Oroväckande paralleller

För ett tag sedan upptäckte jag vad jag ser som ytterligare bevis för Leonard Peikoffs DIM hypotes. Men för att förstå varför jag ser detta som bevis måste jag först säga ett par ord om DIM hypotesen.

Filosofin är den fundamentala faktorn som driver människans historia. Så givet att vi kan identifiera vilka idéer som styr i en kultur kan vi också avgöra var kulturen är på väg. Det finns många trikotomier inom filosofin. Vi har för att nämna några: subjektivism, intrinsikalism och objektivism; empirism, rationalism och objektivism; skepticism, mysticism och objektivism.

DIM står för en ny trikotomi. Den handlar om vad vi gör med konkreterna i världen. Det handlar om tre grundläggande inställningar till integration: disintegration, integration och misintegration. Med konkreter menar vi allt ifrån sakerna där ute, ingredienserna i en maträtt, orden i en mening, olika ämnen i skolan, händelserna i en roman eller principer i ett system.

Antingen är man för integration eller också är man emot det. Om man är för integration då gör man antingen det rätt, I, eller också gör man det fel, M. Det finns grader av disintegration och misintegration. M1 är de som integrerar och som får med många sanningar men basen är inte baserad på verkligheten. M2 integrerar flitigt men har i essentiella termer lämnat verkligheten helt och hållet. D1 avstår från att integrera. De håller många sanningar och osanningar eftersom de inte försöker se hur deras idéer hänger ihop. De kan tolerera generaliseringar på en låg nivå, t ex ”vatten kokar vid 100 grader”. D2 nöjer sig inte med att avstå från att integrera. De är fientliga till integration. De säger att det är fel eller omöjligt eller både och. De försöker systematiskt skilja konkreterna åt.

Vad faller in under M1? Filosofer som Descartes. De försöker deducera fram verkligheten från ”axiomer”. Ekonomer som Mises som försöker deducera fram ekonomiska lagar från ”axiomer”. Konservativa som försöker deducera fram kapitalismen från gudomliga naturlagar.

M2? filosofer som Platon, Augustinus, Hegel. De gör samma sak men till skillnad från sådana som Descartes håller de inte den härledda världen som mindre verklig; den ”riktiga” världen är en annan dimension. Individerna betraktas också ofta som overkliga. Här finner vi religiösa fundamentalister och sekulära marxister.

D1? Filosofer som Auguste Comte och John Stuart Mill. Här finner vi många konkretbundna såväl som en och annan pragmatiker. Ett klassiskt exempel är ekonomer som inte tror att ekonomi har något med moral att göra.

D2? Filosofer som David Hume och Immanuel Kant. Hume säger att det inte finns någon rationell anledning att tro på ingen yttervärld, inga entiteter, ingen kausalitet, inget jag – bara en ström av förnimmelser. I ett sådant universum är det omöjligt att integrera. Kant säger att våra åskådningsformer och kategorier ”syntetiserar”, dvs integrerar. Men ”syntiseringen” ger upphov till en förvrängning av verkligheten: fenomenvärlden – ”världen som den framträder för oss” – i motsats till noumenalvärlden – världen som den ”egentligen” är. Kant säger med andra ord att integrering är processen som skiljer förnuftet från verkligheten. Kant är därför mycket värre än Hume. Så under D2 finner vi nihilister, miljöaktivister, egalitarärer, icke-objektiva konstnärer, anarkister.

I? Filosofer som Aristoteles och Ayn Rand. Aristoteles och Ayn Rand säger att det finns en värld av kausalt lagbundna entiteter. Detta är den metafysiska förutsättningen för all integration. De säger också att våra idéer var baserade på observationer av verkligheten och de förespråkade logik som metoden för att koppla ihop våra idéer med verkligheten och med varandra. Detta är den epistemologiska förutsättningen för all integration. Ayn Rand producerade det mest välintegrerade filosofiska system som någonsin har formulerats. Läs Leonard Peikoffs Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand för att se vad jag menar.

