Till lågpriskycklingens försvar

I SvD (20080503) beklagar sig somliga över att EU nu måste tillåta försäljningen av ”lågpriskyckling” från USA. Kycklingarna är tydligare billigare eftersom de har behandlats i ett klordioxidbad som dödar bakterier som salmonella och campylobacter. Man beklagar sig trots att det finns inga bevis för att det är farligt för miljö och hälsa.

Man vänder sig emot metoden eftersom det gör att man blir mindre uppmärksam på att förebygga problemen. Det är kanske sant, men för konsumentens del spelar det nog ingen roll så länge själva kycklingen till slut är ätbar. I vilket fall som helst tror en del att ingen inom EU vill ha den billiga amerikanska ”klorerade” kycklingen. De föredrar ”hög kvalitet”. De föredrar ”etiskt producerad”. Vad det nu betyder.

Varför ville man förbjuda det trots att det var ofarligt för människor? Utöver, vad jag förmodar är vanlig irrationell EU-protektionism, tycks detta vara ett argument: ”EU:s livsmedelsmyndighet, EFSA, tillägger att det inte kan uteslutas att bakterier som salmonella utvecklar resistens mot desinfektionsmedlen. Det finns få studier på området och inga som visar att detta skett när det gäller just de fyra aktuella medlen. Däremot har sådan resistens tidigare utvecklats mot närbesläktade medel”.

Detta är inget bra argument.

Alla bakterier kan till slut bli resistenta mot mycket av våra läkemedel. Om bara tillräckligt många använder dem tillräckligt mycket är det en risk som finns. Eftersom alla människor behöver läkemedel och eftersom alla har rätt att skaffa sig och använda sig av läkemedel, om de har råd med det, följer det att denna risk nog är oundviklig. Även om ingen med avsikt ”överdoserade” är detta en risk som finns.

Men man bör ändå inte reglera försäljningen av eller användandet av läkemedel bara för att det finns en risk för att det kan leda till resistens hos bakterier. För en sådan statligt framtvingad reglering eller restriktion skulle utgöra en kränkning av individens rättigheter. Det skulle förbjuda en del, godtyckligt vem eller vilka, från att skaffa sig de läkemedel som de behöver. Med vilken rätt kan staten stoppa dig från att köpa de läkemedel som du behöver?

Av samma anledning bör man inte förbjuda användandet av dessa bakteriedödare vid produktionen av kyckling bara för att det kan leda till resistens. Kycklingproducenterna har all rätt i världen att producera hur de vill, så länge de inte kränker andras rättigheter. Det vore, om något, en kränkning av kycklingproducenternas rättigheter om man förbjöd dem från att producera lågpriskycklingar. Slutligen kränker man ju konsumenternas rätt att köpa lågpriskycklingar från USA istället för högpriskycklingar från EU, om de nu skulle föredra det.

Bakom detta dåliga argument ligger, bland annat, kollektivismen. Argumentet är att om du som individ fick använda läkemedel hur de ville, då skulle det kanske vara dåligt för gruppen. Gruppens välfärd går före individens välfärd. Därför har du som individ ingen rätt att använda läkemedel på det sätt som du anser vara bäst för dig själv.

Men kollektivismen är falsk. Det finns inget sådant som ett överindividuellt väsen som ”gruppen”. Därför är allt prat om gruppens bästa eller välfärd utöver eller bortom individens bästa eller välfärd obegripligt. Som Ayn Rand påpekade för några decennier sedan:

“The common good” is a meaningless concept, unless taken literally, in which case its only possible meaning is: the sum of the good of all the individual men involved. But in that case, the concept is meaningless as a moral criterion: it leaves open the question of what is the good of individual men and how does one determine it? (“What Is Capitalism?”, Capitalism: The Unknown Ideal, s 20.)

Till de som säger att de har rätt att förbjuda enskilda individer från att handla i enlighet med sitt rationella egenintresse, med argumentet att det nog ändå skulle vara bäst för oss alla om vi begränsade oss i vår användning av t ex läkemedel, säger jag att det står dig fritt fram att föregå med gott exempel och sedan med förnuftiga argument försöka övertyga alla andra att de bör minska på sin användning av t ex antibiotika. Men du kan inte utan att vara inkonsekvent och därmed ologisk och därmed irrationell, tvinga andra att de ska minska på sitt användande, men av någon anledning ska man göra ett undantag för dig. Med vilken rätt kan du fortsätta som vanligt om alla andra tvingas sluta?

En reaktion på ”Till lågpriskycklingens försvar

  1. Bland kommentarerna på SvD:

    ”Öhm.
    Klordioxid tillsätts i vårt dricksvatten sen 50-talet.

    Alltid lika fascinerande hur låg kunskapen är hos folk.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s