Dagens citat

Dagens citat står Ralph Peters för:

WE made one great mistake regarding Guantanamo: No terrorist should have made it that far. All but a handful of those grotesquely romanticized prisoners should have been killed on the battlefield.

The few kept alive for their intelligence value should have been interrogated secretly, then executed.

Terrorists don’t have legal rights or human rights. By committing or abetting acts of terror against the innocent, they place themselves outside of humanity’s borders. They must be hunted as man-killing animals.

Amen.

Annonser

EU vs Intel

EU-kommissionen har bestämt sig för att ge Intel en böter på 1 miljard euro. Varför? Därför att de har brutit mot EU:s konkurrenslagar. De anklagas för att ha ”fuskat”, ”lurat” och ”manipulerat”. De ska ha ägnat sig åt ”smutsiga affärer”. De lär ha ”mutat” sina kunder. Men vad handlar det egentligen om? SvD:

Intel har för det första gett otillåtna rabatter till flera datortillverkare mot att de bara använder en begränsad mängd, eller inga alls, processorer från AMD. I ett fall ska Intel också ha betalat direkt till elektronikkedjan Media Markt för att de bara skulle sälja datorer med Intels processorer.

Den andra punkten handlar om att Intel ska ha gett direkta betalningar till datortillverkare för att de skulle skjuta upp lanseringen av nya datorer som byggts upp kring AMD:s processorer.

Vad är brottet? Vem är offret? Dagens Industri: ”‘Intel har skadad miljoner europeiska konsumenter genom att avsiktigt hålla konkurrenter utanför marknaden för datachip under många år. Ett sådant allvarligt och långvarigt brott mot EU:s konkurrensregler kan inte tolereras’, sa konkurrenskommissionär Neelie Kroes i en kommentar”.

Man anklagar Intel för att ha ”skadat” kunderna i Europa. Skadat dem hur? Datorer är billigare än någonsin och priserna fortsätter att gå ned. Dessutom har de högre prestanda än någonsin. Detta är i mycket stor utsträckning Intels förtjänst. Deras förmåga att producera i stor volym gör chipsen billigare vilket gör datorerna billigare. Deras förmåga att ständigt utveckla snabbare chips bidrar till att höja prestandan på datorer. Vems rättigheter kränks av detta?

Det är en ren lögn att Intel ska ha ”skadat” någon. Den enda som lider av Intels oerhörda produktiva förmåga är deras konkurrent AMD. Men så vadå? Om det är ett ”brott” att vara överlägsen på att producera bra och billiga produkter då betyder det bara att konkurrenslagarna förbjuder konkurrens – och att den kriminaliserar och straffar de mest produktiva, kompetenta, bästa och effektiva producenterna – och att detta är höjden av orättvisa – och att konkurrenslagarna är totalt oförenliga med allt vad moral och kapitalism heter.

Affärer som sker ”under bordet” tar många som ett bevis för att de är ”smutsiga”. Hur kommer det sig att Intel har gjort sina affärer ”under bordet”? Nu har jag inte haft tid att gräva mer i detta så om jag ska vara ärlig vet jag inte ens om denna anklagelse stämmer. Men om anklagelsen är riktig, vad är det då som tvingar Intel att göra sina affärer i det dolda? Det är inte för att det finns något suspekt med affärerna i sig, utan det är för att de helt enkelt är förbjudna enligt konkurrenslagarna.

Intels brott består inte i att ha en dominerande ställning på marknaden. Nej, deras brott består i att de har ”missbrukat” sin dominerande ställning på marknaden genom att erbjuda sina kunder rabatter. Ibland har dessa rabatter getts i utbyte mot att de bara använder sig av Intels produkter. Detta är moraliskt sett en helt legitim affär och på en fri marknad hade Intel gjort sådana affärer helt öppet just eftersom de inte hade riskerat några böter från några EU-byråkrater. Men nu har de istället blivit tvungna att göra sina affärer i hemlighet eftersom de är otillåtna. Men bara för att de genomförde affären i hemlighet, betyder det inte att de har gjort något fel. De har bara försökt skydda sig från EU:s orättvisa och omoraliska konkurrenslagar.

Konkurrenslagarna är en omoralisk fars som genast bör avskaffas. Sedan bör Intel, Microsoft, och alla andra som har blivit offer för denna orättvisa lagstiftning, få ersättning från EU.

Vad kan man göra? Utöver det långsiktiga arbetet med att sprida opinion för bättre idéer finns det en annan sak som man kanske kan göra. En del undrar säkert: Ska man rösta i EU-parlamentsvalet? Om så, vad ska man rösta på?

Jag har inte skänkt frågan någon större tanke. Det enda jag vet är att man absolut inte bör rösta på det genomruttna piratpartiet. Piratpartiets essens är nämligen parasitism. Därför anser jag att de som stöder piratpartiet förklarar sig själva fiender till kapitalism, frihet, rättigheter och rättvisa.

