Intervju med James Lovelock

I New Scientist finns det en avslöjande intervju med grundaren av Gaiateorin, den sekulära världsbild som ligger till grund för en stor del av miljörörelsen, James Lovelock:

I’m an optimistic pessimist. I think it’s wrong to assume we’ll survive 2 °C of warming: there are already too many people on Earth. At 4 °C we could not survive with even one-tenth of our current population…

På frågan om detta är en deprimerande syn på framtiden, svarar Lovelocke: ”Not necessarily. I don’t think 9 billion is better than 1 billion.” Att miljardtals människor kommer att dö är alltså inget han ser som särskilt deprimerande. Varför? Därför att standarden för honom är inte mänsklig välfärd. Lovelock förklarar:

I see humans as rather like the first photosynthesisers, which when they first appeared on the planet caused enormous damage by releasing oxygen – a nasty, poisonous gas. It took a long time, but it turned out in the end to be of enormous benefit. I look on humans in much the same light. For the first time in its 3.5 billion years of existence, the planet has an intelligent, communicating species that can consider the whole system and even do things about it. They are not yet bright enough, they have still to evolve quite a way, but they could become a very positive contributor to planetary welfare. (Min kursivering.)

Enligt Gaiateorin är jorden enda gigantisk levande organism. Enligt Gaiateorin förhåller sig människan till jorden på samma sätt som organen förhåller sig till en kropp. Ett organ som inte tjänar något syfte, utan som kanske rentav motarbetar kroppen, är värdelöst. På samma sätt är människan värdelös om hon inte tjänar ”jordens välfärd”. En god människa är däremot en människa som inser sin roll i det stora hela och som därför är villig att tjäna detta större hela, som är jorden. Standarden är alltså ”planetens välfärd”.

Det är därför de som tror på Gaiateorin inte bryr sig om huruvida människor frivilligt begår de självmordsmässiga uppoffringar som miljörörelsen kräver, eller inte. För om vi inte gör det, då kommer vi ändå att utplånas. Och detta kommer att vara bra för jorden, precis som det är bra för oss att bli av med cancer.

Om dessa idéer låter bekanta, då är det ingen slump. Detta är nämligen i sin essens inget annat än Hegels idéer ompaketerade i ett nytt format. Istället för Staten har vi identifierat Jorden som det Hela vi alla är en del av. Så istället för att vi ska leva och dö för Staten, ska vi leva och dö för Jorden.

Dessa idéer är ett recept för massmord. Om och när dessa idéer tas på allvar, då kommer folk att vara villiga och beredda att i stor skala börja offra sig själva och andra för ”jordens bästa”. Om detta låter minsta lilla långsökt, då vill jag bara påminner er om att 1900-talet, ett av mänsklighetens blodigaste århundrade, slutade som det gjorde just eftersom folk tog Hegels idéer på allvar. (För detaljer, läs Leonard Peikoffs bok The Ominous Parallels.)

En reaktion på ”Intervju med James Lovelock

  1. Carl,

    Jag läser normalt din blogg med intresse, men här tror jag att du hoppar lite i galen tunna. Jag håller med om att Lovelock personligen förefaller vara lite korkad i vissa avseenden, men gaiateorin som sådan kan faktiskt förstås på mycket trevliga sätt. Enkelt uttryckt stipulerar den ju att ekosystem är *självreglerande* i riktning mot ett optimalt ekvilibrium av biomassa kontra livsbetingelser. Det är ett utsökt argument *mot* statliga miljöregleringar. Systemanalytiskt sett så påminner gaiateorin fruktansvärt mycket om de evolutionära principer som underbygger ett frimarknadssystem.

    Exempelvis: En ökning av den atmosfäriska koldioxidhalten gynnar växter och cyanobakterier, vilka förtjänar ett fotosyntetiskt livuppehälle. En ökning i mängden fotosyntetisk biomassa leder till en ökning av den atmosfäriska syrehalten, vilket innebär att systembalansen återställs. Alltså är det fullständigt puckat att bränna pengar på att försöka minska koldioxidutsläppen á la Kyoto. Detta oaktat sanningshalten i AGW-teorierna, mind you.

    Att variabler i ett ekosystem har en hög nivå av interdependens är väl uppenbart sant, och att från den insikten ta steget till en liknelse (om det bara är det det är, det vill säga) vid organismen, torde väl inte per automatik innebära någon fullständig uppslutning bakom en mer fullfjädrad Hegelianism? Kasta inte ut barnet med badvattnet.

    Bortsett från det, keep it up. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s