Begreppsliga felslut: del 2

Låt mig introducera nästa begreppsliga felslut genom ett exempel: ”En fattig man är inte fri”. Vad är poängen här? Man säger att en fattig man inte är fri eftersom en fattig man inte kan köpa vad han vill. Han kan därmed inte göra vad han vill. Kan man inte göra som man vill då är man inte fri. ”Så mycket för friheten under kapitalism”. Det bara en lösning och det är att staten går in och omfördelar välståndet. Därmed kan friheten öka för de fattiga. Välfärdsstaten innebär alltså frihet. Så varje sann liberal bör stöda den. Men vad är det som är helt tokigt här?

Det är att man klumpar ihop två olika typer av tvång med varandra och därmed två olika former av friheter. Man klumpar ihop friheten från andra människors våld med friheten från verkligheten, vilket faktiskt inkluderar andra människors legitima anspråk på frihet. (Att erkänna och respekterar andras rättigheter är att erkänna och respektera fakta då det finns en grund i verkligheten för alla dessa anspråk, inte andras grundlösa önskningar eller nycker.) Man gör ingen essentiell skillnad på att du inte kan göra som du vill eftersom andra människor stoppar dig med våld, eller för att verkligheten inte lyder dina nycker, eller för att andra människor inte alltid gör som du vill.

Man gör alltså ingen skillnad på att jobba mot din vilja under hotet av en pistol och att jobba eftersom du vill leva och verkligheten kräver att man jobbar om man vill få mat på bordet; man gör ingen skillnad på att överlämna sina pengar till en rånare och att överlämna sina pengar till hyresvärden; man gör ingen skillnad på att man inte kan göra precis som man vill eftersom man lever i en diktatur och att man inte kan göra precis som man vill eftersom man har självvalda förpliktelser gentemot andra människor. Detta trots att det är två helt olika former av tvång. Genom att klumpa ihop allt detta under ett och samma begrepp, blir ordet tvång meningslöst. Friheten själv blir meningslös och överskattad.

Vad är felet här? Felet är att man skapar vad Ayn Rand kallade för en ”package-deal”. Ayn Rand förklarar: ”‘Package-dealing’ is the fallacy of failing to discriminate crucial differences. It consists of treating together, as parts of a single conceptual whole or ‘package,’ elements which differ essentially in nature, truth-status, importance or value.”

Många package-deals är ”oskyldiga” i den meningen att de som ligger bakom dem inte nödvändigtvis syftade till att orsaka någon omfattande begreppslig förvirring. En del är däremot inte ett dugg oskyldiga utan skapas med flit. Syftet är inte bara att skapa förvirring utan att ersätta ett legitimt begrepp med ett meningslöst eller oanvändbart begrepp. Den här typen av ”package-deals” kallade Ayn Rand för ”anti-begrepp”.

Om det inte finns någon essentiell skillnad på att vara fri från andra människors tvång och att vara fri från verkligheten, då finns det ingen anledning att behandla statens tvång som om det vore moraliskt annorlunda från gravitationen, varför det bör vara fritt fram för staten att tvinga oss till vad som helst. Inte bara det, staten kan till och med påstå att den tvingar oss till allt möjligt, eftersom det är det enda sättet vi kan vara verkligt fria. Den här typen av begreppsliga förvirringar, som sällan är oskyldiga, leder därmed till motsägelsen att statligt tvång är vägen till frihet; att statligt slaveri är frihet.

Här är några fler exempel som ni säkert har hört talas om. Ta den här: ”Rand är en Nietzschean eftersom hon förespråkade egoism”. De som klumpar ihop Rand med Nietzsche gör det oftast eftersom de ser ytliga likheter, sedan tycker de att det är bekvämt att koppla samman Rand med Nietzsche för att sedan koppla samman Nietzsche med nazismen och, sedan, Rand med nazismen. Detta är allt annat än oskyldigt. Så fort man studerar vad som är essentiellt med Ayn Rand då upptäcker man att på varje punkt skiljer sig Rand från Nietzsche; det finns inga riktiga likheter mellan dem.

