Rädda kapitalismen från ekonomerna

Det råder ingen tvekan om att sedan Obama valdes till USA:s president har vänstern blivit fräckare. Det syns inte bara i deras retorik, utan även i deras ”logik”. En gång i tiden skulle det ha funnits ett gäng ekonomer som i den offentliga debatten skulle fördöma våra politiker för deras ekonomiska politik. Men jag har under de senaste månaderna noterat att antalet ekonomer som säger ifrån kan räknas med fingrarna. Detta trots att det som världens ledare föreslår faktiskt är rena galenskaperna. Om något beklagar de sig bara på att politikerna inte går långt nog i sin galenskap. Jag tar detta som ännu en verifiering att universiteten inte förmår att producera så värst många rationella ekonomer. De allra flesta ekonomer som kommer ut från universiteten verkar inte förstå sig på ämnet alls. Vi vet det eftersom de begår ju de mest grundläggande av felslut och de gör det på löpande band.

Det senaste exemplet på detta är Robert H Frank, ekonom vid New Yorks University. Inte bara försvarar Frank Obamas keynesianska finanspolitik, vilket är en katastrof i sig själv. Han föreslår faktiskt att man nu, mitt i den ekonomiska krisen, borde höja skatten för höginkomsttagarna i USA, för att på så vis finansiera ytterligare ökning av statlig konsumtion. Motiveringen är att höginkomsttagarna dels inte spenderar lika mycket av sina inkomster som låg- och medelinkomsttagare, och dels fortsätter de att spendera det lilla de gör för att de är mindre villiga än andra grupper att sänka sin levnadsstandard när de väl har uppnått den.

Frågor som keynesianska universitetsekonomer aldrig ställer sig: Varför tror han att det är praktiskt ur att straffa landets mest produktiva medborgare? Tror han att detta inte har några konsekvenser på längre sikt? Vad hände med rättvisan? Tror han verkligen att orättvisa lönar sig? Vad hände med individens rättigheter? Har förmögna människor ingen rätt till sin egendom?

Om man skulle ställa dessa frågor till en sådan här ekonom, skulle han se ut som ett frågetecken. Möjligen skulle han svara: ”Jo, men det där är teoretiska överväganden. Nu har vi en akut kris. Vi har helt enkelt inte råd att tänka på teorier eller principer. Låt oss istället vara realistiska och praktiska.” Sedan skulle han se ut som ett självgott frågetecken. Detta är nämligen abstrakta överväganden som mainstreamekonomer sällan eller aldrig tänker på. Allt de tänker på är det de ser. Och vad de ser, är förstås, de jobb som den ökade efterfrågan i ekonomin skapar, men inte de jobb som förstördes eller aldrig blev till på grund av denna kapitalförstörande konsumtion.

Denna ekonom förstår sig således inte på betydelsen av sparande, kapitalackumulering eller investeringar. Han tror, som alla andra keynesinfluerade mainstreamekonomer, att konsumtionen, inte produktion, är det viktigaste. Han tror, därför, att vi kan alla bli ”rikare”, genom att i rask takt äta upp den säd som krävs för att producera nästa års skörd. Han tror, med andra ord, att vi alla kan bli rikare, genom att förstöra välstånd. Somligas oförmåga att se detta är ett uttryck för den konkretbundna mentaliteten. Det är denna mentalitet som gör människor oförmögna att se ”det man inte ser”. Det vill säga att se bortom konkreterna för stunden. Det vill säga att se de långsiktiga konsekvenserna. För att se sådant krävs det att man kan tänka begreppsligt; att man kan tänka i termer av principer.

Den konkretbundenhet vi ser här är självfallet ingen olyckshändelse. Den filosofiska källan här är framför allt Platon. Dessa ekonomer förlitar sig inte på sina abstrakta ”modeller”, för de är ju ”modeller” och förväntas, som alla andra abstrakta ”modeller”, aldrig svara mot verkligheten fullt ut. (Det finns en viss platonsk sanning här: många av de ”modeller” som dagens ekonomer förlitar sig på har i sanning inte ett dyft med verkligheten att göra. Ett mycket bra exempel här är teorin om perfekt konkurrens.) De hyser således en generell aversion mot abstrakt tänkande som sådant, vilket förstås innefattar långsiktigt tänkande, vilket de för det allra mesta är totalt oförmögna till. Detta är emellertid ett faktum som inte bekymrar dem det allra minsta eftersom deras läromästare, Keynes, själv gav den värsta och mest cyniska rationaliseringen av dem alla för att undgå att tänka bortom ögonblicket: ”I det långa loppet är vi alla döda”.

