Inflaterad ignorans

Nationalekonomen Ingemar Bengtsson skrev i SvD Brännpunkt 2008/08/12:

Det är hög tid att i grunden reflektera över vad vi avser med begreppet inflation. Inflation är faktiskt inte liktydigt med måttet på inflation. En karta stämmer mer eller mindre väl överens med verkligheten, men den är aldrig verkligheten.

Inflation handlar om att nominella priser stiger utan att några relativprisförändringar sker. Det är bara under vissa omständigheter som våra mått på inflation samman­faller med den faktiska inflationen.

Olyckligtvis vet inte heller Ingemar Bengtsson vad inflation är eller vad det orsakas av. Vilket inte heller är så konstigt. Nu för tiden lär man nämligen inte ut detta vid universiteten, om man nu någonsin gjorde det. (I varje fall gjorde man inte det i Lund när jag läste nationalekonomi för några år sedan.)

Men om ni trodde att de som jobbade vid riksbanken visste vad de sysslade med, då trodde ni tyvärr fel. De som jobbar vid riksbanken vet inte heller vad inflation är eller vad det orsakas av. Företrädare för riksbanken svarar nämligen på Bengtssons debattartikel i SvD Brännpunkt 2008/08/14 så här:

Vår [riksbankens] uppgift är att förhindra att prisuppgångar på vissa varor sprider sig så att vi får en allmän prisuppgång, det vill säga en för hög inflation. Målet är att inflationen ska utvecklas stabilt kring 2 procent.

Felet som både Bengtsson och riksbanken begår är att definiera inflation som en allmän prisstegring. Detta är den vanliga definitionen, men tyvärr är det också en inkorrekt definition. En korrekt definition är: ”en ökning av penningmängden som är snabbare än ökningen av tillgången på guld”. Vilket i praktiken betyder: ”en ökning av penningmängden som är orsakad av staten”.

Varför är detta den korrekta definitionen? Av lathet hänvisar jag er till kapitel 19 i dr George Reismans bok, Capitalism: A Treatise on Economics.

Den mycket korta förklaringen är dock att inflation blir ett obegripligt fenomen om man väljer att definiera den i termer av verkan och inte i termer av orsak. För då har vi helt plötsligt hur många ”förklaringar” som helst på inflation, förutom, märkligt nog, den enda rätta (att riksbanken ökar penningmängden). Således kommer folk att t ex försöka förklara inflation med ”girighet” och ”själviskhet” hos kapitalister, som ju envisas med att höja sina priser, och arbetare, som ju envisas med att kräva högre löner.

Vilka slutsatser kommer alldeles för många att dra av sådana ”förklaringar”? Att det måste vara något fel på det kapitalistiska systemet och på människor i största allmänhet. Vad tenderar dessa slutsatser att leda till? Som historien entydigt visar: etatism; mer kontroll, mer regleringar, mer skatter, mer tyglar. Mindre frihet och mindre välstånd.

Därför är detta viktigt. För så länge nationalekonomer, politiker, intellektuella, allmänheten och riksbanken själv inte vet vad inflation är eller vad det orsakas av, kommer denna debatt att plågas av enorm förvirring. Vad intelligentian än föreslår under sådana omständigheter lär vara fullkomligt dömt att misslyckas. För bevis här: se de två inlägg i debatten som jag nyss refererade till.

Annonser

Rättvisa till salu

En lika vanlig som förödande kritik mot anarko”kapitalismen” går ut på att om var och en fick köpa lite rättvisa på en ”fri marknad för (försvars)våld”, då skulle jag naturligtvis efterfråga den rättvisa, lagar och domare som skulle fria mig.

Detta skulle naturligtvis få förödande konsekvenser. Exakt hur förödande vågar jag inte ens föreställa mig. Men här är ett exempel som ger en klar antydan. New York Times rapporterar:

Judge Denver D. Dillard was trying to decide whether a slow-witted Iowa man accused of acting as a drug mule was competent to stand trial. But the conclusions of the two psychologists who gave expert testimony in the case, Judge Dillard said, were “polar opposites.”