Här är en annan: ”SvD censurerar mina insändare”. Att vägra att publicera någonting är knappast detsamma som att hota tidningsredaktionen med fängelse om de väljer att publicera en artikel. Ändå klumpar somliga ihop två helt olika typer av handlingar. Varför? Därför att det finns en ytlig likhet, nämligen resultatet, men ignorerar eller evaderar den essentiella skillnaden, nämligen orsaken. När man väl har klumpat ihop dessa vitt skilda saker känner sig somliga berättigade att förespråka statliga regleringar över vilka åsikter som får utrymme på till exempel insändar- och ledarsidorna. Sedan tvingar man i yttrandefrihetens namn tidningsredaktioner att publicera insändare och debattartiklar. Varje artikel som man tvingar in, finns det ett mindre utrymme för redaktionens åsikter. Detta tvång främjar inte yttrandefriheten; den utgör i själva verket censur de facto.

Här är en ganska ny: ”Motståndarna till fildelning är teknikfientliga”. Denna lögn hör man om och om igen. Men vad är ologiken som ligger bakom den? Det är, återigen, fråga om att man begreppsligt klumpar ihop saker på basis av ytliga eller icke-essentiella likheter samtidigt som man glömmer bort eller ignorerar de verkliga essentiella skillnaderna. I det här fallet klumpar man ihop laglig och olaglig fildelning, som om det inte fanns någon skillnad på dem, och kan då lätt konstatera att om man är emot en av dem, då är man emot allt vad fildelning heter, och att vara emot det är ju att vara ”teknikfientlig” som vill ”stoppa framtiden”. Detta är rent nonsens, men ändå upprepas påståendet om och om igen i debatten om fildelning.

Låt mig ta ett par till. Vad sägs om denna? ”Objektivister är dogmatiker eftersom de likt religiösa tror på absoluta sanningar”. Denna har ni säkert hört någon gång. Här försöker man klumpa ihop objektivister med religiösa, så att man kan avfärda oss som dogmatiker, eftersom vi delar en ytlig likhet, nämligen att vi tror att det finns absoluta sanningar. Skillnaden som man bekvämt ignorerar är hur objektivister och religiösa kommer fram till samma slutsats. Det är den essentiella skillnaden mellan att gå efter förnuftet, dvs fakta och logik, och att gå efter tron, dvs känslor. Här är en liknande: ”Objektivister är som sektmedlemmar eftersom de alla tycker likadant”. Här konstaterar man att alla objektivister delar samma filosofi (en icke-essentiell identifikation) och därför, i den mån de korrekt tillämpar objektivismens principer, kommer fram till samma slutsatser. Men vad man helt förbiser är varför de delar samma åsikter, samma filosofi: det är för att de alla övertygas av samma argument, samma observationer, samma bevismaterial. Om blotta faktumet att folk inom en viss grupp delar samma åsikter, är bevis för att de är sektmedlemmar, då är också alla matematiker, fysiker, kemister och biologer sektmedlemmar i den mån de delar samma grundläggande åsikter.

Ett sista exempel: ”Objektivister och etatister är av samma skrot och korn, eftersom båda två försvarar statens existens”. Detta är en typisk package-deal som anarkister och libertarianer slänger sig med. Ja, man konstaterar att två grupper vill ha en stat, men vad man ignorerar är den essentiella skillnaden beträffande statens natur och moraliska rättfärdigande. När samma personer är på lite bättre humör gillar de också att slänga sig med ordet ”minarkism”. Detta är deras eufemism för anhängare av nattväktarstaten. Även detta ord är en integration av det icke-essentiella; en package-deal: man lägger fokus på statens storlek, inte dess uppgift. Men en nattväktarstat kan vara rätt stor, i relation till BNP, om man till exempel på grund av geopolitiska skäl måste lägga en stor summa pengar på försvaret. (Se Israels situation.) En välfärdsstat kan vara rätt liten, i relation till BNP. (Den amerikanska välfärdsstatens utgifter omfattar ca 25% av BNP jämfört med Sverige där den omfattar ca 50%.) Det gör den moraliskt sett inte bättre än en stor nattväktarstat.

