Marxistiska förolämpningar

Jag har noterat hur en form av ”argumentation” i själva verket utgör mer än bara en logisk kullerbytta. De utgör i själva verket en förolämpning. Jag har noterat detta framför allt i diskussioner med folk som vill tala om ”strukturer” och ”osynliga” privilegier som främjar ”vita, hetereosexuella män” som mig själv på bekostnad av framför allt ”utomeuropeiska (lesbiska) kvinnor”.

Eftersom jag tillhör en grupp av de ”privilegade” vet jag inte hur det är att vara diskriminerad eller dåligt behandlad på grund av min hudfärg eller mitt kön. Det är säkert sant (jag har, vad jag vet, faktiskt inga sådana erfarenheter), men det följer inte därav att jag skulle vara ”privilegad” i någon meningsfull bemärkelse.

Men frågan är inte om jag vet eller inte vet vad det innebär att bli särbehandlad på grund av mitt kön eller min hudfärg. Den riktiga frågan här är snarare: Om jag nu är privilegad, betyder det då att jag inte förtjänar mina betyg och den position jag eventuellt jobbar mig till? Är det eller är det inte ett resultat av mina egna ansträngningar? Är det en förtjänst som jag har gjort mig förtjänt av, eller är det något som krafter bortom mig själv bara har förfördelat mig?

De säger att folk håller sina åsikter för att de ”tjänar på det”, inte för att det faktiskt är sant och riktigt. Som om det måste råda en konflikt mellan att hålla åsikter för att de är sanna och praktiska, som om logiska argument har inget med våra intressen att göra.

Vad värre är – som om detta inte var förolämpande nog – säger de att eftersom vi är hetereosexuella vita män, kommer vi fram i livet mer eller mindre utan ansträngningar, utan bara för att vi har blivit förfördelade av en irrationell omgivning som inte belönar oss för våra bedrifter, dygder och värden utan på grund av irrelevanta aspekter hos oss, såsom kön eller hudfärg.

Notera dock att det är exakt samma premiss i båda fallen: de anser att vi varken förtjänar våra positioner, som styrs av krafter bortom vår kontroll (”osynliga strukturer”), eller ens våra åsikter, som även de styrs av krafter bortom vår kontroll (”intressen” skapade av den grupp som vi råkar tillhöra). Jag har, tror det eller ej, till och med fått höra att mina åsikter är en produkt av socialdemokraternas samhällsbygge.

Allt detta, i sin essens, är inget annat än en återvinning av marxistiska premisser och har därför samma logiska följder som de marxistiska premisserna. Karl Marx hävdade att idéer och ideologi bara är uttryck för klassintressen. Det är inte fakta och logik som gör folk till företrädare för kapitalism, det är de ekonomiska omständigheterna som gör att somliga blir benägna att förespråka kapitalism, helt enkelt därför att deras klass tjänar på det. Men istället för att säga: ”Du tycker så och så för att du är borgare”, så säger man nu för tiden: ”Du tycker så och så för att du är vit och man”. Eller (i vissa specialfall): ”Du, som kvinna, tycker så och så eftersom dina intressen råkar sammanfalla med de vita männens intressen”.

Vad säger man då på frågan om hur det kommer sig att vissa grupper tenderar att söka sig till vissa intressegrupper? Invandrare och kvinnor söker sig mer till vänstern än till högern. Beror det inte på att de faktiskt blir särbehandlade och att de därför bara tilltalas av vissa rörelser talar för deras intressen? Nej.

Kapitalism och frihet ligger i allas rationella egenintresse. Och ju mer kapitalism, desto bättre för oss alla. Historien visar det, nationalekonomi visar det och rationell filosofi visar det. Mycket annat visar också på det, såsom världens flyktingströmmar som knappast går mot de kvarvarande socialiststaterna utan naturligtvis till de friare, mer kapitalistiska, blandekonomierna i väst. Om de förtryckta och fattiga får välja, väljer de USA. Inte Kuba eller Nordkorea. Detta borde inte vara ett kontroversiellt påstående. Det hör eller borde åtminstone höra till allmänbildningen.

Så varför dras då kvinnor och invandrare till vänstern? Det är inte verkligheten som driver dem till detta, det är deras förvrängda filosofiska världsbild som styr detta. Det finns många bra exempel som talar för att så är fallet.