One expert, who had been testifying for defendants for 20 years, said the accused, Timothy M. Wilkins, was mentally retarded, had a verbal I.Q. of 58 and did not understand the proceedings.

The prosecution expert, who had testified for the state more than 200 times, said that Mr. Wilkins’s verbal I.Q. was 88, far above the usual cutoffs for mental retardation, and that he was competent to stand trial.

Judge Dillard, of the Johnson County District Court in Iowa City, did what American judges and juries often do after hearing from dueling experts: he threw up his hands. The two experts were biased in favor of the parties who employed them, the judge said, and they had given predictable testimony.

“The two sides have canceled each other out,” the judge wrote in 2005, refusing either expert’s conclusion and complaining that “no funding mechanism” existed for him to appoint an expert.

In most of the rest of the world, expert witnesses are selected by judges and are meant to be neutral and independent. Many foreign lawyers have long questioned the American practice of allowing the parties to present testimony from experts they have chosen and paid.

Lite längre fram:

Both sides in Mr. Wilkins’s case said the American approach to expert testimony was problematic.

“One’s biased for the defense,” said Rockne O. Cole, Mr. Wilkins’s lawyer. “The other’s biased for the state. I think it’s who’s signing their paycheck.”

Anne M. Lahey, an assistant prosecutor in Johnson County, Iowa, largely agreed. “They’re usually offsetting as far as their opinions are concerned,” she said of expert testimony.

Än lite längre fram:

American lawyers often interview many potential expert witnesses in search of ones who will bolster their case and then work closely with them in framing their testimony to be accessible and helpful. At a minimum, the process results in carefully tailored testimony. Some critics say it can also produce bias and ethical compromises.

“To put it bluntly, in many professions, service as an expert witness is not considered honest work,” Samuel R. Gross, a law professor at the University of Michigan, wrote in the Wisconsin Law Review. “The contempt of lawyers and judges for experts is famous. They regularly describe expert witnesses as prostitutes.”

Melvin Belli, the famed trial lawyer, endorsed this view. “If I got myself an impartial witness,” he once said, “I’d think I was wasting my money.”

Hur mycket värre skulle det inte vara, om var och en kunde ”köpa” sig fria från sina brott, genom att helt enkelt bara anlita sina egna domare också? Vem skulle vinna på det och vem skulle förlora på det? Det är inte särskilt svårt att lista ut. Ändå är det precis den här sortens ”rättvisa” som vi kan förvänta oss under anarko”kapitalism”.

Dagens last

Pär Ström talar om faran med individuella utsläppsrättigheter. För att omsätta systemet i praktiken kommer det att kräva en närmast totalitär kontrollstat. (Via Stefan Karlsson.) Med tanke på att politikerna inte hade några problem med att rösta igenom FRA, bör vi ta den här sortens varningar på allvar.

Apropå det overkliga ”klimathotet” så hotar nu Mona Sahlin att helt lamslå den svenska ekonomin. Bloggen Klimatbluffen analyserar Sahlins så kallade ”klimatpaket”, vars konsekvenser är betydligt värre och betydligt verkligare än hotet från ”global uppvärmning”.

• Ayn Randinstitutet har sedan en tid tillbaka lagt upp föreläsningar på temat ”Cultural Movements: Cultural Change”. Jag rekommenderar dessa föreläsningar för alla som vill förstå var USA har varit de senaste 50 åren och var vi är på väg. Jag rekommenderar dem också för att i den sista föreläsningen ger Yaron Brook också en hel del inspireration för alla som kan och vill göra sitt för att förändra kulturen.

• När vi väl är inne på ämnet kulturell aktivism vill jag dels tipsa om att Yaron Brook nyligen var på ett amerikanskt radioprogram där han besvarade frågor om objektivismen. Sedan vill jag också tipsa om Leonard Peikoffs podcast. Sedan en tid tillbaka har Leonard Peikoff svarat på en massa frågor i en serie av ”podcasts”. Rekommenderas verkligen. Hans senaste podcast kom igår och går att ladda ned från hans hemsida www.Peikoff.com.

