Dagens last

Jag står inte ut i detta väder. Det suger livslusten ur mig. Bland annat därför är det lite dött här just nu. En annan anledning är att jag har varit fullt upptagen de senaste dagarna med att spela in en ny demo. Något jag lär fortsätta med även nästa vecka. Men jag har idéer och texter på gång. Men under rådande omständigheter kommer jag inte att ha tid eller lust att skriva och publicera dem förrän om några dagar.

Två saker vill jag dock uppmärksamma innan nästa ordentliga uppdatering. Det första är att man numera kan lagligt ladda ned och läsa Jerry Kirkpatricks bok In Defense of Advertising: Arguments from Reason, Ethical Egoism, and Laissez-Faire Capitalism. Jag har inte läst hela, men jag gillade det lilla jag läste av den när jag besökte en vän under mitt Stockholmsbesök.

Det andra är att jag idag fick in ännu en insändare i dagens Helsingborg Dagblad. Insändaren handlar om varför staten borde skiljas från skolväsendet helt och hållet. Jag har även skickat in insändaren till DN, SvD och Sydsvenskan. Och nu vet jag inte om den har eller kommer publiceras i några av dessa tidningar, men skulle ni få syn på den får ni gärna höra av er. I HD såg det ut så här:

Det verkar som att om man vill skriva insändare och få dem publicerade, då skulle jag rekommendera er att skriva till er lokala tidning. I HD får jag i princip allt jag skickar in publicerat. Men det har nog bara hänt någon enstaka gång att jag har fått in en insändare i DN och SvD. Det är så klart alltid bättre att få sina insändare publicerade i större tidningar, men det är inget argument för att inte försöka nå den publik man kan nå.

Om någon vill ha tips och råd på hur man skriver insändare, då rekommenderar jag er tills vidare att läsa ”Writing a Convincing Editorial” och ”How to Write an Effective Letter to the Editor” av Robert Tracinski. Och om ni vill ha fler tips, kan ni gärna höra av er till mig.

Behöver kapitalismen kristendom?

Jonas: ”Jag såg under debatten mellan Dick Erixon och Johan Norberg om Karl Rove nyligen att Erixon hävdade att utbredd tro på kristendomen är en förutsättning för en begränsad statsmakt. Erixon hävdade bland annat att undersökningar skulle visa att ateister i USA skulle vara mer positivt inställda till högre skatter än kristna och menade vidare att anledningen till att Sverige har så höga skatter är att Sverige har så hög andel ateister och agnostiker”.

Detta är ett perfekt exempel på varför korrelation inte ger oss någon kausalitet. Dvs samband är inte detsamma som orsak och verkan. Det är också ett av många exempel på Dick Erixons otroligt ytliga tänkande.

Det finns egentligen hur mycket som helst som man skulle kunna säga om detta, så jag tänker här begränsa mig till några exempel som jag tror räcker för att visa hur mycket Erixon är ute och cyklar. Man kan enkelt börja med att konstatera att det faktiskt finns inga teoretiska eller empiriska grunder för Erixons resonemang. Kristendom som religion är på varje väsentlig punkt fundamentalt oförenligt med kapitalism och frihet.

Det kristna motståndet till kapitalismen börjar redan i deras världsbild. Människan är enligt kristendom en låg, syndig, irrationell, rutten, självisk varelse. (Se t ex vad Augustine, den absolut mest inflytelserika kristna filosofen, hade att säga.) Förtjänar en sådan varelse frihet? Nej, säger de kristna. Följaktligen förespråkar eller också försvarar de konservativa republikanerna i USA en massa anti-kapitalistiska lagar. Och när de inte gör det, men hör från de ”liberala” demokraterna kritik mot kapitalismen som bygger på just denna kristna människosyn – nämligen att människor är irrationella, själviska, giriga, etc – då vet de inte vad de ska svara annat än att kapitalismen kanske är omoralisk, men den ”fungerar” i alla fall. Hur debatter av detta slag slutar, vet vi också av historien – och det är inte med en mindre stat.

