Om ”Plan C”

Hur skulle du reagera om någon offentligt propagerade för att svenskarna skulle kraftigt minska sin levnadsstandard och samtidigt att detta förmodligen bäst skulle ske genom en ny global totalitär lösning? Om någon sade en sådan sak, då skulle han väl mötas av protester från våra politiker, våra intellektuella och allmänheten? Man skulle kunna tro det, men sanningen är snarare att de framstår som hopplösa moraliska idealister och som endast ger politiker, intellektuella och allmänheten ett dåligt samvete, varför de reagerar som skuldtyngda människor brukar reagera: med tystnad. ”Men nu hittar du väl på?” Nej, det hände alldeles nyss på SvD Brännpunkt, närmare bestämt 4 mars 2008.

Bo Ekman som så många andra miljöaktivister är totalt verklighetsfrånvända. De tror att världen håller på att gå under och att vi därför måste handla och det nu. Men världen håller inte på att gå under. Världen är bättre än någonsin i alla relevanta avseenden: fler människor lever längre, friskare och rikare liv än någonsin. Detta är tack vare kapitalismen, industrin, vetenskapen och teknologin. Och fler skulle leva ännu längre, friskare och rikare liv om vi bara fick mer av denna vara. Men så kommer det inte att bli. De flesta politiker och miljöaktivister är nämligen övertygade om att mänskligheten och dess välfärd är ett ”problem”. Det är ett ”problem” för ”miljön”.

Vad tror ni att detta implicerar?

Det talas om ett nytt Köpenhamnsavtal som ska ersätta det gamla Kyotoavtalet. Men sådana som Bo Ekman är pessismistiska. Inte för att avtalet verkligen blir av och därför kommer medföra ett sämre liv för de allra flesta här på jorden, med lägre levnadsstandard, mindre tillväxt, förlorade jobb, med mera som följd. Nej, han är pessismistisk eftersom han snarare tror att vi inte kommer få något sådant avtal alls. Det kommer, som vanligt, att bli för mycket förhandlingar. Nationer kommer sätta sitt egenintresse framför naturen. Det tar för lång tid för kunskapen om klimatfrågan att nå fram. (Vilket här bara betyder att det är ett ”problem” att politikerna inte omedelbart lägger ned stora delar av ekonomin, bara för att någon miljöaktivist åter har slagit ”larm”.)

Som alltid när man ska förespråka omfattande förstörelse av mänskliga värden, måste man börja med att attackera människans överlevnadsmedel: förnuftet. Ekman beklagar sig över ekonomer lider av en ”övertro på rationalitet”. En attack mot människans överlevnadsmedel måste logiskt följa av att det är fel av människan att vilja överleva, varför man fördömer egoismen. De har ”en undertro på människors förmåga och påhittighet att hitta utvägar för att betjäna sina egenintressen”, skriver Ekman. För att verkligen röra till det hela, följer det av detta resonemang, att ”övertron” på rationaliteten kommer just av att den tjänar människors egenintresse. Vi måste således överge förnuftet för att mer effektivt kunna tjäna andra intressen än våra egna.

Allt detta och mycket mer därtill, gör att vi behöver vad Ekman kallar för en Plan C. ”Den måste utgå från gemensam etik, kunskap och demokratiska principer utöver gränserna. Den måste utgå från biosfärens och naturens gränsvillkor för dess balans och funktionalitet. Plan C måste utgå från att det inte är möjligt att förhandla med naturen, bara med oss själva”, skriver Ekman. Vad betyder då detta? Jo, att det ”nationella egenintresset” (t ex svenskarnas ekonomi, industri och välfärd) ska offras för jordens ”gemensamma intresse”. Vem bestämmer vad detta intresse består utav? ”Naturen”. Hur bestämmer vi vad vi ska göra? En global demokratisk process (vilket betyder att vi i praktiken inte kommer få någon praktisk säg i frågan). Allt detta betyder, sammantaget, en global totalitär politisk lösning. Global eftersom ”problemen” ju är globala. Totalitär eftersom alla aspekter av våra liv har direkt eller indirekt något att göra med vår relation till naturen.

Vi måste handla och det nu. Vi har inte tid för diskussioner eller förhandlingar, säger Ekman. Det har naturen bestämt och vi måste underkasta oss naturen. (Vad sägs om att istället lyssna lite till förnuftet? Att vädja till förnuftet, är att ge uttryck för en ”övertro” på förnuftet.) Vad betyder detta rent praktiskt? Människans överlevnad kräver av henne att hon lär sig hur naturen beter sig så att hon kan bemästra den. Hon måste lära sig att bemästra naturen för att hon så effektivt som möjligt ska kunna exploatera den och forma om den efter hennes behov. Men detta är alltså inte vad vi ska göra hädanefter, enligt herr Ekman.