Så, för att sammanfatta, vad består felslutet eller motsägelsen av? Att man klumpar ihop saker som om de vore samma sak, fast de inte är samma sak. Man säger alltså, på sätt och vis, att A och B som bara har ytliga eller icke-essentiella likheter är samma sak. Det har, som alla andra motsägelser, förödande konsekvenser. Man kan dricka rent såväl som förgiftat vatten. Men att därför säga att det inte finns någon essentiell skillnad på rent eller förgiftat vatten, eftersom båda går att dricka, är uppenbarligen nonsens. Ändå är detta, i konkreta termer, den katastrof man skapar för sig själv om man väljer att klumpa ihop saker som är olika på basis av ytliga eller icke-essentiella likheter.

Det värsta är att många package-deals som man stöter på är inte lika klara som de exempel jag har gett. Och om man inte kan identifiera en package-deal när man konfronteras med en, då kan den begreppsliga förvirringen smyga sig på en. På samma sätt som grodan inte märker att vattnet långsamt börjar koka, märker du inte att du långsamt viras in i en debatt, definierad av det icke-essentiella.

Om du någonsin har en diskussion med en anarkist som slänger sig med anklagelser om att du är en ”minarkist”, och du känner dig inkonsekvent, men du vet inte riktigt varför, då har du fallit för den intellektuella förvirring som dessa anti-begrepp till package-deals syftar till. Utan att du riktigt förstår hur det gick till har anarkisten lyckats måla in i dig i ett hörn tillsammans med Mona Sahlin och Josef Stalin. En del vet inte hur de ska ta sig ur, eftersom de inte förstår hur de hamnade här. En del ger upp. En del står lite skamset fast vid sin övertygelse, men vet inte riktigt på vilka grunder de ska avfärda ”den stora staten”. På så sätt ger de också upp, om än indirekt.

Begreppslig klarhet är INTE en angelägenhet bara för ”språkfascister”. Det är en fråga om liv och död.

Kan ni själva komma på några bra exempel på package-deals? I så fall vill jag gärna ta del av dem.

Annonser

Mer om revolutionerna i MÖ

Som jag har gjort det alldeles klart för folk är jag mycket pessimistisk inför utvecklingen i Mellanöstern.

Men jag har fått kritik för detta. En del säger att om man frågade fransmän 1788, då skulle man säkert också vara pessimistisk inför en fransk revolution. Men jag förstår inte vad poängen är. Den franska revolutionen var ju en blodig katastrof!

Det slutade inte med frihet, utan först med anarki och terror, och sedan med att en ny diktator (Napoleon) tog över. Med tanke på vad revolutionens främsta män (t ex Robespierre) trodde, och allmänheten i den mån de delade deras åsikter, så var resultatet väntat. Robespierres främsta filosofiska inspiration var Rousseau som förespråkade känslornas primat och idén att en stark ledare, som företräder en mystisk ”allmänvilja”, har rätt att tvinga minoriteten till vad som helst. Det kunde inte resultera i mycket annat än en katastrof.

Samma kritiker undrar om alternativet är att folket i Egypten ska leva under en diktatur för all evighet. Till detta säger jag att det naturligtvis vore önskvärt om alla människor, över hela jorden, kunde och VILLE leva i frihet. Men faktum är att de allra flesta inte vill det.

De allra flesta vet inte vad frihet är och värderar det inte. Vilket bevisas om och om igen i hur de röstar när de får chansen och vad de säger i opinionsundersökningar. Det är också logiskt att de röstar som de gör, givet deras ideologiska och filosofiska övertygelser (det vill säga nationalism, socialism eller islamism).

Jag säger att så länge folket i Mellanöstern inte vill ha frihet eller fred med väst, så länge de vill rösta på partier som för krig mot oss eller vill föra krig mot oss i väst, då ser jag ingen anledning att vara glad över att de nu kan rösta för att bo i ett nytt islamiskt fängelse som inte bara kränker deras egna rättigheter utan också hotar att kränka andras rättigheter.

Jag säger inte att USA, i självförsvar, nödvändigtvis bör ”backa upp” sekulära västvänliga diktatorer. Jag säger däremot att det inte finns någon större anledning att glädjas åt att dessa diktatorer ersätts, genom fria demokratiska val eller inte, med religiösa, västfientliga diktatorer. Tyvärr är detta trenden i Mellanöstern.

