Tack

Idag hade jag mitt anförande på Timbro. Jag vill tacka alla som kom idag, det var många fler än vad jag kunde förutse. Jag tyckte att det var mycket trevligt!

Jag är på det stora hela rätt nöjd och jag ser verkligen fram emot era reaktioner till min rapport.

Jag ber lite (men bara lite) om ursäkt för att jag inte riktigt förstod en del frågor som jag fick, men vad ska man göra? Jag är ingen tankeläsare.

Sedan vill jag återigen rikta ett personligt tack till Per-Olof Samuelsson. Det var mycket trevligt att äntligen få träffas och talas vid. Jag ser fram emot att göra det igen. :-D

Oh well. Nu fortsätter bloggpausen och min mycket trivsamma vistelse här i Stockholm.

Bloggpaus

Imorgon (onsdag) åker jag upp till Stockholm. På torsdag håller jag min presentation av min Timbro-rapport. Exakt vad som händer i helgen vet jag inte riktigt, men jag lär vara upptagen på ett eller annat sätt. Kanske stannar jag i Stockholm. Om så, kanske jag möter några av er där. Det vore väldigt angenämt.

(Om någon förresten vill passa på att möta upp mig vid Stockholm C vid 20-tiden och slå ihjäl någon timme vid en kvällsfika, är det inget mig emot. Om ni försöka nå via mobilen mig får ni allt vara lite kreativa. En ledtråd: Ramlösa.)

Hur som helst lär det tyvärr vara dött här fram några dagar framöver.

PS: Jag har läst igenom Svenssons rapport, men jag har tyvärr inte hunnit samla tankarna ännu. Kanske, men bara kanske hinner jag skriva ihop något kort om saken innan jag åker imorgon…

Aftonbladet vs yttrandefriheten

Aftonbladet säger att yttrandefriheten i Sverige är hotad. Varför? Därför att Bonnier vill köpa upp Canal Plus. Aftonbladet skrev:

Bonniers köp av Canal Plus ökar ägarkoncentrationen av de svenska medierna. Bonniers kommer nu totalt dominera både tidnings- och tv-marknaden. De har närmast monopol på bioutbudet och kommer dessutom få möjlighet att bjuda högst på de flesta attraktiva sportevenemangen. Till och med den borgerliga regeringen måste inse att en så dominant aktör är ett problem för yttrandefriheten.

Hur kommer Aftonbladet fram till att detta ”hotar” yttrandefriheten i Sverige? Innebär Bonniers uppköp av Canal Plus att Aftonbladet inte längre får skriva vad de vill på sin ledarsida? Innebär det att jag inte får säga vad jag vill på min blogg? Innebär det att någons faktiska yttrandefrihet på något sätt begränsas? Givetvis inte.

Så hur resonerar då Aftonbladet? Jo, ungefär så här lyder deras resonemang. Yttrandefrihet kräver en ”mångfald” vad gäller utbudet av medierna. ”Mångfalden” av utbudet hämmas emellertid av en ”ägarkoncentration” av medierna. Således hotas yttrandefriheten av ”ägarkoncentrationen”. Detta är hela argumentet. Och det är därför som de förespråkar presstöd till mindre populära tidningar och regleringar mot ”ägarkoncentration” för att ”skydda” vår yttrandefrihet.

Det finns flera saker som är helt fel med detta argument.

Kräver yttrandefrihet mångfald? Nej. Så här går det när man definierar saker i termer av oväsentligheter. Sanningen är att yttrandefrihet inte alls kräver mångfald. Mångfald är en mycket vanlig följd av yttrandefrihet, men det är, i sig själv, inte yttrandefrihet.

Ibland kan faktiskt ”mångfald” förverkligas genom att man inskränker yttrandefriheten. Ta Sveriges radios utbud. Sveriges radios utbud finansieras ju med skatter och tvlicensen, dvs med tvång. I den mån jag tvingas finansiera detta utbud existerar också det på bekostnad av min yttrandefrihet. När jag tvingas finansiera detta utbud hindras jag samtidigt från att t ex konsumera andra tvkanaler eller tidningar.

Bara för att det inte finns någon marknad för ett visst utbud, följer det inte att yttrandefriheten på något sätt är hämmad eller inskränkt. Nej, detta betyder bara att det inte finns tillräckligt många som är villiga att betala för att höra vad du har att säga. Det är allt. Din rätt att säga din mening är helt oberörd.

Hämmar ”ägarkoncentrationen” mångfalden? Nej. För att ett företag ska bli stort måste de tillfredsställa de flestas preferenser och behov. Det enda sätt ett mediaföretag kan bli stort är genom att skapa en mångfald som inte fanns tidigare, så att de får alla tittare eller läsare som de söker. Eller också genom att köpa upp tidningar eller tvstationer som täcker in dessa läsare och tittare.

