Uppfostringsstaten

Anders Bergsten, kd, vill förbjuda spel som GTA IV: ”I fjol skrev jag en motion till kristdemokraternas riksting där jag yrkade på att kd i alliansregeringen skulle verka för ett förbud mot våldsamma spel i Sverige. Jag menar att det är viktigt att sända en signal att man inte uppmuntrar ens i spelform att ta livet av andra människor. Det visar samhällets syn på underhållningsvåld”.

Det är ett tecken på hur genomgående kollektivismen är i samhället när kristdemokrater börjar tala om samhället och staten som källan till all moral. Bergsten anser att samhället ska förmedla sin syn på moralen via statens lagstiftning och att staten följaktligen ska uppfostra medborgarna moraliskt genom att helt sonika förbjuda aktiviteter bara för att samhället anser att det är omoraliskt. Det spelar ingen roll att aktiviteterna inte kränker någons rättigheter. Kollektivets moraliska känslor går före individens rättigheter.

Statens roll primära roll är, enligt Bergsten, uppenbarligen inte att skydda vår frihet utan att forma oss som människor. Detta är i princip, vad Bergsten än säger, ett totalitärt anspråk. Varför? Därför att praktiskt taget allt vi gör har, i någon mening, en moralisk aspekt. Individen har alltså inte rätt till frihet. Hon har bara att göra det som samhället finner moraliskt acceptabelt. Att spela vissa perversa och omoraliska tvspel är visst inte acceptabelt och därför borde staten förbjuda det.

Jag har inget emot att man ibland hindrar barn från att se vissa filmer, lyssna på viss sorts musik eller spela vissa tvspel. Det finns en del goda skäl för att göra detta. Men det ska vara upp till föräldrarna att bestämma detta, inte staten. Det är föräldrarnas ansvar, inte staten eller samhällets. Man kommer dock inte att skapa föräldrar som tar sitt ansvar som vuxna, om även de behandlas som omyndigförklarade barn av samhället, som måste uppfostras av staten medelst olika förbud.

Bergsten menar att våldet i samhället åtminstone delvis en effekt av just de våldsamma tvspelen. Problemet är bara det att finns absolut inga belägg för detta. Detta tvingas han till och med medge: ”Ingegerd Häller, sakkunnig på kulturdepartementet, anser att det saknas grund för slutsatserna [att det finns kopplingar mellan det ökade våldet i den yngre generationen och den tilltagande spridningen av våldsamma datorspel]. Hon får stöd av Medierådets expert på datorspel, Jan Christofferson. Han förkastar argumentationen som Frattinis personliga åsikter. Det finns, enligt Christofferson, ingenting i den allmänt vedertagna forskningen som visar på en sådan koppling. Han ser oron för tv- och datorspelens effekter som ett utslag av okunskap”.

Faktum är att denna tes är så svag att Bergsten känner sig tvungen att formulera sig så här: ”Det räcker med att en procent av spelarna blir negativt påverkade, att vi räddar livet på en enda ung människa, för att ett förbud ska vara acceptabelt”. På detta svarar för övrigt Orvar Säfström alldeles utmärkt: ”Å andra sidan borde vi i linje med Bergströms logik för att förhindra eventuella dödsfall i framtiden omedelbart förbjuda politik (Palmemordet), kristendom (Knutby) och fiske (nästan 50 svenskar har redan drunknat i år)”.

Varför finns det inga belägg? Därför att våld trots allt är ett val. Vi får inte blunda inför det faktum att människor har en fri vilja. De som inte utövar våld gör det inte för att de valde bort det. Våldsamma tvspel och filmer kan säkerligen inspirera våldsbenägna. Men de kan inte göra folk våldsamma. Men tydligen kommer samhällets moraliska känslor före verklighetens fakta. Vad är rätt och rimligt med detta?

Depraverade tvspel som GTA IV är inte farliga. Det är politiker som Bergsten som i moralens namn vill inskränka vår frihet som är farliga. Detta är inte bara teori, studera och lär er av historien. Premissen att samhällets vilja utgör källan till all moral är en kollektivistisk premiss som har sanktionerat mordet på mer än 100 miljoner människor under 1900-talet. Se på det blodbad som denna idé gav upphov till i totalitära diktaturer som Nazityskland, Sovjetunionen och Kommunistkina.

Det är inte bara kollektivism som spökar i Bergstens resonemang. Nej, en annan farlig idé som vi återfinner implicit i Bergstens resonemang är att människan är en produkt av sin sociala omgivning. Våld är enligt detta synsätt inte ett val utan ett resultat av vår kultur, närmare bestämt av våldet i filmer och tvspel. Detta resonemang är farligt eftersom det antyder att människans natur kan ändras så att de bättre lever upp till de maktgalna politikernas behag.

Den falska idén att vi är determinerade, av samhället, är oförenlig med frihet. Om människor inte har en fri vilja då är det ingen mening att försöka förändra människor genom argumentation och upplysning. Människor är som de är, inte av val, utan av nödvändighet. Om människor dessutom är determinerade av samhället, då finns det bara ett sätt att förändra människor till det ”bättre”, nämligen genom att förändra de sociala omständigheterna under vilka vi lever.

