Om revolutionen i Egypten

Vad tycker jag om revolutionen i Egypten? Det är en katastrof. Detta är inget annat än ännu en seger för islamisterna i Mellanöstern. Det är ett väntat resultat av USA:s irrationella pragmatiska utrikespolitik.

Nu när Mubarak, efter mycket om och men, har avgått sägs det att det finns en möjlighet för demokrati att etablera sig i Egypten. En del påstår att det vi ser nu är början på en befrielsevåg över Mellanöstern av ungefär samma natur som den befrielsevåg som följde efter Berlinmurens fall 1989. Det är meningen att detta ska göra oss alla hoppfulla inför framtiden i Mellanöstern. Jag ser ingen anledning att vara hoppfull inför framtiden. Tvärtom.

Jag vill då börja med att säga att jag är emot demokrati. Demokrati är ett system som ger majoriteten en obegränsad rätt att härska över minoriteten. Det är fundamentalt oförenligt med frihet. (Se till exempel Sokrates öde.) Men hur illa det blir för minoriteten i en demokrati beror på vad majoriteten vill. Så vad är det då majoriteten i Egypten vill ha? Opinionsundersökningar tyder på att de gärna ser ett Egypten baserat på förtryckande sharialagar. Investors sammanfattar:

• 49% of Egyptians say Islam plays only a ”small role” in public affairs under President Hosni Mubarak, while 95% prefer the religion play a ”large role in politics.”

• 84% favor the death penalty for people who leave the Muslim faith.

• 82% support stoning adulterers.

• 77% think thieves should have their hands cut off.

• 54% support a law segregating women from men in the workplace.

• 54% believe suicide bombings that kill civilians can be justified.

• Nearly half support the terrorist group Hamas.

• 30% have a favorable opinion of Hezbollah.

• 20% maintain positive views of al-Qaida and Osama bin Laden.

• 82% of Egyptians dislike the U.S. — the highest unfavorable rating among the 18 Muslim nations Pew surveyed.

De vill alltså ersätta en sekulär diktatur med islamisk teokrati. Vad vi ser påminner mer om revolutionen i Iran 1979 än något annat. Är detta något man ska vara hoppfull inför? Är detta något man ska glädjas åt? Inte om man värdesätter individens frihet.

Låt mig nu göra det alldeles klart att bara för att jag är emot demokrati, så betyder det inte att jag är för diktatur. Jag står för kapitalism, frihet och principen om individens rättigheter. Jag förespråkar därför det ursprungliga amerikanska systemet med en ”konstitutionell republik” eller en ”liberal demokrati”. Detta är ett system där majoritetens vilja är tyglad av av en konstitution skriven för att skydda individens rättigheter. Folkvalda representanter kommer att väljas in i parlament genom majoritetsval. Våra representanter i parlamentet kommer att ta majoritetsbeslut. Men de kommer inte att kunna rösta om precis vad som helst. De har ingen rätt att rösta om individens rättigheter. De har till exempel ingen rätt att rösta igenom lagar som kränker individens rättigheter, inklusive rätten till egendom. De kan, och bör, rösta igenom lagar som skyddar individens rättigheter eller förslag om hur man ska finansiera statens legitima enheter polis, försvar och domstolar. I ett sådant här system skyddas minoritetens fri- och rättigheter, inklusive den minsta minoriteten av dem alla, nämligen individen, från majoritetens vilja.

För att verkligen förstå vidden av händelserna i Egypten bör man jämföra dagens händelser med vad som hände för ett par år sedan i Iran när stora massor demonstrerade mot teokratin.