Inom akademin fortsätter det att gå framåt för objektivismen. Objektivistiska filosofer som Tara Smith och Darryl F Wright skriver om Ayn Rands moralfilosofi i Social Philosophy and Policy Vol 25. Artiklarna är till och från lite tekniska, men de kan ändå vara av visst intresse.

The Objectivism Seminar. För de som vill studera objektivismen tillsammans med andra, och som inte har något emot att vara uppe sent om nätterna, kan jag rekommendera Greg Perkins ”The Objectivism Seminar”.

Tidigare har man läst igenom Tara Smiths bok Ayn Rand’s Normative Ethics, men just nu läser man igenom Leonard Peikoffs bok Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand. Syftet är inte att debattera, utan att försöka förstå filosofin genom att gå igenom väl valda diskussionsfrågor (mestadels tagna från Gary Hulls pamflett A Study Guide to ”Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand”).

Om ni inte har tid eller möjlighet att lyssna på programmet när det sänds, kan man alltid ladda ned och lyssna på gamla avsnitt i efterhand.

Det är inte alltid programmet kommer med några nya infallsvinklar, men ibland kommer det en sådan och då är det alltid trevligt. Jag antar också att hur mycket du får ut av programmet hänger lite samman med hur länge du har studerat objektivismen. Det är därför troligt att programmen ger mer för totala nybörjare än för veteraner.

Jag kan dock även se hur programmet skulle kunna ha ett visst värde för veteraner. Till att börja med kan man ibland lära sig att förklara vissa saker på ett pedagogiskt sätt. Sedan kan man ibland faktiskt tal del av en ny infallsvinkel. Sedan kanske det var väldigt länge sedan du läste OPAR och om du känner att du har börjat glömma en del saker, kan detta vara ett trevligt sätt att motivera dig själv att börja läsa om den igen.

Hur du blir en effektivare debattör

En del av er gillar säkert att diskutera på Internet och med familj, vänner och bekanta. Därför vill jag dela med mig av ett mycket bra tips för hur man bör föra sådana diskussioner. (Detta tips gav Leonard Peikoff mig i hans kurs Objective Communication.) Idén är att försöka lista ut motståndarens filosofiska premisser och sedan bemöta den mest grundläggande av dessa. Gör man det kan man, ofta utan vidare diskussion, underminera hans övriga idéer och argument.

Rent praktiskt handlar det bara om att ni ställer en massa frågor och sedan låter ni er motståndare leda er in i hans tänkande. Säg att ni diskuterar kapitalism vs socialism. Så du frågar honom: Varför är du för socialism? ”Därför att det är rättvist, gott, moraliskt.” Vad är det moraliska? ”Att leva för andra, att tjäna andra, att offra sig.” Varför ska vi leva för andra? Om han nu säger något i stil med: ”Därför att Gud säger det”, då vet du att du kan göra slut på hans socialism och altruism genom att göra slut på hans Gud.

Sköter du dina kort rätt behöver du inte ens diskutera socialism eller altruism. Nej, du kan och bör koncentrera dig på hans Gud. Ty när Gud är borta kommer resten av systemet att kollapsa. Notera att filosofier har en struktur: politik vilar på etik som vilar på metafysik och epistemologi.

Nu är detta bara ett exempel, men det ger dig ändå en ledtråd till hur man kan handskas med många diskussioner. Här är några fler exempel.

Dödshjälp. Rätt eller fel? ”Det är fel”, konstaterar din granne kallt. Varför? ”Därför att det finns ingen rätt att begå självmord med andras hjälp.” Varför? ”Därför att det är själviskt att begå självmord.” Varför är det ett problem? ”Därför att vi ska leva för andra och för Gud.” Varför? ”För att Gud har sagt det.” Återigen, om vi kommer hit, vet vi vad vi måste göra: underminera Gud. Gör vi det, gör vi slut på den politiska och moraliska poängen på en och samma gång. (Notera här att Gud är en metafysisk idé.)