Detta öppnar således upp dörren för hur många inskränkningar av vår frihet som helst just eftersom det öppnar upp dörren för hur många statliga uppfostringsprogram som helst. Varför ska vi bara begränsa oss till sådana negativa egenskaper hos människor som deras våldsbenägenhet? En del tycker kanske att människor i allmänhet är alldeles för ”själviska” och därför ”omoraliska”? Kanske samhället borde ”stimulera” fram en större plikt- och offerkänsla hos allmänheten? Kanske man ska tvinga ungdomar att spendera sina sommarlov, inte framför tvspel som GTA IV, utan som slavarbetare inom sjukvården?

Innan ni börjar protestera med att detta bara är hypotetiska skräckscenarion vill jag uppmärksamma er på att dessa tankar var en direkt orsak till mycket av det förtryck som rådde och råder i de kommunistiska länderna. De sökte skapa en ny kommunistisk människa genom att förbjuda privategendom, tvinga människor att slava för varandra, samtidigt som man indoktrinerade dem. Och på senare tid i USA har politikerna försökt uppmuntra en plikt- och offervilja hos ungdomen. De kallar det för ”volunteerism”.

Kan vi finna detta i USA, som trots allt är mer individualistiskt än Europa, då kan vi förstås också finna det i Sverige. Mycket riktigt råder det ingen tvekan om att dessa totalitära anspråk på människors liv och frihet finns bland svenska politiker. Då och då får vi t ex höra förslag om att införa en vårdplikt. Dvs att tvinga ungdomar att slava inom den offentliga sjukvården. Det bör här nämnas att Feministiskt initiativ föreslår en allmän samhällsplikt som bland annat tvingar människor att jobba inom sjukvården och skolan. Syftet? Att motarbeta ”könsmönster”. Människor ska alltså tvingas offra sin tid för att förverkliga feministernas drömsamhälle, som skapar en ny bättre, ”feministisk” människa.

Bergstens kollektivism och sociala determinism bereder vägen för en kollektivistisk och paternalistisk stat. Den totalitära uppfostringsstaten. Detta är den logiska slutstationen för Bergstens idéer, vare sig han vill veta av det eller inte. Om detta lämnar honom förskräckt, vilket det med rätta bör göra, då är det ett utmärkt tillfälle för honom att börja granska sina premisser.

11 reaktioner på ”Uppfostringsstaten

  1. Hallå där,

    Ett mycket bra och intressant inlägg som väcker ett antal reflektioner. Jag hoppas att jag kan bidra med några idéer kring dina argument. Om du inte gillar mina kommentarer är det bara att bortse från dem :)

    1. Är det Bergsten själv, samhället eller staten som Du menar är källan till moralen i Bergstens motion? Det är – som du vet – tre vitt skilda saker.

    Den rimligaste tolkningen är nog att Bergsten argumenterar utifrån sin moraliska övertygelse (”doktrinen om livets helgd”) och försöker göra den till vägledande inom den statliga förvaltningen. Detta kommer emellertid aldrig att inträffa eftersom folket (samhället) inte delar hans uppfattning.

    2. Du är kritisk till att ”kollektivets moraliska känslor” går före individuella rättigheter. Det vore intressant om du utvecklade vad satsen ”kollektivets moraliska känslor” innebär.

    Menar du att det ALLTID är fel att kränka individuella rättigheter till förmån för en kollektiv nytta? I så fall förfäktar du för en ganska radikal position som behöver rättfärdigas. En bra början är nog att försöka förklara vilka dessa rättigheter skall vara och ge oss en godtagbar förklaring till varför vi skall ta dem på allvar. (Du beskriver dig som objektivist – ställer du upp på idén att vi av naturen skulle ha vissa rättigheter alá Locke och Nozick?)

    En välvillig tolkning – och förmodligen mer rimlig – tolkning av din argumentation är emellertid att du utgår från social liberalen J.S. Mills kända ”no harm principle”. Kollektivet har ingen rätt att kränka enskilda individers rättigheter under förutsättning att inte individens handlingar riskerar att skada någon annan.

    På sätt och vis är Mills princip mycket tilltalande. Problemet uppstår dock när vi skall komma överens om vad som är att betrakta som ”skada”. Bergsten anser förmodligen att dataspel leder till någon form av skada (?).

    3. Din argumentation bär spår av en klassiskt liberal atomistisk individualsyn. Är det verkligen en rimlig idé att individen skapar sina preferenser helt oberoende av det sociala sammanhanget? Eller är det mer rimligt att tro att dina preferenser skapas i relation till din familj, dina vänner och din sociala situation? Människan tycks vara oerhört benägen att följa sociala konventioner och traditioner.

    Ett tillsynes ”fritt” val kommer i stor utsträckning att vara ett resultat av dina tidigare livserfarenheter. Det gör att du faktiskt är determinerad. (( Begreppet determinerad syftar på ”orsaksbestämd” och bör skiljas från idéer om fatalism som innebär att man är förutbestämd och saknar valmöjlighet.))

    Där du argumenterar för en extremt fri vilja skulle jag nog säga att verkligheten snarare är mer komplex. Vi får våra preferenser i relation till den sociala kontexten och väljer utifrån denna grund ”fritt”. Ingen/inget styr ditt partikulära val i en förutbestämd riktning, men din tidigare disposition kommer att vara avgörande för hur du väljer. Idén om en helt fri vilja ter sig orimlig.

