Om flykten till guldet

USA finansierar sina gigantiska budgetunderskotten genom att inflatera sönder dollarn. Därför lär dollarns värde dyka rätt snart. Om den inte dyker beror det bara på att alla andra länder låter sina valutor inflateras sönder lika mycket. Förr eller senare lär folk vakna upp och inse att världens regeringar verkligen håller på att inflatera sönder våra värdelösa papperspengar och att det finns ingenstans att fly – förutom till guldet.

För att skydda sina besparingar från inflation har många börjat köpa guld på sistone. Än så länge har det bara varit privatpersoner som har flytt till guldet, men nu finns det saker som talar för att hela länder kommer att fly till guldet. Idag läste jag i The Telegraph (via Paul Hsieh) att Ryssland funderar på att gå tillbaka till en slags guldmyntfot:

Arkady Dvorkevich, the Kremlin’s chief economic adviser, said Russia would favour the inclusion of gold bullion in the basket-weighting of a new world currency based on Special Drawing Rights issued by the International Monetary Fund.

Chinese and Russian leaders both plan to open debate on an SDR-based reserve currency as an alternative to the US dollar at the G20 summit in London this week, although the world may not yet be ready for such a radical proposal.

Mr Dvorkevich said it was ”logical” that the new currency should include the rouble and the yuan, adding that ”we could also think about more effective use of gold in this system”.

Vem vet? Det kanske blir så här. Men jag är inte alltför optimistisk. De flesta ”ekonomer” idag har en till synes mycket dålig förståelse för guldmyntfotens natur och värde. De flesta ”ekonomer” vet nästan inget om hur ekonomin fungerar; de kan bara räkna ut korrelationer. De riktiga ekonomer som faktiskt vet bättre har ändå inget inflytande över våra politiker. Våra politiker skulle ändå inte lyssna på dem av ”praktiska skäl”. Med ”praktiska” menar de egentligen ideologiska: guldmyntfoten är nämligen en fiende till den stora staten.

På tiden när Alan Greenspan visste bättre skrev han en essä som heter ”Gold and Economic Freedom” som publicerades i Ayn Rands bok Capitalism: The Unknown Ideal. Alan Greenspan skrev:

[T]he opposition to the gold standard in any form-from a growing number of welfare-state advocates-was prompted by a much subtler insight: the realization that the gold standard is incompatible with chronic deficit spending (the hallmark of the welfare state). Stripped of its academic jargon, the welfare state is nothing more than a mechanism by which governments confiscate the wealth of the productive members of a society to support a wide variety of welfare schemes. A substantial part of the confiscation is effected by taxation. But the welfare statists were quick to recognize that if they wished to retain political power, the amount of taxation had to be limited and they had to resort to programs of massive deficit spending, i.e., they had to borrow money, by issuing government bonds, to finance welfare expenditures on a large scale.

Under a gold standard, the amount of credit that an economy can support is determined by the economy’s tangible assets, since every credit instrument is ultimately a claim on some tangible asset. But government bonds are not backed by tangible wealth, only by the government’s promise to pay out of future tax revenues, and cannot easily be absorbed by the financial markets. A large volume of new government bonds can be sold to the public only at progressively higher interest rates. Thus, government deficit spending under a gold standard is severely limited. The abandonment of the gold standard made it possible for the welfare statists to use the banking system as a means to an unlimited expansion of credit.

Det är inte bara ett lustigt sammanträffande att dollarn har tappat enormt i värde sedan man övergav guldet helt och hållet i början av 1970-talet. Det är inte heller bara ett lustigt sammanträffande att man blev tvungen att överge Bretton Woods-systemet eftersom USA under efterkrigstiden förde en keynesiansk politik. Mellan de goda och dåliga tiderna lät man budgetunderskotten, finansierade med sedelpressarna, gå från stora till ännu större.

Keynes som var en svuren fiende till guldmyntfoten, fick till slut som han ville. Vad har hänt med världsekonomin sedan dess? The Telegraph:

The world’s fiat paper currencies have lacked any external anchor ever since. It is widely argued that the financial excesses and extreme debt leverage of the last quarter century would have been impossible – or less likely – under the discipline of gold. (Min kursivering.)

De som argumenterar för detta har rätt. Dagens ekonomiska kris är på sätt och vis bara en förlängning av de problem som Keynes ekonomiska teorier förorsakade USA under efterkrigstiden.

Att Ryssland idag överhuvudtaget överväger att fly till guldet är ett sundhetstecken. Det är ett tecken på att åtminstone några inser att vi inte har råd med välfärdsstaten och keynesianismen.

En reaktion på ”Om flykten till guldet

  1. Mycket snack om guld i dessa dagar. Men hur skulle den typen av guldmyntsfot fungera som de pratar om i artikeln? Att centralbanken försöker hålla priset på en viss ”varukorg” som bl.a. innehåller guld, konstant?

    I nuläget försöker väl centralbanken hålla priset på ”KPI-varukorgen” konstant. Men innehållet i korgen förändras över tid och sakerna blir dessutom billigare iom att produktiviteten ökar.

    Skulle det vara någon större skillnad ifall en del av korgen var guld?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s