Begreppsliga felslut: del 1

Vad har följande resonemang gemensamt? ”Universum har en orsak”, ”Naturen har ett värde i sig själv” och ”Eftersom brottslingar är offer för samhället som inte kan rå för sina handlingar vore det orättvist att straffa dem med långa fängelsestraff”.

Låt oss undersöka idén att universum har en orsak. Vad är universum? Universum är inget annat än summan av allt som finns. Så vilka fakta ger upphov till begreppet ”orsak”? Jo, vi ser att saker handlar: en boll rullar, eld värmer, is kyler, telefonen ringer, en fjäder flyter på vatten medan en sten sjunker, etc. Saker som handlar är orsaken till allt som händer. Begreppet ”orsak” förutsätter alltså att det finns saker som handlar. Vi bildar inte begreppet ”orsak” genom att observera ingenting göra ingenting. Nej, vi bildar det genom att observera saker som gör något. Att därför säga att universum har en orsak är att använda sig av begreppet ”orsak” samtidigt som man förnekar eller ignorerar vilka fakta som gav upphov till det, nämligen förekomsten av saker som handlar. Det är denna kontext som gav upphov till begreppet och det är bara i denna kontext som man kan använda sig av begreppet utan att begå en motsägelse. ”Utanför” universum eller ”före” universum finns det ingenting och följaktligen inte heller några orsaker och det finns inget att tillämpa begreppet ”orsak” på. För om det inte finns saker, då finns det inget som kan orsaka något heller.

Hur är det med idén att naturen har ett värde i sig själv? Enligt denna idé har naturen ett värde i sig själv. Det vill säga helt och hållet oberoende av en värderare. Naturen har alltså varken ett värde för någon eller något. Men vilka fakta ger upphov till begreppet ”värde”? Ett värde är ”det som man handlar för att vinna eller bevara”. Det är alltså saker som mat, kläder, boende, vatten, värme, sex, kärlek, vänner, utbildning, bil, körkort, pengar, jobb, böcker, toapapper, schampo, tv, datorer, iphones, filmer, underhållning, etc. Det är objektet för vårt handlande. Vem eller vad är det som handlar för att vinna eller bevara värden? Det är levande varelser. Det är, bland annat, genom att observera levande varelser handla för att vinna eller bevara sådana här saker, för att överleva, som vi kan bilda begreppet ”värde”. Inte genom att observera icke-levande saker göra ingenting för att uppnå ingenting. Så värden är värden för levande varelser. Så begreppet ”värde” förutsätter värderare; nämligen levande varelser som handlar för att uppnå mål. Ayn Rand: ”Epistemologically, the concept of ‘value’ is genetically dependent upon and derived from the antecedent concept of ‘life.’ To speak of ‘value’ as apart from ‘life’ is worse than a contradiction in terms. ”It is only the concept of ‘Life’ that makes the concept of ‘Value’ possible.””. (”The Objectivist Ethics”, The Virtue of Selfishness.)

Låt mig, innan vi går vidare, undersöka ett sista exempel. Låt oss ta idén att brottslingar inte kan rå för sina handlingar varför man inte bör fängsla dem eftersom det vore orättvist. Detta argument vilar uppenbarligen på att folk saknar fri vilja, att de är offer för faktorer bortom deras kontroll, faktorer som bestämmer hur de kommer att handla. Men vad är det för fakta som ger upphov till begrepp som ”bör” eller ”rättvisa”? Vad är det för fakta som ger upphov till vetenskapen, etik, som talar om för oss vad vi bör göra eller vad som är rättvist? Det är det faktum att vi människor, till skillnad från andra levande varelser, inte automatiskt gör rätt för oss. Det är därför vi måste ta reda på det, upptäcka och formulera principerna för hur vi ska leva, och sedan välja att tillämpa dem. Om vi automatiskt gjorde rätt för oss, då hade det inte funnits någon anledning för oss att försöka svara på frågan om vad det är vi bör göra, än mindre vad det är vi bör göra med brottslingar eller vad som vore rättvist eller orättvist. Det är därför det är meningslöst att prata om vad som är rätt eller fel för en sten eller tala om för ett djur vad det bör göra. Så här använder man sig av normativa begrepp (”bör” och ”rättvisa”), samtidigt som man förnekar det faktum som gör begreppen möjliga, nämligen fri vilja.