    Determinism och en egen vilja är inte ömsesidigt uteslutande. Determinism och en HELT FRI vilja är möjligen komplex. Fatalismen går däremot i extrem polemik med alla idéer om egen vilja.

    Jag tror inte heller att det är någon debattör som på allvar förfäktar fatalismen. Förmodligen tror inte ens Bergsten att man – efter ett par timmar framför GTA – med nödvändighet måste gå ut och mörda.

    4. Din appell till Sovjetunionen leder min tanke till ”guilt by association” argumentation vilket inte ger så mycket rent förnuftigt. Det är däremot retoriskt snyggt.

    5. Du skriver: ”Bergstens kollektivism och sociala determinism bereder vägen för en kollektivistisk och paternalistisk stat. Den totalitära uppfostringsstaten. Detta är den logiska slutstationen för Bergstens idéer, vare sig han vill veta av det eller inte. Om detta lämnar honom förskräckt, vilket det med rätta bör göra, då är det ett utmärkt tillfälle för honom att börja granska sina premisser.”

    Ja, eller så är det ett ”slippery slope” argument från din sida. Ett retoriskt tricks för att få oss att bli förskräckta. Den totalitära uppfostringsstaten följer nämligen INTE logiskt av en motion kring ett dataspel. Det måste betydligt mer därtill.

    Trevlig helg

    / Lars

  2. ”1. Är det Bergsten själv, samhället eller staten som Du menar är källan till moralen i Bergstens motion? Det är – som du vet – tre vitt skilda saker. Den rimligaste tolkningen är nog att Bergsten argumenterar utifrån sin moraliska övertygelse (”doktrinen om livets helgd” och försöker göra den till vägledande inom den statliga förvaltningen. Detta kommer emellertid aldrig att inträffa eftersom folket (samhället) inte delar hans uppfattning.”

    Ja, det är tre olika saker. Bergsten själv säger implicit att samhället är källan till moralen när han skrev: ”Det [ett förbud] visar samhällets syn på underhållningsvåld”. Men i slutändan får det ingen större betydelse huruvida man tillskriver staten eller samhället som källan till all moral. För i vilket fall som helst ska staten lagstifta moralen. Och det är det som är problemet.

    ”2. Du är kritisk till att “kollektivets moraliska känslor” går före individuella rättigheter. Det vore intressant om du utvecklade vad satsen “kollektivets moraliska känslor” innebär.”

    Jag tycker att det framgår rätt tydligt av sammanhanget. Dvs av resten av min text. Och om inte det gör det, kan du ju läsa vad Bergsten själv skriver. Om samhället eller gruppens känslor utgör källan till moralen och om denna moral kräver att man åsidosätter individens rättigheter, då sätter man uppenbarligen kollektivets moraliska känslor före individens rättigheter.

    ”Menar du att det ALLTID är fel att kränka individuella rättigheter till förmån för en kollektiv nytta?”

    Ja. Absolut.

    ”I så fall förfäktar du för en ganska radikal position som behöver rättfärdigas.”

    Jag har rättfärdigat den i rätt många blogginlägg och på många andra håll. Jag har även hänvisat, vid åtskilliga tillfällen, till litteratur som rättfärdigar det ytterligare. Jag behöver inga välvilliga tolkningar och jag har ingen tid eller lust med upprepningar. Kolla runt i arkiven. Ett tips är att du söker på ord som ”rättigheter”, rättvisa”, ”egenintresse”, ”egoism”, ”principer”, etc. Studera några av mina länkar.

    ”3. Din argumentation bär spår av en klassiskt liberal atomistisk individualsyn. Är det verkligen en rimlig idé att individen skapar sina preferenser helt oberoende av det sociala sammanhanget? Eller är det mer rimligt att tro att dina preferenser skapas i relation till din familj, dina vänner och din sociala situation? Människan tycks vara oerhört benägen att följa sociala konventioner och traditioner.”

    Samma sak här. Jag har explicit och implicit behandlat denna fråga åtskilliga gånger. Orkar inte upprepa mig i detalj. Det är dock min uppfattning att det är helt rimligt att anta att individen själv skapar sina preferenser. Kan det sociala sammanhanget spela någon roll? Ja, det kan ge honom olika intryck, inspirera honom lite, få honom på andra tankar, etc. Men i slutändan väljer han ändå själv. Helt själv. Och det är ett helt och hållet fritt val, dvs helt icke-determinerat av sin sociala omgivning. En del människor väljer inte att tänka, inte väljer att ifrågasätta någonting, inte väljer att gå sin egen väg, att se sanningen med sina egna ögon, att möta verkligheten själv, etc. Att de _väljer_ att acceptera sociala konventioner och traditioner, utan någon större eftertanke, förändrar inte att de gjorde allt detta av eget fritt val och att de därmed lät omgivningen forma dem som individer. Alla de som lät sig bli produkter av samhället, får tala för sig själva. Det hör inte till vår natur att bara följa efter vad alla andra gör. Det är ett uttryck av vår fria vilja.

    ”4. Din appell till Sovjetunionen leder min tanke till “guilt by association” argumentation vilket inte ger så mycket rent förnuftigt. Det är däremot retoriskt snyggt.”