(Denna poäng är förvisso lite mindre viktig eftersom jag inte på något sätt vill antyda att Bonnier eller något annat företag har en moralisk skyldighet att förse oss med ”mångfald”. Jag säger bara att den fria marknadens princip medför att det enda sättet företag kan bli stora är genom att möta behovet och preferenserna hos de flesta vilket som sagt kräver att man uppnår tillräckligt med mångfald.)

Om ”ägarkoncentrationen” är en följd av att Bonnier är det enda företag som förmår att producera det som folk vill ha, och ”mångfalden” blir mindre till följd av detta, då följer det alltså inte att yttrandefriheten på något sätt ska ha inskränkts eller hämmats. Att det inte finns en marknad för din tidning medför inte att din yttrandefrihet på något sätt har inskränkts. Det betyder bara att dina icke-existerande kunder utövade sin rätt att inte läsa din tidning.

Det är alltså tvärtom Aftonbladets ”lösningar” på detta icke-problem som utgör det riktiga hotet mot yttrandefriheten i Sverige. Det är presstödet och regleringar mot ”ägarkoncentrationer” som hotar yttrandefriheten. Att förbjuda eller motarbeta ägarkoncentrationen innebär bara att man försöker förbjuda Bonnier från att sälja så många tidningar som möjligt, sända så mycket tv till så många som möjligt, sända så mycket radio åtill så många som möjligt. Dvs det innebär bara att man med våld inskränker deras möjligheter att sälja och sprida åsikter, information och underhållning.

Detta bevisar att Aftonbladet inte har en susning om vad yttrandefrihet egentligen är. Om Aftonbladet var seriösa med sitt oroliga prat om yttrandefriheten, då skulle de argumentera för att avskaffa presstödet och att lämna mediemarknaden i fred från statligt tvång och våld.

Vad är yttrandefrihet egentligen? Det är inget annat än att säga vad du vill och att försöka sprida ditt ord utan att stoppas eller hämmas med (statligt) våld. Yttrandefrihet är med andra ord en följd av rätten till egendom. Rätten att köpa de tidningar som du gillar eller de böcker som du gillar eller lyssna på de radiostationer som du gillar eller se på de tvkanaler som du gillar. Det är rätten att köpa en tvstation, tidning, bokförlag eller radiostation för att kunna sända det som du vill sända. Det är däremot inte rätten till en tidning eller tvstation eller radiostation – eller, för den delen, en marknad för dina idéer.

Religionen lever och frodas i USA

Religion är verkligen inte utdöende i USA. Det visar inte minst Pew Forums senaste undersökning. I denna undersökning finns det massor med uppseendeväckande såväl som skrämmande uppgifter.

Evangelikerna, som utgör 26% av de troende, är den enskilt största gruppen av religiösa amerikaner. Vi talar om ca 80 miljoner amerikaner. De kan ensamma avgöra ett val om de så önskar. Jag kommer därför att koncentrera mig på deras attityder här.

Här är några skrämmande uppgifter:

• Fler än 63% av amerikanerna tror att Bibeln är Guds ord.

• 88% av evangelikerna anser att Bibeln är Guds ord.

• 59% av evangelikerna anser också att Bibeln ska tolkas bokstavligt.

79% av amerikanerna tror på mirakel!

68% av amerikanerna tror på existensen av änglar och demoner – och att de är aktiva i denna värld!

58% av amerikanerna säger att de ber dagligen!!

Av dessa uppger 31% att Gud svarar på deras böner åtminstone en gång i månaden!!!

Jag säger bara: ”Herregud!”

Det finns naturligtvis ett samband mellan religion och politik.

Across a variety of religious traditions, those who say that religion is very important in their lives, express a more certain belief in God, or pray or attend worship services more frequently tend to be much more conservative in their political outlook and more Republican in their party affiliation.

Så ju mer religiös du är, desto större är också sannolikheten för att du är konservativ och republikan. Hälften av alla evangeliker beskriver sig som republikaner. Republikanerna är verkligen de religiösa fundamentalisternas parti.

I samband med detta vill jag rekommendera er att lyssna på Leonard Peikoffs podcast, episod 5, från den 23 december 2007. I denna podcast diskuterar Peikoff betydelsen av just partiernas olika kopplingar till vissa intresse- och väljargrupper, i dagens blandekonomi, och hur detta på lång sikt påverkar inrikespolitiken.

För de som har svårt att förstå denna poäng, tänk då på svensk inrikespolitik. Tänk på den faktiska relationen mellan t ex socialdemokraterna och LO eller den historiska relationen mellan t ex moderaterna och svenskt näringsliv.

