betalar eller har betalat för att bo i ett område.

Amen!

Att så många på så rationella och liberala grunder vill förbjuda böneutrop—och därmed sakta ned islamiseringen av Sverige—ger mig lite hopp inför framtiden. Låt oss nu bara hoppas på att debatten leder till ett förbud mot böneutrop.

(Kom inte dragandes med några haltande och relativiserande jämförelser med kyrkklockor. Kyrkklockor sprider inget religiöst budskap. Men visst, om någon mot all förmodan kan visa att ringande kyrkklockor kan rationellt jämföras med högtalarutsända islamiska böneutrop på upp till 110 db, då har jag inga principiella problem med att förbjuda dem också.)

Annonser

Proppmätt “elitism”?

Rebecca Weidmo Uvell, borgerlig opinionsbildare, har skrivit en bra kolumn om miljöpartiets kampanj mot flyget, bilen och allt annat som ger guldkant på tillvaron:

En flygskatt på upp till 400 kronor extra per utrikesbiljett drabbar nämligen inte höginkomsttagare, som välmående medieelit på Södermalm eller Gustav Fridolin. Jag växte upp på 80-talet, när marginalskatterna var över 80 procent och inga lågprisflyg fanns. Då var resande en klassfråga. Bara de rika hade råd. De andra campade.

I dag är resande för alla. Men detta vill Miljöpartiet ändra på. De vill ändra på att även barn i familjer med de lägsta inkomsterna åtminstone ibland ska ha råd att se ett annat hörn av världen. Men 1 600 kronor extra för en resa för en tvåbarnsfamilj räcker inte. Miljöpartiet går till val på att fördubbla den.

Uvells kommentarer fick mig att tänka på något Ayn Rand skrev för nästan femtio år sedan:

Whom and what are [the environmentalists] attacking? It is not the luxuries of the “idle rich,” but the availability of “luxuries” to the bread masses of people. They are denouncing the fact that automobiles, air conditioners and television sets are no longer toys of the rich, but are within the means of an average American worker—a beneficence that does not exist and is not fully believed anywhere else on earth.

What do they regard as the proper life for working people? A life of unrelieved drudgery, of endless, gray toil, with no rest, no travel, no pleasure—above all, no pleasure. Those drugged, fornicating hedonists do not know that man cannot live by toil alone, that pleasure is a necessity, and that television has brought more enjoyment into more lives than all the public parks and settlement houses combined. (The New Left: The Anti-Industrial Revolution, 1971, s. 148.)

Min enda egentliga invändning till Uvells kolumn är att hon tillskriver miljöpartiet, och deras medlemmar och väljare, ett (relativt sett) alldeles för “förståeligt” motiv, nämligen att de tillhör en liten rik och privilegierad elit som är så pass avskärmad från resten av samhället att de helt enkelt inte kan förstå hur deras människofientliga politik påverkar andra; speciellt inte låginkomsttagare som vanligtvis inte har råd att offra sig för “miljön”.

Den svårsmälta sanningen är att miljöpartiet inte drivs av proppmätt “elitism”. De drivs av ett hat för människan. De hatar henne eftersom hon exploaterar den orörda (“heliga”) naturen.

Att människor måste exploatera naturen för att överleva har ingen betydelse. Deras måttstock för gott och ont är nämligen inte främjandet av människans liv, utan bevarandet av den orörda (“heliga”) naturen. Vilket betyder: minimerandet av människans “ekologiska avtryck”.

Det är därför de är så kallblodigt likgiltiga inför de uppoffringar, den fattigdom och det onödiga lidande deras politik medför.

Ta över “problemformuleringsprivilegiet”

Ayn Rand skrev en gång att “When opposite basic principles are clearly and openly defined, it works to the advantage of the rational side; when they are not clearly defined, but are hidden or evaded, it works to the advantage of the irrational side.”

Har du någonsin tänkt på att nästan ingen som ifrågasätter miljörörelsens sätt att identifiera eller formulera så kallade miljöproblem? Oavsiktligen och okritiskt har de allra flesta anammat deras moraliska ramverk.

