Unnés essäer

Henrik Unné har publicerat två essäer ”The Causes of my Schizophrenia” och ”Objectivism and my Recovery From Schizophrenia” på sin blogg Radikalen. Temat för essäerna är betydelsen av filosofi för en människas mentala hälsa. De handlar om hur irrationell filosofi bidrog till Henriks schizofreni och hur rationell filosofi, Ayn Rands filosofi, hjälpte honom i återhämtningen från sin schizofreni.

Essäerna är upplysande, tragiska och inspirerande. De är upplysande eftersom de syftar till att illustrera sambandet mellan filosofi och psykologi. De är tragiska eftersom de visar hur illa det kan gå, om man tar irrationella filosofiska idéer på allvar och inte vet hur man ska se igenom dem. Och de är inspirerande eftersom de beskriver hur Henrik Unné har gått från att vara inlagd på ett mentalsjukhus, till att ha blivit en framgångsrik investerare och duktig objektivistisk debattör.

Henrik säger att han skrev sina essäer för att upplysa människor som jobbar med mental hälsa. Jag tror att Henrik har rätt. Din filosofi kan påverka din mentala hälsa, till det sämre eller bättre. Jag tror att Henriks observationer är av värde i detta avseende. Jag tror därför också att alla kan bli upplysta och inspirerade av att läsa dem.

USA har inte råd med altruismen

Henrik Sundholm hänvisade mig till en skrämmande dokumentär om USA:s snabbt växande statsskuld. Den heter I.O.U.S.A.

Den fundamentala orsaken till USA:s ekonomiska problem är altruismen. Det är altruismen som utgör den moraliska grunden för den växande välfärdsstaten.

Eftersom altruismen dessutom är en moralfilosofi som inte bygger på fakta, är det inte konstigt att man försöker praktisera den utan någon hänsyn till det faktum att man inte har råd med välfärdsstaten.

USA håller alltså på att begå ett ekonomiskt självmord eftersom de av moraliska skäl inte vill göra sig av med välfärdsstaten.

1961 skrev Ayn Rand:

It is not men’s immorality that is responsible for the collapse now threatening to destroy the civilized world, but the kind of moralities men have been asked to practice. The responsibility belongs to the philosophers of altruism. They have no cause to be shocked by the spectacle of their own success, and no right to damn human nature: men have obeyed them and have brought their moral ideals into full reality.

It is philosophy that sets men’s goals and determines their course; it is only philosophy that can save them now. Today, the world is facing a choice: if civilization is to survive, it is the altruist morality that men have to reject.

USA har inte råd med altruismen. Men att bara avfärda altruismen räcker inte. Vad USA behöver är en ny rationell moralfilosofi: objektivismens etik. Läs Ayn Rands essä ”The Objectivist Ethics”.

Nämnd i DN

Håkan Boström skriver om individualismen i DN:

I Timbrorapporten ”Är ungdomen individualistisk” från förra året undersöker filosofen Carl Svanberg också frågan om samtidens narcissism och nonkonformism. Svanberg är visserligen ingen romantiker. Men hans svar är mer i linje med de radikala kritikerna. Han menar att dagens svenskar alls inte lider av för mycket individualism – utan för lite. Behovet att skilja sig från mängden, inte minst bland ungdomar, är över huvud taget inte ett uttryck för individualism. Det är ett snarare ett exempel på osjälvständighet.

Kul! (Tack Stefan Karlsson.)

Beslut utan val?

En del säger att hjärnan fattar ett beslut innan vi själva är medvetna om det. De som säger det begår ett felslut. En del säger dessutom att neurovetenskapen har lyckats ”bevisa” samma felslut. Men de har fel.

För att se att detta är ett felslut kan vi börja med att ställa några frågor.

Vilka fakta ger upphov till begreppet ”beslut”? Eftersom ett ”beslut” är en handling är det lämpligt att fråga sig: Vem tar beslut? Vi kan börja med att se att växter inte tar några beslut. Inte heller tar medvetslösa människor några beslut. Döda ting som stenar tar inga beslut. Vi kan alltså observera att medvetslösa entiteter tar inga beslut.

Vad mer kan vi observera? Kan vi observera insekter ta beslut? Inget tyder på det. Allt vi vet, från tidigare observationer, talar för att deras beteende är programmerat. Djur? Samma sak där. Möjligen utgör beteendet hos en del högre djur som apor eller hundar bevis för att de kan bestämma sig för en sak istället för en annan. Människan? Vi observerar oss och andra ta beslut hela tiden. Du som läser detta tog beslutet att göra det; jag tog beslutet att skriva texten.

