Livsransoneringen

I Aftonbladet finns det en lång artikel om hur Vattenfallkunder lider för att betala sina höga elräkningar. De fryser, de tvingas stänga av elen, ransonera den. De går vissa nätter utan värme. De gör allt de kan för att försöka spara på sin elkonsumtion.

Aftonbladet vinklar allting mot Vattenfalls ledning som får miljoner i lön och fallskärmar. Poängen är att folk lider eftersom Vattenfalls ledning är girig.

Vad man dock ska komma ihåg är två saker. Elpriset inte beror på girighet. På en fri marknad kan man inte sätta vilka priser man vill och tro att man kan komma undan med det. Man kan inte komma undan med det eftersom det finns faktiskt eller potentiellt sett hur många konkurrenter som helst som gör den idén olönsam. Elpriset beror på utbud och efterfråga och i Sverige har politikerna i decennier fört en politik som att på alla möjliga sätt håller tillbaka energiproduktionen samtidigt som efterfrågan bara har ökat. Det är på grund av politiska, _inte_ teknologiska eller ekonomiska, faktorer mer eller mindre omöjligt att bygga fler kärn-, vatten- eller kolkraftverk. Resultatet är därför oundvikligt: stigande elpriser.

Aftonbladet, tyckare och många politiker som är oförmögna att tänka logiskt eller också att ge intellektuell ärlighet en chans, klandrar ”avregleringen” och ”girigheten”. Men i verkligheten är orsaken till de stigande priserna statens regleringar. Vad man har ”avreglerat” är distributionen av energin. Vad man inte har avreglerat alls är det allra viktigaste i sammanhanget, nämligen produktionen.

Observera att priset på nästan allt annat står stilla eller faller i reala termer. Varför? Svaret är naturligtvis inte att producenterna inom dessa branscher är mindre giriga. Nej, svaret är att producenterna är åtminstone mestadels fria att öka produktionen för att möta efterfrågan, inte bara ge konsumenterna en möjlighet att välja mellan många olika producenter som har fått sina händer och fötter bakbrundna av alla möjliga sorters skatter och regleringar.

Man ska dessutom komma ihåg att man har höjt skatten på energi. Man har infört så kallade elcertifikat, dvs en skatt som ska subventionera utbyggnanden av ineffektiva och dyra energikällor som vind- och solkraft. Sedan har man inom EU infört en handel med utsläppsrättigheter, vilket är en eufemism för att staten ransonerar ut rätten att producera koldioxidutsläpp. Vilket naturligtvis påverkar kostnaden för att producera el, vilket naturligtvis påverkar priset på el uppåt.

Vad som är värt att notera att alla dessa förslag har ytterst sin rot i miljörörelsens agenda att minska vår energikonsumtion. De vill tillintetgöra den industriella revolutionen som gjordes möjlig av en explosion av billig energi. Den materiella fattigdom och det lidande som det orsakar kan man redan idag observera i den icke-industrialiserade och icke-kapitalistiska världen. (Historiskt sett räcker det med att man studerar västvärlden under den förindustriella och förkapitalistiska tiden.) Den materiella fattigdom och det lidande som det kommer att orsaka kan vi nu också bevittna, i slow motion, här i Sverige.

Läs Aftonbladets artikel:

Studenten Sara Holgersson, 25, och fabriksarbetaren Pontus Lodesjö, 30, har haft 15 grader i köket i vinter. Deras två barn går i ulltofflor. Familjen försöker handdiska och tvätta sällan för att minska på strömförbrukningen…

Pensionären Kent Broberg, 71, har en disponibel folkpension på 8 000 kronor. Drygt hälften går till elräkningen varje månad, trots att han eldar i spisarna i de två husen i Smedjebacken utanför Ludvika… I vinter har han haft runt 9 grader i köket. Vissa nätter har han stängt av elen för att ha råd. – Det har varit skitkallt ärligt talat. Men det här är ändå det billigaste sättet jag kan leva på…

Familjen Stålberg har bott i det 80 kvadratmeter stora huset i Odensbacken utanför Örebro i tre år… – Vi får verkligen tänka till innan vi använder ugnen, torktumlaren och elementen. Till nästa vinter ska vi försöka satsa lite mer på vedeldning, säger Lotta Stålberg…

Det är hemskt att läsa, men detta är inte en negativ eller tillfällig ”bieffekt” av den energiransonering som miljörörelsen har propagerat för i decennier. Earth Hour är bara en del av kampanjen; att släcka ett ljus för en timme är en symbolisk handling för att påminna oss om var vi är på väg; mot det ”miljövänliga” Afrika eller Nordkorea. Denna fattigdom och det lidande, som följer, är alltså _målet_ med deras propaganda.

Allt vi behöver för att leva kräver energi. (Kom bara ihåg hur ditt liv begränsas när elen går några timmar.) Att ransonera energin för ”miljöns skull”, vilket är vad miljörörelsen har propagerat för i decennier, är därför att ransonera våra liv. Vad betyder det i praktiken? Att folk måste gå tillbaka till vedeldning och värmeljus, att folk måste fundera på om de överhuvudtaget ska använda sig av ugnen eller torktumlaren, att folk måste frysa inomhus, att folk måste välja mellan att betala elräkningarna eller köpa mat. Det är vad det innebär att offra sig för miljöns skull. Och då ska man komma ihåg att detta är bara början.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s