Hur kommer detta sig? Svaret ligger delvis i det Ayn Rand säger i citatet ovan nämligen att miljörörelsens principer—i synnerhet deras måttstock för gott och ont—är sällan klart och tydligt definierade.

De flesta miljöaktivister vet att de inte skulle ha en chans om de bara var klara och tydliga med deras måttstock.

Enligt miljörörelsens chefsideologer är måttstocken inte främjandet av människans liv och välbefinnande, utan bevarandet av “den orörda naturen”. Peter Schwartz uttryckte det bäst: Deras mål är inte skydda naturen för människans, utan från människan.

Enligt miljörörelsen är människans exploatering av naturen fel. Inte för att det på något sätt skulle vara dåligt för människan. Tvärtom att exploatera naturen är en förutsättning för att vi ska kunna överleva och blomstra!

Enligt miljörörelsen är det fel att skövla skog för att bygga bostäder, trots att det innebär en förbättring av människans miljö. Det är fel att bygga vattenkraftverk, trots att det innebär en förbättring av människans miljö.

Miljöaktivister tenderar att motsätta sig genmanipulerade grödor, trots att det kommer att göra det möjligt för miljarder fler att äta sig mätta och undvika undernäring. Genmanipulerade grödor utgör alltså innebär en förbättring av människans livsmiljö—ändå motsätter de sig dem.

De motsätter sig också eldningen av fossila bränslen trots att detta är vad som har gjort det möjligt för fler av oss att leva rikare, friskare och bättre liv än någonsin—trots att det har gjort klimatet säkrare än någonsin.

Det är därför miljörörelsens politik är så människofientlig. Det är därför så många miljöaktivister har nihilistiska fantasier om en värld utan människan. Det är därför så många miljöaktivister ser på människan som en cancer och på nya barn som ett problem som vi måste minimera—en synd. Det är därför som deras “seriösa” lösning på “klimatkatastrofen” inte är att bygga fler kärnkraftverk utan att istället minska eldningen av fossila bränslen—och därmed fördöma mänskligheten till energifattigdom med allt vad det innebär. (Idag lider minst en miljard människor av energifattigdom, det vill säga en brist på den energi som behövs för att vi ska kunna producera mat för miljarder, massproducera alla varor och tjänster som gör vår överlevnad möjlig, rent vatten, belysning, matlagning utan hälsofarlig rök, transporter och telekommunikationer, fungerande sjukvård, etc., etc., etc.)

Miljörörelsens förmåga att forma debatten hänger på deras förmåga att smuggla in deras människofientliga måttstock. Den smugglas in genom att sällan namnges eller klart och tydligt definieras. Det är detta som gör att de kan sätta agendan och definiera debatten. Ge inte miljörörelsen chansen; låt dem inte komma undan.

Så här kommer en rekommendation till nordens frihetliga debattörer: Ta över “problemformuleringsprivilegiet” genom att klart och tydligt definiera din egen måttstock. Och kräv av dina meningsmotståndare att de gör detsamma.

Flyget gör människans miljö bättre, inte sämre

Tidigare i år infördes flygskatten för att straffa svenskarna som (enligt SVT) har blivit “bortskämda” med billiga flygresor. Ju längre resor, desto mer ska svenskar straffas. Att “kunna fynda en flygbiljett för under hundralappen till Berlin eller London kommer snart vara ett minne blott. En del miljöpartister vill att man ska tredubbla flygskatten. Argumentet för flygskatten är att flyget bidrar till “klimatutsläpp” som är “dåligt för miljön”. Flyget orsakar alltså “klimatförändringar” och måste därför begränsas eller stoppas.

Låt oss ignorera att det finns inga vetenskapliga belägg för att den globala uppvärmningen kommer att få katastrofala konsekvenser. Låt oss ignorera att i den mån den milda uppvärmningen för med sig klimat-relaterade problem kan vi handskas med dem med hjälp av vår fossilbränsle-baserade industri och teknik. Låt oss ignorera att svenskarnas samlade “klimatutsläpp” gör varken till eller från om syftet är att bromsa uppvärmningen—något som många kritiker har påpekat. Låt oss ignorera implikationen av detta, nämligen att om svenskarnas samlade “klimatutsläpp” varken gör till eller från, då gör inte heller den enskilde individens “klimatutsläpp” någon skillnad, varför flygskatten straffar enskilda individer för påstådda klimat-relaterade problem som deras flygresande omöjligen kan orsaka. Flygskatten innebär således att man straffar oskyldiga individer för påstådda klimat-relaterade problem som de alltså omöjligen kan vara ansvariga för. Hur kan man någonsin försvara detta på moraliska grunder? Det kan man inte—och ingen har ens försökt. Men låt oss också ignorera detta.