Peikoffs hypotes är att det finns ett direkt samband mellan din syn på integration och din syn på idéer. Därmed kan man lättare se vilken sorts idéer som kommer spridas i kulturen. DIM utgör ett nytt instrument för att göra kulturella prognoser. Tidigare kunde veta att om kulturen domineras av subjektivism då kommer det att ha vissa uttryck. Nu kan vi med hjälp av DIM konstatera om det är subjektivism eller intrinsikalism som kommer att ta över eller inte. Vi kan även finna uttryck för den dominerande mentaliteten till integration överallt: konst, utbildning, vetenskap, politik, etc. Värdet av detta är uppenbart om man vill bättre förstå världen vi lever i, var vi är på väg och vilken fiende vi ska lägga krutet på för att ha störst chans att vinna den filosofiska striden för en bättre kultur i det långa loppet.

Människor har ett behov av integration. Vilket inte är så svårt att se eftersom människor behöver kunskap och kunskap kräver integration: Varseblivning är integration av förnimmelser. Begrepp är integration av varseblivningar. Induktion är en integration av konkreter till en princip. Deduktion är en integration av premisser till en slutsats. Logik är konsten att identifiera och integrera motsägelsefritt.

Detta förklarar varför vissa idéer som bättre svarar på människors behov av integration också kommer att vinna i längden. Det finns historiska såväl som epistemologiska skäl att tro detta. Historiskt sett har konflikten, för det mesta, stått mellan någon form av M (Romarriket, Medeltiden och Renässansen). Vid ett par tillfällen har vi haft en kultur dominerad av I (antika Grekland och Upplysningen).

Först med Kant fick D ett genuint inflytande över kulturen. D tog över i slutet av 1800-talet och kollapsade under 1970-talet; det försvann nästan lika snabbt som det kom. Det har inte haft någon varaktig dragningskraft. Det är inte konstigt. Nihilism är knappast inspirerande. Den mörka och religiösa medeltiden varade i över 1000 år. Det nihilistiska Tyskland varade endast i några decennier.

Religion förknippas däremot med moral, värden och mening. Religion utlovar, implicit, att tillfredsställa människors behov av integration. Nihilism utlovar, explicit, att förneka och omöjliggöra allt vad integration heter. Således är det inte särskilt överraskande att de allra flesta i valet mellan nihilism och religion valde det religion. Det är därför vi har sett en frammarch för religionen i Amerika sedan slutet av 1970-talet. I ljuset av allt detta, och många andra historiska observationer som jag inte tänker gå in på här, gör Peikoff prognosen att USA inom loppet av ett par generationer kommer att bli en religiös teokrati.

Jag tänker stanna här vad gäller Peikoffs prognoser om USA:s framtid. Istället vill jag att uppmärksamma utvecklingen i Kina. Utvecklingen i Kina påminner nämligen om den i USA.

Idag finns det fler kristna i Kina än vad det finns medlemmar i kommunistpartiet. Visste ni det? Jag visste inte det förrän jag av ganska nyligen lyssnade på ett radioprogram om det för ett tag sedan. Det var inte så för bara 30 år sedan. Med tanke på att det är förbjudet att sprida religion i Kina är detta ganska anmärkningsvärt.

Mycket talar dessutom för att socialismen som en ideologisk rörelse med kraft och övertygelse är lika död i Kina som i resten av världen. Det kinesiska kommunistpartiet har inte tagit sin kommunism på allvar de senaste 30 åren. Alltså redan innan Sovjetunionens kollaps i början av 1990-talet. Liberaliseringarna i delar av ekonomin sedan slutet av 1970-talet är ett uttryck för detta.

Till saken hör att kommunismen är, som sagt, en sekulär form av M2. Och en sekulär M2 har ingen chans mot en religiös M2. Kommunisterna utlovade ett paradis på jorden vilket var ett löfte de inte kunde hålla. De religiösa utlovar inget paradis på jorden. Så att livet på jorden är ett helvete är nödvändigtvis inget problem för de religiösa. Så i valet mellan sekulär kommunism och religion förefaller religion lättare att sälja in i det långa loppet.

De religiösa i Kina har inte på något sätt tagit över kulturen ännu. Men om de senaste 30 åren är någon indikation, då lutar det mot att religionen kommer att ta över Kina precis som i USA. För 30 år sedan fanns det ett fåtal miljoner kristna. Idag är uppskattningsvis 100 miljoner kristna i Kina. Kommunistpartiet har uppskattningsvis 75 miljoner medlemmar.

Kinas utveckling de senaste decennierna är alltså en ytterligare skrämmande indikation på att Peikoffs DIM hypotes är riktig och att hans prognos för Amerika är riktig. Samma orsak har samma verkan i Kina precis som i USA. Detta är vad jag kallar för oroväckande paralleller.