Det gemensamma för alla dessa exempel är att de alla använder sig av begrepp som de inte har någon epistemologisk rätt att använda sig av eftersom man förnekar eller ignorerar de fakta som ger upphov till begreppen. Resonemangen använder sig av vad Ayn Rand kallade för ”stulna begrepp”. Leonard Peikoff utvecklar: ”The ‘stolen concept’ fallacy, first identified by Ayn Rand, is the fallacy of using a concept while denying the validity of its genetic roots, i.e., of an earlier concept(s) on which it logically depends”. (”Philosophical detection”, Philosophy: Who Needs It.)

Här är en analogi som kanske kan hjälpa en del av er att bättre förstå vad motsägelsen består av. Vad man gör är ekvivalent med att prata om ”gående” och förneka existensen av ben, fötter och saker som går. Om du förnekar att det finns ben, fötter och saker som går, med vilken logisk rätt använder du dig då av ordet ”gå”? Detta låter kanske löjligt, men detta är precis samma fel som folk begår när de pratar om orsaken till universum eller värden utan värderare eller orättvisan i att straffa brottslingar eftersom de saknar fri vilja.

Om ni studerar moderna filosofer som Descartes, Hume eller Kant, håll då ett öga öppet för stulna begrepp. När ni identifierar dem då kommer ni snabbt se hur deras krångligt formulerade argument kollapsar. Trots att de utvecklar sina argument, ibland över flera hundra sidor, består många av dem av det ena stulna begreppet efter det andra. (Hume använder sig till exempel av ordet ”jag” när han ”bevisar” att ”jaget” inte finns. Hume förnekar också lagen om orsak och verkan men förklarar sedan att orsaken till vår irrationella tro på lagen om orsak och verkan, är det mänskliga psykets tendens att göra oss vana vid vissa associationer mellan olika händelser.)

Här är några fler exempel som ni kan undersöka på egen hand: ”Du gjorde inget för att förtjäna din intelligens, därför förtjänar du inte heller dina framgångar”,”Allting är en dröm”, ”Egendom är stöld” och ”Djur har rättigheter”. Vad är till exempel det stulna begreppet i påståendet att allting är en dröm? Vad är det stulna begreppet i påståendet att vi inte förtjänar vår intelligens? Vad är det stulna begreppet i påståendet att all egendom är stöld? Ni kan säkert också komma på många fler exempel i många fler sammanhang.

Marknadsundersökning

Om revolutionen i Egypten

Vad tycker jag om revolutionen i Egypten? Det är en katastrof. Detta är inget annat än ännu en seger för islamisterna i Mellanöstern. Det är ett väntat resultat av USA:s irrationella pragmatiska utrikespolitik.

Nu när Mubarak, efter mycket om och men, har avgått sägs det att det finns en möjlighet för demokrati att etablera sig i Egypten. En del påstår att det vi ser nu är början på en befrielsevåg över Mellanöstern av ungefär samma natur som den befrielsevåg som följde efter Berlinmurens fall 1989. Det är meningen att detta ska göra oss alla hoppfulla inför framtiden i Mellanöstern. Jag ser ingen anledning att vara hoppfull inför framtiden. Tvärtom.

Jag vill då börja med att säga att jag är emot demokrati. Demokrati är ett system som ger majoriteten en obegränsad rätt att härska över minoriteten. Det är fundamentalt oförenligt med frihet. (Se till exempel Sokrates öde.) Men hur illa det blir för minoriteten i en demokrati beror på vad majoriteten vill. Så vad är det då majoriteten i Egypten vill ha? Opinionsundersökningar tyder på att de gärna ser ett Egypten baserat på förtryckande sharialagar. Investors sammanfattar:

• 49% of Egyptians say Islam plays only a ”small role” in public affairs under President Hosni Mubarak, while 95% prefer the religion play a ”large role in politics.”

• 84% favor the death penalty for people who leave the Muslim faith.

• 82% support stoning adulterers.

• 77% think thieves should have their hands cut off.

• 54% support a law segregating women from men in the workplace.

• 54% believe suicide bombings that kill civilians can be justified.

• Nearly half support the terrorist group Hamas.