Många kritiker till flygskatten gör många bra poänger. Men alldeles för många av dem begår också ett misstag när de oavsiktligen omfamnar miljörörelsens korrupta måttstock för gott och ont. Man kan se detta när de t ex säger att “miljöförbättringen” av att begränsa flyget är i bästa fall “marginell”. Detta är fel. Att begränsa flyget är inte att förbättra miljön, utan att tvärtom försämra den.

Jag är medveten om att detta låter lite “out there”, men ge mig en chans så ska jag förklara vad jag menar.

Vad är gott och ont? Vad är bra eller dåligt? Vad är av värde? För att avgöra detta behöver vi en måttstock, värdemätare eller standard. Som en anhängare av Ayn Rands filosofi objektivismen håller jag att den enda giltiga måttstocken för moraliska värden är människans liv: det som främjar människans liv är gott medan det som hämmar det är ont. (När jag säger “människans liv” menar jag individens liv då det bara finns individer; det goda är gott, bra eller värdefullt för någon och denna någon är alltid en individ.)

Enligt denna måttstock är sådant som mat, vatten, kläder, boende, medicin såväl som billig, rik och pålitlig energi gott då det gör mänsklig överlevnad möjlig.

Men människan kan inte bara leva på bröd. Vi har också många själsliga överlevnadsbehov. Vi behöver t ex självkänsla, syfte och mening, variation och njutning, för att inte tala om konst och underhållning. Vi har ett behov av att lyssna på Metallica, “binga” tv-serier på Netflix, spela X Box One och när man har tid och pengar, resa världen runt för att jobba; semestra; hälsa på släkt och vänner; etc., etc., etc. Som transportmedel har flyget förbättrat våra liv och tillvaro något enormt. Och precis som mat, kläder, boende, medicin, etc., alltså ett objektivt värde—men endast om din måttstock är främjandet av människans liv och välbefinnande.

Om begreppet “miljö” har en mening, då måste det syfta till människans naturliga omgivning. Att forma om vår naturliga omgivning, dvs miljön, så att den bättre tjänar människors överlevnadsbehov är att förbättra miljön. Att t ex skövla en skog för att kunna bygga bostäder är att forma om miljön så att den bättre tjänar människors överlevnadsbehov. Att skövla skogen för att kunna bygga bostäder är alltså en miljöförbättring.

Vad vi gör när vi skövlar en skog är att vi tar något som är av ett mindre värde för oss (skogen) för att bygga något som är av ett större värde för oss (bostäder). Att bo i ett hus är objektivt sett bättre för oss än att bo på gatan eller i skogen. Det är därför ingen rationell människa vill vara hemlös och tvingas sova på gatan. Samma sak med att odla upp mark för att producera mat. Jordbruket är, som sådant, en miljöförbättring. Att ha en god tillgång till billig mat är objektivt sett bättre för oss än att svälta ihjäl.

Samma sak med flyget. Att bygga flygplan och flygplatser innebär att vi formar om vår naturliga omgivning så att den bättre tjänar våra överlevnadsbehov. Och med tanke på hur mycket pengar vi är villiga att spendera på att flyga—och att fler och fler väljer att flyga så fort de får en chans—kan vi konstatera att flyget utgör en enorm miljöförbättring. (Till den som säger att flyget också har gjort våra liv sämre på grund av dess samlade bidrag till den milda globala uppvärmningen och de klimat-relaterade problem det eventuellt kan ställa till med, svarar jag att i relation till hur mycket flyget har gjort våra liv bättre så råder det ingen tvekan om att flyget är en nettovinst av gigantiska proportioner. Ska vi prata om nackdelar, då ska vi också prata om fördelar.)