Annonser

10 reaktioner på ”Oroväckande paralleller

  1. Mycket intressant och välskriven bloggpost. En bok som jag definitivt vill och kommer att läsa. Angående Kina: ignorerar vi inte ännu en utmanare här nu i och med västerländsk kapitalism som en numer konkurrerande samhällskraft i Kina? Kanske (och förhoppningsvis) kan denna få bäring på lång sikt i stället för kommunism eller kristendom? Man får heller inte glömma att i Kina är Konfucius (och har alltid varit) väldigt stark (och som dessutom nu fått en pånyttfödelse och ett uppsving då kommunistpartiet nyligen släppt på restriktionerna kring konfuciansk litteratur) och konfucianismen är så vitt jag vet varken religiös eller pro-kommunistisk (även om den är starkt kollektivistisk/auktoritär på många sätt den också vad jag förstått, det är en sorts sekulär dygdetik vill jag minnas). Vore intressant att se var i DIM filosofen Konfucius skulle hamna.

    • Intressanat att du nämner Konfucius. Jag stötte nämligen också nyligen på bevis som talar för att det är på väg tillbaka i Kina. Och det är ju en filosofi eller religion som enligt mina (begränsade) efterforskningar verkar som en form av M2. Jag har redan gjort lite anteckningar för en lite längre kommentar om detta längre fram.

      • Jag ser verkligen fram emot en utläggning om Konfucius! Själv hoppas jag på att det är en variant av M1 (om det är M2 ligger vi risigt till). Det som talar för att det är M1 (enligt mig) är att konfucianismen är väldigt meritokratisk (och går det att kombinera med total mysticism?).

  2. Hej Carl,
    Tack för ytterligare ett intressant inlägg.
    Finns DIM-hypotesen i skrift någon stans? Länk?

    Tack på förhand,
    /Fredrik

  3. Men varför skulle ”sekulär M2” som marxism vara chanslös mot ”religös M2” som kristendom? Är inte exempelvis Sverige ett exempel på att marxism (i dess light-variant socialdemokrati) kan besegra kristendom då Sverige gått från att vara ett kristet samhälle för hundra år sedan till att nu vara ett socialdemokratiskt samhälle.

  4. Du får inte glömma den historiska kontexten. När jag säger att en sekulär M2 inte lär ha någon chans, då menar jag idag, inte för 100 år sedan. Sekulär M2 hade en hel del framgångar under 1900-talet. Och socialdemokratin är ett exempel på detta. Socialdemokratin som en stark ideologisk rörelse, som en del av världskommunismens frammarch, var som starkast under denna period. I synnerhet under 1960- och 1970-talet. Det var då den socialdemokratiska välfärdsstaten etablerades. Men vad har hänt sedan 1980-talet? Vi har sett en hel del privatiseringar, avregleringar, skattesänkningar. En del av detta har till och med genomförts av socialdemokrater. På det stora hela har socialdemokratin gett upp socialismen till förmån för blandekonomin. Marxismen, i den mån de överhuvudtaget tror på det, är bara en massa fina ord som inte betyder någonting i slutändan. Se på socialdemokratin idag i Sverige och resten av Europa. Det är ett svagt parti. Titta på vad som hände med socialdemokraterna i Storbritannien. Såvitt jag vet är de överallt pragmatiska partier utan visioner. De är för en liten förändring hit, en liten förändring dit. Men det finns ingen glöd, ingen energi, ingen passion. Ingen vet var de är på väg och ingen bryr sig heller. Socialdemokratins högtid varade i några decennier. Det är ingenting i ett historiskt perspektiv.

    • Socialdemokraterna som parti är förvisso lyckligtvis på nedgång ( jag vågar mig djärvt nog på prognosen att resultatet blir rekordsvagt i höstens val tack vare Mona Sahlins inkompetens), men tyvärr har ju alla andra partier med chans att nå Riksdagen anamnat den socialdemokratiska ideologin.

      Vissa gradskillnader existerar, varför jag anser att det är värt att stödja alliansen framför de rödgröna, men någon radikal principiell skillnad existerar inte.

      Och om denna skillnad i kontext existerar i Sverige just nu, varför existerar den då fortfarande i USA och Kina?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.