Iran är USA:s värsta fiende i Mellanöstern. Trots detta gjorde Obama praktiskt taget ingenting för att backa upp de iranska demonstranterna. Hotet från Iran växer för varje dag som går och här fick man en chans att ge demonstranterna hjälp på traven att göra sig av med mullorna. Varför gjorde Obama praktiskt taget ingenting? Därför att han ville inte försämra USA:s diplomatiska relationer med Iran! Varför? Trots att mänskligheten har samlat på sig tusentals år av dåliga erfarenheter av eftergifter inför skurkar, vägrar Obama och dårarna vid det amerikanska utrikesdepartementet ge upp idén att man kan förhandla bort Irans ambition att, med våld om nödvändigt, sprida den islamiska revolutionen. Denna uppvisade svaghet kommer, naturligtvis, endast att stärka Iran. Det kommer bara att göra dem ännu mer fräcka. Iran planer på att, för första gången sedan 1979, köra ett stridsfartyg genom Suezkanalen görs uppenbarligen med avsikten att provocera och trotsa väst.

Jag är ingen expert, men jag tror faktiskt att den främsta anledningen till att det vi ser hända i Egypten sker nu och inte för tio eller tjugo år sedan, beror just på att USA:s ställning i världen är så otroligt försvagat efter decennier av svaga ledare som har fört mer eller mindre samma obegripligt självdestruktiva utrikespolitik. Om detta är sant, då är det som sker i Egypten oroväckande på mer än ett sätt. Inte bara på grund av alla de skäl som jag har räknat upp, utan också för att det är ett tecken på att ingen längre tar USA på allvar.

Obamas beslut att, till slut, påskynda Mubaraks öde kommer att uppfattas som ännu en fantastiskt eftergift inför arabvärlden. Den lär också resultera i ännu en seger för den islamiska fundamentalismen i Mellanöstern. Vare sig det sker genom demokratiska val eller inte, lär de slut ta över i Egypten. De lär då, i äkta demokratisk anda, göra precis vad en stor majoritet av det egyptiska folket tycker, nämligen implementera islamisk lag i landet och inta en mer fientlig inställning mot Israel och USA.

Man struntar alltså i de iranska demonstranterna för att rädda sina diplomatiska relationer till sin värsta fiende i Mellanöstern. Men man hjälper istället de egyptiska demonstraterna att göra sig av med en relativt västvänlig regim och bereder, i samma veva, samtidigt vägen för västfientliga islamiska fundamentalister att ta över ännu ett land i Mellanöstern. Hela policyn är så obegriplig, ologisk, irrationell och omoralisk, att man känner sig som en karaktär i en roman av Kafka. Det finns bara en sak som är någorlunda konsekvent med Obamas utrikespolitik och det är att man handlar mot USA:s och västvärldens intressen.

Därför säger jag att revolutionen i Egypten är en katastrof.

2 reaktioner på ”Om revolutionen i Egypten

  1. Hade du gjort opinionsundersökningar 1788 i Frankrike hade du säkert fått liknande resultat. Var skulle liksom folket ha fått bildning från att vara emot monarkin?

    Revolution sker när ett halvstort antal folk som är mer upplysta agerar. Med halvstort menar jag att de är tillräckligt många för att ha stor påverkan, men ändå inte majoritet. Majoritet kommer senare när opinionsbildning har skett.

    Ja, det har skett revolutioner vars resultat har blivit ännu värre (t.ex. Ryssland eller Iran) men att tro att revolutionärer inte ens tittar på tidigare revolutioner och drar lärdom av dem är absurt.

    Du sätter upp orimliga krav. Om över 50 % av befolkningen redan hade varit vänligt inställd till att ha en liberal stat hade det funnits. Förändring tar tid och detta är bara starten. Vad är annars din åsikt? Att Egypten ska fortsätta vara en diktatur i all evighet?

  2. ”Jag vill då börja med att säga att jag är emot demokrati.”

    Vi pleier å snu på det og si vi er for ekte demokrati.
    Demos= folk
    krati=styre.
    =>Demokrati = folkestyre.

    I Vesten har vi overtallstyre.
    50,1% styrer. 49,9% blir styrt.

    Det er 50% fascisme og 50% liberalisme.

    Den eneste måten å få til folkestyre er at alle bestemmer over sitt eget liv. På den måten er alle med og styrer og ingen blir styrt. Dette er samtidig LF kaptialisme.

    Ekte demokrati = LF kapitalisme.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s