Vad är det som är gemensamt för människan och de högre djuren? Vad är det som gör oss, men inte växter och insekter, förmögna att ta beslut? Vi har en (rudimentär) viljefrihet. Vi kan lätt inse detta genom att observera andra typer av handlingar som inte är viljestyrda. T ex reflexer. Vi varken kan eller behöver ta beslut om vår andningsreflex.

Om allt vi observerade var reflexmässiga handlingar, då skulle vi aldrig kunna bilda begreppet ”viljefrihet” eller ”beslut”. Att ta ett beslut är att begå en viljestyrd handling. Och att prata om ”beslut” utanför den kontext av fakta som ger upphov till begreppet, nämligen observationer av varelser med viljestyrda medvetanden, är att prata med ett stulet begrepp.

Vad är ett stulet begrepp? Leonard Peikoff förklarar: ”The ‘stolen concept’ fallacy, first identified by Ayn Rand, is the fallacy of using a concept while denying the validity of its genetic roots, i.e., of an earlier concept(s) on which it logically depends”. Detta är det logiska felslut som en del gör sig skyldiga till, när de börjar prata om ”beslut” tagna av omedvetna och ofria varelser.

Viljefrihetens primat

I min artikel ”Filosofins primat” skrev jag att inga vetenskapliga observationer kan motbevisa filosofiska axiomer. Jag förklarade att viljefriheten är ett filosofiskt axiom. Som sådant utgör det en förutsättning för vetenskapen av samma anledning som det utgör en förutsättning för moralen. Precis som det är meningslöst att rekommendera människor vad de bör göra för att leva ett gott liv, om de ändå inte har någon kontroll över deras handlingar, är det meningslöst att rekommendera människor hur de bör tänka för att nå kunskap, om de ändå inte har någon kontroll över deras tänkande. Så de vetenskapsmän som säger sig ha motbevisat den fria viljan vet bokstavligt talat inte vad de pratar om. De vet inte att de sågar av den kunskapshierarkiska gren som de sitter på. De kunde lika gärna ha gjort observationer som ”bevisar” att sinnenas vittnesbörd inte är giltiga. Det är samma grundläggande och förödande motsägelse.

Trots denna motsägelse blir jag hänvisad till vetenskapliga experiment från neurovetenskapen som sägs bevisa att den fria viljan inte existerar. Vad går dessa experiment går ut på? Wikipedia:

Ett inflytelserikt experiment inom området utfördes av Benjamin Libet under 1980-talet. Libet bad försökspersonerna att välja ett slumpmässigt ögonblick då de skulle röra sin handled samtidigt som han mätte hjärnaktiviteten hos personen (i synnerhet uppbyggandet av elektriska signaler som han kallade ”beredskapspotential”). Även om det var välkänt att beredskapspotentialen föregick den fysiska handlingen så undrade Libet huruvida den korresponderade mot den upplevda avsikten att röra sig. För att avgöra när försökspersonen kände avsikten att röra sig bad han denne att observera en klockas sekundvisare och ange dess position när han eller hon hade en medveten vilja att röra sig. Libet fann att den omedvetna hjärnaktiviteten som leder till det medvetna beslutet hos försökspersonen att röra sin handled, påbörjades ungefär en halv sekund innan försökspersonen medvetet kände att han eller hon hade bestämt sig för att röra sig.

Sedan dess har man utfört fler experiment. Detaljerna har varierat, men en sak har de alla gemensamt, nämligen att de gör en poäng av att beredskapspotentialen byggs upp innan du blir medveten om en vilja att röra dig. ”Beredskapspotentialen” är namnet på en elektrisk signal som byggs upp i hjärnan inför varje handling.

Vad jag vet finns det ingen anledning att ifrågasätta dess existens. Därför har jag också viss sympati för de som undrar hur dessa observationer är förenliga med våra observationer av viljefrihet. För att se att dessa observationer inte på något sätt strider med våra observationer av viljefrihet måste jag göra någonting som moderna filosofer hatar att göra; att inducera och integrera.

Låt mig börja med att inducera. Jag måste börja observera relationen mellan vårt medvetande och undermedvetande. En sak jag kan observera är att jag vet mycket mer än vad vi samtidigt kan vara medvetna om. I mitt medvetande kan jag bara hålla ett begränsat antal enheter åt gången. Ayn Rand skriver:

In any given moment, concepts enable man to hold in the focus of his conscious awareness much more than his purely perceptual capacity would permit. The range of man’s perceptual awareness—the number of percepts he can deal with at any one time—is limited. He may be able to visualize four or five units—as, for instance, five trees. He cannot visualize a hundred trees or a distance of ten light-years. It is only his conceptual faculty that makes it possible for him to deal with knowledge of that kind. (The Romantic Manifesto.)

