En övning i filosofiskt detektivarbete

Jag fick i veckan en mycket intressant fråga. Frågan är intressant eftersom den illustrerar på ett bra sätt hur falska filosofiska premisser hämmar en korrekt förståelse för många grundläggande frågor. Se frågan och svaret som en liten övning i filosofiskt detektivarbete.

Frågan:

Ur objektivistisk synvinkel (se, där smyger jag in lite lömsk relativism direkt i premissen) ter det sig kanske absurt eller åtminstone tröttsamt att behöva svara på frågor av den här typen, men å andra sidan är det ju inget tvingande: Jag har svårt att se hur någonting som har med moral och etik att göra skulle kunna vara objektivt i strikt bemärkelse, ens om man utgår ifrån att det finns en objektiv verklighet (vilket jag tror) och att vi kan få full tillgång till den (vilket jag inte tror). All moral är så vitt jag vet värderingsberoende, och även om värderingar förstås delvis baseras på vad vi skulle kunna kalla fakta (intersubjektiva, mer eller mindre universella uppfattningar om sakernas tillstånd) finns det ju andra aspekter som spelar in, och alla regler baseras på ett kollektivt tyckande som är beroende av kulturellt sammanhang etc. Har jag missförstått din användning av begreppet ‘objektiv’, Carl?

Mitt svar:

Hej Alexander,

Mycket intressant fråga eftersom den är så filosofiskt avslöjande. Jag gillar folk som talar filosofiskt klarspråk.

Du säger dels att vi inte har ”full tillgång till verkligheten” och att fakta är ”intersubjektiva” uppfattningar. Således handlar fakta och objektivitet om ”kollektivt tyckande”. Detta är inget annat än ren och skär kantianism. Jag förkastar detta synsätt.

Jag köper inte Kants idé att vi inte direkt kan varsebli verkligheten bara för att våra sinnen och vårt medvetande har en identet som bestämmer hur vi uppfattar verkligheten. Att säga att vi inte kan uppfatta verkligheten som den egentligen är, bara för att våra sinnen och vårt medvetande har en identitet är inget annat än en irrationell attack på identitetslagen. Och detta är bara ett av oräknerliga problem med Kants filosofi. Ja, Kants filosofi är faktiskt full av hål och motsägelser.

Jag utgår från Ayn Rands definition av begreppet ”objektivitet”. Ayn Rands definition är i grunden en vidareutveckling av Aristoteles objektivitetsbegrepp. I sin essens handlar objektivitet om att basera våra tankar på verkligheten. Eftersom det inte finns några motsägelser i verkligheten handlar, epistemologiskt sett, objektivitet i sin essens om att tänka motsägelsefritt. För att få ett smakprov på vad Ayn Rand och jag menar med objektivitet kan du läsa om ”objektivitet” i Ayn Rand-lexikonet.

Så när jag säger att vi baserar moralen på fakta, då menar jag inte fakta i den kantianska meningen. Jag menar fakta om verkligheten – den riktiga verkligheten – verkligheten som den verkligen är. Den enda verkligheten som finns: den som vi alla erfar med hjälp av våra sinnen. Men vilka är dessa fakta? För att se detta råder jag dig att läsa Ayn Rands essä ”The Objectivist Ethics” som finns tillgänglig alldeles gratis här.

Nu lär du ha en massa frågor efter du har läst Ayn Rands essä och du är mer än välkommen med dem.

Mvh,
Carl Svanberg

4 reaktioner på ”En övning i filosofiskt detektivarbete

  1. Jag har lite svårt att förstå hur människor kan bortse ifrån att det inte är sinnen som ska TOLKA synintrycken utan endast registrera dem. Tolkandet sköter ju då senare medvetandet, med fördel helst förnuftet. Om nu det var sinnesintrycken allena, hur skulle vi då kunnat skapa oss en bild och idé om till exempel atomernas existens. Dessa går ju inte att se, känna, lukta, smaka sig till. Endast genom att observera över tid och med hjälp av fönuftet UTVÄRDERA sinnesintryck så har vi kunnat tillgodogöra oss existensen av atomer. Så motbevisen till sådana saker som att det inte är möjligt att korrekt uppfatta en objektiv verklighet som den är finns runtomkring oss hela tiden dagligen. Det är en ganska så självklar insikt som jag har svårt att förstå att så många har svårt att förstå.

  2. Jag tror inte heller att vi kan få full tillgång till verkligheten, dvs veta allt om allt. Däremot att det går att veta allt om något, eller något om allt.

    Förresten kanske det var lite väl kaxigt att säga att det går att veta allt om något. Men ganska mycket om något går det ju att veta.

    1. När man talar om ”full tillgång till verkligheten” i den här kontexten menar jag inte att vi kan vara allvetande. För visst är vi inte allvetande. Men när man i en kantiansk kontext talar om att ha eller inte ha ”full tillgång till verkligheten” då menar man något helt annat. Då menar man att vi på grund av hur medvetandet och våra sinnen fungerar inte kan uppfatta verkligheten som den ”egentligen” är, utan bara som den ”framträder” för oss.

  3. Jo. På ytan är det ganska oskyldigt egentligen, för visst kan våra sinnen bara uppfatta det som ”framträder för” dem. Däremot så går det ju faktiskt att tänka också. Det går ju trots allt att lista ut hur något ”egentligen” är, baserat på hur det ”framträtt” för våra sinnen. Även om det nog är lite väl mastigt att klura ur hur verkligheten eller en del av den ”egentligen” är, helt fullständigt.

    En sak som är lätt att komma fram till är ju dock att ett ting verkligen är precis så beskaffat att det framträder som det gör för mina sinnen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s