En människas liv

”Hajjen” hade en del frågor som kom av att han hade svårt för att se hur man kunde integrera objektivitet med kapitalism. För att vara exakt kunde han inte se hur äganderätten är ett nödvändigt gott om människans liv är standarden. Jag gav ett långt svar på hans frågor, men här vill jag bara uppmärksamma en del av mitt svar. Här behandlar jag vad jag ser som orsaken till att Ayn Rand ibland missförstås när man talar om människans liv som standarden. Eftersom jag misstänker att fler än ”hajjen” har ungefär samma problem, publicerar jag också mitt svar här:

Eftersom du har uppvisat tecken på att vara ärlig, tar jag dina frågor på allvar [—] Som ett tecken på din ärlighet visar du att du har tänkt på frågan och du upptäcker att problemet tycks ligga i hur man definierar ”liv”. Du tycks vara medveten om att man måste ”expandera” definitionen av ”liv” för att man ska kunna säga att äganderätt är en sådan sak som ett objektivt behov för mänsklig överlevnad. Jag säger att du har delvis rätt här.

[—]

3. Vad är den primära orsaken till att så många missförstår Ayn Rand på denna punkt? Jag säger att detta kommer av en oförmåga att tänka bortom begreppens definitioner. Oförmågan är ett uttryck för dåliga rationalistiska tankevanor som kan vara svåra att bryta. Men det går. Det första steget är dock att bli medveten om dem.

En definition pekar ut de essentiella egenskaperna hos det som definieras. En definition säger inte allt som går att säga om det som definieras, den säger bara det viktigaste, det som förklarar allt eller det mesta av det som definieras. Ta begreppet ”människa” som exempel. ”Människan” definieras som ”rationellt djur”. Detta är en objektiv definition, men det finns ju betydligt mer att säga om människan. Det bara råkar vara så att människans förnuftsförmåga är den mest essentiella egenskapen givet vår totala kunskap om människan. Det är den mest essentiella egenskapen eftersom det är den som förklarar praktiskt taget allt som är utmärkande med människan: hennes förmåga att tänka, att använda sig av ett språk, att räkna, att identifiera fysikens lagar, att skicka människor till månen, att göra läkemedel, hennes konst, hennes förmåga att tänka logiskt, och miljontals andra sådana saker som bara människor gör. Att människan har fem lemmar eller hår på kroppen eller en tumme eller saknar vingar eller går på två ben, är definitivt sant om människan. Men det är också sant om en massa andra djur. De förklarar på inget sätt allt som är unikt för människan och är således inget som vi bör ta med i vår definition av människan.

Ett begrepp pekar inte ut sin definition. Nej, ett begrepp pekar ut sina referenter. Begreppet ”människa” pekar inte ut sin definition ”rationellt djur”, utan de miljardtals människor som faktiskt finns här på jorden. Det är till dessa entiteter som begreppet människa refererar till. Så om du hör ordet ”Människa” och det första du tänker på är ”rationellt djur” istället för faktiska människor, då är det nog ett tecken på att dina begrepp och därmed dina tankar inte helt kopplade till verkligheten. Om man direkt tänker på begreppens definition, istället för det som begreppen refererar till, och bara försöker relatera definitioner till varandra, istället för begreppen till verklighetens fakta, då är det lätt hänt att man kommer att missförstå väldigt många saker och dra många väldigt konstiga slutsatser.

Observera vad som händer. Säg att man läser Rand och håller med om att människans liv är standarden. Sedan väljer man, medvetet eller inte, att bara definiera ”liv” som motsatsen till ”död”. Det vill säga som ”fysisk överlevnad”. Sedan deducerar man fram att ett ”långt liv” är vad man bör sträva efter, om människans liv är standarden. Sedan tror man att varje gång man pekar ut någonting som inte finns med i definitionen, ”fysisk överlevnad”, är detsamma som att lägga till ett mer eller mindre godtyckligt, ”subjektivt” element. Men detta är ett mycket allvarligt misstag.

Att tänka i termer av begrepp och deras definitioner, istället för konkreterna som begreppen refererar till, är att tänka i termer av flytande abstraktioner. Att deducera från flytande abstraktioner är att deducera utan någon direkt koppling till verkligheten.

Detta misstag, som kommer av att ens tankar inte är direkt kopplade till verkligheten, mynnar ut i att man beskyller människor för ”subjektivism”, när de väljer att tänka bortom begreppens definitioner. Dvs när de går tillbaka till de faktiska konkreter som begreppen refererar till i verkligheten. I själva verket är det raka motsatsen till subjektivism: det är essensen av objektivitet att gå tillbaka till konkreterna som begreppen refererar till.

Nu säger jag att om du vill göra innebörden av liv och i synnerhet innebörden av ett mänskligt liv klart för dig, då måste du börja med att inse att ett begrepp inte refererar till sin definition, utan till saker i verkligheten. Och att en definition inte ger en uttömmande redogörelse av det som definieras, utan endast ger oss dess essentiella egenskaper.

Detta betyder att om du verkligen vill veta vad det innebär att leva, vad ett riktigt liv är för en människa, vad mänsklig överlevnad faktiskt kräver, då rekommenderar jag dig att sluta stirra dig blind på definitioner och börja studera verkliga människors verkliga liv och verkliga behov. Om du vill ha lite tips på vad du kan observera, rekommenderar jag dig att försöka studera följande saker, som en början, hos dig själv och hos andra:

1. Observera hos dig själv och hos andra människans objektiva själsliga behov av sådana saker som självkänsla, konst, filosofi, principer, kunskap, syfte, lycka, njutning, etc. En del av dessa är lite svårare än andra, så mitt tips är att du börjar med relativt enkla saker som: njutning, lycka, självkänsla, kunskap och senare undersöker varför vi behöver principer, konst och filosofi.

Om du har svårt att veta var du ska börja, då är det att rekommendera att du använder dig av kontraster: Vad händer med människor som saknar självkänsla? Hur hjälper konst oss att bli inspirerade? Vad händer med människor om de är deprimerade? Etc.

Vad du kommer att se är att mänsklig överlevnad faktiskt kräver att man tillfredsställer våra själsliga behov och att dessa behov är minst lika viktiga, om inte viktigare eftersom du inte kan tillfredsställa de fysiska, i längden, utan att också tillfredsställa de själsliga.

2. Observera lyckans objektiva villkor. Observera att vad som helst kan inte göra människor lyckliga. Att knarka ned sig själv gör dig inte lycklig. Att bara sitta hemma och titta på tv hela dagarna gör dig inte lycklig. Att svälta sig själv gör dig inte lycklig. Att mörda folk, att begå bankrån eller att ljuga och bedra människor, gör dig inte lycklig. Att vara diktator gör dig inte lycklig. Att alltid göra som alla andra vill att man ska göra, att aldrig vara sig själv, gör dig inte lycklig. Att kortsiktigt försöka maximera sin njutning gör dig inte lycklig; att hela tiden äta godis, dricka läsk, aldrig gå till tandläkaren, aldrig borsta tänderna eftersom man är lat, etc. Vill du ha hjälp här kan du läsa min artikelserie om Lyckans villkor: del 1, 2, 3 och 4.

Jag hoppas att detta hjälper dig lite och att detta gör det klart för dig vad som troligtvis har gått fel i ditt tänkande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s