Evolutionära rationaliseringar

Varför vill en del motivera moralen med hänvisning till evolutionen? En del vill säga att de måste gå med på det för vetenskapen har bevisat det. Det finns alltså fakta som tyder på att moralen är medfödd, säger de. Men är detta verkligen sant? Mitt svar är nej.

Jag har diskuterat detta förut och jag vill påminna er om att den första ledtråden i sammanhanget är att man i dessa diskussioner alltid utgår ifrån att moralen vore något fullständigt självklart, som inte går eller behöver diskuteras. De förklarar inte varför detta är deras definition eller varför det som de säger är typiskt för ett ”moraliskt beteende” faktiskt är ”moraliskt”. De för ingen som helst (vetenskaplig) analys av värdenas natur och grund. De frågar sig inte om det faktiskt finns något i verkligheten som ger upphov till värderingar och moral överhuvudtaget. Nej, de bara tar en väldig massa saker för givet. Det som de tar allra mest för givet är att moral det är detsamma som altruism.

Altruism, i sin tur, tar de nästan alltid som en slags kombination av välvilja och offervilja, vilket är en i sammanhanget mycket bekväm sammanslagning av två helt olika saker. För varje gång de t ex ser en apa som beter sig välvilligt mot andra apor, då tar de detta som ett bevis för att apor minsann har en altruistisk moral. Och när ett djur offrar sig för sina ungar, då tar de detta som ett bevis för att en del djur har en medfödd offervilja. Sammantaget är båda sakerna, sägs det, bevis – vetenskapliga bevis – för att moralen inte bara är medfödd, att den inte bara finns hos människor, utan att den dessutom utgörs av altruism.

Varför tror de detta? Observera att det som gör att detta resonemang direkt kan avfärdas som helt ovetenskapligt resonemang är just att man bara antar att moral består av altruism. Om man bara förnekar detta, kollapsar direkt hela deras ”vetenskapligt” grundade slutsats. Och det är inte alls svårt att förneka det. Det enda du behöver göra är att fråga dig själv: Varför är altruismen det goda? Men att ställa denna fråga gör livet genast mycket besvärligare för altruisterna. Det är nämligen oerhört svårt att motivera altruismen.

Det är, till att börja med, uppenbart inte möjligt att försöka argumentera för att altruismen är det rätta genom att vädja till vårt egenintresse. Det går inte heller att försöka argumentera för altruismen på ”strikt” logiska grunder. Som Craig Biddle illustrerade för ett par år sedan i en artikel utgör praktiskt taget varje argument för altruismen ett logiskt felslut. (Läs gärna Craig Biddles artikel ”Altruism: The Morality of Logical Fallacies”.) Eftersom de flesta moderna filosofer dessutom anser att det råder en dikotomi mellan fakta och värderingar, dvs ”är” och ”bör”, försöker de inte ens motivera sin altruism utifrån några fakta. (Även om de hade försökt skulle de misslyckas eftersom det ändå inte finns några fakta som motiverar altruism.)

Så vad ska de göra? Historiskt sett har den vanligaste lösningen varit just att motivera altruismen på mysticistiska grunder. Vi ska offra oss för andra, därför att Gud kräver det. Vi ska älska våra fiender, därför att Jesus har sagt det. Men nu för tiden är denna lösning inte lika acceptabel bland de moderna filosoferna. Ändå försöker de sällan eller aldrig motivera sin altruism. De bara förklarar, vänligt men bestämt, att de bara vet att altruismen är riktig.

En del av dem tror kanske på ett ”moraliskt sinne” (David Hume). De tror kanske på en känsla av vördnad inför plikten (Immanuel Kant). Vad de än tror på, är det nästan alltid fråga om någon slags känsla som de inte kan motivera ytterligare. (En del säger att de har en ”intuition”, vilket betyder att de bara vet att något är sant, utan att kunna motivera det eller härleda det ytterligare, vilket bara är ett mer sofistikerat sätt att säga att de gick på magkänsla.) Vad göra? Det är enkelt. Med de nya ”vetenskapliga bevisen”, i form av att apor beter sig på ett visst sätt eller att människor svarar på ett visst sätt i olika opinionsundersökningar, för att moralen är ett medfött beteende, skapad av evolutionen, kan du nu låtsas som att din altruism och dina känslor är motiverade av vetenskapen.

De säger helt enkelt att vi har medfödda altruistinstinkter. De kan därför inte hjälpa att de känner som de känner, det är bara en medfödd moralisk instinkt. Så när du kräver bevis, argument, motivering är du helt fel ute, enligt deras sätt att se på saken. Du gör fel bara i att efterfråga detta: det finns och behövs inga rationella argument. ”Moralen” är en instinkt; en arationell rest av evolutionen. (Om du inte förstår detta, då är du, får man förmoda ett slags evolutionens missfoster.)

De använder sig alltså av vetenskapen, i detta fall evolutionen, som en rationalisering för deras ogrundade altruistiska känslor. De ville att altruismen skulle vara sann och de kunde inte nöja sig med att konstatera att de inte hade något annat att backa upp den med än deras känslor. Så därför kommer de påstådda vetenskapliga bevisen för att altruismen är medfödd som en skänk från ovan. Nu slipper de motivera sig ytterligare. De kan bara hänvisa till vetenskapen och säga att de inte kan hjälpa att de är altruister.

En reaktion på ”Evolutionära rationaliseringar

  1. Ja, memekonceptet går inte att applicera på hela sammhället för att vi delar inte gener med alla. Därför så är det snarare så att memer talar mot socialism. Dawkins har till och med gjort en film som heter Nice Guys Finish First, han använder inte uttrycket rationell egoism men budskapet han framför i en filmen är snarlikt det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s