Gott nytt år!

Med anledning av att det är nyårsafton vill jag citera Friedrich Nietzsche:

What, if some day or night a demon were to steal after you into your loneliest loneliness and say to you: ”This life as you now live it and have lived it, you will have to live once more and innumerable times more; and there will be nothing new in it, but every pain and every joy and every thought and sigh and everything unutterably small or great in your life will have to return to you, all in the same succession and sequence – even this spider and this moonlight between the trees, and even this moment and I myself. The eternal hourglass of existence is turned upside down again and again, and you with it, speck of dust!”

Would you not throw yourself down and gnash your teeth and curse the demon who spoke thus?… Or how well disposed would you have to become to yourself and to life to crave nothing more fervently than this ultimate eternal confirmation and seal?

Jag tror naturligtvis inte på den eviga återkomsten i en metafysisk mening. Men Nietzsche scenario är ändå intressant i en moraliskt och psykologiskt mening. Om du känner ångest inför ”den eviga återkomsten”, bör är det nämligen hög tid att rannsaka ditt liv och försöka förändra det till det bättre. Det handlar om att ta reda på vad det är du vill ha ut av ditt liv, sätta upp mål och sedan varje dag handla för att uppnå dem. Det är det som är meningen med nyårslöften. Denna strävan efter värden, för att uppnå sin egen personliga lycka, är den moraliska meningen med livet.

Vill du ha hjälp för att ta reda på vad det är du vill ha ut av ditt liv? Vad det är du ska satsa på? Och sedan hur du ska förverkliga dina mål? Då vill jag rekommendera tre böcker. How to Get Control of Your Time and Your Life av Alan Lakein, I Could Do Anything If I Only Knew av Barbara Sher och Getting Things Done av David Allen. Böckerna är inte felfria, men de alla har faktiskt ett och annat bra tips på hur man identifierar vad det är man vill med sitt liv, vad det är man tycker om att göra, hur man sedan sätter upp mål och hur man gör för att faktiskt få saker och ting gjorda.

Med detta sagt, låt mig nu önska er alla ett Gott nytt år!

Annonser

Varför definitioner?

Varför bry sig om definitioner? Det finns ju ordböcker. Problemet är att ordböcker inte alltid ger oss bra definitioner och även när de ger oss bra definitioner hjälper det inte om vi bara tar dem från andra utan att ha den kunskap som krävs för att kunna bilda dem och därmed förstå vad de betyder. Det vill säga begrepp som man inte riktigt vet vad de betyder eftersom man inte kan koppla dem till verkligheten. Detta är vad Ayn Rand kallade för ”flytande abstraktioner”.

Syftet med en definition är att peka ut vad som faller in under ett begrepp. När man definierar säger man ”Med ‘människa’ menar jag detta, men inte detta”. En definition bör därför fånga upp vad det är som gör människan till människa. Det vill säga vad som skiljer människan från allt annat. Det är också så man kopplar begreppen till konkreter i verkligheten. Om våra begrepp ska tjäna någon roll för vårt tänkande då är det avgörande att de är klart och tydligt förankrade i verkligheten. Ditt tänkande är nämligen inte bättre än dina definitioner. Om dina definitioner är oklara, då kommer också ditt tänkande att bli oklart.

En del begrepp refererar till saker vi kan direkt varsebli. Dessa kan vi definiera ostensivt, det vill säga genom att peka på det vi pratar om. Några exempel är begrepp som ”stol”, ”bord”, ”bokhylla”, etc. En del ”högre” begrepp, abstraktioner från abstraktioner, refererar inte direkt till saker vi kan varsebli. De måste därför definieras med hjälp av lägre begrepp, som i sin tur, direkt eller indirekt, måste referera till saker vi direkt kan varsebli. Ett enkelt exempel är begreppet ”möbel” som förutsätter att vi känner till sådana saker som stolar, bord, bokhyllor, etc. (Det är därför definitionsprocessen ofta måste fulländas genom en reduktionsprocess för att man ska vara säker på att man verkligen förstår vad ett begrepp betyder.)