Ekonomer som Robert H Frank är definitivt representativ. Därför kan vi konstatera att när kapitalismen nu utsätts för en omfattande attack, en attack som inte har varit så här stark på många, många år, då vet vi att ekonomerna inte kommer att vara till någon nytta. Snarare tycks de ha bestämt sig för att hjälpa till att klandra och förstöra kapitalismen. Ska vi rädda kapitalismen måste vi alltså vara beredda på att rädda den från ekonomerna. Det är tragiskt men sant.

För att rädda ekonomin och kapitalismen krävs det inte att vi börjar handla svenskt, som någon obildad opportunistisk luffare i regeringen sade. Nej, vad som krävs är, som jag har sagt många gånger förut, inget mindre än en filosofisk revolution. Men alla har inte tid eller lust för att hjälpa till att skapa denna revolution. Därför är det lätt att bli uppgiven när man läser tidningarna och följer debatten. Men det är inte hopplöst. Man kan göra något för att påverka och förändra på lång sikt. Jag vet för jag träffar ständigt på människor som jag tydligen påverkar på ett sätt som jag inte kunde förutse. Ayn Rand hade rätt, du vet aldrig när du når rätt människa vid rätt tillfälle.

Så vad kan ni då göra om ni vill göra något? Här är ett tips inför Julen: ge bort bra böcker till nära och kära, till människor i er närhet som har visat ett genuint intresse för idéer. Ge bort böcker som The Fountainhead och Atlas Shrugged av Ayn Rand, eller The Capitalist Manifesto av Andrew Bernstein, eller Economics in One Lesson av Henry Hazlitt, eller Loving Life av Craig Biddle, eller Markets Don’t Fail! av Brian P Simpson. (För fler boktips besök www.AynRandBookstore.com.) Att ge bort bra böcker, är ett av de enklaste, billigaste och mest effektiva sättet att sprida rationella idéer och därmed förändra kulturen till det bättre.

Om ni inte tror mig, vill jag bara påminna en del av mina läsare (och ni vet vilka ni är), att om det inte vore för att jag fick en viss bok i julklapp, skulle jag kanske inte sitta här, flera år senare och skriva detta just nu.

10 reaktioner på ”Rädda kapitalismen från ekonomerna

  1. Jag kan ju säga att jag blev intresserad av Ayn Rand då jag för flera år sedan brukade ”lurka” på Frizon och såg dig och Per Nilson tampas med en massa bångstyriga socialister :D

    Jag brukar inte ägna mig mycket åt aktivism men jag har prackat på flera av mina vänner hennes böcker.

    Så minst en Objektivist och kanske 10 personer som läst The Fountainhead och Atlas Shrugged och är sympatiska till Ayn Rand blev det bara genom att stånga pannan blodig på ett debattforum.

    Mvh FH

  2. Som ekonom måste jag protestera mot beskrivningen att ”ekonomer” är hot mot kapitalismen. Jag och andra ”österrikiska” ekonomer har ju försökt försvara den. Förvisso är de flesta ekonomer inte ”österrikare”, men å andra sidan är de flesta filosofer inte objektivister, och om nu filosofi är så mycket viktigare än ekonomi, då borde det väl snarare sägas att kapitalismen behöver räddas från filosoferna.

    Annars har du rätt. De orealistiska matematiska modellerna som de icke-österrikare som dominerar den akademiska nationalekonomin sysslar med har onekligen drag av platonska idéer helt frikopplade från verkligheten. En gång när jag diskuterade saken med en universitetslärare i nationalekonomi och jag påpekade att de matematiska modellerna som han höll på med var helt orealistiska, så höll han delvis med om det, men menade att den matematiska precisionen var så ”vacker”…..

