Ayn Rand och det filosofiska rummet

Mattias Svensson diskuterade i söndags Ayn Rand på SR:s program Filosofiska rummet. SR presenterar programmet så här: ”Den rysk-amerikanska författaren och kult-tänkaren Ayn Rands idéromaner Urkällan (1943) och Och världen skälvde (1957) fascinerar och förskräcker i sin häftiga kritik av kollektivismen och nästan fascistoida hyllning till det starka i individen – eller den starka människan, allt efter hur man läser henne”.

”Förskräcker” med sin ”häftiga kritik av kollektivismen”? Är det något som vi ska bli förskräckta av? Sin ”nästan fascistoida hyllning” till ”den starka människan”? Vad är ”fascistoidiskt” med att ”hylla starka människor”?

Med en sådan här introduktion är det kanske inte konstigt att programmet sedan blev som det blev. Mattias Svensson gjorde ett under omständigheterna mycket bra jobb. Det är ofta ett rent helvete att försöka kommentera en massa mer eller mindre godtyckliga påståenden som fientligt inställda personer bara häver ur sig i drivor. Dock verkar det som att Svensson fick tid att försöka besvara många av dessa frågor.

Filosofen Jeanette Emt påstod, utan att förklara eller konkretisera, att det är en ”placebofilosofi” och ett ”intellektuellt sockerpiller”. Antydan är klar och tydlig: Ayn Rands filosofi är inget som, efter en närmare granskning, bör tas på allvar.

Det där är inget annat än en genomskinlig ursäkt för att inte behöva behandla Ayn Rand seriöst. För om man läser vid t ex samma filosofifakultet där Emt är verksam får man uteslutande höra hur den ena ”stora” filosofen efter den andra presenterade filosofiska positioner som har bemötts med massor med argument. Deras positioner verkar alltså inte heller hålla vid någon närmare granskning. Faktum är att man ofta går igenom invändningarna mot de ”stora” filosoferna så mycket och så ofta, att man som student lätt kan få intrycket av att ingen filosof någonsin har haft rätt om någonting och att det finns inga riktiga svar inom filosofin, bara mer eller mindre bra försök till svar. Men inte hör jag folk göra allt vad de kan för att förvränga deras åsikter, eller behandla dem oseriöst och oärligt, eller för att avfärda deras, ofta rena dravel till filosofi, som ”placebofilosofi”.

Emts argumentation bestod, hur som helst, nästan uteslutande av falska argument. Vi talar om argument med andemeningar som ”Andra tänkare skulle inte hålla med” (med implikationen att andra bestämmer vad som är sant eller falskt) och ”Jag definierar moral som altruism” (med implikationen att om man inte delar dessa uppfattningar måste man ha fel och därutöver förespråka ”omoral”).

Det mest bisarra inslaget i hela programmet var nog när Emt fick uppgiften att beskriva objektivismen och inte Svensson. Dock erkände hon att hon nog inte var bäst lämpad för den uppgiften. Om detta hade hon helt rätt. (Jag vill för övrigt påpeka att jag har haft Jeanette Emt som föreläsare och hon är en bra föreläsare, när hon vet vad hon pratar om. Detta gäller i synnerhet Kant.) Ledarskribenten Heidi Avellan erkände att hon inte hade läst något av Ayn Rand, men kunde ändå inte låta bli att fördöma Ayn Rand eftersom hon var emot altruismen och kollektivismen. (Därmed bekräftar hon att socialliberalismen är i moraliska termer oförenligt med kapitalism, individualism och frihet.)

Det är fascinerande att man attackerar Ayn Rand för att hon inte förespråkar altruism och kollektivism. Man attackerar, med andra ord, Ayn Rand för att hon ansåg att varje människa var ett moraliskt självändamål: att varje människa har en rätt att leva för sin egen skull och att hålla strävan efter sin egen lycka som det högsta moraliska målet med livet. De fördömer Ayn Rand för att hon ansåg att vi inte ska offra oss själva för andra eller andra för oss själva; att moralen förbjuder det eftersom livet och lyckan förbjuder det.

Normalt sett när folk börjar tala om vikten av att göra självuppoffringar, blir folk med rätta fundersamma, skeptiska och rädda. De vet nämligen att detta lär sluta illa. Men här hör vi folk bli avfärdade, som om de utgjorde ett hot, eftersom de säger att du ska leva ditt eget liv och hålla din egen lycka som ditt högsta värde, att du har rättigheter som ingen har rätt att ta ifrån dig, oavsett hur många de än är, oavsett vilka de är och oavsett vilka ”behov” de än har.