    Det där tar jag som nonsens. Mitt tips är att du läser lite noggrannare i framtiden. Jag motiverar varför jag hänvisar till Sovjetunionen. Samma _idéer_ som gav upphov till Sovjetunionen – dvs samma totalitära attityder – ger också upphov till samma resultat här. OM och NÄR man konsekvent handlar i enlighet med dessa idéer.

    ”Ja, eller så är det ett “slippery slope” argument från din sida. Ett retoriskt tricks för att få oss att bli förskräckta. Den totalitära uppfostringsstaten följer nämligen INTE logiskt av en motion kring ett dataspel. Det måste betydligt mer därtill.”

    Nej, det följer inte logiskt i den meningen att det finns ett inslag av fri vilja här. Men det förnekar jag inte på något sätt. Allt jag säger är att om man tar dessa premisser på allvar och konsekvent följer upp dem och omsätter dem i verkligheten – då är detta ett logiskt nödvändigt resultat. Vissa idéer har vissa specifika konsekvenser i verkligheten.

  3. Hej igen,

    Några reflektioner.

    1. Du är skeptisk till att staten skall lagstifta moralen. I de flesta liberala demokratier är våra grundläggande individuella rättigheter konstitutionellt skyddade. I någon mening har alltså rättighetsetiken (som morallära) varit vägledande när det kommer till utformningen av lag. Hur vi än turnerar frågan har staten lagstiftat moralen – men i det här fallet är det oproblematiskt eftersom det är ”rätt” moral? Eller?

    2. Om det ALLTID är fel att kränka en individuell rättighet till förmån för kollektivets nytta får vi svårt att accepetera och legitimera t.ex. samhällets straffsystem. Att frihetsberöva en person är uppenbarligen en kränkning av hans individuella rättigheter. Att han sedan gjort sig skyldig till ett brott är ju inte relevant om det ALLTID är fel med kränkningar.

    3. Angående preferensskapandet så är jag inte helt övertygad. Jag vill nog tillskriva det sociala sammanhanget större betydelse än vad du gör. Jag menar, till och med språket är en social struktur av betydelser som i högsta grad inverkar på vårt sätt att tänka. Inte ens den oskyldigaste tanke som formuleras i ord är fri från ”det sociala”. Jag vill emellertid inte dra några stora växlar på det. Det är ingen stor sak.

    Däremot tycker jag att det finns empiriska belägg för att kritisera din idé om graden av mänsklig frihet… Ta t.ex. Thomas Kuhns klassiska bok om ”De vetenskapliga revolutionernas struktur” där han lägger fram sin paradigmteori. Inte ens individerna i forskarsamhället – som vanligtvis brukar präglas av kritiskt tänkande – väljer att gå sin egen väg och se sanningen med sina egna ögon. Men vem kan klandra dem? Det var förmodligen svårt för t.ex. Newton att välja att i stället fokusera på den Einsteinska världsbilden. Newton följde helt enkelt bara vad andra gjorde och var en produkt av det tänkandet som präglade 1700-talet. En Einsteinsk idé hade varit en anakronism. Helt otänkbar i tidskontexten.

    Det är nog svårt att säga att idéhistoriska strömningar beror på att människor enbart valde att inte tänka annorlunda. Vårt sätt att tänka och våra idéer är nog i någon mån styrda av vad andra tänker i vår samtid.

    4. Angående Sovjetunionen så borde jag ha läst mer ingående. Helt rätt.

  4. ”1. Du är skeptisk till att staten skall lagstifta moralen. I de flesta liberala demokratier är våra grundläggande individuella rättigheter konstitutionellt skyddade. I någon mening har alltså rättighetsetiken (som morallära) varit vägledande när det kommer till utformningen av lag. Hur vi än turnerar frågan har staten lagstiftat moralen – men i det här fallet är det oproblematiskt eftersom det är ”rätt” moral? Eller?”

    Kort svar: Ja. Längre svar: https://svanberg.wordpress.com/2008/01/17/lagstiftad-moral/

    ”2. Om det ALLTID är fel att kränka en individuell rättighet till förmån för kollektivets nytta får vi svårt att accepetera och legitimera t.ex. samhällets straffsystem. Att frihetsberöva en person är uppenbarligen en kränkning av hans individuella rättigheter. Att han sedan gjort sig skyldig till ett brott är ju inte relevant om det ALLTID är fel med kränkningar.”

    Nej, det är inga svårigheter alls. Brottslingar har inga rättigheter. De har, i princip, sagt upp dem när de valde att kränka andra individers rättigheter. Man kränker därför inte deras rättigheter genom att låsa in dem som straff för deras brott. (Dessutom är inte ”kollektivets nytta” ett argument för att straffa brottslingar eller fängsla dem.)

    ”3. Angående preferensskapandet så är jag inte helt övertygad. Jag vill nog tillskriva det sociala sammanhanget större betydelse än vad du gör. Jag menar, till och med språket är en social struktur av betydelser som i högsta grad inverkar på vårt sätt att tänka. Inte ens den oskyldigaste tanke som formuleras i ord är fri från ”det sociala”. Jag vill emellertid inte dra några stora växlar på det. Det är ingen stor sak.”

    Jag försökte inte övertyga dig. Jag bara presenterade mitt synsätt och indikerade varför ditt synsätt är felaktigt. Men jag håller inte med dig. Detta _är_ en stor sak. Men det är just precis därför som jag inte orkar ge dig några långa resonemang om saken. För jag misstänker att om man ska reda ut saken ordentligt krävs det tyvärr lite längre resonemang som jag inte har tid eller lust att föra just nu.