Om fler människor lever längre, friskare och rikare liv än någonsin tidigare tack vare denna exploatering, vad tror ni då följderna blir av att vi slutar göra detta? På vilket sätt är det egentligen ett ”problem” att vi exploaterar naturen? Är inte det riktiga problemet att inte tillräckligt många är fria att exploatera naturen för på så sätt kunna att höja sin levnadsstandard? Är inte det ett problem att det fortfarande finns så många fattiga i Afrika och Asien? Sådana resonemang förutsätter dock att man sätter mänsklig välfärd före naturen. Bo Ekman har en rakt motsatt rangordning. Politiken blir därefter. Herr Ekman tycker att i kampen mellan människa och natur, ska naturen gå ut som segrare. Vad det rent praktiskt måste betyda i politiska termer behöver vi inte ens spekulera kring. Ekman är nämligen helt öppen med sin politik:

Vi borde inte acceptera någon ökning av koldioxidhalten i atmosfären utöver dagens 430 ppm CO2e. Vi borde istället reversera.

Vi behöver omedelbart införa en global koldioxidskatt som styr mot ändrade beteenden och ny teknologi. Vi behöver ett omedelbart moratorium för nybyggnad av koleldade kraftverk och industrier utan CO2-rening och lagring.

Vi behöver göra klart för allmänheten att vi inom överskådlig tid skall sänka CO2e utsläppen till ett ton per capita. Svensken gör i genomsnitt av med 10 ton. Detta innebär att i-länderna måste göra så mycket mer än u-länderna.

Vi ska inte minska den ekonomiska tillväxten. Vi ska inte stoppa de ekonomiska framstegen. Nej, vi ska sträva efter ekonomisk tillbakagång! Om vi inte vill göra det frivilligt – och det lär än så länge mycket få göra – då måste någon med makten att beskatta, dvs med förmågan att förstöra på global skala, tvinga oss att ändra vårt egoistiska och rationella beteende, så att det blir mer ”ekologiskt” och irrationellt. Vi i väst ska sänka vår levnadsstandard till u-ländernas nivå. Detta kommer naturligtvis att påverka våra liv extremt destruktivt. Vi kommer att leva kortare, fattigare, sjukare liv. Färre av oss kommer att överleva. Men det tycks inte bekymra sådana som herr Ekman. Detta är, får man förmoda, inget ”problem”. Nej, inte om man sätter naturen före människan.

7 reaktioner på ”Om ”Plan C”

  1. Hej Carl. Det är jag som använder andra definitioner..

    Tänkte lite på ”miljöhotet” och råkade snubbla förbi din blogg. Blir lite fundersam. Det verkar som om du driver en tes som är rimlig på kort sikt. Fler får det bättre här och nu och även en bit in i framtiden. Men på lång sikt, när jorden blir vansklig att bo på (omöjlig?), verkar den vara radikal så det försmäktar. Min fråga: hur motiverar du din tes?

    Lästips: Risksamhället av Ulrich Beck.

  2. Patrik: Varför tror du att det jag pratar om skulle vara ”ohållbart” på lång sikt? Vad är det du tänker på? Jag vill säga att min tes är den rakt motsatta till den som du antyder: min lösning är det _enda_ hållbara, både på kort och på lång sikt, för alla inblandade. På kort sikt, av uppenbara skäl. Vad är hållbart med att göra vår levnadsstandard mycket sämre och ta bort vår frihet? Om det inte är hållbart på kort sikt, då blir det inte mer hållbart på längre sikt.

    Om problemet är att klimatförändringarna, oavsett deras orsak, gör livet svårare för oss i en del avseenden, hur kan då ”lösningen” någonsin vara att göra livet omöjligt för flera hundra miljoner, om inte flera miljarder av oss? Ändå är det vad som i praktiken följer av att man gör som miljörörelsen kräver, nämligen lägger ned industrin genom att minska på koldioxidutsläppen.

    Detta kommer göra livet sämre för oss alla, på kort och lång sikt. Det kommer att göra livet omöjligt för en del av oss. Det är ju bland annat tack vare industrialiseringen som vi fick det så mycket bättre under 1800- och 1900-talet att så många överlever sin barndom och numera lever så länge och så bra som de gör.