Det var de konservativa som införde antitrustlagarna i slutet av 1800-talet. Det var republikanen Herbert Hoover som lade grunden för Franklin D Roosevelts ”New Deal”-politik. Och George W Bush har, som den troende kristen han är, infört en av de mest anti-kapitalistiska lagarna någonsin: Sarbanes-Oxley lagen. Samma Bush har faktiskt expanderat statens storlek genom att en av de enskilt största satsningarna på offentlig sjukvård. (Se här, här och här.)

Den kristna moralen är i sin essens inget annat än altruism. Altruism är från början till slut helt oförenligt med kapitalism därför att altruism är idén att du osjälviskt ska offra dig för andras skull. Det är därför som de konservativas försök att försvara kapitalismen på altruistiska grunder är så hopplösa. Det har aldrig fungerat. De förlorar alltid den moraliska debatten mot mer konsekventa altruister. Jesus position till girighet, själviskhet, profiter, pengar och världslig lycka som sådan var mycket klar. Jesus lärjungar levde mycket riktigt i ett socialistiskt kollektiv. Detta socialistiska sätt att leva är det kristna idealet.

De kristna konservativa som förespråkar kapitalism är inkonsekventa filosofiskt sett. De kristna konservativa som förespråkar socialism är däremot konsekventa. Ta förre detta presidentkandidaten Mike Huckabee som är mer konsekvent än många andra religiösa republikaner: han förespråkade höjda skatter för att finansiera satsningar på en större välfärdsstat. Och visst försökte puritanerna skapa en kristen socialistisk teokrati i 1600-talets Amerika. (Sedan har vi många kristna tänkare under 1500- och 1600-talet, som har formulerat kristna socialistiska utopier. Se Thomas More eller Tomaso Campanella.)

Sedan måste sådana som Erixon försöka förklara hur det kommer sig att när kristendom hade som allra störst inflytande, nämligen under den mörka Medeltiden som varade i ca 1000 år, då präglades knappast Europa av kapitalism. Nej, det var först när kristendomens inflytande över kulturen började tyna bort under Renässansen och Upplysningen som Europa började ta små stapplande steg mot mer frihet och kapitalism. Filosofiskt sett lades grunden för kapitalismen hos framför allt Aristoteles (som gav oss grunden för en korrekt metafysik och epistemologi) och John Locke (som gav oss grunden för en korrekt politik), inte Jesus eller hans lärjungar. USA grundades först och främst på dessa idéer, inte på kristendom. (Se t ex här och här.)

Faktum är att de flesta av USA:s grundare var deister. De trodde att det fanns en Gud som skapade världen, satte igång alla naturlagar, och lämnade sedan oss alla till vårt öde. Böner fungerar därför inte. Gud bryr sig inte och lyssnar inte. Vill vi få någonting gjort måste vi göra det själva. De ansåg, som de Upplysningstänkare de var, att förnuftet var vår enda källa till kunskap och skulle vi få makt över naturen måste vi också förstå oss på den med hjälp av förnuftet. Och de ansåg, i motsats till Bibeln, att livet på jorden var gott och viktigt. Att vi skulle sträva efter vår världsliga lycka. Att vi skulle samla skatter på jorden. Etc. De ansåg att individen hade en rätt att sträva efter lycka. De ansåg inte att människan var en genomrutten varelse, utan en varelse med potential till stor godhet, tack vare hennes förnuftsförmåga.

USA:s grundare ansåg emellertid att den kristna etiken var väsentligen riktig och tyvärr såg detta till att underminera det amerikanska experimentet från början. En filosofisk delförklaring till att USA har haft den utveckling som det har haft är just på grund av kristendomen. Det är bland annat kristendom som har gjort att USA gick från nästan fullständig lassez-faire till dagens stora och ständigt växande välfärdsstat.

Hur förklarar man att välfärdsstaten är mycket större i mindre religiösa länder som Sverige? Mitt svar är faktiskt att marxismen, som låg bakom den socialdemokratiska rörelsen över hela Västeuropa sedan slutet av 1800-talet och framåt, var i sin essens inget annat än en sekulariserad version av Bergspredikan. Den marxistiska sloganen ”Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov”, kommer faktiskt direkt från Bibeln.