Varken Emt eller Avellan ifrågasatte altruismen. Ingen motiverade ens altruismen. De försökte inte ens. De bara tog den för givet. Ingen ifrågasatte alltså idén att det skulle vara rätt och riktigt att offra sig själv för andra eller, helt i enlighet med denna logik, andra för sig själv. Tvärtom pläderade man högljutt för att detta är essensen av moralen. Ändå utmärkte sig det blodiga 1900-talet inte av egoism och individualism, utan av altruism och kollektivism.

Det var kollektivistiska läror som socialismen, nazismen och fascismen som har präglat 1900-talets historia. Det var kollektivistiska ideologier som resulterade i totalitära regimer och som sanktionerade slaveri och massmord. Det var altruismen och kollektivismen som gjorde att regimerna länge fick en moralisk sanktion hos de intellektuella i väst. Att de uppfattades som hoppfulla ”idealistiska” experiment.

SvD: ”[J]ag vet inte om det är rätt att framställa Mao som enbart dålig, som det görs i dag, funderar han. Självklart var dödsstraff och förtryck inget vi stödde och personkulten var osund. Men man kan ju rimligen inte påstå att det var bättre före revolutionen”, sade skådespelaren Tomas Bolme. Än idag blundar alltså många för brotten som de tidigare sanktionerade eller också försöker de släta över det onda med rationaliseringar som ”Ja, men de fattiga fick ju i alla fall det bättre”. Socialisterna har på moraliska grunder försvarat praktiskt taget varje socialistdiktatur i historien och moralen som gör detta möjligt är altruismen. Deras ohyggliga brott ursäktas ständigt med att diktatorerna hade ”goda intentioner”. För det handlade ju om att tjäna andra, om att tjäna samhället, om att tjäna de fattiga – inte sig själva. Är det bara jag som tycker att detta är en vidrig aspekt hos altruismen?

Altruismen, som Randkritikerna propagerade för, sanktionerar slaveri av människor och därmed förtryck. Detta måste de själva åtminstone implicit vara medvetna om eftersom de hela tiden påpekade att de svaga har rätt att leva på andra, att de svaga har rätt att bli omhändertagna och försörjda på andras bekostnad. (Och om de inte var det implicit måste de åtminstone efter programmet ha blivit explicit medvetna om det eftersom Mattias Svensson förklarade för dem att deras synsätt leder just till att sanktionera våld, tvång, slaveri.) Trots allt detta är det alltså Ayn Rand som måste fördömas och som sades ha en ”hård”, ”kall”, och ”fascistoid” syn på individen och människan. Detta är perverst så att det förslår.

Eftersom en stor del av programmet handlade just om ”svaga” människor som inte kan ta hand om sig själva vill jag passa på att bara säga ett par ord om det moraliska förhållningssättet till dem. Svaret är att de som av någon anledning inte kan sörja för sig själva måste de förlita sig på andras välvilja. I ett fritt samhälle lär det dock inte finnas någon brist på varken välstånd eller välvilja, varför dessa människor, som i vilket fall som helst är ytterst få, lär inte få några större problem med sin försörjning. (Se gärna ”Kapitalismen och välviljan”.) (Om och när man ska hjälpa andra med välgörenhet är emellertid en annan fråga.)

Det måste verkligen betonas de har ingen moralisk rätt att förslava andra människor. Det har absolut ingen betydelse om de verkligen är i behov av andras hjälp eller inte. Ditt behov ger inte dig att förslava mig och mitt behov ger inte mig rätten att förslava dig. Jag har inte någon rätt att våldta folk för att jag har ett behov av sex, eller rätt att stjäla för att jag har ett behov av mat, eller rätt att förslava läkare och läkemedelsindustrin för att jag har ett behov av sjukvård, eller rätt att stjäla andras organ för att jag kanske har ett behov av det. Accepterar man idén att behov ger en rätt att förslava, då skapar man snabbt ett slav- och offersamhälle. Är det bara jag som tycker att detta är ännu en vidrig aspekt hos altruismen?

