Lösenordsskyddad: Begreppsliga felslut: del 2

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser

Mer om revolutionerna i MÖ

Som jag har gjort det alldeles klart för folk är jag mycket pessimistisk inför utvecklingen i Mellanöstern.

Men jag har fått kritik för detta. En del säger att om man frågade fransmän 1788, då skulle man säkert också vara pessimistisk inför en fransk revolution. Men jag förstår inte vad poängen är. Den franska revolutionen var ju en blodig katastrof!

Det slutade inte med frihet, utan först med anarki och terror, och sedan med att en ny diktator (Napoleon) tog över. Med tanke på vad revolutionens främsta män (t ex Robespierre) trodde, och allmänheten i den mån de delade deras åsikter, så var resultatet väntat. Robespierres främsta filosofiska inspiration var Rousseau som förespråkade känslornas primat och idén att en stark ledare, som företräder en mystisk ”allmänvilja”, har rätt att tvinga minoriteten till vad som helst. Det kunde inte resultera i mycket annat än en katastrof.

Samma kritiker undrar om alternativet är att folket i Egypten ska leva under en diktatur för all evighet. Till detta säger jag att det naturligtvis vore önskvärt om alla människor, över hela jorden, kunde och VILLE leva i frihet. Men faktum är att de allra flesta inte vill det.

De allra flesta vet inte vad frihet är och värderar det inte. Vilket bevisas om och om igen i hur de röstar när de får chansen och vad de säger i opinionsundersökningar. Det är också logiskt att de röstar som de gör, givet deras ideologiska och filosofiska övertygelser (det vill säga nationalism, socialism eller islamism).

Jag säger att så länge folket i Mellanöstern inte vill ha frihet eller fred med väst, så länge de vill rösta på partier som för krig mot oss eller vill föra krig mot oss i väst, då ser jag ingen anledning att vara glad över att de nu kan rösta för att bo i ett nytt islamiskt fängelse som inte bara kränker deras egna rättigheter utan också hotar att kränka andras rättigheter.

Jag säger inte att USA, i självförsvar, nödvändigtvis bör ”backa upp” sekulära västvänliga diktatorer. Jag säger däremot att det inte finns någon större anledning att glädjas åt att dessa diktatorer ersätts, genom fria demokratiska val eller inte, med religiösa, västfientliga diktatorer. Tyvärr är detta trenden i Mellanöstern.

Marknadsundersökning

Om revolutionen i Egypten

Vad tycker jag om revolutionen i Egypten? Det är en katastrof. Detta är inget annat än ännu en seger för islamisterna i Mellanöstern. Det är ett väntat resultat av USA:s irrationella pragmatiska utrikespolitik.

Nu när Mubarak, efter mycket om och men, har avgått sägs det att det finns en möjlighet för demokrati att etablera sig i Egypten. En del påstår att det vi ser nu är början på en befrielsevåg över Mellanöstern av ungefär samma natur som den befrielsevåg som följde efter Berlinmurens fall 1989. Det är meningen att detta ska göra oss alla hoppfulla inför framtiden i Mellanöstern. Jag ser ingen anledning att vara hoppfull inför framtiden. Tvärtom.

Jag vill då börja med att säga att jag är emot demokrati. Demokrati är ett system som ger majoriteten en obegränsad rätt att härska över minoriteten. Det är fundamentalt oförenligt med frihet. (Se till exempel Sokrates öde.) Men hur illa det blir för minoriteten i en demokrati beror på vad majoriteten vill. Så vad är det då majoriteten i Egypten vill ha? Opinionsundersökningar tyder på att de gärna ser ett Egypten baserat på förtryckande sharialagar. Investors sammanfattar:

• 49% of Egyptians say Islam plays only a ”small role” in public affairs under President Hosni Mubarak, while 95% prefer the religion play a ”large role in politics.”

• 84% favor the death penalty for people who leave the Muslim faith.

• 82% support stoning adulterers.

• 77% think thieves should have their hands cut off.

• 54% support a law segregating women from men in the workplace.

• 54% believe suicide bombings that kill civilians can be justified.

• Nearly half support the terrorist group Hamas.

• 30% have a favorable opinion of Hezbollah.