Begrepp refererar INTE till definitioner utan, ytterst, till konkreter och ALLA deras egenskaper. Men det följer inte för den sakens skull att en bra definition ska rada upp precis allt vi vet om någonting. En sådan lång lista av egenskaper, skulle vi inte kunna hålla i huvudet och är därför oanvändbar. För när vi väl är färdiga med att definiera ett begrepp, då har vi sedan länge glömt vad det var vi pratade om. En sådan lång redogörelse av egenskaper skulle underminera vårt behov av att tänka abstrakt, nämligen vårt behov av enhetsekonomi. Alltså vårt behov av att hela tiden minimera antalet enheter vi tänker på. Detta för oss till kriteriet för en bra definition: den måste ge oss en KONDENSERAD beskrivning som talar om för oss vad som är UTMÄRKANDE, givet allt vi vet, och som KOPPLA SAMMAN alla andra utmärkande egenskaper.

Därför duger det inte att ta en icke-essentiell egenskap som definition. Definierar man i icke-essentiella termer, då kommer man att sluta upp med en katastrof.

För att se detta kan vi anta att vi definierar ”människan” som ”en varelse med tumme”. Denna definition hjälper oss inte med att skilja ut människan från andra varelser då människan, till att börja med, knappast är ensam med att ha en tumme. Människans tumme kan inte heller förklara allt annat som faktiskt är utmärkande för människan: humor, konst, filosofi, vetenskap, teknologi, lagar, språk, etc. (Inga andra varelser med tumme har ju dessa saker.) Denna definition utgör således ingen kondensering, i essentiella termer, av allt vi vet om människan.

Att ha en tumme låter oss varken logiskt eller kausalt koppla samman allt annat som är utmärkande för människan. Därför kommer den inte heller hjälpa oss att komma ihåg allt vi vet om människan. Därför blir det med tiden svårt eller omöjligt att behålla kopplingen mellan begreppet och konkreterna där ute, inklusive alla deras egenskaper. Till slut kommer begreppet bara att stå för en definition, i icke-essentiella termer, inte konkreterna där ute. Det är så man slutar upp med en ”flytande abstraktion”. Det är därför ett symptom för att man dras med ”flytande abstraktioner” är att man tror att begrepp refererar till definitioner istället för konkreter. Man slutar alltså upp med begrepp skilda från verkligheten. När våra begrepp skiljs från verkligheten då skiljs också vårt tänkande från verkligheten.

För många år sedan hade jag en diskussion med en mycket slarvig, och icke-originell, ”tänkare” som ville ge kapitalismen skulden för alla möjliga problem han kunde komma på. Jag vet inte om det var med flit, men av någon anledning definierade han ”kapitalism” som ”ett system där man handlar med pengar”. Detta är värdelös definition och man behöver inte vara en expert på kapitalism för att se det. Allt man behöver veta är att man använder sig av pengar i praktiskt taget alla ekonomiska system. Så detta är uppenbarligen inget som skiljer kapitalism från feudalism, socialism, fascism eller någon annan form av etatism. Vidare förklarar denna egenskap nästan inget annat som är utmärkande för kapitalismen: frihet, konkurrens, privat egendom, profitintresset, marknadspriser, avancerad arbetsdelning, etc.

Denna ”tänkares” kunskap om kapitalism och ekonomi var (och är misstänker jag), mycket begränsad, så det var nog aldrig naturligt för honom att försöka koppla samman alla dessa egenskaper med kapitalismen och försöka finna vad det är för egenskap som gör (nästan) alla andra möjliga. Men även om han kände till dessa egenskaper så skulle hans definition inte hjälpa honom att komma ihåg dem.

Varför känner sig ”tänkare” som denna berättigad att dra vilka absurda och löjliga slutsatser som helst om kapitalismen? Därför att för honom så refererar begreppet ”kapitalism” inte till någonting i verkligheten, utan till hans godtyckliga definition. Därför ser han ingen motsägelse i att klandra kapitalismen för ekonomiska problem orsakade av priskontroller. Det finns ingen motsägelse eftersom det finns inget i hans definition som hejdar hans fantasi från att föreställa sig kapitalism med priskontroller. Dina premisser är, som detta exempel visar, inte giltigare än dina definitioner.

Så, för att en definition ska tjäna sitt syfte då bör man definiera i essentiella termer. Det essentiella är en FUNDAMENTAL egenskap eller faktor som förklarar eller möjliggör (nästan) allt som är utmärkande i ett sammanhang. Detta är det som gör människan till människa. (Lägg märke till att en sådan essentiell egenskap tjänar som en integration som KONDENSERAR allt vi vet om människan.)