    Miljörörelsen blånekar till detta. De säger att de inte vill göra detta, men sedan presenterar de inget annat än rena fantasier till alternativ vad gäller vår energiförsörjning, sedan vet jag att om man pressar de allra flesta av dem på denna punkt väljer de alltid att överge industrin. Det säger allt om deras illvilliga motiv.

    Faktum är att bara genom att låta människor vara fria att tänka och producera, kommer vi att ha de teknologiska och ekonomiska möjligheterna att handskas med förändrade klimat, oavsett om det blir varmare eller kallare. Men att göra oss fattiga genom att strypa vår frihet, kommer aldrig att ge oss dessa lösningar. Tvärtom det kommer bara att hämma skapandet av dessa lösningar.

    Jag vill dock gå ett steg längre än så här och säga att även OM det skulle vara så att vårt sätt att leva idag gjorde det omöjligt för framtida generationer att överleva (med vilket jag inte menar de som är unga idag utan de som inte ens har blivit födda), skulle jag ändå inte ändra mig. Vi har inga moraliska skyldigheter gentemot människor som inte alls existerar, utan som bara kanske kommer att existera någon gång i framtiden. Att kräva att vi ska offra oss för andra är omoraliskt nog. Men att kräva att vi ska offra oss för människor som inte ens existerar, utan som bara kanske kommer att existera någon gång i framtiden, är att kräva att vi ska offra oss för ingen och inget. Det är moraliskt sett ännu värre.

  3. Jag måste väl ändå få påpeka (för vilken gång i ordningen?) att det är *på lång sikt* som konsekvenserna av miljörörelsen och ”klimatalarmismen” är katastrofala. På kort sikt är de bara obehagliga. Men om miljörörelsens agenda drivs igenom kommer det att leda till att grunden för vår civilisation – industrin och allt vad den producerar åt oss – kommer att strypas. Resultatet av det kommer att bli fattigdom, umbäranden och svält. Inte i min livstid, för så fort kommer det inte att gå; men möjligen redan i Carls eller Patriks livstid. Jag vet inte hur det är med Patrik; men Carl förtjänar definitivt inte ett sådant öde.

    Det bästa som skrivits om miljörörelsens destruktivitet har skrivits av George Reisman, så jag rekommenderar ett studium av hans blogg. (Hans tre senaste bloggposter handlar om just detta, men gräv gärna också fram en äldre post betitlad ”The Arithmetic of Environmentalist Destruction”.)

  4. Carl:
    Det var just det du skriver i det sista stycket (Carl) jag var ute efter. Har du läst kursen ‘Framtida generationer’ på Stockholms universitet (praktisk filosofi)?

    Jag vill påstå att din hållning inte är okontroversiell. Främst på grund av att du (och Per-Olof)resonerar i ett starkt ”antingen-eller-perspektiv”. Men jag anser ändock att du har en poäng om dina antaganden stämmer (även dessa är kontroversiella).

    Per-Olof:
    Jag förstår inte riktigt vad du menar med ‘förtjäna’. Förtjänar man att inte dö om man är en schysst person? Eller vilket är kriteriet för att kunna sägas förtjäna något?

    Det verkar som om att ni bägge är experter av tidigare icke skådat slag när det gäller konsekvenserna av dagens utsläpp. Jag får kasta in handduken.

  5. Patrik, nu menade jag något ganska enkelt: om man stöder en rörelse vars slutmål är att driva oss tillbaka till att leva i grottor och jordkulor, så förtjänar man att själv få leva i en grotta eller jordkula. Problemet är ju bara att om miljörörelsen får sin agenda igenom, så kommer vi alla att få leva i grottor och jordkulor, även de av oss som haft kurage att sätta sig till motvärn. (Undantag för sådana som Al Gore: de kommer säkert att vara de sista som lämnar sina energislukande lyxbostäder för att bosätta sig i en jordkula. Vore de inte sådana hycklare, skulle de i stället vara de första att göra det.)

  6. Per-Olof:

    Jo, jag förstod det. Det jag skämtsamt ifrågasatte var om det var du som ansåg det eller om det de facto är fallet att vissa förtjänar ”saker och ting”. Problemet med resonemanget är dock att det bär en kraftigt kategorisk prägel. Det är önskvärt att undvika slutsatser som baseras på falska premisser. Det är vi väl överens om? Det har mig veterligen aldrig varit tal om jordkulor och grottor. Inte heller en ”mellan raderna- tolkning” får stöd i verkligheten. Men jag kan förstå att miljöalarmisters resonemang dras för långt (av antagonister) då deras intressen hotas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s