• 30% have a favorable opinion of Hezbollah.

• 20% maintain positive views of al-Qaida and Osama bin Laden.

• 82% of Egyptians dislike the U.S. — the highest unfavorable rating among the 18 Muslim nations Pew surveyed.

De vill alltså ersätta en sekulär diktatur med islamisk teokrati. Vad vi ser påminner mer om revolutionen i Iran 1979 än något annat. Är detta något man ska vara hoppfull inför? Är detta något man ska glädjas åt? Inte om man värdesätter individens frihet.

Låt mig nu göra det alldeles klart att bara för att jag är emot demokrati, så betyder det inte att jag är för diktatur. Jag står för kapitalism, frihet och principen om individens rättigheter. Jag förespråkar därför det ursprungliga amerikanska systemet med en ”konstitutionell republik” eller en ”liberal demokrati”. Detta är ett system där majoritetens vilja är tyglad av av en konstitution skriven för att skydda individens rättigheter. Folkvalda representanter kommer att väljas in i parlament genom majoritetsval. Våra representanter i parlamentet kommer att ta majoritetsbeslut. Men de kommer inte att kunna rösta om precis vad som helst. De har ingen rätt att rösta om individens rättigheter. De har till exempel ingen rätt att rösta igenom lagar som kränker individens rättigheter, inklusive rätten till egendom. De kan, och bör, rösta igenom lagar som skyddar individens rättigheter eller förslag om hur man ska finansiera statens legitima enheter polis, försvar och domstolar. I ett sådant här system skyddas minoritetens fri- och rättigheter, inklusive den minsta minoriteten av dem alla, nämligen individen, från majoritetens vilja.

För att verkligen förstå vidden av händelserna i Egypten bör man jämföra dagens händelser med vad som hände för ett par år sedan i Iran när stora massor demonstrerade mot teokratin.

Iran är USA:s värsta fiende i Mellanöstern. Trots detta gjorde Obama praktiskt taget ingenting för att backa upp de iranska demonstranterna. Hotet från Iran växer för varje dag som går och här fick man en chans att ge demonstranterna hjälp på traven att göra sig av med mullorna. Varför gjorde Obama praktiskt taget ingenting? Därför att han ville inte försämra USA:s diplomatiska relationer med Iran! Varför? Trots att mänskligheten har samlat på sig tusentals år av dåliga erfarenheter av eftergifter inför skurkar, vägrar Obama och dårarna vid det amerikanska utrikesdepartementet ge upp idén att man kan förhandla bort Irans ambition att, med våld om nödvändigt, sprida den islamiska revolutionen. Denna uppvisade svaghet kommer, naturligtvis, endast att stärka Iran. Det kommer bara att göra dem ännu mer fräcka. Iran planer på att, för första gången sedan 1979, köra ett stridsfartyg genom Suezkanalen görs uppenbarligen med avsikten att provocera och trotsa väst.

Jag är ingen expert, men jag tror faktiskt att den främsta anledningen till att det vi ser hända i Egypten sker nu och inte för tio eller tjugo år sedan, beror just på att USA:s ställning i världen är så otroligt försvagat efter decennier av svaga ledare som har fört mer eller mindre samma obegripligt självdestruktiva utrikespolitik. Om detta är sant, då är det som sker i Egypten oroväckande på mer än ett sätt. Inte bara på grund av alla de skäl som jag har räknat upp, utan också för att det är ett tecken på att ingen längre tar USA på allvar.

Obamas beslut att, till slut, påskynda Mubaraks öde kommer att uppfattas som ännu en fantastiskt eftergift inför arabvärlden. Den lär också resultera i ännu en seger för den islamiska fundamentalismen i Mellanöstern. Vare sig det sker genom demokratiska val eller inte, lär de slut ta över i Egypten. De lär då, i äkta demokratisk anda, göra precis vad en stor majoritet av det egyptiska folket tycker, nämligen implementera islamisk lag i landet och inta en mer fientlig inställning mot Israel och USA.