Man uppskattar att det mänskliga medvetandet bara kan behålla ungefär 5-9 saker åt gången i sitt medvetande. Detta fenomen benämner objektivismen som ”the crow epistemology”. Resten av vår kunskap har bara vårt undermedvetande tillgång till. Man kan därför, om det gör saken lättare, se på medvetandet som datorns RAM och vårt undermedvetande som datorns hårddisk. Och precis som en dator normalt sett inte kan hålla allt i sitt RAM samtidigt, kan inte en människa heller göra det.

Jag kan observera att processen att aktivt lagra data i vårt undermedvetande viljestyrt. Vad som också är viljestyrt är processen att aktivt hämta de data som jag tidigare har lagrat i vårt undermedvetande. Alla som någonsin pratar eller skriver kan observera detta genom lite introspektion. Jag kan till och med observera det hos andra genom extrospektion.

Observera att jag kan inte kommunicera vad jag inte begriper. Kommunikation förutsätter kunskap. Om någon bad mig hålla en föreläsning om Charles Darwins liv och gärning, då skulle jag inte kunna prata om det, eftersom jag vet inte så värst mycket om Darwins liv och gärning. Om någon däremot bad mig prata om Ayn Rands liv och gärning, då skulle jag utan problem kunna prata åtminstone någon timme om det, eftersom jag vet åtminstone vet något Rands liv och gärning.

Lägg märke till att när du pratar om sådant som du förstår dig på, då brukar du inte ha några svårigheter med få fram orden. De tycks bara komma av sig själv. Vad är det som händer? Man kan likna undermedvetandet med en arkiverare som bara plockar fram de mappar och dokument som du har skapat. Men om det inte finns en sådan mapp, då kommer det inga ord. Alla som någonsin har slarvat med läxläsningen vet vad jag pratar om.

Medvetandet är som alla kan se viljestyrt; det undermedvetna är indirekt viljestyrt. Det undermedvetna gör bara vad jag säger att det ska göra; det är en slav till medvetandet. Jag kan ge det instruktioner och det gör sitt bästa för att genomföra dem. Jag kan även delegera instruktioner som det upprepar utan att jag behöver ge det påminnelser. Många av dessa instruktioner är allt ifrån tankeprocesser till rörelser som jag har lärt mig och automatiserat.

Observera att när du pratar då behöver vi inte stanna upp och tänka på hur man rör tungan och munnen för att ljuda fram orden. Du behöver inte stanna upp för att tänka på hur du ska uttala eller bokstavera orden. Du behöver inte stanna upp och tänka på hur du ska röra din hand för att skriva på ett papper. Du behöver inte stanna upp och tänka på hur du ska röra dina fingrar om du väljer att skriva på en dator. Du bara pratar och skriver. Om du går ut på en promenad då behöver du inte instruera dig själv att ta ena benet framför det andra. Du bara går. Om du sätter dig på en cykel behöver du inte instruera dig att trampa på ena pedalen och sedan den andra. Du bara cyklar. Vi har alla tusentals sådana här automatiserade rörelser. Det kommer till synes av sig själv och kräver lite eller inget av dig på den medvetna nivån.

Nu är det inte bara rörelser som automatiseras. Även begreppsliga tankeprocesser och -metoder automatiseras. Som exempel automatiserar du de fyra räknesätten och multiplikationstabellen. Så när du hör ”8 x 8” behöver du inte genomgå någon större ansträngning. Svaret bara dyker upp: ”64”. När du ser ”3552/2” ser du inte ut som ett frågetecken. Du vet att det är fråga om division och börjar räkna fram svaret ”1776”. Men en gång i tiden behövde du lära dig allt detta. Exakt samma process av automatisering pågår livet ut. Det är detta som gör att du kan gå vidare och lära dig nya saker, istället för att hela tiden behöva påminna dig om sådant som du lärde dig för länge sedan. Medan du lärde dig dem var det det viljestyrda medvetandet som kontrollerade hela processen. Och innan du var redo att lära dig någonting behövde du utföra det primära valet att fokusera. Senare kom valet att tänka, valet att tänka på en sak framför något annat, valet att tänka på ett sätt istället för ett annat. Etc.

Eftersom man automatiserar så mycket och eftersom så många är dåliga på att introspektera, är det lätt för många att missförstå Libets observationer. De glömmer bort att allt det som de numera gör av vana behövde de en gång i tiden anstränga sig, på den viljestyrda medvetna nivån, för att lära sig. Men när du försöker lära dig något nytt – att prata ett nytt språk, att dansa, att spela ett instrument eller att flyga – som vuxen blir du ofta medvetna om processen igen. Du måste hela tiden utöva din viljefrihet. Att identifiera, inducera, integrera och memorera kommer, som alla kan observera hos sig själva och andra, definitivt inte automatiskt.