  3. Stefan Karlsson:

    1. Jag borde kanske gjort det ännu tydligare att jag syftar endast och allena på _mainstream_ekonomer och inte _alla_ ekonomer i hela världen. Jag vet ju mycket väl att det finns en massa österrikare som har protesterat, och du vet ju att jag vet detta, såväl som att _du_ är en av dem. Men ni är ju tyvärr inte mainstream på långa vägar. Om du eller någon annan _rationell_ ekonom tog illa vid sig, ber jag om ursäkt.

    2. Att det _fundamentala_ problemet är dålig filosofi gör jag väl ändå klart? De dåliga _mainstream_ekonomerna kommer från de dåliga _mainstream_filosoferna. För att rädda kapitalismen måste vi rädda den från _mainstream_ekonomerna och för att göra det måste vi i sin tur rädda ekonomiämnet från _mainstream_filosoferna.

  4. FH: Det där var trevligt att höra! Vi är inte många, men vi kämpar tappert. Kom ihåg hur Leonidas besegrade perserna under slaget vid Thermopylae… ;-)

    Apropå det här som Stefan nämnde om de ”vackra” matematiska modellerna. Det finns förmodligen ingen säkrare varningsklocka för verklighetsfrånvänd rationalism än det här med att se matematiska modeller som ÖVERORDNADE verkligheten! Det är precis vad de vill med sitt önsketänkande – de bryr sig främst om att modellen är ”vacker”, inte att den korresponderar med verkligheten. Det här problemet finns inte bara inom nationalekonomin, utan även inom exempelvis fysiken (bl.a. ”strängteori”).

  5. Göran Greider slog ett slag för Keynes igår i Metro. Det är lustigt att de som ständigt säger att marknaden inte får vara våran herre är desamma som säger att vi ska offra alla våra besparingar för att hålla marknaden (och de klantar som finns på den) igång…

  6. Det är lugnt, Carl. Jag förstod att du inte menade att syfta på mig och andra österrikare. Men du uttryckte dig på ett slarvigt sätt som gav ett annat intryck, vilket jag tyckte borde påpekas.

    För övrigt intressant att från Per höra att liknande humbug som den neoklassiska nationalekonomins matematiska modeller med pretentiöst användande av Lagrangefunktioner som saknar koppling till verkligheten finns inom fysiken. En vanlig teori för att förklara förekomsten av sånt nonsens är att neoklassiska nationalekonomer tror att användningen av Lagrangefunktioner och liknande gör det hela mer ”vetenskapligt” då det sägs bättre efterlikna naturvetenskapen. Men då det också finns inom den uppenbart naturvetenskapliga fysiken så är det nog ett djupare problem än bara en irrationell önskan att i varje detalj efterlikna naturvetenskapen.

  7. Viktigt inlägg, Carl. En relatererad vardagsobservation:

    Jag hamnade bredvid en amerikan när jag tog en kurs i Asian Development Economics i Singapore. Som (väldigt) ensam marknadsliberal slutade alla föreläsningar med att ett tiotal personer ställde mig till svars för allt världens lidande och att jag därigenom gavs oproportionerligt mycket utrymme att förklara min syn på saker och ting. Detta gjorde, på gott och ont, att alla intresserade sig för mig. Jag och amerikanen blev rätt snabbt bra kompisar och han presenterade mig sedermera för sina roomies som ”that conservative as fuck Swede I was telling you about”. Detta ledde till ganska långa diskussioner där jag förklarade att jag inte var konservativ utan rätt och slätt klassiskt liberal. Efter ett tag gav jag honom Atlas Shrugged med lite av mina kommentarer i den för att förklara min syn på världen på ett lite roligare sätt.

    Han skrev, idag faktiskt, till mig på Facebook, bland annat:

    ”I still have the Atlas Shrugged you gave me and it has heavily influenced my outlook on life. I will be forever grateful to you for opening up my world to true liberalism.”

    Flera andra personer som tog samma föreläsning skickar mig fortfarande meddelanden där de tackar för all inspiration och liknande. Så visst fan går det att göra allmän skillnad även i det vardagliga.

    Varma hälsningar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s