Om det är så att altruismen är den riktiga moralläran eftersom den säger att vi ska offra oss för andra, eftersom de är svaga, sjuka, fattiga, handikappade, kort sagt i behov av vår hjälp, vad säger det då om altruismen? Jo, som Ayn Rand påpekade implicerar detta ju att altruismen inte hade varit möjlig om det inte fanns sjuka, fattiga, handikappade, svaga människor som behövde andra. Då skulle vi alltså inte behöva den altruistiska ”moralen” alls. Altruismen är alltså en moral som förutsätter mänskliga brister och mänskligt lidande för att den ska kunna ha några utövare. Är det bara jag som tycker att detta är ännu en vidrig aspekt hos altruismen?

Det är roligt att Ayn Rand diskuteras mer och mer och att fler kommer i kontakt med hennes böcker och idéer. Mattias Svensson gjorde ett bra jobb och för det ska han ha ett tack. Om nu bara Ayn Rand kunde diskuteras med lite mer respekt. Det vore något.

Mer kapitalism, mer resurser

De som säger att kapitalismen är ett system som leder till en ”irrationell” och ”destruktiv” exploatering av ”jordens resurser”, som till slut innebär att de tar slut, förstår sig inte på kapitalismen.

Kapitalismen är inte ett system som gör slut år på resurser; kapitalismen är ett system som skapar resurser. Så länge människor lämnas fria att tänka och skapa kommer vi inte att lida någon brist på resurser. Kapitalismen är det enda system som ger människor denna frihet.

Kapitalism innebär friheten för vetenskapsmännen att upptäcka nya ämnen eller nya användningsområden för gamla ämnen, vilket båda gör oss rikare i termer av resurser. Det innebär friheten för teknikerna och ingenjörerna att komma på nya och effektivare sätt för att exploatera naturen. Och det innebär friheten för affärsmännen att omsätta vetenskapen och tekniken i lönsamma projekt just i syfte att exploatera naturen.

Det är ingen slump att trots att människorna har exploaterat jorden i tusentals år, har inga viktiga tillgångar tagit slut. Tvärtom har vi hela tiden, i synnerhet under de senaste två hundra åren av kapitalism, fått se tillgångarna växa. Vi lider mycket riktigt ingen riktig nöd på viktiga metaller eller på mat eller på energi. Det produceras det mer av allt detta än någonsin tidigare.

Är det inte för att man upptäcker ett nytt ämne (uran) så är det för att man upptäcker ett nytt användningsområde för ett ämne man redan är bekant med (olja). Är det inte för att man skapar en ny teknik som gör det möjligt att till exempel komma över fyndigheter som tidigare var utom räckhåll, så är det för att det först nu lönar sig att tillämpa den nya tekniken.

Ett exempel på det senare har vi nu sett i USA. Nu skrivs det att USA:s totala tillgång på olja kan komma att tiodubblas! New Energy News (via Paul Hsieh):

America is sitting on top of a super massive 200 billion barrel Oil Field that could potentially make America Energy Independent and until now has largely gone unnoticed. Thanks to new technology the Bakken Formation in North Dakota could boost America’s Oil reserves by an incredible 10 times, giving western economies the trump card against OPEC’s short squeeze on oil supply and making Iranian and Venezuelan threats of disrupted supply irrelevant.

In the next 30 days the USGS (U.S. Geological Survey) will release a new report giving an accurate resource assessment of the Bakken Oil Formation that covers North Dakota and portions of South Dakota and Montana. With new horizontal drilling technology it is believed that from 175 to 500 billion barrels of recoverable oil are held in this 200,000 square mile reserve that was initially discovered in 1951. The USGS did an initial study back in 1999 that estimated 400 billion recoverable barrels were present but with prices bottoming out at $10 a barrel back then the report was dismissed because of the higher cost of horizontal drilling techniques that would be needed, estimated at $20-$40 a barrel.

Underbara nyheter, inte sant?

Problemet är inte jordens resurser. Problemet är definitivt inte kapitalismen. Om vi ska tala om en riktig brist här på jorden så är det bristen på kapitalism. Det är alltså t ex inte ett problem att kineserna eller indierna blir friare. Mer frihet i Kina och Indien förknippar många med stigande priser på viktiga råvaror och tar det som ett ”bevis” för att denna frihet är ”ohållbar”. Men det är precis tvärtom. Först nu finns en möjlighet för fler smarta vetenskapsmän, ingenjörer och affärsmän än någonsin att göra oss alla rikare – vetenskapsmän, ingenjörer och affärsmän som annars inte hade existerat eller ens haft en chans i ett mer socialistiskt Kina eller mer socialistiskt Indien.

