Gott nytt år!

Med anledning av att det är nyårsafton vill jag citera Friedrich Nietzsche:

What, if some day or night a demon were to steal after you into your loneliest loneliness and say to you: ”This life as you now live it and have lived it, you will have to live once more and innumerable times more; and there will be nothing new in it, but every pain and every joy and every thought and sigh and everything unutterably small or great in your life will have to return to you, all in the same succession and sequence – even this spider and this moonlight between the trees, and even this moment and I myself. The eternal hourglass of existence is turned upside down again and again, and you with it, speck of dust!”

Would you not throw yourself down and gnash your teeth and curse the demon who spoke thus?… Or how well disposed would you have to become to yourself and to life to crave nothing more fervently than this ultimate eternal confirmation and seal?

Jag tror naturligtvis inte på den eviga återkomsten i en metafysisk mening. Men Nietzsche scenario är ändå intressant i en moraliskt och psykologiskt mening. Om du känner ångest inför ”den eviga återkomsten”, bör är det nämligen hög tid att rannsaka ditt liv och försöka förändra det till det bättre. Det handlar om att ta reda på vad det är du vill ha ut av ditt liv, sätta upp mål och sedan varje dag handla för att uppnå dem. Det är det som är meningen med nyårslöften. Denna strävan efter värden, för att uppnå sin egen personliga lycka, är den moraliska meningen med livet.

Vill du ha hjälp för att ta reda på vad det är du vill ha ut av ditt liv? Vad det är du ska satsa på? Och sedan hur du ska förverkliga dina mål? Då vill jag rekommendera tre böcker. How to Get Control of Your Time and Your Life av Alan Lakein, I Could Do Anything If I Only Knew av Barbara Sher och Getting Things Done av David Allen. Böckerna är inte felfria, men de alla har faktiskt ett och annat bra tips på hur man identifierar vad det är man vill med sitt liv, vad det är man tycker om att göra, hur man sedan sätter upp mål och hur man gör för att faktiskt få saker och ting gjorda.

Med detta sagt, låt mig nu önska er alla ett Gott nytt år!

1001 myter?

Edward Rothstein recenserar utställningen ”1001 Inventions” i New York Times. Utställningen visar upp de vetenskapliga och teknologiska bedrifter som den islamiska världens guldålder lämnade efter sig, bedrifter som lär ha påverkat hela världen, inte minst västvärldens vetenskapsmän och uppfinnare. Men trots att männen bakom utställningen påstår att de inte har någon agenda är det inte svårt att se att utställningen åtminstone delvis utgör propaganda. Man förvränger fakta, utelämnar fakta, försöker etablera kopplingar utan bevis, etc. (Inte ens namnet på utställningen stämmer, då det inte finns 1001 uppfinningar.) Varför gör man på detta viset?

It is less a typical science exhibition than a typical “identity” exhibition. It was created by the Foundation for Science, Technology and Civilization in London, whose goal is “to popularize, spread and promote an accurate account of Muslim Heritage and its contribution.” The show also tries to “instill confidence” and provide positive “role models” for young Muslims, as Mr. Hassani puts it in the book. And it is part of a “global educational initiative” that includes extensive classroom materials.

The promotional goal is evident in every display. The repeated suggestion is that Muslim scientists made discoveries later attributed to Westerners and that many Western institutions were shaped by Muslim contributions.

Ett exempel:

Consider one label: “Setting the Story Straight.” We read: “For many centuries, English medic William Harvey took the prize as the first person to work out how our blood circulates.” But “what nobody knew” was that the “heart and lungs’ role in blood flow” was figured out by Ibn al-Nafis, the 13th-century physician. And yes, al-Nafis’s impressive work on pulmonary circulation apparently fell into oblivion until 1924. But Harvey’s 17th-century work was more complete; it was a theory of the entire circulatory system. So while neglect is clear, differences should be as well.

But the exhibition even seems to expand its claim. Historians, the label continues, have recently found evidence that Ibn al-Nafis’s Arabic text “may have been translated into Latin, paving the way to suppose that it might have indirectly influenced” Harvey’s work. The “may have,” the “suppose,” the “might have” and the “indirectly” reflect an overwhelming impulse to affirm what cannot be proved.

Rothstein gör en annan intressant observation:

What is peculiar too is that the current Hall of Science show presumes a long neglect of Muslim innovations, but try finding anything comparable about Western discoveries for American students. Where is a systematic historical survey of the West’s great ideas and inventions in contemporary science museums, many of which now seem to have very different preoccupations?

Mycket bra fråga. Jag rekommenderar att ni läser hela artikeln.

Överdriven kommunistpropaganda

Michael Moore gjorde ännu en anti-kapitalistisk, anti-amerikansk propagandafilm, denna gång om det amerikanska sjukvårdssystemet. Filmen, Sicko, skulle visa att socialistisk sjukvård är överlägsen den i Amerika. Så han använder sig av exempel från sjukhus i Kuba. Men det visar sig, inte ett dugg överraskande, att hans film inte representerar verkligheten. Faktum är att hans film är så pass ute och cyklar, att den blev förbjuden i Kuba:

Cuba banned Michael Moore’s 2007 documentary, Sicko, because it painted such a ”mythically” favourable picture of Cuba’s healthcare system that the authorities feared it could lead to a ”popular backlash”, according to US diplomats in Havana.

The revelation, contained in a confidential US embassy cable released by WikiLeaks , is surprising, given that the film attempted to discredit the US healthcare system by highlighting what it claimed was the excellence of the Cuban system.

But the memo reveals that when the film was shown to a group of Cuban doctors, some became so ”disturbed at the blatant misrepresentation of healthcare in Cuba that they left the room”.

Castro’s government apparently went on to ban the film because, the leaked cable claims, it ”knows the film is a myth and does not want to risk a popular backlash by showing to Cubans facilities that are clearly not available to the vast majority of them.”

viaWikiLeaks: Cuba banned Sicko for depicting ‘mythical’ healthcare system | World news | guardian.co.uk.

Finn felet

En person på ObjectivismOnline.net ställer frågan: ”Are there any human babies?” En ganska fantastisk fråga, inte sant? Vad är det för resonemang som ger upphov till en sådan fråga?

Ayn Rand distinguishes humans from animals by the humans’ ability to choose life, as opposed to living by instinct. Babies live wholly by instinct just like animals. The age of 7 is the classically accepted ”age of reason,” and from my personal observations of children, I think that is a fairly accurate average for when a child gains the ability to choose life rather than simply live by instinct. Of course, this ability is gained by degrees, not necessarily all at once in an epiphany.

The only way that I can see to classify babies as human would be to grant them a special exception based on their future potential of becoming human. However, I’m aware that Objectivism, in other areas at least, rejects the equivalance of potenialities with realities. What is the tack taken by Rand or other Oists?

Detta är ett exempel på rationalism. Det vill säga en dålig tankevana som innebär att ens tänkande är, mer eller mindre, skilt från verkligheten. Men jag undrar om någon kan förklara vad det är som går helt fel här? Varför är detta resonemang så verklighetsfrånvänt?