• 20% maintain positive views of al-Qaida and Osama bin Laden.

• 82% of Egyptians dislike the U.S. — the highest unfavorable rating among the 18 Muslim nations Pew surveyed.

De vill alltså ersätta en sekulär diktatur med islamisk teokrati. Vad vi ser påminner mer om revolutionen i Iran 1979 än något annat. Är detta något man ska vara hoppfull inför? Är detta något man ska glädjas åt? Inte om man värdesätter individens frihet.

Låt mig nu göra det alldeles klart att bara för att jag är emot demokrati, så betyder det inte att jag är för diktatur. Jag står för kapitalism, frihet och principen om individens rättigheter. Jag förespråkar därför det ursprungliga amerikanska systemet med en ”konstitutionell republik” eller en ”liberal demokrati”. Detta är ett system där majoritetens vilja är tyglad av av en konstitution skriven för att skydda individens rättigheter. Folkvalda representanter kommer att väljas in i parlament genom majoritetsval. Våra representanter i parlamentet kommer att ta majoritetsbeslut. Men de kommer inte att kunna rösta om precis vad som helst. De har ingen rätt att rösta om individens rättigheter. De har till exempel ingen rätt att rösta igenom lagar som kränker individens rättigheter, inklusive rätten till egendom. De kan, och bör, rösta igenom lagar som skyddar individens rättigheter eller förslag om hur man ska finansiera statens legitima enheter polis, försvar och domstolar. I ett sådant här system skyddas minoritetens fri- och rättigheter, inklusive den minsta minoriteten av dem alla, nämligen individen, från majoritetens vilja.

För att verkligen förstå vidden av händelserna i Egypten bör man jämföra dagens händelser med vad som hände för ett par år sedan i Iran när stora massor demonstrerade mot teokratin.

Iran är USA:s värsta fiende i Mellanöstern. Trots detta gjorde Obama praktiskt taget ingenting för att backa upp de iranska demonstranterna. Hotet från Iran växer för varje dag som går och här fick man en chans att ge demonstranterna hjälp på traven att göra sig av med mullorna. Varför gjorde Obama praktiskt taget ingenting? Därför att han ville inte försämra USA:s diplomatiska relationer med Iran! Varför? Trots att mänskligheten har samlat på sig tusentals år av dåliga erfarenheter av eftergifter inför skurkar, vägrar Obama och dårarna vid det amerikanska utrikesdepartementet ge upp idén att man kan förhandla bort Irans ambition att, med våld om nödvändigt, sprida den islamiska revolutionen. Denna uppvisade svaghet kommer, naturligtvis, endast att stärka Iran. Det kommer bara att göra dem ännu mer fräcka. Iran planer på att, för första gången sedan 1979, köra ett stridsfartyg genom Suezkanalen görs uppenbarligen med avsikten att provocera och trotsa väst.

Jag är ingen expert, men jag tror faktiskt att den främsta anledningen till att det vi ser hända i Egypten sker nu och inte för tio eller tjugo år sedan, beror just på att USA:s ställning i världen är så otroligt försvagat efter decennier av svaga ledare som har fört mer eller mindre samma obegripligt självdestruktiva utrikespolitik. Om detta är sant, då är det som sker i Egypten oroväckande på mer än ett sätt. Inte bara på grund av alla de skäl som jag har räknat upp, utan också för att det är ett tecken på att ingen längre tar USA på allvar.

Obamas beslut att, till slut, påskynda Mubaraks öde kommer att uppfattas som ännu en fantastiskt eftergift inför arabvärlden. Den lär också resultera i ännu en seger för den islamiska fundamentalismen i Mellanöstern. Vare sig det sker genom demokratiska val eller inte, lär de slut ta över i Egypten. De lär då, i äkta demokratisk anda, göra precis vad en stor majoritet av det egyptiska folket tycker, nämligen implementera islamisk lag i landet och inta en mer fientlig inställning mot Israel och USA.