För mer resurser, mer välstånd, bör vi alltså förespråka kapitalism; inte mindre frihet och mer socialistisk kontroll över vår ekonomi och våra liv. Och ju mer kapitalism, desto bättre. Se bara på hur mycket underverk kapitalism har gjort möjlig här i väst – trots alla destruktiva skatter och regleringar. Hur mycket mer underverk skulle vi inte kunna se om hela Afrika eller hela Asien blev helt kapitalistiskt?

Dåligt inflytande

I New York Times kunde man idag läsa en ovanligt ärlig artikel om hur demokrater respektive republikaner ställer sig till frågan om statliga interventioner. Bilden som målas upp är ärlig eftersom den säger precis som den är: både demokrater och republikaner är explicita förespråkare av blandekonomi. Båda partierna propagerar för statliga interventioner, restriktioner av friheten, regleringar, statliga satsningar, statlig manipulation. Det finns ingen ideologisk konflikt mellan dem i denna fråga. De bråkar inte om staten alls ska lägga sig i ekonomin, utan om hur mycket och på vilket sätt staten ska lägga sig i ekonomin.

When an election campaign coincides with both a crisis on Wall Street and soaring home foreclosures across the country, the traditional ideological battles over “more government” or “less government” become blurred…

But while their philosophies might seem starkly different, in reality both parties have come to the conclusion that major government involvement is needed to rescue the financial and housing markets.

The ideological clashes are less about whether the government should intervene in the economy, and more about whom it should try to rescue.

Trots att det är centralbanken som ligger bakom den senaste krisen, precis som den ligger bakom alla andra inflationsbubblor och konjunktursvängningar, så är det till centralbanken republikanerna springer till för att ”rädda” ekonomin. De försvarar vad New York Times rätteligen kallar för ”one of the biggest government interventions in the last century”, nämligen den amerikanska centralbankens beslut om att låna ut 400 miljarder dollar till konkursfärdiga banker och företag.

Jag tycker att det är bra att New York Times åtminstone ibland är så pass verklighetsförankrade att de kan förmedla en så här korrekt analys av läget. Om bara svenska medier tydligare kunde poängtera att den politiska debatten i Sverige också bara består av en konflikt mellan olika versioner av blandekonomin. Då skulle det bli tydligare för folket att den fria marknaden och kapitalismen inte har fått en ärlig politisk chans. Det skulle, så klart, inte göra att folk började ”konvertera” till kapitalismen, men det skulle underlätta åtminstone lite för oss som verkligen förespråkar kapitalism att sluta bli förknippade med moderaterna, folkpartiet och socialdemokraterna.

Om Geert Wilders film

Per Gudmundson i SvD om Geert Wilders omdiskuterade Koranfilm: ”Wilders har redan gjort sin poäng. Han har visat att vare sig politiker, press eller näringsliv är att lita på när det gäller yttrandefrihet. Han har blottat hur etablissemanget fördomsfullt ser på muslimer som ett våldsbenäget kollektiv som inte tål ifrågasättande argumentation i trosfrågor. Han har pekat på hur rädda vi har blivit. Bara genom att påstå att han har en film”.

Vänta lite. Vad är det som är ”fördomsfullt” här? Personer har redan mördats för att de kränkte muslimernas känslor. Faktum är att många tusen har redan mördats, av fundamentalistiska muslimer, för det ”moraliska brottet” att de älskade livet. Flera personer har mordhotats för att de har ”kränkt” muslimerna. De tvingas leva under ständigt skydd och på hemlig ort.

Muslimer reagerar med stora demonstrationer varje gång deras religiösa känslor blir ”kränkta”. Men av någon anledning reagerar de inte när människors rättigheter systematiskt kränks, inte när människor blir mordhotade, inte när människor blir stenade till döds i de muslimska länderna, inte när kvinor blir mördade pga ”heder”, inte när homosexuella hängs i Iran. Sedan klagar de förstås över att man överhuvudtaget diskuterar detta; man anklagas för ”islamofobi”. Vad säger detta oss om deras religiösa känslor?

Nej, etablissemanget är inte ”fördomsfullt”. Det är fegt. Dess reaktioner har en naturlig förklaring. Se Geert Wilders film här.

