Låt oss integrera

Alla som läser Ayn Rands böcker och essäer slås av hennes förmåga att se en koppling mellan saker som vid en första anblick inte verkar ha något med varandra att göra. I Atlas Shrugged, för att ta ett exempel, visade Ayn Rand att det finns en koppling mellan somligas attityd till sex och somligas attityd till produktion:

The men who think that wealth comes from material resources and has no intellectual root or meaning, are the men who think—for the same reason—that sex is a physical capacity which functions independently of one’s mind, choice or code of values. They think that your body creates a desire and makes a choice for you just about in some such way as if iron ore transformed itself into railroad rails of its own volition.

Ayn Rands förmåga att se dessa kopplingar, berodde inte bara på hennes enorma intellekt och oerhörda förmåga att tänka i termer av abstrakta principer. Det berodde också på att hon medvetet såg till att koppla samman allt så mycket hon bara kunde. Hon visste nämligen att världen är ett och att all kunskap därför också måste hänga samman.

Objektivitet är inte bara att reducera, utan också att integrera. Om objektivitet kräver att man ser till att ens tankar stämmer överens med verkligheten, med hjälp av logik, då innebär detta att objektivitet kräver mer än motsägelsefrihet mellan godtyckliga premisser. Det betyder att man validerar premisserna dels genom att reducera dem tillbaka till varseblivning och sedan genom att integrera dem, och slutsatserna, med all din övriga kunskap.

Varför är detta önskvärt? Därför att du uppnår objektivitet i ditt tänkande och du blir en bättre tänkare. Du uppnår en bättre förståelse för de idéer du håller om du förstår hur de förhåller sig till allt annat du vet och kommer att lära dig under tiden. Du kommer att se att allt faktiskt hänger ihop.

Genom att reducera en idé kan du veta att idén är sann; att den stämmer överens med den varseblivbara verkligheten. Men detta räcker dock inte för att uppnå är fullständig säkerhet i din övertygelse. För att uppnå detta måste du också se hur din idé förhåller sig till all din övriga kunskap. Den enda boten här är att integrera.

I The Art of Thinking säger Leonard Peikoff att det inte finns någon teori för integration. Så det enda sätt man kan få en uppfattning om vad det handlar om är genom att ge ett exempel på det: ”Hur hänger egentligen fri vilja ihop med kausalitet?” Om du någonsin studerar filosofi lär du oundvikligen stöta på denna fråga. Faktum är att du inte ens behöver studera filosofi för att stöta på frågan vilket bara illustrerar att verkligheten faktiskt är en helhet som hänger ihop; eftersom allt faktiskt hänger ihop går det inte att komma ifrån den här sortens frågor.

Om fri vilja och kausalitet inte hänger ihop, måste någon av idéerna vara falska. De måste i så fall bort. De är inte förenliga med verkligheten eller med några av vår övriga kunskap. Att fortsätta tro på fri vilja och kausalitet vore att försöka upprätta en logisk självmotsägelse; att tro på något som inte är förenligt med verklighetens fakta. Det vill säga en icke-objektiv slutsats. Så vi vet redan det oerhörda värdet av att försöka integrera, i detta exempel. (Lägg märke till att en del tror att de måste avfärda kausalitet för att acceptera fri vilja. Detta är indeterministerna. Andra väljer istället bort den fria viljan. Detta är deterministerna. De som tar dessa positioner råkar ha fel, men de inser i varje fall att de måste ta ställning mellan vad de, felaktigt, tror är en motsättning mellan två idéer.)

Hur förhåller sig då fri vilja till kausalitet? Fri vilja är framför allt friheten att fokusera ditt medvetande eller inte; att tänka eller inte. Detta är det grundläggande valet vi kan göra. Alla andra senare högre val hänger på detta. Alla senare val handlar om att välja vad vi ska tänka på och vad vi ska göra – och när vi väljer vad vi ska göra och tänka, gör vi det med hänvisning till våra idéer och värderingar. Kausalitet är lagen om orsak och verkan. Denna lag säger inget om vilka sorters orsaker och verkan som finns. Lagen begränsar sig på inget sätt till mekaniska orsak/verkan-kedjor. Inser man detta då inser man också att fri vilja är fullt förenligt med kausalitet.

Kom ihåg att kausalitet är ett korollarium till identitetslagen: saker och ting handlar i enlighet med sin natur; bollen rullar därför att den är rund. Likaså är människan en varelse med en natur (orsak) och det hör till hennes natur att hon kan och måste göra fria val (verkan). Dessutom kan vi observera att de fria val som människor gör (orsak) har konsekvenser (verkan). Som vi kan se är lagen om orsak och verkan inte alls oförenlig med viljefrihetens faktum; viljefrihet är både en form av kausalitet.

