Ett liv av lögner

Häromdagen såg jag en intressant dokumentärfilm som heter The Man Who Faked His Life. Den handlar om Jean-Claude Romand. Jean-Claude Romand levde ett patetiskt och miserabelt dubbelliv i 18 år. Det slutade med att han mördade hela sin familj. Och allt började med en lögn.

CNN berättar om Romands liv:

Picture this nightmare: a single decision you make while still in college ruins your life twenty years later. For Romand, according to Carrère, that came when he skipped out on his first-year finals for medical school in Lyon. But instead of taking the exam later, or taking his first year over again, he made what seemed to be the easy choice. He denied the failure, telling everyone that he’d passed — and he continued to claim he was in medical school.

Detta ledde sedan till den ena lögnen efter den andra: ”[T]he Romand story is real. He’s a character who’s so attached to a certain identity that he tells any lie to keep that identity alive. It starts with a single drop of fabrication and turns into a raging flood of fiction.”

Jag rekommenderar er att läsa hela artikeln.

Romand är ett hemskt exempel på hur oärlighet är ett hopplöst krig mot verkligheten, ett krig som ingen kan vinna. Men han är långt ifrån det enda exemplet. Det finns hur många exempel som helst. En del är bara mer fantastiska än andra.

Hört talas om Stephen Glass? Stephen Glass var en journalist för tidningen The New Republic som började sockra sina artiklar med påhittade citat, källor och till slut även händelser och hela intervjuer. En lögn tvingade honom att komma på en annan, som tvingade komma på en tredje. Men det slutade som det måste; med bara en segrare: verkligheten. Glass avslöjades, fick sparken och hans rykte är numera förstört för all framtid.

Låt mig kort återknyta till Romand. Romand lär ha sagt att trots att han idag sitter i fängelse, och är hatad och föraktad av hela samhället som en mördare, så har han aldrig känt sig friare än vad han gör idag. För denna börda är mycket lättare att bära än den han tvingades bära under de 18 år han levde sitt liv fullt av lögner. Det säger inte lite.

Romand var inte lycklig. Sådana som honom varken är eller kan bli lyckliga. Rationell själviskhet kräver ärlighet. Så nästa gång du behöver konkretisera denna poäng, tänk då på sådana som Jean-Claude Romand, Stephen Glass – och Bernie Madoff.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s