Vad är då människans essens? Och hur upptäcker vi denna essens? Vi tillämpar vad Ayn Rand kallade för ”the rule of fundamentality”. När det finns mer än en egenskap som är utmärkande för människan då identifierar man den som logiskt eller kausalt förklarar eller möjliggör (nästan) alla andra. Detta är den fundamentala, dvs essentiella, egenskapen. Är det hennes tumme? Nej. Är det hennes förmåga att skratta åt skämt? Nej. Är det hennes språk? Nej. Är det hennes användning av kläder? Nej. Är det konst? Nej. Är det hennes vetenskap och teknologi? Nej. Men det finns en egenskap som kan förklara och möljliggöra (nästan) alla dessa egenskaper? Det är människans förmåga att tänka begreppsligt: förnuftet. Detta, inte tummen, är vad som gör möjligt allt som verkligen är utmärkande för människan.

Så genom att definiera ”människan” som ”det rationella djuret” åstadkommer vi allt vi vill ha ut av en bra definition: en KONDENSERAD beskrivning som talar om för oss vad som är UTMÄRKANDE, givet allt vi vet, och som KOPPLAR SAMMAN alla andra utmärkande egenskaper. Vi vet vad som gör människan till människa. Vi vet vad begreppet betyder, vad det refererar till. Definitionen fyller således sitt syfte: att koppla begreppet till konkreterna där ute verkligheten. Endast en sådan definition kan tjäna en funktion i vårt tänkande.

1001 myter?

Edward Rothstein recenserar utställningen ”1001 Inventions” i New York Times. Utställningen visar upp de vetenskapliga och teknologiska bedrifter som den islamiska världens guldålder lämnade efter sig, bedrifter som lär ha påverkat hela världen, inte minst västvärldens vetenskapsmän och uppfinnare. Men trots att männen bakom utställningen påstår att de inte har någon agenda är det inte svårt att se att utställningen åtminstone delvis utgör propaganda. Man förvränger fakta, utelämnar fakta, försöker etablera kopplingar utan bevis, etc. (Inte ens namnet på utställningen stämmer, då det inte finns 1001 uppfinningar.) Varför gör man på detta viset?

It is less a typical science exhibition than a typical “identity” exhibition. It was created by the Foundation for Science, Technology and Civilization in London, whose goal is “to popularize, spread and promote an accurate account of Muslim Heritage and its contribution.” The show also tries to “instill confidence” and provide positive “role models” for young Muslims, as Mr. Hassani puts it in the book. And it is part of a “global educational initiative” that includes extensive classroom materials.

The promotional goal is evident in every display. The repeated suggestion is that Muslim scientists made discoveries later attributed to Westerners and that many Western institutions were shaped by Muslim contributions.

Ett exempel:

Consider one label: “Setting the Story Straight.” We read: “For many centuries, English medic William Harvey took the prize as the first person to work out how our blood circulates.” But “what nobody knew” was that the “heart and lungs’ role in blood flow” was figured out by Ibn al-Nafis, the 13th-century physician. And yes, al-Nafis’s impressive work on pulmonary circulation apparently fell into oblivion until 1924. But Harvey’s 17th-century work was more complete; it was a theory of the entire circulatory system. So while neglect is clear, differences should be as well.

But the exhibition even seems to expand its claim. Historians, the label continues, have recently found evidence that Ibn al-Nafis’s Arabic text “may have been translated into Latin, paving the way to suppose that it might have indirectly influenced” Harvey’s work. The “may have,” the “suppose,” the “might have” and the “indirectly” reflect an overwhelming impulse to affirm what cannot be proved.

Rothstein gör en annan intressant observation:

What is peculiar too is that the current Hall of Science show presumes a long neglect of Muslim innovations, but try finding anything comparable about Western discoveries for American students. Where is a systematic historical survey of the West’s great ideas and inventions in contemporary science museums, many of which now seem to have very different preoccupations?

Mycket bra fråga. Jag rekommenderar att ni läser hela artikeln.

Självbedrägeri

The Guardian:

In the end, Adam Wheeler, a 24-year-old who conned his way into Harvard and benefited from more than $40,000 (£26,000) in grants and prizes, flew too close to the sun. Not content with having bragged his way into one of the world’s most prestigious universities, he felt driven to apply – equally fraudulently – for Rhodes and Fulbright scholarships.