Abort. Rätt eller fel? ”Helt fel!”, säger din mamma något indignerat. Varför? ”Därför att det är fel att mörda!” Varför är det ”mord” att göra abort? ”Därför att embryot är en människa.” Kommer ni hit, kan diskussionen ta väldigt många vändningar. Men det mest troliga är att ni kommer att diskutera en metafysisk fråga, nämligen: Vad är en människa? När blir ett embryo eller foster till en människa?

Detta är den primära metafysiska frågan, men det är därmed inte sagt den avgörande. För att illustrera detta, ponera att ni här har att göra med en nominalist som säger att vad som är människa är bara en fråga om definitioner och att korrekta definitioner bestäms av gruppen, då vet ni att det är nominalismen som ni kommer att behöva diskutera. Och om ni väljer att diskutera nominalismens meriter, då kan du kanske redan nu förutse att ni kommer att diskutera ett problem som nominalister älskar att föra upp, nämligen det om var man ska dra gränser. Helt plötsligt gick ni från en metafysisk fråga till en epistemologisk fråga.

Bara för att en filosofi tenderar att ha en viss struktur, betyder det inte att man alltid i förväg kan veta hur den ser ut. Här är ytterligare ett exempel som illustrerar den saken.

”Det finns ingen objektiv moral”, säger din kusin vid en släktträff. Varför säger du det? ”Därför att vad som är rätt för dig är inte nödvändigtvis rätt för mig – och vem är jag eller du att bestämma vad som är rätt eller fel?” Så du förnekar att det finns objektiva sanningar som sådana eller bara en objektiv moral? Hur svarar han här? Låt oss anta att hans svar lyder så här: ”Visst det objektiva sanningar! T ex är matematiska eller geometriska eller andra så kallade logiska sanningar, objektiva sanningar. De är, så klart, sanna för alla och de är nödvändigt sanna.”

Om ni kommer så här långt, då vet ni förmodligen att ni har att göra med den analytisk-syntetiska dikotomin. (Och om ni orkar fortsätta diskussionen vet ni att ni också att ni har en mycket lång natt framför er.) Men han kunde likväl ha svarat helt annorlunda. Kanske så här: ”Alltså vad som är sant eller falskt, beror ju på vem du frågar och nu kan jag ju bara tala för mig själv, men personligen tror jag att Karl Marx hade en poäng när han sade: ‘Följ pengarna!'” Hur går man vidare härifrån, får ni själva försöka lista ut.

Alla dessa exempel illustrerar hur filosofiska frågor är närmast oundvikliga. De illustrerar också att alla filosofiska frågor är relaterade till varandra. De illustrerar därmed också att de mest grundläggande, abstrakta filosofiska idéerna är de mest avgörande för hur människor tycker och tänker. Det är därför de filosofiska idéerna som du måste bekämpa om du vill verka för att förändra kulturen till det bättre.

Nu är det förstås ofta mycket lättare sagt än gjort. Men tro mig, om ni lyckas föra över diskussionen till dessa frågor, blir resten av diskussionen ofta mycket enklare.

Tänk på saken. Det är ju trots allt mycket effektivare att ”bara” diskutera Guds påstådda existens, än att behöva gå igenom tusentals anti-kapitalistiska myter. (Myter som dessutom bara blir trovärdiga på grund av den kristna världsbilden.) Ni sparar mycket mer tid på att underminera nominalismen hos någon, istället för att spendera timmar åt att bara reda ut huruvida förekomsten av våldsmonopol under laissez-faire kapitalism är en ”semantisk fråga”. (En diskussion som ändå bara uppstod på grund av nominalisternas attityd till begrepp och definitioner.)

Jag hoppas att ni har nytta av detta tips i era diskussioner. Jag vet att jag har haft det. Lycka till!

PS: Om ni har några egna tips att dela med er av, tar jag mer än gärna emot dem.