Dolda premisser

Filosofi är den mest fundamentala vetenskapen. Det är vetenskapen som möjliggör och integrerar alla andra vetenskaper. Filosofin svarar nämligen på tre lika fundamentala som oundvikliga frågor: Vad är verkligheten? Hur vet vi det? Vad bör vi göra? Eftersom filosofi förenar och täcker in alla essentiella aspekter av verkligheten och människan relation till verkligheten får man också en bättre förståelse för världen om man känner till och förstår idéerna som verkar i kulturen. Därför är det lärorikt att ägna sig åt filosofiskt detektivarbete.

Men det finns ett problem. Problemet är att människor sällan eller aldrig talar öppet om deras filosofi. De vet inte att de alla har en (implicit) filosofi. De kanske till och med förnekar att de har en filosofi. Så det är för det mesta ganska hopplöst att förlita sig på människors explicita uttalanden. Så som en filosofisk detektiv måste du finna de dolda premisserna genom att ”läsa mellan raderna”.

Låt mig illustrera vad jag menar med ett mycket enkelt exempel. Du har säkert hört någon säga: ”Homosexualitet är fel eftersom det är onaturligt”. Detta är en inställning till homosexualitet som är väldigt vanlig. Men bakom denna formulering döljer sig i själva verket en hel filosofisk världsbild här.

Vad är den dolda premissen? Det är att det onaturliga är det omoraliska. Vad detta betyder är att det ordning i naturen som man inte får ändra eller göra uppror mot. Detta är i essentiella termer en religiös världsbild: Gud, världens skapare, har ett syfte med allting. Det finns således en naturlig ordning. Att strida mot denna ordning är att strida mot Guds vilja. Och det är ju fel. Gud har helt enkelt bestämt att det ska vara man och kvinna – och inget annat. Det är det ”naturliga” och ”riktiga”. Allt annat är ”onaturligt” och fel.

Om ni tänker efter kan ni säkert komma på många andra exempel på samma mentalitet. Ta dem som säger att det är ”fel att leka Gud”, dem som motsätter sig stamcellsforskning, kloning och abort. Ta dem som motsätter sig genmanipulering av djur och grödor. Ta dem som motsätter sig användningen av ”kemiska tillsatser” i maten (och som inte förstår att allting består av kemikalier och att hela processen att laga mat är att blanda olika kemikalier med varandra). Som ni kan se är denna mentalitet mycket vanligare än vad man först kanske tror. Det är ingen isolerad företeelse.

Se hur snabbt vi gick från ”konventionell visdom”, i form av ett uttalande som man hör då och då, till en hel (implicit) filosofisk världsbild. En världsbild som vi dessutom finner många andra exempel. (Det är klart att någon som säger detta, så kan det visa sig att han inte hade någon tanke bakom det. Han godkänner inte alls en religiös världsbild. Han bara slängde sig med en slogan han hade hört och som han inte hade valt att ifrågasätta av intellektuell passivitet. Men det förändrar inte att slutsatsen bara följer givet vissa premisser.)

Låt mig ta ett annat exempel. I många debatter, inte minst debatten om klimatförändringarna, får man höra: ”Det råder ett konsensus…”. Detta är tänkt som ett argument mot minoriteten som ifrågasätter ”konsensus”. Men vad krävs för att denna vädjan till ”konsensus” ska fungera? Den dolda premissen här är att vad som är sant eller falskt och rätt eller fel bestäms av gruppen. Detta är i essentiella termer ett uttryck för social subjektivism. Mer specifikt är det ett uttryck för Immanuel Kants filosofi. Kant argumenterade nämligen för att det kollektiva är det objektiva.

Naturligtvis kan vi komma på många exempel på denna mentalitet. Många anser att vädjan till majoriteten i opinionsundersökningar, eller ”folkets vilja”, eller ”allmänhetens känslor”, utgör ett hållbart argument eller bevis. Att demokrati, dvs majoritetens diktatur, är ett ideal för många med detta synsätt är knappast en slump. Samma mentalitet är även orsaken till att så många ser upp världsopinionen eller FN i utrikespolitiska frågor. Vad världen i stort tycker är det viktiga, det riktiga, det sanna.