Man struntar alltså i de iranska demonstranterna för att rädda sina diplomatiska relationer till sin värsta fiende i Mellanöstern. Men man hjälper istället de egyptiska demonstraterna att göra sig av med en relativt västvänlig regim och bereder, i samma veva, samtidigt vägen för västfientliga islamiska fundamentalister att ta över ännu ett land i Mellanöstern. Hela policyn är så obegriplig, ologisk, irrationell och omoralisk, att man känner sig som en karaktär i en roman av Kafka. Det finns bara en sak som är någorlunda konsekvent med Obamas utrikespolitik och det är att man handlar mot USA:s och västvärldens intressen.

Därför säger jag att revolutionen i Egypten är en katastrof.

Begreppsliga felslut

INTRODUKTION
Värdet av all kunskap kommer från dess tillämpning. Värdet av matematik är till exempel att du kan sköta din ekonomi bättre. Värdet av nationalekonomi är att du kan förstå ekonomin bättre och därmed sköta din ekonomi ännu bättre. Du kan till exempel förstå implikationerna av att centralbanken inflaterar penningmängden och att du därför bör skydda dina besparingar genom att investera i guld och silver, istället för att belåna dig långt över dina tillgångar för att spekulera i fastigheter.

Vidare abstraktioner har större värde än snävare abstraktioner eftersom de kan tillämpas i en mycket större omfång. Nationalekonomi kan tillämpas på mycket mer än företagsekonomi. Matematik kan tillämpas på mycket mer än din ekonomi.

Epistemologi, kunskapsfilosofi, är en gren av filosofin som talar om för oss vad som är kunskap, vad som är sant eller falskt, och hur vi vet, hur vi bevisar. Epistemologi kan och bör således tillämpas på precis all kunskap, och allt ditt tänkande, och därmed alla aspekter av ditt liv. För att handla rätt måste man veta hur man tänker rätt, det vill säga logiskt. För att vara säker på att man tänker logiskt bör man vända sig till epistemologin för praktisk vägledning.

Av samma anledning som du inte bör låta dina känslor eller implicita premisser styra över din ekonomi eller dina matvanor eller din matematik, bör du inte heller låta dina känslor eller implicita premisser styra över hur du tänker. Och av samma anledning som du kan sköta din ekonomi bättre när du vet vad du gör, kan du sköta ditt liv bättre när du vet vad du gör, och varför, när du tänker logiskt.

Att veta hur man tänker ordentligt, att tänka klart och tydligt, att tänka kritiskt och logiskt är någonting som alla bör bry sig om. Detta är INTE bara något för filosofer eller akademiker (som att döma av vad många av dem producerar inte har en aning om hur man tänker logiskt), utan för alla: läkare, industriarbetare, städerskor, affärsmän, företagsledare, idrottsmän, musiker, fastighetsskötare, försäljare, etc.

En affärsman som investerar på ett sätt som strider mot verkligheten kommer driva sitt företag till konkurs. En idrottsman som tränar på ett sätt som strider mot verkligheten kommer att förstöra sin kropp. En läkare som gör en diagnos som strider mot verkligheten kommer att ha ihjäl sin patient. En motsägelse i ditt tänkande är, i slutändan, precis lika förödande som en frontalkrock mellan två bilar.

Så för att leva framgångsrikt i verkligheten måste man hålla sig till verkligheten. Det finns inga motsägelser i verkligheten, så om ditt tänkande ska vägleda ditt handlande då bör det, av samma anledning, inte finnas några motsägelser i ditt tänkande. Detta är essensen av logik: en motsägelsefri identifikation av verkligheten. Att bry sig om logik är en självisk angelägenhet för alla rationella människor som vill leva framgångsrikt i harmoni med sig själva, varandra och verkligheten.

Det finns många principer för logiskt och kritiskt tänkande. Det finns också otaliga klassiska felslut som man bör känna till. Lyckligtvis finns det också otaliga artiklar, böcker och kurser på ämnet. Mycket är numera tillgängligt gratis på Internet. Därför tänker jag inte gå igenom detta. Istället vill jag behandla en del av Ayn Rands bidrag. Jag tänker behandla hennes identifikation av en ny typ av logiska felslut: begreppsliga felslut.

Det finns logiska felslut som kommer av oklarhet i språket, felslut som handlar om kausala samband, felslut som kommer av att man drar slutsatser som helt enkelt inte följer av premisserna, felslut som kommer av att man drar slutsatser som inte kan följa logiskt på grund av formen på argumentet.