Man struntar alltså i de iranska demonstranterna för att rädda sina diplomatiska relationer till sin värsta fiende i Mellanöstern. Men man hjälper istället de egyptiska demonstraterna att göra sig av med en relativt västvänlig regim och bereder, i samma veva, samtidigt vägen för västfientliga islamiska fundamentalister att ta över ännu ett land i Mellanöstern. Hela policyn är så obegriplig, ologisk, irrationell och omoralisk, att man känner sig som en karaktär i en roman av Kafka. Det finns bara en sak som är någorlunda konsekvent med Obamas utrikespolitik och det är att man handlar mot USA:s och västvärldens intressen.

Därför säger jag att revolutionen i Egypten är en katastrof.

Begreppsliga felslut

INTRODUKTION
Värdet av all kunskap kommer från dess tillämpning. Värdet av matematik är till exempel att du kan sköta din ekonomi bättre. Värdet av nationalekonomi är att du kan förstå ekonomin bättre och därmed sköta din ekonomi ännu bättre. Du kan till exempel förstå implikationerna av att centralbanken inflaterar penningmängden och att du därför bör skydda dina besparingar genom att investera i guld och silver, istället för att belåna dig långt över dina tillgångar för att spekulera i fastigheter.

Vidare abstraktioner har större värde än snävare abstraktioner eftersom de kan tillämpas i en mycket större omfång. Nationalekonomi kan tillämpas på mycket mer än företagsekonomi. Matematik kan tillämpas på mycket mer än din ekonomi.

Epistemologi, kunskapsfilosofi, är en gren av filosofin som talar om för oss vad som är kunskap, vad som är sant eller falskt, och hur vi vet, hur vi bevisar. Epistemologi kan och bör således tillämpas på precis all kunskap, och allt ditt tänkande, och därmed alla aspekter av ditt liv. För att handla rätt måste man veta hur man tänker rätt, det vill säga logiskt. För att vara säker på att man tänker logiskt bör man vända sig till epistemologin för praktisk vägledning.

Av samma anledning som du inte bör låta dina känslor eller implicita premisser styra över din ekonomi eller dina matvanor eller din matematik, bör du inte heller låta dina känslor eller implicita premisser styra över hur du tänker. Och av samma anledning som du kan sköta din ekonomi bättre när du vet vad du gör, kan du sköta ditt liv bättre när du vet vad du gör, och varför, när du tänker logiskt.

Att veta hur man tänker ordentligt, att tänka klart och tydligt, att tänka kritiskt och logiskt är någonting som alla bör bry sig om. Detta är INTE bara något för filosofer eller akademiker (som att döma av vad många av dem producerar inte har en aning om hur man tänker logiskt), utan för alla: läkare, industriarbetare, städerskor, affärsmän, företagsledare, idrottsmän, musiker, fastighetsskötare, försäljare, etc.

En affärsman som investerar på ett sätt som strider mot verkligheten kommer driva sitt företag till konkurs. En idrottsman som tränar på ett sätt som strider mot verkligheten kommer att förstöra sin kropp. En läkare som gör en diagnos som strider mot verkligheten kommer att ha ihjäl sin patient. En motsägelse i ditt tänkande är, i slutändan, precis lika förödande som en frontalkrock mellan två bilar.

Så för att leva framgångsrikt i verkligheten måste man hålla sig till verkligheten. Det finns inga motsägelser i verkligheten, så om ditt tänkande ska vägleda ditt handlande då bör det, av samma anledning, inte finnas några motsägelser i ditt tänkande. Detta är essensen av logik: en motsägelsefri identifikation av verkligheten. Att bry sig om logik är en självisk angelägenhet för alla rationella människor som vill leva framgångsrikt i harmoni med sig själva, varandra och verkligheten.

Det finns många principer för logiskt och kritiskt tänkande. Det finns också otaliga klassiska felslut som man bör känna till. Lyckligtvis finns det också otaliga artiklar, böcker och kurser på ämnet. Mycket är numera tillgängligt gratis på Internet. Därför tänker jag inte gå igenom detta. Istället vill jag behandla en del av Ayn Rands bidrag. Jag tänker behandla hennes identifikation av en ny typ av logiska felslut: begreppsliga felslut.

Det finns logiska felslut som kommer av oklarhet i språket, felslut som handlar om kausala samband, felslut som kommer av att man drar slutsatser som helt enkelt inte följer av premisserna, felslut som kommer av att man drar slutsatser som inte kan följa logiskt på grund av formen på argumentet.

