Nyttiga idioter

Två religionsvetare, Susanne Olsson och Simon Sorgenfrei, säger på SvD Brännpunkt, den 17 april 2011, att det går alldeles utmärkt att kritisera religion och dess utövare. Men av någon anledning gäller det inte islam eller muslimer. Först säger de detta:

Såväl Humanisterna, som har en allmänt religionskritisk hållning, som Sverigedemokraterna, som är speciellt kritiska till islam, tenderar att framställa religion som ett handlande subjekt med egen vilja och handlingskraft. Gång på gång menar man att ”islam påbjuder” oftast förskräckliga handlingar. Muslimers brottsliga gärningar förklaras med att de är just muslimer.

Som religionsvetare menar vi att det inte finns någon observerbar religion skild från de människor som utövar den. Det är människor som skapar religion genom sina handlingar och inte religion som bestämmer hur individer handlar. Det förklarar varför två individer som säger sig tillhöra samma religion kan tolka denna på diametralt olika sätt.

Det är alldeles riktigt att abstraktioner inte är några ”handlande subjekt med egen vilja eller handlingskraft”, men vem – förutom en platonist från helvetet – skulle påstå något annat?

Nåja, låt oss fortsätta:

Som religionsvetare betraktar vi ”religion” som en paraplyterm för mänskliga och sociala föreställningar och handlingar som kan ta sig många olika uttryck. Det finns därmed inget observerbart islam som är förtryckande; det är individer som tar sig makten att dominera i namn av islam. Men vi kan också se hur andra kämpar mot förtryck – också de i islams namn. Att endast låta de förra representera religion skapar inte bara en skev bild, utan bidrar samtidigt till att legitimera just de tolkningar man vill kritisera.

Alltså, om vi inte kan se islam, eftersom det är en abstraktion, då finns inte islam och då kan vi inte kritisera islam. Så bekvämt.

Så vad menas då med islam? Jo, istället är islam ett samlingsnamn för vad muslimer gör. Om så, då finns det lika många versioner av islam som det finns muslimer. Om så, då är islam ett meningslöst ord och vi kan återigen inte kritisera islam.

Om islam är vad muslimerna gör religionen till, på vilka grunder kan man då säga att en del tolkningar är bättre än andra? Följaktligen kan alla muslimer ha rätt och fel, på en och samma gång, beroende på hur de väljer att tolka den. Ingen kan därför anklagas för att ha missförstått eller ens vantolkat någonting; alla tolkningar är lika bra. Följaktligen kan man, återigen, inte kritisera islam.

Man kan inte heller ”stigmatisera” samtliga muslimer för att de delar samma religion, för strikt talat gör de ju inte det, om vi ska tro dessa religionsvetare. Vilket får en att undra vad det är som gör dem alla till muslimer.

Det enda man kan kritisera är en del människor som gör saker i ”islams namn”. Egentligen är det, som vi har sett, meningslöst att säga att man gör någonting i ”islams namn”. Hur kan man göra någonting i islams namn, om det egentligen inte finns något islam att prata om?

Det är bara meningsfullt att påpeka att en del gör någonting i islams namn om det finns en verklig islam att prata om, en islam som alla tolkningar och handlingar måste ställas mot för att rättfärdigas som riktiga eller oriktiga tolkningar eller handlingar, enligt islam.

Om vi tar ställning för att en tolkning är mer rätt än en annan, då antyder vi att den är mer legitim än någon annan. Varför vill vi inte göra det? För då måste vi kanske erkänna att det finns sådana saker som religioner, att islam är en religion och att den, som sådan, faktiskt har ett bestämt innehåll. Men detta ska vi inte tänka på.

Dessa religionsvetare är ärligt talat inget annat än nyttiga idioter precis som västerländska kommunistsympatisörer var nyttiga idioter åt Sovjetunionen. Deras ända syfte är att skydda islam och muslimer från kritik. Och de måste tro att allmänheten är några riktiga idioter, om de förväntar oss att falla för detta desperata försök att blanda bort korten.

En reaktion på ”Nyttiga idioter

  1. Bara för nöjes skull.

    »Såväl liberaler, som har en allmänt extremistkritisk hållning, som AFA, som är speciellt kritiska till nazism, tenderar att framställa extremism som ett handlande subjekt med egen vilja och handlingskraft. Gång på gång menar man att ”nazismen påbjuder” oftast förskräckliga handlingar. Nazisters brottsliga gärningar förklaras med att de är just nazister.

    Som statssvetare menar vi att det inte finns någon observerbar extremism skild från de människor som utövar den. Det är människor som skapar extremism genom sina handlingar och inte extremism som bestämmer hur individer handlar. Det förklarar varför två individer som säger sig tillhöra samma extrema ideologi kan tolka denna på diametralt olika sätt.»

    »Som religionsvetare betraktar vi ”extremism” som en paraplyterm för mänskliga och sociala föreställningar och handlingar som kan ta sig många olika uttryck. Det finns därmed ingen observerbar nazism som är förtryckande; det är individer som tar sig makten att dominera i namn av nazism. Men vi kan också se hur andra kämpar mot förtryck – också de i nazismens namn. Att endast låta de förra representera extremism skapar inte bara en skev bild, utan bidrar samtidigt till att legitimera just de tolkningar man vill kritisera.

    Att ständigt låta Adolf Hitler definiera vad som är islam, istället för exempelvis demokraten Daniel Höglund stärker de nazister som stödjer en extremistisk och onyanserad tolkning av nazismen.»

    Godwins lag förvisso, men jag kunde bara inte låta bli. Nog för att det finns skäl att se till olika former av såväl islam som nazism, men jag tycker min lilla ordlek sätter fingret på exakt hur dum artikeln faktiskt är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s