    Allt jag har tid och lust att göra är att kort indikera vad som är fundamentalt fel med ditt synsätt. Det ena är att du minimerar betydelsen av den fria viljan. Det är sant att vi hämtar mycket av vår information och inspiration från andra. Men det förändrar ingenting i slutändan.

    De som har denna information måste även de har börjat någonstans. Någon måste alltid börja någonstans. De måste i sin tur börja med verkligheten. När man lär sig av andra och hämtar inspiration från andra måste man även själv, i slutändan, validera dessa intryck genom att på egen hand reducerar tillbaka dem till verkligheten.

    Vi är oavsett vilket hela tiden fria att ifrågasätta och avfärda det etablerade. Att folk gör detta, vet vi. Vi kan se det med våra egna ögon. Vi har sett det i vår egen livstid och i historien. Jag har själv gjort det och jag har sett andra i min bekantskapskrets göra det. Min sociala omgivning har inte determinerat mig det minsta. Det gav mig en utgångspunkt som jag själv på egen hand och av egen fri vilja valde att döma.

    Att vi tänker med hjälp av ord, dvs med hjälp av språket, gör inte våra tankar till sociala konstruktioner. Inte ens om språket från början till slut vore en social konstruktion skulle det följa. (Och när jag talar om språket som en delvis social konstruktion menar jag bara språket qua språk, dvs de specifika audiovisuella symboler som vi i t ex Sverige har valt för att representera våra begreppsliga tankar.) Orsaken är den att även om vi tänker med språket så bestämmer inte språket hur vi tänker eller vad vi tänker på. Det kan du själv observera om du vill. Notera att om språket inte duger för att vi ska säga det som vi tänker, rent begreppsligt, då får vi hitta på nya ord eller låna från andra språk. Språkets regler är ytterst baserade på verkligheten. Obegripliga meningar är inte bara obegripliga för att de är grammatiskt inkorrekta. De är också obegripliga eftersom de ofta eller alltid, rent faktiskt, säger någonting helt obegripligt eller omöjligt. Dvs overkligt.

  5. Tack för bra svar.

    En av de stora skillnaderna mellan dig och mig verkar vara att du anser att individen i slutänden fattar sitt beslut helt isolerad från kontexten. Min bild är att individen – när han fattar beslutet – låter värden, normer och materiella resurser utgöra mallen för valsituationen.

    Att det skulle handla om determinism (i den fatalistiska andan) förnekar jag dock. Precis som du säger, i bland väljer människor olika. De avviker från mönstret. Jag tror emellertid att det är undantagen snarare än regeln.

    Angående språket. Jag vill inte se tanken som en social konstruktion utan snarare något som uppstår genom en biologisk/kemisk process i hjärnan. Däremot tror jag vårt sätt att begripliggöra tanken sker med hjälp av sociala konstruktioner (d.v.s. språket). Att språket refererar till faktiskt existerande fenomen i verkligheten ser jag inte som ett argument mot idén om social konstruktion.

    Du skriver: ”Orsaken är den att även om vi tänker med språket så bestämmer inte språket hur vi tänker eller vad vi tänker på.”

    Jag är nog beredd att gå i polemik med det uttalandet. Om vi tar en ”hundralapp” som exempel (Exemplet härstammar från John R. Searl ”Konstruktionen av den sociala verkligheten” – för en bra sammanfattning se: http://ist-socrates.berkeley.edu/~jsearle/AnthropologicalTheoryFNLversion.doc).

    I den fysiska verkligheten är det en värdelös pappersbit med färgpigment. Oavsett vilken nivå vi väljer att studera hundralappen på så kommer den inte att ha något egenvärde utöver papprets egenskaper. I den sociala verkligheten är det annorlunda. Genom sociala konvention har vi tilldelat pappersbiten en ”statusfunktion”. D.v.s. den har tilldelats en egenskap/värde som inte existerar i pappret. I vårt sätt att tänka är hundralappen ett medel för transaktioner och preferensuppfyllnad. De flesta ser alltså hundralappen som något annat än en pappersbit utan egenskaper.

    Att den värdelösa pappersbiten är en ”hundralapp” med värde utöver sig själv är en social konstruktion. En typ av objektivt socialt fakta. Jag skriver objektivt socialt fakta eftersom hundringen kommer att bibehålla sin statusfunktion även om du eller jag väljer att ifrågasätta detta faktum.

    Sammanfattningsvis – språket är något mer än en referens till verkligheten. Vi skapar betydelser och tillskriver föremål vissa funktioner som går bortom föremålets faktiska egenskaper. Denna tilldelning av funktion torde vara social och den styr i hög grad människors sätt att tänka kring hundralappar.

  6. Lars: ”En av de stora skillnaderna mellan dig och mig verkar vara att du anser att individen i slutänden fattar sitt beslut helt isolerad från kontexten. Min bild är att individen – när han fattar beslutet – låter värden, normer och materiella resurser utgöra mallen för valsituationen”.

    Nej, nu missförstod du mig nog.