Notera förresten hur många marxister försöker bortförklara socialismen totala misslyckande med att människan inte är god nog för kommunismen. Marxismen säger att människan blev självisk och ond på grund av kapitalismen; kristendom säger att människan blev självisk och ond på grund av syndafallet. I vilket fall som helst är vi båda syndare som inte är välkomna i (det kommunistiska) paradiset förrän vi har genomgått en förändring. Marxisterna föreslog att förändringen skulle ske genom en revolution; de kristna föreslog att den skulle ske genom Guds nåd.

Sedan måste man komma ihåg att idéerna som gjorde att marxismen och socialdemokratin skulle bli gångbara i Europa fanns redan i kulturen. Då som nu var nämligen Europa mycket mer emottaglig för kollektivistiska idéer jämfört med Amerika. Kulturen var redo för det eftersom tidigare filosofer som under 1700- och 1800-talet hade större inflytande över Europa än USA, redan hade berett vägen. (För detaljer här hänvisar jag till boken The Ominous Parallels av Leonard Peikoff.) USA hade i motsats till Europa redan från början en implicit filosofi som var mycket mer rationell, individualistisk, livsbejakande och världslig än den i Europa. Det var till denna implicita filosofi (”Sense of Life”) som länge gjorde Amerikanerna mindre emottagliga för socialistiska och kollektivistiska idéer.

I kampen mellan en i grunden sund implicit filosofi och en i grunden osund explicit filosofi, kommer med tiden det senare att vinna. Den amerikanska allmänheten hade ingen sund explicit filosofi, bara en sund implicit filosofi. De intellektuella i USA fick, i slutet av 1800-talet, sin främsta inspiration från Europa (t ex Kant, Hegel, Marx) och blev följaktligen anhängare av explicit anti-amerikanska och anti-kapitalistiska idéer. Det är därför friheten i USA började tyna bort. Och bland de explicita idéerna som många amerikaner, då som nu, vände sig till har vi just kristendomen. Och de hade därför ingen chans.

Jag är fullt medveten om att jag har förenklat en hel del här. Jag har medvetet utelämnat detaljer, men inga viktiga eller relevanta detaljer. Om jag emellertid har utelämnat så mycket detaljer att du finner mitt svar lite väl för kompakt får du helt enkelt återkomma med följdfrågor.

Dagens last

Ny Forbes-artikel av Yaron Brook, ”The Government Did It”:

The financial peril of Fannie Mae and Freddie Mac–the government-sponsored, government-regulated mortgage giants regarded as instrumental in solving the nation’s mortgage market problems–has one benefit. It should help expose the lie that today’s financial problems are the result of an insufficiently regulated market.

Läs den, kommentera den och sprid kännedom om den.

Henrik Unné fick en bra insändare på samma tema publicerad i SvD:

Bibbi Andersson skriver den 18 juli att – ”De giriga kreditinstituten, som orsakat krisen, går fria, som vanligt! Visst är väl kapitalismen magnifik.”.
 
Sanningen är dock att det är socialismen, inte kapitalismen, som har orsakat den ekonomiska krisen. Världens riksbanker är _statliga_, inte privata och oreglerade, som de borde vara. Samtliga länder i världen har idag ett socialistiskt penningväsende, där staten prackar på medborgarna papperspengar.
 
Med hjälp av de socialistiska papperspengarna har världens politiker och riksbankschefer kunnat hålla räntorna nere på en konstlat låg nivå i många år. De låga räntorna har lurat världens låntagare och bankirer till att ta, respektive bevilja, hutlöst stora lån. Nu har lånen blivit så stora att åtskilliga gäldenärer inte har råd att betala sina skulder. Nu drabbas världens medborgare av inflation, arbetslöshet, sjunkande levnadsstandard osv.
 
Visst är väl socialismen magnifik?

Bra jobbat Unné.

Ny/gammal artikel, ”Vad ska vi med begrepp till?” av Per-Olof Samuelsson:

Ayn Rand (född i St. Petersburg 1905, död i New York 1982) är mest känd för sina romaner, framför allt The Fountainhead (Urkällan) och Atlas Shrugged (Och världen skälvde). Eftersom hennes romaner är ”filosofiska thrillers” var hon tvungen att formulera sin egen filosofi för att kunna skriva dem; och medan hon formulerade denna filosofi (som hon själv kallade ”objektivism”) identifierade hon åtskilliga filosofiska grundprinciper som, om de blev allmänt kända, skulle kunna revolutionera filosofin.