”Hur vet vi allt detta?” Genom direkta observationer (introspektion räknas in här). ”Men tänk om allt är en illusion? Kan vi verkligen lita på våra sinnen?” Dessa naturliga följdfrågor illustrerar igen att allt ihop. En fråga leder snabbt till många nya frågor som måste besvaras, genom att integreras. Annars kommer du varken att uppnå sanning, kunskap, klarhet, objektivitet eller säkerhet i ditt tänkande. Och ju mer du lär dig, desto mindre förstår du.

Detta för mig till lek som Leonard Peikoff ofta nämner. När Ayn Rand, Leonard Peikoff och de andra i ”kollektivet” träffades brukade de ibland leka en lek som gick ut på att man lade lappar med objektivistiska principer i en hatt, sedan skulle man ta upp två ur på måfå och försöka integrera dem. Vad man lärde sig var inte bara att integrera, värdet av att integrera, utan också att objektivismen faktiskt är ett filosofiskt system där alla delarna hänger samman logiskt.

I syfte att uppmuntra människor till samma sak, vill jag inleda en ny tradition på denna blogg. Jag vill gärna leka denna lek med er. Så varje vecka kommer jag att publicera två principer som jag vill att ni ska integrera. Jag kommer senare att publicera svaren, som jag vill att ni skickar in via kommentarerna. Kommentarerna kommer att hållas dolda, så att ni inte ska kunna skriva av varandra. Jag kommer sedan att avslöja era svar i slutet av veckan.

Om ni upptäcker att ni inte kan integrera, då kan det vara ett tecken på att ni faktiskt inte fullt ut förstår idéerna eller hur de förhåller sig med varandra. I så fall får ni ändå ut något av denna lek, eftersom ni kan studera de andras svar. Och ni blir medvetna om problemet och kan för er egen skull börja jobba på det.

Jag vill helst inte att ni läser några böcker av Ayn Rand, Leonard Peikoff, eller någon annan objektivist. Jag vill att ni försöker skriva ned svaren så snabbt ni bara kan. Jag tror nämligen att ni får ut mycket mer av det genom att göra så. Det är ni som ska integrera, inte Ayn Rand eller Leonard Peikoff.

Det behöver inte vara några långa utläggningar eller resonemang, om ni inte tvunget vill det. Det räcker med att ni ganska kort och koncist gör klart hur principerna hänger samman överhuvudtaget. Det räcker att skriva ungefär så som jag gjorde ovan. (Vill ni ha ytterligare lite kött på benen eller bara färska upp minnet lite kan ni läsa om Peikoffs diskussion om integration i Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand, kapitel 4, under avsnittet som heter ”Knowledge as Contextual”.)

Det finns ingen vinnare i denna lek. Syftet är att vi ska ha roligt och lära oss något på en och samma gång. Jag kommer också att komma med mitt eget förslag och om någon tycker att mina förslag brister i något avseende hoppas jag att någon påpekar det för mig.

De första två principerna är ”Integritet” och ”Objektivitet”: Hur hänger integritet som en dygd ihop med objektivitet?

17 reaktioner på ”Låt oss integrera

  1. Jag ger det ett försök.

    Objektivitet är primärt ett epistemologiskt begrepp och att vara objektiv är att rätta sig efter verkligheten. Alltså att man inser att existensen har primat och att medvetandets innehåll måste rätta sig efter vad man varseblir och inte tvärt om.

    Integritet är att _handla_ på basis av fakta, dvs med människans liv som standard.

    Integritet är således för ens handlande vad objektivitet är för tänkande.

  2. Kan du utveckla det här lite:
    ”Om fri vilja och kausalitet inte hänger ihop, måste någon av idéerna vara falska. De måste i så fall bort.”

    Just orden: ‘hänger ihop’.
    Betyder ‘hänger ihop’ att de inte kan existera oberoende av varandra, eller att den ena kan påverka den andra, jag lyckas inte riktigt uttyda betydelsen av det hela.

    1. Med hänger ihop menar jag att de är förenliga med varandra. Ibland är det lättare att se vad som menas genom att ta motsatsen. Om det var så att de inte var förenliga med varandra, då skulle de tillsammans generera en motsägelse och om du måste ta bort en av dem för att bli av med motsägelsen. Och i så fall hänger de inte längre ihop.