    Jag säger inte att en individ tar beslut helt oberoende av värden, normer och ”materiella resurser”. (Jag tar det senare som att de ekonomiska förutsättningarna för de olika alternativen är en av många faktorer som vägs in när vi gör våra val.) Att man utgår ifrån vissa värden betyder inte att man är en produkt av de sociala omständigheterna. Det verkar som att du målar upp ett falskt alternativ här. Det står inte mellan att ta ett beslut givet vissa värden – och att då vara en social produkt – eller att inte göra det – och att då vara ”isolerad från [den sociala] kontexten”.

    I stora drag har vi två alternativ när det kommer till att svara på de idéer och värden som finns i kulturen. Vi studerar och utvärderar de idéer och värden som andra har skapat. En del av oss väljer att studera dem mer kritiskt än andra. En del avfärdar vi. En del anammar vi. En del av oss finner kanske, till sin besvikelse, att inga av de alternativ som erbjuds duger. Så de sätter sig ned och skapar nya egna idéer eller värden. Det är kanske sant att de flesta människor idag råkar vara väldigt okritiska av sig. Men de är inte det av nödvändighet. Det hör inte till människans natur. Det är deras val. Precis som det var andras val att förhålla sig mer kritiskt.

    Jämför med hur det är att leva i vår nuvarande kapitalistiska arbetsdelningsekonomi. Det råder en arbetsdelning som gör att vi alla inte måste vara filosofer, eller författare, eller konstnärer, eller ingenjörer, eller ekonomer. Etc. Mannen på gatan som kanske inte är något av detta, måste förlita sig på andra som är experter inom sitt område. Han vänder sig till dem för sina idéer, värden, läkemedel, datorer, kläder. Själv kanske han jobbar på ett ICA-lager och varje gång vi går in i en ICA-butik väljer vi att, indirekt, vända oss till honom för att göra det jobbet så att vi slipper.

    Att vi kan och måste vända oss till andra, i vår arbetsdelningsekonomi, för att komma över våra läkemedel, tvålar, toalettpapper, datorer och idéer, gör oss dock inte till produkter av den sociala kontexten. Vi kan och bör vi fortfarande utvärdera det som faktiskt erbjuds. Vi kan och bör undersöka det kritiskt istället för att bara acceptera det blint. Vi kan och bör se efter alternativen. Vi kan och bör hela tiden tänka själva, med vårt eget förnuft som vår enda vägledare, och jämföra med verkligheten, som den yttersta auktoriteten.

    Att man accepterar idéer som andra har skapat, efter man har kritiskt undersökt deras värde och sanning, gör dig alltså inte till en produkt av samhället. Det gör dig till en produkt av dina egna tankar och val. Bara de som inte tänker själva kan kanske, om man vill vara slarvig i sitt språkbruk, sägas vara en ”produkt” av samhället. Men om vi tänker efter inser vi att även de faktiskt är en produkt av sina egna fria val. De valde att inte tänka, att aldrig ifrågasätta, att utan eftertanke bara ta vad de blev erbjudna.

    Så hur vi än vänder och vrider på det är vi inte produkter av samhället eller kulturen, även om alla våra idéer och värden kommer från andra människor i slutändan. Ibland kanske vi själva finner att dessa alternativ inte duger. Då är det upp till oss att kanske skapa nya bättre alternativ. Det kan resultera i att någon skapar en helt ny dator eller helt ny filosofi. Och detta sker ju också ibland.

    ”Att språket refererar till faktiskt existerande fenomen i verkligheten ser jag inte som ett argument mot idén om social konstruktion”.

    Jag misstänker att vi pratar om lite olika saker.

    När jag säger att språket delvis är en ”social konstruktion” menar jag bara att det de specifika audiovisuella symboler vi har valt att använda oss av här i Sverige, för att representera våra (abstrakta) tankar och begrepp (som däremot inte är en ”social konstruktion”), är säkert delvis verket av en interaktion många människor emellan. Det är trots allt lite av en förutsättning att vi, på något sätt, kommer överens med andra vilka symboler eller tecken eller läten vi ska använda för att kunna kommunicera med varandra.

    Vad jag däremot menade med att det åtminstone delvis inte är en ”social konstruktion” är det faktum att hur vi t ex väljer att formulera oss inte bara är en ”överenskommelse”. Det speglar också verklighetens fakta. Låt mig citera min favoritsvensklärare:

    Språket gör ingenting annat här än speglar verkligheten. Det är ett faktum som är tillgängligt för oss alla att världen består av entiteter (ting) som har attribut (egenskaper) och som utför vissa handlingar (eller avstår från att utföra dem). T.ex.: ”Hunden är glad”; ”Hunden viftar på svansen”. En entitet (en hund) besitter en egenskap (glad) som får honom att agera på ett visst sätt (vifta på svansen). (”Sitter moralen i generna?”, Per-Olof Samuelsson, 20070430.)

    Sedan skrev du bland annat: ”[S]pråket är något mer än en referens till verkligheten. Vi skapar betydelser och tillskriver föremål vissa funktioner som går bortom föremålets faktiska egenskaper. Denna tilldelning av funktion torde vara social och den styr i hög grad människors sätt att tänka kring hundralappar”.