Hennes mest grundläggande filosofiska upptäckt är hennes begreppsteori – hennes svar på den fråga som i filosofihistorien går under namnet ”universalieproblemet”. Problemet är i all korthet: Vad är förhållandet mellan verkligheten och våra abstraktioner? Vad är det våra ord och våra begrepp står för?

Läs hela!

En kort rapport från Tullakrok-festivalen i Ängelholm:

Ja, detta var rätt roligt. ;-)

Om Israels senaste nederlag

Alla som har läst nyheterna vet att Israel idag gick med på ännu en eftergift till Hizbollah. Efter att Hizbollah för ett par år sedan startade ett krig mot Israel – genom att kidnappa israeliska soldater – svarade Israel med ett moraliskt krig i självförsvar. Israel ville, så klart, ha tillbaka sina soldater. Men Olmert förde kriget med omfattande altruistiska restriktioner på sin armé och därför misslyckades man med att besegra sin betydligt svagare fiende. Så efter en månad genomled man därför ett svidande nederlag. Israel blev, följaktligen, fullständigt demoraliserat. Den israeliska allmänheten kunde, med rätta, inte tro sina ögon. De såg, av naturliga skäl, på Olmert som inget mindre än en landsförrädare.

Dessförinnan hade Olmerts företrädare, Ariel Sharon, gått med på att göra enorma eftergifter till ”palestinierna” genom att ge dem hela Gaza i utbyte mot ingenting. Vad fick de tillbaka? Som vanligt och som väntat mer terrorism. När terrorism belönas, får man bara tillbaka mer terrorism. Men Olmert vill nu inte vara sämre än sin företrädare, så han går nu med på att släppa fem fängslade libaneser (varav alla är kallblodiga mördare) i utbyte mot liken av de två israeliska soldaterna. (Det är precis som Olmert har bestämt sig för att gå till historien som den kanske värsta premiärministern i Israels historia. Ja, man skulle nästan kunna tro att han siktar på att bli Israels motsvarighet till Jimmy Carter. Varför någon skulle vilja sikta så lågt, lämnar jag över till andra att spekulera kring.)

Detta är förstås en otroligt demoraliserande dag i Israels historia. Det är en enorm förlust för Israel och en enorm seger för Hizbollah. Hizbollah och de andra terroristorganisationerna kommer, naturligtvis, att se detta som ännu ett bevis för att Olmertregeringen är svag och patetisk och att Israel är villiga att sälja och ge upp vad som helst, för ett par nervösa minuter av vapenstillestånd. Bara för att återigen se sig bli besvikna och ”lurade”, när Hizbollah, Hamas eller någon annan islamisk terroristorganisation återigen väljer att avbryta den.

För varje ärlig, rättvis och objektiv bedömare råder det ingen tvekan om att Israel, från början till slut, är offret i denna konflikt. De är de enda som förtjänar moraliskt, politiskt, ekonomiskt och militärt stöd från västvärlden. I den mån de överhuvudtaget försvarar sig, så gör de det mot en gemensam fiende till hela den västerländska civilisationen. Alla som bryr sig om allt det som gör livet här i västvärlden att föredra framför livet i resten av världen, vet vilket ställningstagande han eller hon måste ta. Värdesätter ni liv, frihet, kapitalism, rättigheter, vetenskap, teknologi, industri, etc. Då måste ni ta ställning för Israel. Att vara neutral här är att vara ”neutral” inför ren och skär ondska och det finns absolut inga ursäkter för denna ”neutrala” attityd.

Trots allt detta, trots att det är Israel som är dagens stora offer för en enorm orättvisa, väljer man i Svenska Dagbladet vinkla allt detta på det mest anti-israeliska sätt man kan tänka sig. SvD rapporterar:

Den libanesiska statsvetaren Amal Saad-Ghorayeb, som skrivit boken Hizbollah: Politics and Religion, hävdar att Israel sätter ett farligt prejudikat: Det här visar att styrka och våld är det enda språk som (Israel) förstår. Budskapet är att kidnappningar fungerar. Det ger effekt, medan diplomati är lönlöst, säger hon till tidningen Daily Star.

Om ni nu känner er tvungna att gnugga era ögon i misstro, är ni inte ensamma.

