God ekonomi kräver en god epistemologi

Den irrationella ekonomiska politik som våra politiker för har ytterst sina rötter i dålig filosofi. Den är inte bara ett uttryck för en irrationell moralfilosofi (altruism). Den är också ett uttryck för dålig epistemologi (pragmatism).

Låt mig förklara.

Våra politiker försöker lösa våra ekonomiska problem med hjälp av sedelpressarna. Finns det något exempel som visar att detta faktiskt har fungerat? Nej. Har dessa människor inte hört talas om hyperinflation? Har de inte hört talas om 1920-talets Tyskland? 1980-talets Brasilien? 1970- och 1980-talets Argentina? 2000-talets Zimbabwe? Ändå hör detta till allmänbildningen.

Våra politiker säger att den ekonomiska krisen orsakades av för lite statlig inblandning i ekonomin och föreslår således nya regleringar som en lösning. De säger, otroligt nog, att nya regleringar kommer att skapa ”dynamism” och ”tillväxt”. Men finns det någon som helst anledning att tro detta? Nej. Har dessa människor aldrig hört talas om Sovjetunionen? Kina? Indien? Nordkorea? Kuba? Statlig kontroll över ekonomin fungerar inte, har aldrig fungerat och kommer aldrig fungera. Det kan inte fungera. Även detta hör till allmänbildningen.

(Till och med kommunisterna i Sovjet förstod bättre än våra politiker. Varje gång statliga kontroller höll på att ta död befolkningen och ekonomin, lät de människor få andas i frihet länge nog för att kunna producera sig ur den värsta misären. I Sovjetunionen kallades det för New Economic Policy.)

Frågar du dessa politiker lär de veta vad hyperinflation är. De lär känna till vad som hände i dessa länder. Ändå är de helt oförmögna att dra någon logisk slutsats. Om du frågar dem om ”dynamismen” och ”tillväxten” i Sovjetunionen eller Nordkorea, lär de inte veta vad du pratar om. Det är inte särskilt konstigt eftersom det fanns ingen ”dynamism” eller ”tillväxt” att tala om i kommunistländerna; bara misär, stagnation och svält. Ändå är de helt oförmögna att dra någon logisk slutsats.

Hur ska vi förklara detta? Vi ser att politikerna är ovilliga eller oförmögna att ta hänsyn till dessa grundläggande nationalekonomiska och historiska kunskaper. All kunskap i världen är till ingen som helst nytta om du inte ser till att integrera den med allt annat du vet. Politikernas kunskap är desintegrerad. Det är därför de inte kan dra några logiska slutsatser.

Politikernas katastrofala sätt att hantera den ekonomiska krisen är med andra ord bara ännu ett exempel på hur oviljan och oförmågan att integrera vår kunskap till en logiskt sammanhängande helhet, gör människor oförmögna att tänka och handla rationellt. Det är därför politikerna drar slutsatser mot bättre vetande och det är därför de handlar mot bättre vetande. Politikernas irrationella svar på den ekonomiska krisen är ett exempel på ”context-dropping”.

Politikernas irrationella ekonomiska politik kommer uteslutande att ha förödande konsekvenser. Men det kan man bara veta om man tar hänsyn till den fullständiga kontexten, precis som man bara kunde förutse den ekonomiska krisen om man tog hänsyn till den fullständiga kontexten. (Se t ex Peter Schiff.)

Trots att många politiker säger att vi inte har råd med någon ”ideologi”, att vi måste vara ”pragmatiska”, så är politikernas desintegration ett uttryck för en mycket populär filosofi: pragmatismen.

En idé är, enligt pragmatismen, god om den ”fungerar”. Standarden för att ”fungera” är tillfredsställandet av våra subjektiva behov, begär och önsketankar. Vad som ”fungerade” igår behöver inte ”fungera” idag och vad som ”fungerar” idag behöver inte ”fungera” imorgon. Vi är ju trots allt varken allvetande eller ofelbara. Därför avfärdar pragmatismen principer av princip; konkretbundenhet och desintegration är den enda logiska och praktiska följden.

Eftersom det är opraktiskt att desintegrera är detta ytterligare ett exempel på hur opraktisk pragmatismen är. Sanningen är alltså att vi inte längre har råd med pragmatismen. Vad vi behöver är Ayn Rands rationella filosofi: objektivismen.

Vi ser nu det oerhörda värdet av en god epistemologi. I synnerhet ser vi det oerhörda värdet av att ta hänsyn till kontexten och integrera. Det visar sig att god epistemologi är som alla andra filosofiska frågor, en fråga med ytterst vardagliga konsekvenser. I slutändan är det, som alla andra filosofiska frågor, en fråga om liv och död.

3 reaktioner på ”God ekonomi kräver en god epistemologi

  1. Det är osunt av Riksbanken att sänka räntan så mycket. Ett sätt att låta inflation och sedelpressar lösa problemet. Alla sparares pengar ska till del konfiskeras utan att skatterna höjs. Nya och mycket värre problem uppkommer senare.

    Simon Johnson, f.d. chefsekonom IMF:
    The conventional wisdom among the elite is still that the current slump “cannot be as bad as the Great Depression.” This view is wrong. What we face now could, in fact, be worse than the Great Depression—because the world is now so much more interconnected and because the banking sector is now so big. We face a synchronized downturn in almost all countries, a weakening of confidence among individuals and firms, and major problems for government finances.

    Inte bara Peter Schiff som ser vad som kommer att hända. Obama m.fl. gör problemen långt värre. Vad vi behöver är att låta recessionen ha sin gång för att bubblorna ska korrigeras. Sparande måste premieras för att resurser ska finnas till nya företag. Staten kan aldrig skapa välstånd genom att trycka nya fiat-pengar och expandera offentliga sektorn. Zimbabwe nästa?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s