Men om ni tänker rösta, i hopp om att detta kan göra någon skillnad, då är detta ett bra fråga att koncentrera sig på. Den EU-parlamentariker som vill avskaffa EU:s konkurrenslagar i den fria marknadens namn förtjänar vårt stöd. En sådan ovanligt rationell EU-parlamentariker lär, förhoppningsvis, också vara ganska rationell i många andra frågor. Fråga mig inte om det finns en sådan rationell EU-parlamentariker, men om ni upptäcker en sådan, då har ni ett skäl att rösta.

The Skeptic’s Handbook

The Heartland Institute har gjort många bra saker för att argumentera mot teorin om global antropogen uppvärmning. De arrangerade i våras en konferens där 800 klimatrealistiska vetenskapsmän, akademiker och intellektuella kunde mötas och diskutera. Bland annat fick Yaron Brook tala.

Nyligen publicerade de också en mycket bra pamflett som heter The Skeptic’s Handbook av Joanne Nova. Det som är så bra med denna pamflett är hur den behandlar ämnet. Det är en essentialiserad redogörelse av de viktigaste och vanligaste vetenskapliga argumenten. Många pamfletter som syftar till att ge en överblickande diskussion dränker ändå ofta oss i en ohanterlig mängd av, mer eller mindre, oväsentliga detaljer. Joanne Nova håller sig till saken, stannar där, och kommer direkt till poängen.

Så läs och sprid denna pamflett till alla ni känner.

Hur man ska förstå Alexander Bard

Den 30 april publicerades en debattartikel i Expressen av Alexander Bard och Jan Söderqvist. I detta inlägg gör de reklam för sin nya bok Kroppsmaskinerna – Manual till den moderna människan. Deras grundläggande poäng är att vi hotas av religiösa fundamentalister av olika slag och att våra intellektuella gör ett dåligt jobb på att försvara den västerländska civilisationen. Det beror på att de intellektuella humanisterna huvudsakligen består av kulturrelativister. Om detta har Bard och Söderqvist helt rätt.

Men det är värre än så. Problemet är att de som protesterar mot den religiösa fundamentalismen är, enligt Bard och Söderqvist, inte mycket bättre än de religiösa fundamentalisterna. Varför? ”I den mån det alls fanns en bildad elit, har den förvandlat sig till en taltratt för dagens post-ideologiska mix av populism, politisk korrekthet och grundlöst tyckande. Alla tycker litet som de vill, kravet på koherens är inte bara avskaffat utan också bortglömt. Detsamma gäller alla krav på evidens”. Detta är, tro det eller ej, faktiskt en projicering från Alexander Bards sida. Och nej, det är inte jag som säger det. Det är Bard själv. Vi kommer snart att återkomma till detta.

Här vill jag bara kort påpeka att kulturrelativismen och multikulturalismen är produkter av postmodernismen, som i sin tur är en produkt av filosofiska förebilder till Bard, som Michel Foucault. (Som i sin tur är en produkt av Immanuel Kant.) Detta är en fantastisk motsägelse. Att Bard inte ens försöker kommentera detta kan visserligen vara ett tecken på att Bard är en mycket ytlig tänkare, varför han inte ens är medveten om motsägelsen. Men, av skäl som jag kommer att återkomma till, kan man faktiskt ana att Bard i någon mån är medveten om denna motsägelse, men att han helt enkelt inte bryr sig.

Humanismen bygger inte på ”evidens” och därför är det precis lika ovetenskapligt som religion, enligt Bard och Söderqvist. Därför kan det inte göra något genuint motstånd mot de religiösa fundamentalisterna: ”Hur ska vi kunna försvara oss mot den växande religiösa fundamentalismen i världen, och mot de allt aggressivare internetbaserade sekter som dyrkar det destruktiva utanförskapet, om vi inte först städar i eget bo? Den västerländska humanismen måste dö, just för att den är lika vidskeplig och ogrundad som läran i vilken koran- eller bibelskola som helst”. Vad är det för ”ovetenskapliga” föreställningar som de humanistiska intellektuella delar? ”[D]en humanistiska idén om Människan med ett solitt jag, med en själ skild från kroppen och en därtill hörande fri vilja, att allt detta bara är fromma fiktioner som ligger till grund för en borgerlig ideologi. Men ingen har hittills, åtminstone inte tillräckligt kraftfullt, samlat och formulerat den kunskap i ämnet som finns utspridd över olika forskningsfält”. Bard och Söderqvist avslutar sitt inlägg så här: ”Det finns inga självständiga individer och det finns inga fria viljor, som humanisterna ogrundat har påstått i 400 år. Men det finns sex miljarder kroppsmaskiner på den här planeten, och vi måste inte bara hålla sams. Vi måste även sluta ljuga för varandra och oss själva för att överleva. Låt oss börja där, med Upplysningen 2.0!”