Om vi håller människans liv och välbefinnande som måttstock då kan vi se att flyget är en miljöförbättring medan alla försök att begränsa det utgör en miljöförsämring. Flyget är något som vi ska vara glada för och villiga att kämpa för, inte uppoffra. Det minsta vi kan göra för miljöns skull—människans miljö—är att avskaffa flygskatten.

Jämfört med vad?

När Betsy DeVos blev USAs nya utbildningsminister så fick den amerikanska debatten om det fria skolvalet ny energi. Anledningen är att DeVos har i flera år lobbat för att luckra upp det statliga skolmonopolet i Michigan med skolpeng och friskolor. Sedan början av 1990-talet har Michigan tagit små steg i den riktningen genom att öppna upp för friskolor. Således har en stor del av den amerikanska debatten om skolvalets värde handlat om utvecklingen i Michigan.

En del journalister och kritiker menar att friskolereformen i Michigan har varit en katastrof. De menar att de flesta friskolor är usla och misslyckats med att lyfta den generella utbildningskvalitén i delstaten. Michigans erfarenheter med friskolor visar därför, säger en del journalister och kritiker, att “oreglerade marknadskrafter” har misslyckats med att producera bättre skolundervisning.

Trots att den amerikanska skolvalsdebatten inte direkt påverkar oss i norden finns det ändå en viktig metodologisk lärdom att dra av den; en lärdom som har implikationer för de av oss som vill stå upp för kapitalism och individens frihet och stå emot étatism och individens förslavning.

Varför påstår en del att Michigans friskolor är usla? På vilka grunder? De hänvisar till de absoluta skolresultaten (t ex råa testdata) som tyder på att de flesta friskolor ligger på en låg nivå jämfört med genomsnittet för delstatens offentliga skolor. Och delstatens offentliga skolor ligger i sin tur ganska dåligt till jämfört med de bästa delstaterna.

Om detta råder det egentligen ingen dispyt, inte ens bland friskolornas försvarare. Så vid en första anblick låter detta som ett ganska rimligt att dra slutsatsen att Michigans friskolor är inget att ha. Men vi tänker efter kan vi se att det inte är fullt så rimligt som man skulle kunna tro.

Argumentet mot Michigans friskolor hänger alltså på att man tittar på de absoluta skolresultaten i Michigan och att man sedan ställer dem mot de absoluta skolresultaten i de bästa delstaterna. Då Michigan som delstat ligger ganska dåligt till och då de flesta av Michigans friskolor ligger sämre till än genomsnittet för de vanliga offentliga skolorna, så tycks det följa att friskolorna—och “den fria marknaden”—inte fungerar. Men är det verkligen rimligt att använda sig av USAs absolut bästa skolor som måttstock för att döma Michigans friskolor? Nej.

Allt detta blir klarare om vi jämför denna debatt med en annan, nämligen den om kapitalismens överlägsenhet gentemot étatismen.

Hur brukar det ibland låta när en del försöker “bevisa” att kapitalism inte fungerar? En del debattörer försöker bevisa detta genom att påminna oss om att för, säg, 150 år sedan så var massorna extremt fattiga jämfört med idag. Då nästan alla var extremt fattiga jämfört med hur vi har det idag känner de sig berättigade att dra den ologiska slutsatsen att kapitalismen på 1800-talet gjorde oss fattiga. De tar alltså dagens höga levnadsstandard—som i förbigående sagt är en produkt av samma kapitalism som de vill fördöma—som utgångspunkt för att utvärdera och fördöma 1800-talets kapitalism.

Föga överraskande brukar också samma debattörer hävda att kapitalismen inte heller fungerar idag. För att komma fram till det påminner de oss om att i många mestadels fria ekonomier som till exempel Estland finns det ännu många som, med västerländska mått, är ganska fattiga. Eftersom de inte är rika med västerländska mått känner de sig berättigade att dra den ologiska slutsatsen att kapitalismen gör dessa människor fattiga. I verkligheten är det som så att då som nu ärvde kapitalismen en omfattande absolut fattigdom som den, över tiden, helt utraderade här i väst. Och kapitalismen kommer att göra detsamma i resten av världen om vi bara ger den en chans.