Låt oss först påpeka att det faktiskt finns folk, som trots alla fakta, försvarar socialistdiktaturen på Kuba och de som försvarar socialistdiktaturen Nordkorea. Varför gör de det? Det är ju inte fakta som driver dem, den saken är klar. Det är absolut inte förnuftet som motiverar deras ställningstaganden. Det är deras helt absurda verklighetsuppfattning – en uppfattning skapad av irrationell marxistisk filosofi som driver dem till detta.

(Och som svar till de som säger att jag bara begår samma fel när jag säger detta, som marxisterna, vill jag svara att jag inte finner de dem som oskyldiga offer för vår kultur eller för omständigheter bortom deras kontroll. Det är dem inte; människor är hela tiden fria att tänka och att utvärdera idéerna som de stöter på, men många väljer att inte göra det och blir därmed, passivt, en produkt av kulturen. De rår för vad de tycker och tänker. De är inte drivna av ”intressen” bortom fakta och logik; de är drivna av falska premisser de är fria att granska eller inte.)

På samma sätt är det inte fakta som övertygar kvinnor om att socialism eller välfärdsétatism en ligger i deras intresse, varför de måste stöda vänstern. Fakta och logik talar nämligen för kapitalismen, inte för socialismen. Och om det är intressen som driver dem, då är det i varje fall inte egenintresset eftersom socialismen är fundamentalt oförenligt med allt vad egenintresse heter. (Socialismen hyllas ju som ett ”moraliskt” om än ”opraktiskt” ideal, för att det är ett samhällsideal som bygger på altruism och kollektivism; en offervilja för samhället och gruppen.) Det är deras filosofiska världsbild som driver dem till att tro att vänstern bär på svaren till deras bekymmer.

Om du verkligen tror att folk särbehandlar dig på grund av irrelevanta egenskaper, och dessutom förespråkar ett helt system som bygger på särbehandling, och att de gör detta för att de tjänar på det – och du förlorar på det – vad följer då? Jo, bland annat att du tror att det i grunden är hopplöst att försöka resonera med dessa människor på logiska grunder.

Om rationell argumentation är omöjligt, vad ska du då göra? Många drar slutsatsen att det enda praktiska alternativet är att helt enkelt tvinga folk att bete sig annorlunda. Med andra ord att använda sig av våld för att förändra människor och samhället.

Om du dessutom tror att människor tycker vad de tycker på grund av hur samhället ser ut och hur detta styr människors intressen, då verkar denna slutsats ännu mer övertygande. Ändrar vi på samhället, då ändrar vi också på människors tänkande och därmed kommer vi kvinnor eller invandrare till slut att få en ärlig chans.

Var ska vi vända oss? Vänstern förespråkar våld och tvång – i form av skatter, förbud och regleringar – som lösningen på nästan alla samhällsproblem. Slutsatsen är given. (Notera att vänsterns grund är marxismen; i princip samma premisser genererar i princip samma slutsatser.)

De säger att samhället och dess lagar har en ”fostrande funktion”. De sägs ”ändra folks attityder”. Detta är förstås rent nonsens. Det finns massor med lagar som folk bryter mot dagligen, eftersom de anser att lagarna är felaktiga. (Det spelar här ingen roll om folk som bryter mot dem har rätt eller fel.) Lagarna tycks inte fostra dessa människor. Och vi talar här inte bara om sådana saker som att kanske smita med skatten eller köra lite för fort eller parkera på fel sätt, utan även om sådant som mord och våldtäckt. Det är inte förbud som ändrar eller bestämmer folks attityder till rätt och fel. Det är, i slutändan, människors värderingar som styr lagarna och respekten för dem. Detta är ett faktum som de ignorerar.

I den mån anti-diskrimineringslagar har hjälpt t ex kvinnor, beror det på att kvinnorna på arbetsplatserna övertygade folk om att de är, när de gör ett lika bra jobb som männen, precis lika dugliga. Det är alltså observerationer av denna typ som övertygade, inte lagarna. Varje annan kvinna som hade fått slå sig in – mot fördomar – hade i längden åstadkommit samma förändring i attityderna. Men om något kan man idag säga att anti-diskrimineringslagar hämmar kvinnor eftersom det håller igång fördomen att kvinnor inte kan åstadkomma någonting utan statliga privilegier. Detta tycks dock inte bekymra förespråkarna av anti-diskrimineringslagar. Detta är ännu ett faktum som de helt ignorerar.

Det finns mycket fler fakta som de avsiktligen ignorerar. (Se här för exempel.) Så mycket för att fakta övertygade dem. Så mycket för att vänstern lockar till sig kvinnor och invandrare för att det skulle tilltala deras intressen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s