En och annan (anonym) vill avfärda filmen med att Geert Wilders är en ”extrem högerpolitiker” och rasist och att filmen därför bara utgör ”högerextrem propaganda”. De säger också att filmen utgör ”hets mot folkgrupp”. Jag säger att dessa två påpekanden är dels irrelevanta och dels obegripliga.

De är irrelevanta eftersom det enda Wilder säger i filmen är att muslimerna själva måste ge upp islams värsta sidor, precis som de flesta kristna i västvärlden har gett upp kristendomens värsta sidor. Annars låter, i princip, Wilder bara koranen och muslimerna själva få prata fritt.

Fast det är ju klart. Om ”högerextremism” löst ska definieras som rasism, antisemitism och tankar som påminner om nazismen, då faller säkert en stor del av totalitär islam in under beteckningen ”högerextremism”.

Men de är också obegripliga eftersom den enda hets som faktiskt förekommer i Wilders film är den som muslimerna själva kommer med: de hetsar mot homosexuella, fria män och kvinnor, västvärlden i stort, inkonsekventa ”moderata” muslimer, kritiker av islam, judar. Kort sagt, de hotar och hetsar mot allt och alla som inte gör som Allah säger. Men jag tror inte att det är muslimerna som dessa kritiker vill tysta utan Geert Wilder som bara gör folk uppmärksamma om denna hets.

En del (HAX) påpekar att vi inte får glömma att de flesta muslimer inte är onda och att även finns onda kristna människor. Kristna människor som mördar och har mördat i enlighet med sina religiösa övertygelser. Det är utan tvekan sant. Men så vadå? Ingen har väl sagt att kritik mot fundamentalistisk islam utesluter en kritik mot fundamentalistisk kristendom? Saken är bara den att de kristna fundamentalisternas benägenhet att bruka fysiskt våld inte alls är lika stor och därför inte alls utgör samma hot för friheten här i väst.

Så länge de fredliga ”moderata” muslimerna dessutom inte kan eller vill avfärda och bekämpa de mindre fredliga och militanta muslimerna, gör de sig också helt irrelevanta i sammanhanget. Genom att på olika sätt sanktionera sina sämre släktingar, grannar och vänner, blir de, vare sig de vill eller inte, ett instrument för fundamentalisterna. Om så, vad har det då för betydelse att, säg, 90% av muslimerna inte är som al-Qaida? Ingen alls. Militanta grupper tar sig fram och överlever, i dessa länder, med hjälp av staterna och den passiva civilbefolkningen.

Rättvisa lönar sig bara i väst?

Studier bekräftar att rättvisa lönar sig. Experiment, som visar vilka värderingar folk har, visar att snyltare som straffas tenderar att sluta snylta på andra. Detta gangar, naturligtvis, snyltarnas offer. Men det gagnar även, på lång sikt, snyltaren själv. DN: ”NÄR SPELARE ACCEPTERADE sitt straff och upphörde med att roffa åt sig, ökade samarbetet successivt, vilket ledde till ökade vinster för alla”. Detta är i korthet vad studier har kommit fram till. Föga överraskande, men ändå.

Innan jag fortsätter redogöra för dessa studier vill jag bara säga vad dessa studier inte bevisar. Vad de inte bevisar är att vi skulle ha en medfödd ”moral” eller ”rättskänsla” som har skapats av ”evolutionen”. Vad de gör är att de beskriver vilka värderingar folk har, inte orsaken till dem.

Att man kan mäta aktiviteter i hjärnan bevisar inte detta eftersom vi naturligtvis inte kan göra någonting utan att det förutsätter eller resulterar i aktiviteter i hjärnan. Att vi upplever glädje och tillfredsställelse över att utdela rättvisa straff, går att förklara helt och hållet utan referens till eller kännedom om evolutionen. Känslorna är inte orsakslösa, de har en förklaring och i detta fall en fullständigt rationell sådan. Att man kan se samma fenomen, i varierande utsträckning, hos stora grupper över hela världen är inte ett argument för att idéer är medfödda eller en produkt av evolutionen. Det finns massor med idéer och värderingar som är spridda över hela jorden och som har varit med människan genom hela hennes historia. Som ett exempel har vi det att många miljarder människor över hela världen delar religiösa värderingar och trosföreställningar.

Det finns överhuvudtaget inga bevis för medfödda idéer eller värderingar. Vi kan inte upptäcka några sådana hos oss själva och vi har aldrig sett några sådana hos andra. Med detta sagt lämnar vi nu denna diskussion.