Det är med andra ord Israels fel att diplomati inte lönar sig, fast det var Hizbollah som startade kriget. Hur tror ni att man hade ”analyserat” Israels agerande om de istället vägrade ge efter för Hizbollah? (Ett beteende som endast vore moraliskt berömvärt; man ska inte kompromissa eller förhandla med terrorister och mördare.) Jo, då hade man så klart tagit detta som ett ”bevis” för att Israel är oresonliga, blodtörstiga krigsälskare, i vilket fall det också vore meningslöst att försöka förhandla med dem. (I verkligheten är detta anledningen till att alla förhandlingar med Hizbollah är totalt meningslösa, för att inte säga omoraliska; såvida de inte handlar om hur deras totala kapitulation ska se ut.)

Svenska Dagbladet har alltså bestämt sig för att framställa Israel som skurken. Vad Israel än gör eller inte gör, ska de framställas som ansvariga för det som händer. Att SvD, i dag av alla dagar, väljer att publicera denna minst sagt undermåliga ”analys” i sin tidning, visar klart och tydligt hur de står. Det är rent ut sagt inget annat än en ren skandal att SvD väljer att publicera sådan smörja i sin tidning.

Miljörörelsen mot rent vatten

Många tror att miljörörelsen drivs av goda intentioner. Du kanske tror att de vill värna om vår miljö; vår luft och vårt vatten. Och det låter ju bra. Men om du tror detta, då har du tyvärr misstagit dig.

Sanningen är att miljörörelsen för, med Greenpeace i spetsen, en kampanj mot användandet av klor. Ja, exakt samma klor används för att rena vårt dricksvatten från farliga bakterier. Miljörörelsen för med andra ord en kampanj mot rent dricksvatten.

Men är det inte sant att miljontals människor dör varje år för att de saknar rent dricksvatten? Och är det inte sant att många av dessa skulle överleva om de hade klorat sitt dricksvatten? Jovisst är detta sant. Samtidigt är det sant att miljörörelsen vill förbjuda användandet av klor.

Hur får man detta att gå ihop? Svaret är att det får man inte. En av Greenpeaces grundare, Patrick Moore, kunde inte heller få det att gå ihop. Bara om man inser att miljörörelsen sätter naturen före människan kan man få detta till att gå ihop. Moore insåg till slut detta och därför lämnade han Greenpeace.

Människan måste exploatera och förändra naturen för att överleva. Vi måste hugga ned skog för att bygga hus, möbler och göra papper. Vi måste odla upp stora landområden för att producera mat. Och vi måste klorera vattnet så att det går att dricka.

Enligt miljörörelsen är detta ett ”problem” eftersom den orörda naturen är ”helig”, enligt dem. Den har ett intrinsikalt värde, dvs ett värde i sig, dvs ett värde helt och hållet oberoende av dess relation till oss människor. Så praktiskt taget allt vi gör för att överleva innebär att vi ”förstör” naturen.

Detta är inte bara en logisk följd av miljörörelsens prioriteringar. Detta budskap kommer faktiskt direkt ur munnen på de mest extrema miljöaktivisterna. David Foreman, Earth First!, sade: ”We advocate biodiversity for biodiversity’s sake. It may take our extinction to set things straight”. David Graber, biolog vid USA:s nationalpark, sade: ”Human happiness … is not as important as a wild and healthy planet. Some of us can only hope for the right virus to come along”.

I miljörörelsens ögon blir vi inget annat än en ”cancersvulst”. Så miljörörelsen vill skydda naturen, men inte för människan utan från människan. Om människan är ”problemet”, då förefaller en kampanj mot rent dricksvatten bara logiskt. Inte trots att det skulle kosta livet på miljontals människor, utan just precis därför.

Sådan är miljörörelsens natur.

”Health Care Is Not a Right”

Många av er har kanske läst dr Leonard Peikoffs tal ”Health Care Is Not a Right”. Men har du hört det? Tro mig. Det är inte samma sak som att läsa det. Dr Leonard Peikoff är, enligt mig, en av världens bästa föreläsare och talare. Alla som har tagit del av en föreläsning av Peikoff vet vad jag pratar om. Om du vill se varför jag säger detta, och varför socialistisk sjukvård är ett ont, kan och bör du se Peikoff hålla sitt tal i ämnet här.