The application was a deception too far, and led to the discovery of a string of lies that this week earned Wheeler 10 years on probation and the order to repay Harvard $45,806. He pleaded guilty to all 20 counts against him, including larceny, identity fraud and pretending to hold a degree.

”I’m ashamed and embarrassed by what I’ve done,” he told a Massachusetts court in a voice so quiet it was barely above a whisper. ”As much as possible, I want to put this behind me and move forward.”

Wheeler’s impressive record of deceit began in 2007 when he was expelled from Bowdoin College in Maine for plagiarism. Instead of reflecting on the wrong he had done, he went the other direction, developing a whole new persona and turning lying into an art form.

Även när lögnarna försöker upphöja deras oärlighet till en konst misslyckas de, precis som de måste göra.

Det finns en vidare lärdom att dra av detta. Jag har hört folk, till och med objektivister, säga att om oärliga människor åtminstone till en början ”kommer undan” med sina lögner, då kommer de med viss rätt att dra slutsatsen att oärlighet fungerar. Men det är en förhastad generalisering som inte motiveras av vad de vet. Så länge de inte vet varför det ”fungerar”, har de ingen grund för sin generalisering. Deras slutsats är inte mer berättigad än spelare som tror att de har listat ut hur de ska satsa, bara för att bollen alltid har hamnat på rött i en runda roulette. Detta är känt som ”the gambler’s fallacy”:

The gambler’s fallacy is the fallacy of assuming that short-term deviations from probability will be corrected in the short-term. Faced with a series of events that are statistically unlikely, say, a serious of 9 coin tosses that have landed heads-up, it is very tempting to expect the next coin toss to land tails-up. The past series of results, though, has no effect on the probability of the various possible outcomes of the next coin toss.

Oärlighet lönar sig inte – inte i längden. Precis som spelare som faller för the gambler’s fallacy, lurar oärliga människor i slutändan bara sig själva.

Överdriven kommunistpropaganda

Michael Moore gjorde ännu en anti-kapitalistisk, anti-amerikansk propagandafilm, denna gång om det amerikanska sjukvårdssystemet. Filmen, Sicko, skulle visa att socialistisk sjukvård är överlägsen den i Amerika. Så han använder sig av exempel från sjukhus i Kuba. Men det visar sig, inte ett dugg överraskande, att hans film inte representerar verkligheten. Faktum är att hans film är så pass ute och cyklar, att den blev förbjuden i Kuba:

Cuba banned Michael Moore’s 2007 documentary, Sicko, because it painted such a ”mythically” favourable picture of Cuba’s healthcare system that the authorities feared it could lead to a ”popular backlash”, according to US diplomats in Havana.

The revelation, contained in a confidential US embassy cable released by WikiLeaks , is surprising, given that the film attempted to discredit the US healthcare system by highlighting what it claimed was the excellence of the Cuban system.

But the memo reveals that when the film was shown to a group of Cuban doctors, some became so ”disturbed at the blatant misrepresentation of healthcare in Cuba that they left the room”.

Castro’s government apparently went on to ban the film because, the leaked cable claims, it ”knows the film is a myth and does not want to risk a popular backlash by showing to Cubans facilities that are clearly not available to the vast majority of them.”

viaWikiLeaks: Cuba banned Sicko for depicting ‘mythical’ healthcare system | World news | guardian.co.uk.

Finn felet

En person på ObjectivismOnline.net ställer frågan: ”Are there any human babies?” En ganska fantastisk fråga, inte sant? Vad är det för resonemang som ger upphov till en sådan fråga?

Ayn Rand distinguishes humans from animals by the humans’ ability to choose life, as opposed to living by instinct. Babies live wholly by instinct just like animals. The age of 7 is the classically accepted ”age of reason,” and from my personal observations of children, I think that is a fairly accurate average for when a child gains the ability to choose life rather than simply live by instinct. Of course, this ability is gained by degrees, not necessarily all at once in an epiphany.

The only way that I can see to classify babies as human would be to grant them a special exception based on their future potential of becoming human. However, I’m aware that Objectivism, in other areas at least, rejects the equivalance of potenialities with realities. What is the tack taken by Rand or other Oists?

Detta är ett exempel på rationalism. Det vill säga en dålig tankevana som innebär att ens tänkande är, mer eller mindre, skilt från verkligheten. Men jag undrar om någon kan förklara vad det är som går helt fel här? Varför är detta resonemang så verklighetsfrånvänt?