I den forna sovjetstaten Estland har real BNP per capita till exempel ökat med 400% sedan början av 1990-talet. De är har inte ännu kommit i kapp rikare länder som Finland och Sverige, men i den här takten är de på god väg. Och i Kina har den absoluta fattigdomen, bara för att ta ett annat exempel, minskat med mer än 90%! Att hur som helst påstå att kapitalismen inte fungerar eftersom varken Estland eller Kina är lika rika som Sverige eller USA är absurt.

För att på ett rationellt sätt förstå och utvärdera olika policies, institutioner och system, då är det avgörande att vi använder oss av rätt utgångspunkt för våra jämförelser. Annars kan man, som vi såg ovan, sluta upp med pinsamt ologiska och absurda slutsatser. Man undviker enklast sådana pinsamheter genom att använda sig av den ursprungliga utgångspunkten.

Ska man utvärdera kapitalismens förträfflighet då bör man alltså börja med hur livet var här i västvärlden runt, säg, år 1800 och hur det har utvecklats sedan dess—inte genom att jämföra med hur bra vi har det idag på 2010-talet.

Gör man detta—genom hela mänsklighetens historia och över hela världen—då kommer vi snabbt se ett tydligt mönster, nämligen att de enorma ekonomiska framsteg som påbörjades under 1800-talet var, för sin tid, enorma och att de utgjorde ett trendbrott. Vi kommer att se att det var tack vare kapitalismen som massornas levnadsstandard förbättrades enormt i USA och Västeuropa. Vi kommer att se att inom loppet av ungefär 150 år så utraderade kapitalismen den absoluta fattigdomen här i väst. Med sådana observationer kan vi enkelt konstatera att kapitalismen är en fantastisk framgångssaga utan dess like.

Så, gör de flesta friskolor i Michigan ett bättre eller sämre jobb jämfört med de absolut bästa skolorna i USA? Nu när vi vet vikten av att ha rätt jämförelsepunkt kan vi enkelt se vad som är olämpligt med denna fråga. Det vore, för att återgå till diskussionen ovan, precis lika orimligt att utvärdera Kinas delvisa omfamnande av kapitalism genom att fråga oss: Är Kina rikare eller fattigare än de absolut rikaste länderna? Om Kina är fattigare följer det då att kapitalismen har svikit Kina och att det inte fungerar? Naturligtvis inte.

Den lämpliga jämförelsepunkt för att bedöma Michigans friskolereform är alltså den ursprungliga utgångspunkten. Ursprungligen fanns det nästan bara vanliga offentliga skolor. Det är således med dessa som vi ska jämföra Michigans friskolor. För de som lever och bor i Michigan är detta alternativen. De bästa skolorna i andra delstater (eller länder för den delen) saknar relevans för vilken skola föräldrar i Michigan kan eller kommer att väljer åt sina barn, precis som de bästa jobben och möjligheterna i USA eller Sverige saknar relevans för vilka jobb eller möjligheter kineser kan eller kommer att söka i Kina. Given denna utgångspunkt: Gör Michigans friskolor ett bättre eller sämre jobb än Michigans offentliga skolorna? Experter som har tittat på detta har kommit fram till att merparten av Michigans friskolor gör ett bättre jobb än de flesta vanliga offentliga skolor; endast ett litet fåtal gör ett sämre jobb.

Valet av utgångspunkt är A och O. Precis som det är fel att resonera med en ogiltig utgångspunkt när det kommer till att bedöma kapitalismen är det fel att resonera med en ogiltig utgångspunkt när det kommer till att bedöma de små stapplande steg mot utbildningsfrihet som alltså friskolorna (möjligen) utgör. Med en giltig utgångspunkt kan vi dock se att även små steg i rätt riktning kan göra skillnad.

Dagens citat

Advocates of determinism cannot escape this fundamental contradiction. They want to claim knowledge, but this requires them to make the choices needed to gain knowledge—yet determinism asserts that they cannot make actual choices. Determinists have to assume that they themselves are outside the deterministic nexus when reaching any conclusions; that they were free to make […]