Om man förstår denna poäng, och delar uppfattningen om att den primära kulturella konflikten numera står mellan religion och förnuft (och inte, i första hand, mellan socialism och kapitalism), då blir det nog också klarare varför jag inte föredrar republikanerna och John McCain, framför demokraterna och Barack Obama. Jag väljer socialdemokraterna, varje dag, före medeltida religiösa fundamentalister.

Dagens citat

Dagens citat kommer från Expressens ledare som frivilligt lägger sig på slaktbänken:

Jag tankar för 13.99 på Statoil i Charlottenberg. Det är den dyraste bensin jag någonsin köpt. Det svider, och det är bra … Det är klart att det dämpar körglädjen. Jag måste lära mig att skriva upp ordentligt på en lapp vad som behöver handlas och ransonera resorna – 150 turer om året borde verkligen räcka.

Till detta bör det nämnas att Expressens ledarskribenter trots allt inte representerar de mest människohatande miljöaktivisterna. De måste trots allt betraktas som ganska mainstream. Och om detta är vad vi kan förvänta oss som mainstream, vad kan vi då snart förvänta oss av mannen på gatan? (Via The Climate Scam.)

Ociviliserade ”vetenskapsmän”

I min insändare ”Miljöaktivister mot tankefrihet” skrev jag:

Anta att du är ute på en promenad. Plötsligt möts du av miljöaktivister som med hänvisning till en “konsensus” bland vetenskapsmän kräver att du minskar ditt koldioxidutsläpp. Om du inte gör det då kommer de att tvinga dig till det.

Men precis som religiösa fanatiker inte har någon rätt att köra ned sina dogmer i halsen på folk, har inte heller miljöaktivisterna någon rätt att köra ned sina “vetenskapliga” föreställningar i halsen på folk. Ändå är detta vad många miljöaktivister tycks tro. Klimatforskaren Timothy Ball har fått fem dödshot pga hans skeptiska inställning i klimatfrågan.

Detta var tydligen bara början. Nu har även ”vetenskapsmän” börjat bete sig som medeltida fanatiker. The Guardian rapporterar:

James Hansen, one of the world’s leading climate scientists, will today call for the chief executives of large fossil fuel companies to be put on trial for high crimes against humanity and nature, accusing them of actively spreading doubt about global warming in the same way that tobacco companies blurred the links between smoking and cancer.

Och:

In an interview with the Guardian he said: ”When you are in that kind of position, as the CEO of one the primary players who have been putting out misinformation even via organisations that affect what gets into school textbooks, then I think that’s a crime.”

James Hansen vill alltså tysta oljebolagen med tvång och våld för att de försvarar sig själva – och vår industricivilisation – genom att sponsra forskare och organisationer som upplyser allmänheten om alla vetenskapliga skäl som finns för att tvivla på sådana som James Hansen.

Att det överhuvudtaget har gått så här långt, är mycket skrämmande. Det vore en sak om sådana här ociviliserade krav kom ifrån en vanlig frihetshatande miljöaktivist. Men nu kommer detta från ”one of the world’s leading climate scientists”. James Hansen är ingen sann vetenskapsman; riktiga vetenskapsmän försöker inte tysta sina meningsmotståndare med våld.

Hur var det med att ha en debatt i ämnet? En civiliserad diskussion? Vad hände med den tanken? Är det inte sådant som vetenskapsmän ska ägna sig åt? Dessa förnuftets män och kvinnor?

Om sådana som Hansen är en kulturell indikation för något, så är det just att förnuftet ignoreras i den här debatten liksom det ignoreras och nedvärderas i kulturen i stort. Detta är resultatet av filosofernas långvariga krigföring mot förnuftet. Många filosofers arbete med att underminera förnuftets validitet (se framför allt David Hume, Immanuel Kant och deras efterföljare), leder till slut till att även vetenskapsmän slutar utöva det och ersätter rationell argumentation och diskussion med hot om våld och tvång. Det oundvikliga resultatet är ociviliserade ”vetenskapsmän” som James Hansen.

Ju snabbare, desto bättre

Niklas Wykman, MUF:s ordförande, funderar på att avgå som MUF:s ordförande om moderaterna inte ändrar ståndpunkt i FRA-frågan. Jag hoppas verkligen att han avgår. Och det snabbt. Jag struntar egentligen i om det är på grund av FRA-frågan eller inte. Att man lyckas klämma ur sig en enda intelligent slutsats som MUF-ordförande, nämligen att man borde avgå, räcker inte för att få min respekt.

Jag tycker att Wykman tveklöst är, till min kännedom, den absolut värsta ordföranden som MUF har haft. Han är inget annat än en ren och skär katastrof. För varje gång han säger någonting, blir det bara dummare och dummare. Så ju snabbare han avgår, desto bättre.