Det har kommit en ny studie som visar att det finns just kulturella skillnader i detta avseende. Rättvisa tycks löna sig mer i väst: ”En anmärkningsvärd hög andel av deltagarna från Grekland, Turkiet, Ryssland, Vitryssland, Saudiarabien och Oman tog omedelbart hämnd på sina bestraffare i nästa spelomgång… Så betedde sig bara ett fåtal av spelarna från USA, Australien, Storbritannien, Schweiz, Tyskland, Danmark och Kina. De som straffats accepterade att de fått sig en kännbar tillrättavisning. Att hämnas tycktes aldrig falla dem in”.

Om man straffar snyltare i vissa länder, då upplever snyltaren sig som ett offer och hämnas. Alla, även den irrationella och hämndlystna snyltaren, förlorar när det inte längre lönar sig med rättvisa: ”[I] grupperna där fifflarna hämnades, ökade misstänksamheten mellan spelarna. Allt färre vågade satsa några större summor, räntorna sjönk, och inkomsterna stagnerade”.

Vad är orsak och vad är verkan här? Forskarna skyller på samhället: ”[D]et senare beteendet var mycket vanligare bland spelare från länder med en lång tradition av korruption, rättsligt godtycke och svag medborgarkänsla…” Jag ger inte mycket för denna ”förklaring”. Samhället är, trots allt, en produkt av individerna, inte tvärtom.

Vad är det för filosofi som gör att skurkar kan intala sig själva att de är ”offer” för en ”orättvisa” när de har blivit straffade för att ha snyltat på andra? Det är subjektivismen. Det är mentaliteten att ”det goda är gott för att jag känner det. Så om jag känner för att parsitera på dig, då har jag minsann rätt att göra det och du har ingen rätt att stoppa mig”. Det är uppenbart att detta tankesätt inte går att motivera på rationella grunder: parasitism förutsätter alltid dubbelmoral. Det är bara ren nyckdyrkan. Parasiter går ju knappast med på att andra har samma rätt att på samma grunder parasitera på honom.

Subjektivismen är orsaken till mycket kriminellt beteende (se för detaljer Inside the Criminal Mind av dr Stanton Samenow). Det är därför inte särskilt konstigt att ett samhälle befolkat av människor med den här mentaliteten kommer att leda till ”samhällen där människorna har föga respekt för lagar och regler, är tveksamma till att samarbeta med främlingar, och tar lagen i egna händer”.

Så här långt håller jag också med forskarna om att det finns mentala hinder, närmare bestämt filosofiska hinder, för vissa länders rättsliga såväl som ekonomiska utveckling. Dessa måste sannerligen undanröjas och ersättas av bättre filosofiska idéer för att dessa länder ska få en bättre utveckling.

Varför räds de Ayn Rand?

Delar av den akademiska världen protesterar högljutt emot att företaget BB&T har gett pengar till olika universitet i utbyte mot att Ayn Rands Atlas Shrugged utgör en del av litteraturen. Varför dessa protester? För att de är rädda för Ayn Rands idéer. Varför det? Craig Biddle svarar på den frågan. Leonard Peikoff behandlade förresten också nyligen frågan om varför så många inom den akademiska världen idag avfärdar eller ignorerar Ayn Rand i en av sina frågestunder. Frågan tas upp efter 9 minuter och 46 sekunder. Jag instämmer helt och hållet i hans svar. Överhuvudtaget rekommenderar jag, om ni nu skulle ha missat dem, samtliga frågestunder med Peikoff. De är intressanta, informativa och underhållande. I den senaste tar han bland annat upp frågan om det finns några rakt igenom onda genier. Hans svar kan vara lite överraskande.

Vad är fel med islam?

Varför är islam farlig? Läs Filip Björners senaste debattartikel i ämnet här. ”Islamofobi” är inget annat än ett antibegrepp som syftar till att omöjliggöra en rationell och seriös kritik av islam, detta genom att under ett och samma begrepp förena både en rationell rädsla för islam med rasism. Just detta visar Björner på, då han visar på många saker som är skrämmande med islam: dödsdyrkan, fundamentalism, hat mot frihet. Med mera. Om man inte får kritisera detta, utan att bli anklagad för att vara rasist, ja, då förstår ni säkert varför islamofobi är ett så populärt ord bland islams försvarare, inklusive försvarare av islamiska terrorister (Andreas Malm).