Denna implicita syn på ”objektivitet” är så vanlig att många anser att så länge vi inte kan enas om en ”gemensam sanning”, då måste det vara någonting som är i vägen och förvränger sanningen för oss. Oftast är det våra idéer och värden som står i vägen för verkligheten. Så att ha en filosofi eller ideologi gör dig automatiskt partisk och subjektiv. En person som ställer sig i ”mitten”, som inte tar ställning, som är helt neutral, är utan filosofi eller ideologi, är ”objektiv”.

(Det händer även att folk avfärdas som oförmögna att se den ”objektiva” dvs kollektiva sanningen därför att de är vita, heterosexuella män från medelklassen. Postmodernister är egentligen inget annat än kantianer som blev desillusionerade när de upptäckte att det finns inga gemensamma åskådningsformer eller tankekategorier som kan generera en kollektiv sanning. Istället finns det många olika ideologier, klasser, raser och kön som bestämmer hur vi ser på världen. Att ha en identitet (kön, klass, ras, ideologi, etc) gör dig, enligt detta synsätt, nödvändigtvis subjektiv.)

Det finns mycket mer man kan säga om detta. Observera återigen hur snabbt vi gick från en relativt okontroversiell slogan till den dolda premiss som ligger bakom den och hur vi sedan kunde spåra denna premiss hela vägen tillbaka till Kant. Och återigen kunde vi hitta många exempel på samma mentalitet vilket hjälper till att öka vår förståelse för världen vi lever i. ”En olycka kommer sällan ensam”.

En förutsättning för att bli en bra filosofisk detektiv är att du lär dig konsten att ”läsa mellan raderna”. Så håll ögonen öppna för formuleringar som, i ljuset av allt du vet, är avslöjande eller utmärkande. När du fastnar för en sådan formulering då är det dags att ställa frågan: Vad är den dolda premissen här? Vilken sorts premisser krävs för att detta sätt att resonera ska följa? Vilka filosofiska idéer kan jag komma på som svarar på detta sätt att resonera?

En annan förutsättning för att bli en bra filosofisk detektiv är förstås att du kan en hel del om filosofins historia. Så att studera filosofins historia är en bra början. Men stanna inte där. All kunskap hänger nämligen ihop. Så studera även andra ämnen som t ex historia, ekonomi, psykologi och idéhistoria.

Ytterligare en förutsättning för att bli en bra filosofisk detektiv är att du lär dig att tänka filosofiskt. Vilket betyder att du lär dig att tänka i termer av essenser, inte i termer av detaljer. Var inte konkretbunden. Om du till exempel förväntar dig ett explicit citat då kan du leta länge och, ofta, förgäves. Kom ihåg att de flesta inte tar filosofi på allvar, att de flesta inte tänker på filosofi i explicita termer, att deras filosofiska premisser därför är och ofta förblir implicita. Så bara för att någon inte ”kommer ut” som en platonist så följer det inte att de är fria från Platons inflytande.

Eftersom syftet med att finna den filosofiska premissen bakom dagens löpsedlar är att få en bättre förståelse för världen är det också viktigt att integrera. Så fråga dig själv: Vad får detta mig att tänka på? Vad kan jag koppla till denna idé? Hur många exempel på samma idé, från olika sammanhang, kan jag komma på?

Efter ett tag kommer du att se att det verkligen finns en koppling mellan olika idéer och människans historia i allmänhet; icke-objektiv konst och kvantfysik; behavioristernas syn på sex och marxisternas syn på ekonomi; osäkerheten för affärsmän under Obamaadministrationen och livet i diktaturer i allmänhet; Earth day och massakern vid Jokela skolan i Finland; välfärdsstaten och Irakkriget; Piratpartiet och kommunistpartiet.

När du ser dessa kopplingar, då ser du inte bara hur all kunskap faktiskt hänger ihop, du ser även hur filosofin hjälper dig att integrera allt annat du vet. Du förstår världen bättre. Du ser värdet av filosofiskt detektivarbete.

Annonser

6 reaktioner på ”Dolda premisser

  1. Vad är den dolda premissen bakom uttalanden av typen ”vi måste värna om välfärden (eller välfärdsstaten)”? Jag kan tänka mig något i stil med ”människor är inte kapabla att ta hand om sig själva”. Eller, om någon faktiskt på grund av sjukdom eller handikapp inte kan ta hand om sig själv: ”människor är inte kapabla att på egen hand ta hand om varandra”. M.a.o. en syn på människan som i grunden hjälplös.