Motsägelserna i Bard och Söderqvists resonemang är precis överallt och mycket allvarliga. En del av dem är till och med från försokratisk tid. Alla moraliska begrepp och alla moraliska rekommendationer liksom alla epistemologiska begrepp och epistemologiska rekommendationer förutsätter fri vilja. Att därför rekommendera vissa handlingar eller vissa sätt att tänka samtidigt som man förnekar den fria viljan är att göra sig skyldig en omfattande begreppsstöld. Vem är det, förresten, som utövar denna fria vilja? Det är förstås självständiga individer som du och jag. Det är många grundläggande självklarheter som Bard och Söderqvist evaderar. (För en längre utläggning se mina artiklar Filosofins primat och Viljefrihetens primat.) Att börja en ny ”upplysning” med felslut från försokratisk tid, staplade ovanpå varandra, är inte särskilt lyckat. Precis som Alexander Bards parti, Liberati, är Kroppsmaskinerna en filosofisk och intellektuell återvändsgränd.

Låt oss nu återgå till Bards projicering. I en recension i Aftonbladet skrev Ann Charlott Altstadt:

Luckorna i författarnas tankesprång fylls inte ut av empiri eller argument, de associerar i stället vidare i ett rasande tempo. Dualismen avskaffas, men nya dualistiska begreppspar konstrueras hela tiden, för att bringa ordning i den värld de nyss upplöst för gott. När jag tror att de äntligen ska lösa problemet med ansvarsfrågan och frånvaron av den fria viljan sprätter texten iväg genom att snabbt nämna Galilei, Hegel, Nietzsche, Heidegger och sedan är ögonblicket förbi.

Recensenten gör också en annan riktig observation:

Det mest motsägelsefulla med Kroppsmaskinerna är att den egentligen är ett anti-liberalt manifest. Bards och Söderqvists liberala nätverk Liberati hävdar människans oberoende. Men i Kroppsmaskinerna framträder en människa som saknar gränser mot omvärlden. Det finns inget jag som kan vara oberoende och det finns heller ingen omvärld man kan vara oberoende inför. Vi hör alla ihop, och är oupplösligt förbundna med varandra. Slutsatsen måste bli att vi alla delar ansvar och öde. Det som gjort mig till socialist får Alexander Bard att rösta på Jan Björklund.

Hur ska vi förklara att Alexander Bard inte verkar berörd av dessa enorma motsägelser?

Jag har inte läst boken och jag tänker inte heller göra det. Jag anser faktiskt inte att jag behöver göra det. Bards kommentarer till Ann Charlott Altstadts recension är fullt tillräckliga för att avfärda Kroppsmaskinerna. På Kroppsmaskinerna.se skriver Alexander Bard:

Filosofi är en konstform – inte en vetenskap! Det betyder att om man recenserar ett filosofiskt verk och “söker efter empiri som styrker det som sägs i boken” så har man inte ens förstått vad det är man läser. Ingen vettig läsare letar efter empiri i poesi. Ingen vettig betraktare letar efter empiri i konst. Då är det också lika bra att strunta i empirin när man läser filosofi. Empirin tillhör vetenskapen och inte filosofin, den vetenskapliga litteraturen och inte den filosofiska. Det finns vetenskapsfilosofi (filosofi om vetenskapen och dess villkor, t ex empirism), det finns däremot av förklarliga skäl ingen filosofisk vetenskap. Filosofi SPEKULERAR! Filosofin producerar koncept som ska hjälpa oss att tänka klarare. Det är det som är hela poängen. Redan giganten G.W.F. Hegel på 1800-talet blev känd som den store spekulative filosofen. God filosofi är att spekulera briljant och intressant, dålig filosofi är att spekulera banalt och kackigt. Så nu vet ni det! Och om någon försöker stämpla någonting som armchair philosophy i nedlåtande betydelse, så har den personen missat hela poängen. Uttrycket är nämligen en tautologi, stor filosofi skapas just i fåtöljer, med en briljant hjärna och en vass penna.

De som undrar varför Alexander Bard inte bryr sig om ”evidens” eller ”koherens” – varför han mer än gärna bara ägnar sig åt grundlösa, motsägelsefulla, rationalistiska spekulationer – behöver inte leta längre. När Bard erkänner att han inte bryr sig om fakta eller logik, då vet man också att det inte finns någon anledning att sätta sig in i hans resonemang på djupet. Man kan med gott samvete slänga det i elden.

Questioning the Value of Regulation

Amit Ghates artikel ”Questioning the Value of Regulation” är publicerad på PajamasMedia. Utdrag:

But if ceding our minds to the government isn’t the way to protect ourselves against ignorance, what is?  The free market. For here, knowledge is efficiently shared, and authorities and standards naturally emerge. Yet everyone retains the freedom to follow their own ideas if they so choose. Looking once more to the computer industry, we see that there are computer magazines (PC Mag, Macworld), computer rating and standards groups (CNET, IEEE), and countless online message boards and forums where experts, aficionados, and neophytes alike congregate and share information. Knowledge is valued, but it’s not forced on anyone. This makes disagreement, dissension, and often breakthrough innovations possible.