”Sånt är livet”?

Jag kan bara inte låta bli att kommentera detta. Jag läste igår att man i USA tänker satsa mer resurser på att informera allmänheten om att de inte ska fly utan gömma sig, om terrorister attackerar USA med atombomber.

New York Times:

Suppose the unthinkable happened, and terrorists struck New York or another big city with an atom bomb. What should people there do? The government has a surprising new message: Do not flee. Get inside any stable building and don’t come out till officials say it’s safe.

The advice is based on recent scientific analyses showing that a nuclear attack is much more survivable if you immediately shield yourself from the lethal radiation that follows a blast, a simple tactic seen as saving hundreds of thousands of lives. Even staying in a car, the studies show, would reduce casualties by more than 50 percent; hunkering down in a basement would be better by far.

But a problem for the Obama administration is how to spread the word without seeming alarmist about a subject that few politicians care to consider, let alone discuss. So officials are proceeding gingerly in a campaign to educate the public.

“We have to get past the mental block that says it’s too terrible to think about,” W. Craig Fugate, administrator of the Federal Emergency Management Agency, said in an interview. “We have to be ready to deal with it” and help people learn how to “best protect themselves.” (Min kursivering.)

Och:

Over the years, Washington has sought to prevent nuclear terrorism and limit its harm, mainly by governmental means. It has spent tens of billions of dollars on everything from intelligence and securing nuclear materials to equipping local authorities with radiation detectors.

The new wave is citizen preparedness.

Jag har egentligen inga problem med att myndigheter upplyser allmänheten om detta. Men vad som är oroväckande är den totala uppgivenhet som ligger bakom dessa rekommendationer.

Att amerikaner, snart tio år efter terroristattackerna den 11 september, ska behöva gå med på att förnedra sig i säkerhetskontroller vid flygplatser är illa nog. (Ska man tvunget ha sådana här säkerhetskontroller, då ska man begränsa dem till de grupper som man på statistiska grunder har skäl att vara mer misstänksam mot. Vilket betyder muslimer och folk som som ser ut att komma från Mellanöstern.) Vad som är fantastiskt är att vi fortfarande lever med detta ständiga hot att vi när som helst kan bli mördade av muslimska terrorister. Och när man lever med detta, år efter år, då kommer det till slut att normaliseras. Det kommer att bli en ”naturlig” del av vår vardag.

Efter den misslyckade självmordsattacken i Stockholm hörde jag ett par kollegor på jobb säga att de inte kände sig ett dugg överraskade när de fick reda på vad som hade hänt. Chocken verkar redan ha lagt sig; den lade sig för flera år sedan. De verkar inte heller känna sig särskilt upprörda över vad som har hänt. För dem var det som att upptäcka att tunga saker faller när man släpper dem. Ingen överraskning, inget att hetsa upp sig över. ”Sånt är livet”.

De medger att de kanske hade känt annorlunda om attacken lyckades. Kanske det. Jag ser ändå deras reaktion som ett tecken på den normalisering jag tänker på. Och jag är rädd för att hotet kan normaliseras till en sådan grad att folk börjar se det som något metafysiskt givet naturfenomen som ingen kan moraliskt utvärdera. När den dagen kommer, då kommer folk att helt ge upp idén om ett krig i självförsvar. Folk kommer istället att se på terroristattacker som en jordbävning eller ett vulkanutbrott. Det är tragiskt och hemskt. Men inget vi kan göra något åt. Vi kan bara försöka lära oss att leva med det.

Att dö av en sjukdom är hemskt. Men sånt är livet. Att dö av en olyckshändelse är också hemskt. Men sånt är livet. Att bli mördad av en muslimsk fanatiker är en tragedi. Men sånt är livet. Att New York går upp i rök, efter muslimska terrorister spränger en kärnladdning, är en katastrof. Men sånt är livet.

Det är alldeles för tidigt för att avgöra hur vanlig denna mentala matthet är. Men hur är det med politiker och myndigheter? I den utsträckning New York Times-artikeln säger något om situationen, verkar det som att politiker och myndigheter sedan länge har gett upp. Istället för att förbereda en kärnvapenattack mot Iran, och därmed göra slut på hotet från islamisk totalitarianism en gång för alla, vill man förbereda den amerikanska allmänheten på en kärnvapenattack! ”Sånt är livet!”