    Av att det finns sociala konventioner följer det inte att språket, och därmed tänkandet, består av sociala (icke-objektiva) konventioner. Men jag antar att vad du försöker säga är att språket, våra begrepp, och därmed även vårt tänkande, är direkt eller indirekt bara (icke-objektiva) sociala konventioner. Det är bara något som vi har kommit överens om av olika ”praktiska” skäl. Men inte för att det skulle finnas några objektiva grunder för det.

    Bara för att vi inte kan se eller förstå t ex pengars natur eller funktion bara genom att stirra oss blinda på deras fysiska och direkt varseblivningsbara egenskaper, innebär det inte att deras natur eller funktion skulle vara en helt eller ens delvis social ”konstruktion” eller endast uttryck för en icke-objektiv social konvention. Notera att du kan inte heller förstå eller avgöra en bils natur eller funktion genom att bara stirra sig blind på dess fysiska och direkt varseblivningsbara egenskaper (att den har en viss form, en viss färg, är konstruerad av en viss materia, etc). Nej, inte ens av det faktum att bilen har fyra hjul eller ratt kan du konstatera någonting – om du inte förmår att tänka bortom din direkta varseblivning. Dvs tänka abstrakt.

    Men det betyder inte att bilens natur eller funktion, rent faktiskt, bestäms av samhället. För att, fullt ut, förstå sig på en bil eller pengar eller något annat krävs det att man tänker abstrakt. Detta kan bara människor göra. (Därmed inte sagt att alla försöker. Människor har trots allt fri vilja.) Det är därför som sådana företeelser som pengar är fullt ut begripliga för oss människor, men inte för andra djur som saknar denna abstrakta förmåga. (De är inte fullt ut begripliga för människor som bara ser dem som en godtycklig social konstruktion eller ”konvention”; de lider av en ovilja eller oförmåga att tänka abstrakt.)

    Jag håller helt enkelt inte med dig om att tänkandet skulle vara socialt. Jag avfärdar kategoriskt den nominalism som faktiskt ligger bakom den här sortens resonemang. Våra begrepp och därmed våra tankar har en objektiv grund. Ett tips här är att läsa Introduction to Objectivist Epistemology av Ayn Rand. Innan dess kan du läsa följande om begrepp, begreppsbildning och definitioner. Det ger dig ingen fullständig diskussion i ämnet, så klart, men det ger dig en klar indikation på varför våra begrepp och därmed våra tankar har en objektiv grund.

  7. Hej,

    Skall försöka vara lite kortfattad den här gången :o)

    1. Du skriver: ”Så hur vi än vänder och vrider på det är vi inte produkter av samhället eller kulturen, även om alla våra idéer och värden kommer från andra människor i slutändan. Ibland kanske vi själva finner att dessa alternativ inte duger.”

    Jag tror faktiskt att vi är överens i stora drag. Vi uttrycker oss förmodligen bara annorlunda.

    Jag förnekar absolut inte att fria agenter kan utföra processer som t.ex. att lägga ihop A + B och få C. Däremot är jag tveksam om det finns något idémässigt innehåll i A och B som är helt unikt. Ta t.ex. filosofihistorien som utgångspunkt. När man läser de stora filosoferna – de som kritiskt granskade etablerade sanningar – upptäcker man att deras tänkande uppstår i polemik med det befintliga tänkandet. Befintliga idéer och dogmer är en nödvändig förutsättning för det kritiska tänkandet. Inget bara uppstår ur intet.

    Accepterar man ovanstående måste man nog också acceptera att den fria vilja i någon mening är begränsad. Du är fri att kritisera, lägga till och dra ifrån. Men ”meta-ramverket” eller utgångspunkterna kommer att vara givet. Vissa tankar kan inte uppstå i vissa tidsepoker (så tillvida man inte är beredd att gå med på någon form av platonskt ideal där alla idéer finns tillgängliga i evigheten – men det verkar märkligt.)

    Nej, tänkandet visar större likheter med Hegels dialektik än vad många är villiga att medge.

    2. Det finns en uppenbar skillnad mellan bilar och pengar. Alla bilens egenskaper – utom möjligen dess värde – kan kopplas till dess fysiska egenskaper. Pengar däremot, de har en funktion/egenskap som inte finns i föremålets. Dess funktion har tilldeltats utifrån.

    Så vart leder detta? Jo, jag ifrågasätter Per-Olof Samuelssons idé om att språket inget gör något annat än att representera verkligheten. Med hjälp av språket tillskriver vi saker funktioner som inte finns i föremålets fysiska tillstånd.

    Leder det här till att det saknas objektiva-sociala fakta? Nej, absolut inte. Att en hundralapp är ett finansiellt medel som har ett visst värde är en uppfattning som delas av de flesta. Det handlar dock INTE om en ontologisk objektivism. Föremålet pengar existerar inte oberoende av oss människor. Det innebär att de fakta som vi betraktar som objektiva i social mening är kontingenta. De kunde ha varit annorlunda. Om vi kunde få alla människor att acceptera idén så skulle vi t.ex. kunna byta ut hundralapparna mot bananer och tillskriva dessa funktionen ”pengar”. Då skulle vi ha gula pengar med rolig form, kanske inte så smidigt i plånboken men det skulle fungera.
    (Vi skulle däremot inte kunna komma överens om att bilen inte går att köra – det är ett ontologiskt objektivt fakta. Att vi inte vet hur man gör betyder inte att egenskapen saknas)