    • Ja, det är säkert så att många resonerar exakt på det viset. Det finns olika skäl till att människor tycker att välfärdsstaten är något vi måste värna om. Det gäller därför att leta upp den som förklarar det mesta i sammanhanget. Det gäller alltså att finna den mest essentiella, dvs fundamentala, premissen.

      Premissen att människor är i grunden hjälplösa kan vi finna lite överallt i kulturen. Och samma grundläggande idé används som ett argument för välfärdspolitiken. Marxisterna säger att människan är en hjälplös produkt av samhället. Socialliberalerna säger att människan är en hjälplös produkt av ”naturens lotteri”. Konservativa säger att människan är en hjälplös produkt av kulturen.

      Vem är fadern till marxismen och konervatismens syn på dessa saker? Hegel som ju sade att vi är en hjälplös produkt av världsandens nödvändiga utveckling och självupptäckt.

      Men tittar vi längre tillbaka och vidgar blicken ser vi att vi kan se samma grundläggande idé (determinismen dvs hjälplös produkt av faktorer bortom hennes kontroll) hos Kant som menade att människan i grunden är ond på grund av hennes böjelser och begär som gör att hon inte alltid handlar i enlighet med moralen. Kant fick i sin tur den idén från kristendomen. Vi har fri vilja, men vi är ändå i grunden hjälplösa enligt kristendomen, på grund av arvsynden. Och eftersom ingen riktigt kan rå för vad de gör, måste vi vara barmhärtiga och förlåtande. Vi måste inte bara offra oss för andra, för de svaga, för de behövande, utan även för våra fiender och sedan be för dem för de vet inte vad de gör.

      Den kristna synen på människan, i kombination med den kristna altruistiska etiken som marxister, socialliberaler och konservativa alla var varma anhängare av i essentiella termer, är säkert den främsta _metafysiska_ inspirationskällan till välfärdsstaten.

  2. Går runt och tänker på denna bloggpost lite då och då, har den nånstans i bakhuvudet och märker att det kan vara rätt underhållande att försöka göra små detektivarbeten även på en ganska så låg nivå (då jag ej har särskilt mycket kunskap i idéhistoria och liknande).
    Jag stötte på ett (enligt mig) ganska intressant påstående när jag kollade på TV och någon politisk debattör sade något i stil med ”frihet fungerar endast om människor inte är giriga”.
    Jag antar att han menar att andra människor skadas i ens strävan efter profit. Den bakomliggande ekonomiska premissen är ju att alla vinster sker på någon annans bekostnad, nämligen att ekonomin är ett nollsummespel där någon måste få det sämre för att någon annan ska få det bättre. Men i ett fritt samhälle måste alla inblandade parter tjäna på en affär (annars äger den inte rum, eftersom de har friheten att skita i det). Hans argument kan alltså enkelt avfärdas genom att visa att ekonomin inte är någon begränsad kaka, mao. är det bara att titta på historien.

    Den andra outtalade premissen torde väl vara att det är fel att sträva efter att få det bättre för sig själv och sina nära och kära. Alltså att man ska hålla tillbaka sina lustar efter materiell tillfredsställelse. Kan man undersöka vidare här?

    • Många bra observationer. Jag tror att du kan koppla den första premissen till den senare. Orsaken till att många har en negativ syn på människor och därför tycker att det låter som en dum idé att låta människor vara fria är för att de anser att det är fel att vilja förbättra sitt liv genom att söka efter materiell välfärd, genom att vilja ha mer och få det bättre. Det vill säga: egoism. Kan du koppla detta till något vidare? Tja, kan du inte komma på någon eller några idéer som florerar i kulturen och som du bör känna till, eftersom de hör till allmänbildningen? En ledtråd: Bergspredikan.

  3. Nollsummetänket är jag djupt oroad över och det är väldigt vanligt att man stöter på det. Jag antar att de får det utifrån att när folk kan välja så kan någon också bli bortvald i konkurrensen.De upplever det inte som frihet när de ständigt blir jagade av den hemska konkurrensen.De ser det inte som sin skyldighet att skapa något av värde som andra efterfrågar för att därefter via ”budgivning” på marknaden byta till sig andras arbete. De vill få tillgång till andras arbete utan att behöva tävla med andras produktivitet,istället ska den med mest behov vinna tävlingen. Plötsligt går då tävlingen ut på att producera minst och exponera sina behov på bästa sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.