      Nu är detta kanske onödigt abstrakt, så låt oss ta ett exempel: Hänger rättvisa ihop med kausalitet? Om ja, hur? Detta är frågan som jag vill att folk ska försöka besvara i denna lek.

      Så här skulle jag spontant svara: Vad handlar rättvisa om? Det handlar om att ge folk vad de förtjänar. Och vad de förtjänar bestäms av vad de säger, vad de tycker och vad de gör. Så här har vi en viss orsak – människors handlingar – som gör dem förtjänta av en viss behandling – och således en viss verkan. Så hänger rättvisa ihop med kausalitet.

      Ett annat enkelt exempel: Hur hänger rättvisa ihop med produktivitet? Tja, det rättvisa är att de som producerar mer, också förtjänar mer välstånd än de som – allt annat lika – producerar mindre. Och hur hänger allt detta, i sin tur, ihop med kausalitet? Jo, produktion (orsak) leder till välstånd (verkan). Allt hänger verkligen ihop.

      Hoppas att detta gjorde det hela lite klarare.

  3. ”De första två principerna är ‘Integritet’ och ‘Objektivitet’.”

    Ok. McVicars amatörvariant:

    Integritet förknippar jag med dels självrespekt och dels att vara konsekvent. För att upprätthålla sin självrespekt och vara konsekvent, förutsätts att man inte ljuger för sig själv. Alltså uppriktighet; sanning; (strävan efter, och finnandet av) objektivitet.

    Trubbigt, men uppriktigt. :)

  4. OK, ger mig på ett försök, ett kortfattat sådant:

    Saxat från svenska wikipedia om (intellektuell) integritet: ”när tankar och slutledningar hos en enskild person eller grupp är så logiskt sammanhängande och motsägelsefria att individen eller gruppen ifråga känner mod att stå för dem och följa dessa oavsett vilka logiska konsekvenser inom tankesystemet de än leder till”.

    Om objektivitet handlar om att uppfatta världen som den är, som en helhet utan motsägelser, så kan man inte ha integritet utan att samtidigt vara objektiv. För tankar och slutledningar handlar ju alltid om något konkret, verklighetsbundet. Och om ens tankar/slutledningar inte är logisk sammanhängande så kommer man förmodligen att känna en osäkerhet var gång man ställs inför en situation där man ges möjlighet att försvara dessa/agera i enlighet med dessa, och därför inte våga stå för dem/agera i enlighet med dem. Och väljer man att göra det trots brist på logik så kommer man snart stöta på problem, i form av att verkligheten skriver en på näsan. Kände man sig inte osäker innan så kommer man definitivt att göra det då. Så objektivitet är en förutsättning för att kunna våga ha integritet.

    Och en person som medvetet inte förhåller sig objektivt till verkligheten har ju svårt att stå för något konkret, för vad ska han stå för om världen enligt honom är obegriplig och osammanhängande?

  5. Kort integration:

    Integritet betyder att följa sina egna övertygelser. Men förutsättningen för att göra det är att man har fasta och välgrundade övertygelser (övertygelser som inte är fasta och välgrundade är svåra, eller rentav omöjliga, att följa).

    Men hur skaffar man sig välgrundade övertygelser? Genom att iaktta verkligheten. Att rätta sig efter verkligheten är objektivitetens essens.

    Det här kanske går att brodera ut lite mer. Men jag tror att det räcker rätt långt.

  6. Integritet handlar, enligt objektivismen, om att vara lojal mot rationella principer. Objektivitet handlar, i korthet, om att knyta dina principer till verkligheten; det är vad som gör dina principer rationella. Du kan bara lojal mot objektiva, rationella principer. Du kan inte vara lojal mot irrationella, icke-objektiva principer. Objektivitet är alltså en förutsättning för (rationell) integritet. (Men man kan också se det som att objektivitet handlar om att vara lojal mot verklighetens fakta. Objektivitet kräver således integritet; att vi är lojala mot principen om objektivitet. Vi kan inte vara objektiva om vi kompromissar och är icke-objektiva i tid och otid.)

  7. Då jag kom hem först nu kommer jag att kommentera de bidrag som har kommit in först imorgon, lördag. Om någon ändå vill börja kommentera bidragen utan mig är det fritt fram. De som in i det sista vill skicka in något kan göra det tills imorgon.

  8. Pythagoreisk integration:

    Ordet ”integritet” kommer av ”integer” som betyder ”heltal”.

    Pythagoras hävdade att världen består av heltal – d.v.s att allting här i världen låter sig reduceras till (föras tillbaka på) heltal eller relationer mellan heltal.

    Att tänka objektivt innebär därför att tänka i heltal!

    ;-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s