  8. ”Jag förnekar absolut inte att fria agenter kan utföra processer som t.ex. att lägga ihop A + B och få C. Däremot är jag tveksam om det finns något idémässigt innehåll i A och B som är helt unikt. Ta t.ex. filosofihistorien som utgångspunkt. När man läser de stora filosoferna – de som kritiskt granskade etablerade sanningar – upptäcker man att deras tänkande uppstår i polemik med det befintliga tänkandet. Befintliga idéer och dogmer är en nödvändig förutsättning för det kritiska tänkandet. Inget bara uppstår ur intet. Accepterar man ovanstående måste man nog också acceptera att den fria vilja i någon mening är begränsad. Du är fri att kritisera, lägga till och dra ifrån. Men ”meta-ramverket” eller utgångspunkterna kommer att vara givet. Vissa tankar kan inte uppstå i vissa tidsepoker (så tillvida man inte är beredd att gå med på någon form av platonskt ideal där alla idéer finns tillgängliga i evigheten – men det verkar märkligt.)”

    Ja, att ifrågasätta förutsätter att det finns något att ifrågasätta. Men så vadå? Poängen är att någon var först. Och en del väljer att inte bara ifrågasätter, de väljer dessutom att avfärda rätt mycket, på rationella grunder, och sedan nästan börja om från början. Ayn Rand är det kanske främsta exemplet på det. Och även när vi inte ifrågasätter det som andra har kommit på före oss, måste vi ändå vara självständiga tänkare när vi ska möta dessa idéer och utvärdera dem. Vi måste alltså själva, så gott det går, sätta dem i relation till verkligheten, och sedan validera dem på egen hand med hjälp av logik.

    ”Nej, tänkandet visar större likheter med Hegels dialektik än vad många är villiga att medge.”

    Skulle inte tro det.

    ”2. Det finns en uppenbar skillnad mellan bilar och pengar. Alla bilens egenskaper – utom möjligen dess värde – kan kopplas till dess fysiska egenskaper. Pengar däremot, de har en funktion/egenskap som inte finns i föremålets. Dess funktion har tilldeltats utifrån.”

    Det som lurar här, är också vad som egentligen gör pengar till ett dåligt exempel, nämligen det att vi idag använder oss av värdelösa papperspengar som endast har fått sitt värde för att stater har, mer eller mindre, tvingat oss på dem. Men historiskt sett har pengarna ett objektivt värde och valet av valuta har objektiva grunder. Det är, historiskt sett, inte lagen eller konventioner som har styrt när marknaden har fått bestämma vad som är pengar, dvs vad som är den yttersta varan i ekonomin.

    En del av dessa egenskaper är inte direkt tillgängliga för varseblivning. Det kräver lite abstrakt tänkande för att man ska förstå pengarnas objektiva natur och funktion. Detta gör säkerligen att en del nominalister och/eller extrema empirister finner företeelsen obegriplig. (Precis som de finner mycket annat smått obegripligt.) De är nämligen ovilliga och/eller oförmögna att tänka just bortom ögonblicket, bortom förnimmelsen, bortom den tillfälliga erfarenheten. De ser samma värdelösa papperslappar som alla andra, men eftersom de inte kan eller vill tänka bortom denna förnimmelse för stunden, förstår de inte heller vad det är som, historiskt och objektivt sett, ger upphov till äkta pengars natur och funktion.

    I dagens kontext är det dock ganska lätt att förstå hur folk kan se på pengarna som inget annat än värdelösa papperslapper, eftersom pengarna – de värdelösa papperspengarna – faktiskt inte representerar välstånd på samma sätt som t ex guldpengarna gjorde förr i tiden. Men det är egentligen en annan fråga än den som vi diskuterar. Jag ville bara betona att valet av pengar är, när vi tar hänsyn till sammanhanget, inget jättebra exempel.

    ”Leder det här till att det saknas objektiva-sociala fakta? Nej, absolut inte. Att en hundralapp är ett finansiellt medel som har ett visst värde är en uppfattning som delas av de flesta. Det handlar dock INTE om en ontologisk objektivism. Föremålet pengar existerar inte oberoende av oss människor. Det innebär att de fakta som vi betraktar som objektiva i social mening är kontingenta. De kunde ha varit annorlunda. Om vi kunde få alla människor att acceptera idén så skulle vi t.ex. kunna byta ut hundralapparna mot bananer och tillskriva dessa funktionen ”pengar”. Då skulle vi ha gula pengar med rolig form, kanske inte så smidigt i plånboken men det skulle fungera.
    (Vi skulle däremot inte kunna komma överens om att bilen inte går att köra – det är ett ontologiskt objektivt fakta. Att vi inte vet hur man gör betyder inte att egenskapen saknas)”

    Men min poäng är att pengarna, korrekt förstådda, som institution inte bara bär på en ”social objektivitet”. Dvs vi värdesätter inte pengarna endast för att vi i ett samhälle har råkat komma överens om att våra värdelösa papperspengar ska räknas som pengar. Vi värdesätter pengar, som sådana, av objektiva skäl. Dvs av samma skäl som vi t ex värdesätter en bil. För att de har egenskaper, faktiska, ontologiska egenskaper, som tjänar våra behov väl. Men precis som med en bil eller mycket annat kan man inte alltid förstå dem fullt ut, om man bara stirrar sig blind på papperslapparna eller bilarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s