Nästan allt du lär dig automatiseras och delegeras vidare till det undermedvetna. Ditt undermedvetande föreslår rörelser, förbereder sig för att utföra dem och, såvida du inte plötsligt ändrar dig, utför dem sedan. Ofta behöver du inte ens vara (fullt) medveten om det. Allt ditt medvetande gör är att ha en överblick över vad som sker. När du pratar eller skriver bestämmer du ska prata eller skriva om. När du går bestämmer du var du ska gå. Hela tiden finns det ett samspel mellan vårt medvetande och undermedvetande som du kan observera: ditt viljestyrda medvetande bestämmer och har överblick; ditt undermedvetande utför automatiserade rörelser som du har delegerat.

Låt mig nu integrera. Att beredskapspotentialen byggs upp innan man blir medveten om en vilja att röra på handleden betyder, i ljuset av alla dessa observationer, absolut ingenting. Försökspersonerna i Libets experiment blev instruerade att röra på sin handled när de kände för det. Så vad hände? Försökspersonerna delegerar till sitt undermedvetande instruktionen att initiera en rörelse i handleden. Nu är det dock, sedan länge, vida känt att man lär sig rörelser och att man placerar dessa inlärda, automatiserade rörelser i en del av långtidsminnet som kallas för procedurminnet. Det är också vida känt att procedurminnet fungerar på den undermedvetna nivån. Att därför pröva viljefrihetens existens genom att be människor utföra automatiserade rörelser som kräver praktiskt taget inget av det viljestyrda medvetandet är av uppenbara skäl helt hopplöst. Inga experiment av denna natur kan ens antyda att man skulle sakna någon viljefrihet, helt enkelt eftersom man inte utövar någon viljefrihet på denna medvetandenivå annat än indirekt.

När jag genom direkta observationer har sett hur samspelet mellan medvetandet och undermedvetandet fungerar – att medvetandet är viljestyrt; att undermedvetandet är det viljestyrda medvetandets tjänare; att inlärningsprocessen väsentligen är en viljestyrd process; att det jag lär mig automatiseras och delegeras vidare till undermedvetandet – observerar jag också viljefrihetens primat. Jag kontrollerar direkt och indirekt allt jag gör. Inga observationer från neurovetenskapen eller någon annan vetenskap talar för motsatsen. Som vem som helst kan se är dessa observationer inte bara förenliga med varandra; när man integrerar dessa observationer med all vår övriga kunskap ser man snarare att de förstärker och upplyser varandra. Man ser att ny kunskap vilar på mer grundläggande kunskap, som de filosofiska axiomerna, inklusive viljefrihetens axiom.

En islamisk lydstat

Igår blev den holländske politikern Geert Wilders tvingad att lämna Storbritannien. Detta på order från regeringen. Wilders skulle besöka Storbritannien eftersom han blev inbjuden av parlamentet som skulle ha en visningen av hans islamkritiska film Fitna.

Varför blev han tvingad att åka hem igen? På grund av hans kontroversiella åsikter. DN:

DEN BRITTISKA regeringen menade att även om Storbritannien är för det fria ordet är Wilders film så extrem att hans närvaro riskerade att röra upp mycket starka känslor i ett land med två miljoner muslimer. I ett brev till Wilders i tisdags varnade [den brittiska inrikesministern] Jacqui Smith för att han inte skulle släppas in.

Detta är följden av eftergifterna till den muslimska världens barbariska reaktioner till Mohammedteckningarna. Många tidningar publicerade bilderna dels i protest mot dessa våldsamma reaktioner dels i försvar för yttrandefriheten. Men de allra flesta avstod i syfte att blidka muslimerna. Detta stärkte de värsta muslimerna i deras religiösa övertygelse att de har rätt att hota oss alla till tystnad och lydnad.

Har de lyckats med att hota oss alla till lydnad? Med tanke på hur den brittiska regeringen behandlar Geert Wilders, verkar det onekligen så. Det verkar som att Storbritannien har blivit en islamisk lydstat.

Ny blogg

Ayn Rand-centrumet för individens rättigheter har startat en ny blogg, Voices for Reason. Debi Ghate skriver:

It’s our goal to make VFR the go-to source for anyone interested in promoting and protecting individual rights, and for getting ARI’s unique perspective on the state of our culture. Every week day, we’ll be posting new commentary–on topics such as the financial crisis, environmentalism, foreign policy, free speech, property rights–commentary informed by Ayn Rand’s distinctive philosophical system, Objectivism. We’ll also be exploring what principled solutions Objectivism offers for tackling today’s political, economic and cultural problems.

Mycket bra!