Vad Ayn Rand identifierade var att det finns felslut som följer av att folk bildar begrepp på ett felaktigt sätt eller använder sig av begrepp på ett felaktigt sätt. Hur vi bildar och använder begrepp är avgörande för huruvida våra idéer svarar mot verkligheten eller inte vilket i sin tur har avgörande konsekvenser för oss när vi handlar på våra idéer.

Vilka är dessa begreppsliga felslut? I nästa del kommer jag att ta upp den allra vanligaste och kanske värsta av dem alla.

Med en licens att arbeta

Enligt The Wall Street Journal så håller USA på att förvandlas till ett land där man inte längre har någon rätt att sträva efter lycka. Möjligen kan man en få statlig licens att sträva efter lycka efter man har genomgått en kostsam och meningslös utbildning. Så är fallet för nästan var fjärde arbetare i USA:

While some states have long required licensing for workers who handle food or touch others—caterers and hair stylists, for example—economists say such regulation is spreading to more states for more industries. The most recent study, from 2008, found 23% of U.S. workers were required to obtain state licenses, up from just 5% in 1950, according to data from Mr. Kleiner. In the mid-1980s, about 800 professions were licensed in at least one state. Today, at least 1,100 are, according to the Council on Licensure, Enforcement and Regulation, a trade group for regulatory bodies.

Jag säger att dessa krav på licenser är meningslösa av åtminstone två skäl: för det första behövs de inte om syftet är att uppnå en viss kvalité eller säkerhet. Om syftet är kvalité, då behövs det inte eftersom den fria marknaden kan se till att leverera hög kvalité till vem som helst som är villig att betala för det. Vad dessa regleringar däremot gör är att folk som inte har råd med det bästa får nöja sig med att vara utan, eftersom de billigare alternativen är bortreglerade. Om syftet är säkerhet, då behövs det inte eftersom det ligger i alla affärsmäns intresse att leverera säkra tjänster som utförs på rätt sätt.

Om affärsmän gör ett dåligt arbete, som resulterar i osäkra byggnader till exempel, och man vet det, då ska han kunna straffas för det. Att medvetet bygga osäkra byggnader är att medvetet utsätta andra människor för fara för deras liv och det är lämpligen förbjudet. Det enda regleringar gör är att man förbjuder billigare men, i kundens ögon, tillräckligt säkra alternativ. Och istället för att låta varje affärsman spendera år på att bygga upp ett rykte ser systemet med licenser till att ta bort incitamentet från affärsmän att tänka på sitt rykte såväl som kundernas incitament att tänka på vem de har att göra med.

Det behövs sällan någon specialiserad utbildning för att göra många typer av arbeten och den utbildning som behövs har man rätt att skaffa sig på vilka sätt man själv vill. Det är inget staten ska ha någon säg om. Om man bara kan eller vill skaffa sig den genom att lära sig på arbetet, då är det upp till en själv. Om folk inte vill ha med dig att göra eftersom du saknar en viss utbildning, då är det upp till kunderna. Då är det ditt problem som hårfrisörska, inte statens.

Men det värsta med dessa regleringar är inte att de är meningslösa. Nej, det värsta, ur en moralisk synpunkt, är att dessa meningslösa krav på licenser gör det omöjligt för människor att förverkliga sina karriärer, att tjäna pengar, att göra det bästa av sina liv:

At a time of widespread anxiety about the growth of government, the licensing push is meeting pockets of resistance, including a move by some legislators to require a more rigorous cost-benefit analysis before any new licensing laws are approved. Critics say such regulation spawns huge bureaucracies including rosters of inspectors. They also say licensing requirements—which often include pricey educations—can prohibit low-income workers from breaking in to entry-level trades.

Texas, for instance, requires hair-salon ”shampoo specialists” to take 150 hours of classes, 100 of them on the ”theory and practice” of shampooing, before they can sit for a licensing exam. That consists of a written test and a 45-minute demonstration of skills such as draping the client with a clean cape and evenly distributing conditioner. Glass installers, or glaziers, in Connecticut—the only state that requires such workers to be licensed—take two exams, at $52 apiece, pay $300 in initial fees and $150 annually thereafter.