Vad Ayn Rand identifierade var att det finns felslut som följer av att folk bildar begrepp på ett felaktigt sätt eller använder sig av begrepp på ett felaktigt sätt. Hur vi bildar och använder begrepp är avgörande för huruvida våra idéer svarar mot verkligheten eller inte vilket i sin tur har avgörande konsekvenser för oss när vi handlar på våra idéer.

Vilka är dessa begreppsliga felslut? I nästa del kommer jag att ta upp den allra vanligaste och kanske värsta av dem alla.

Med en licens att arbeta

Enligt The Wall Street Journal så håller USA på att förvandlas till ett land där man inte längre har någon rätt att sträva efter lycka. Möjligen kan man en få statlig licens att sträva efter lycka efter man har genomgått en kostsam och meningslös utbildning. Så är fallet för nästan var fjärde arbetare i USA:

While some states have long required licensing for workers who handle food or touch others—caterers and hair stylists, for example—economists say such regulation is spreading to more states for more industries. The most recent study, from 2008, found 23% of U.S. workers were required to obtain state licenses, up from just 5% in 1950, according to data from Mr. Kleiner. In the mid-1980s, about 800 professions were licensed in at least one state. Today, at least 1,100 are, according to the Council on Licensure, Enforcement and Regulation, a trade group for regulatory bodies.

Jag säger att dessa krav på licenser är meningslösa av åtminstone två skäl: för det första behövs de inte om syftet är att uppnå en viss kvalité eller säkerhet. Om syftet är kvalité, då behövs det inte eftersom den fria marknaden kan se till att leverera hög kvalité till vem som helst som är villig att betala för det. Vad dessa regleringar däremot gör är att folk som inte har råd med det bästa får nöja sig med att vara utan, eftersom de billigare alternativen är bortreglerade. Om syftet är säkerhet, då behövs det inte eftersom det ligger i alla affärsmäns intresse att leverera säkra tjänster som utförs på rätt sätt.

Om affärsmän gör ett dåligt arbete, som resulterar i osäkra byggnader till exempel, och man vet det, då ska han kunna straffas för det. Att medvetet bygga osäkra byggnader är att medvetet utsätta andra människor för fara för deras liv och det är lämpligen förbjudet. Det enda regleringar gör är att man förbjuder billigare men, i kundens ögon, tillräckligt säkra alternativ. Och istället för att låta varje affärsman spendera år på att bygga upp ett rykte ser systemet med licenser till att ta bort incitamentet från affärsmän att tänka på sitt rykte såväl som kundernas incitament att tänka på vem de har att göra med.

Det behövs sällan någon specialiserad utbildning för att göra många typer av arbeten och den utbildning som behövs har man rätt att skaffa sig på vilka sätt man själv vill. Det är inget staten ska ha någon säg om. Om man bara kan eller vill skaffa sig den genom att lära sig på arbetet, då är det upp till en själv. Om folk inte vill ha med dig att göra eftersom du saknar en viss utbildning, då är det upp till kunderna. Då är det ditt problem som hårfrisörska, inte statens.

Men det värsta med dessa regleringar är inte att de är meningslösa. Nej, det värsta, ur en moralisk synpunkt, är att dessa meningslösa krav på licenser gör det omöjligt för människor att förverkliga sina karriärer, att tjäna pengar, att göra det bästa av sina liv:

At a time of widespread anxiety about the growth of government, the licensing push is meeting pockets of resistance, including a move by some legislators to require a more rigorous cost-benefit analysis before any new licensing laws are approved. Critics say such regulation spawns huge bureaucracies including rosters of inspectors. They also say licensing requirements—which often include pricey educations—can prohibit low-income workers from breaking in to entry-level trades.

Texas, for instance, requires hair-salon ”shampoo specialists” to take 150 hours of classes, 100 of them on the ”theory and practice” of shampooing, before they can sit for a licensing exam. That consists of a written test and a 45-minute demonstration of skills such as draping the client with a clean cape and evenly distributing conditioner. Glass installers, or glaziers, in Connecticut—the only state that requires such workers to be licensed—take two exams, at $52 apiece, pay $300 in initial fees and $150 annually thereafter.