Så det så.

Jag utger ju mig för att vara en filosof. Om så är fallet, hur kommer det sig då att jag nästan bara kommenterar saker jag läser eller saker som jag observerar i vardagen? Visserligen gör jag det hela tiden ur ett objektivistiskt perspektiv. Så jag, så att säga, tillämpar filosofiska idéer och principer hela tiden när jag skriver, även om det inte märks alltid. Förresten, varför ska filosofer inte tillämpa sin filosofi på verkligheten? Varför ska vi inte försöka förstå världen utifrån principer och idéer? Det är i slutändan inget annat än dålig filosofi som ligger bakom det antagandet.

Men för de som kanske undrar varför jag inte skriver så mycket teoretiska filosofiska essäer (nu för tiden), har det sina skäl. Det beror inte bara på att jag tycker mig ha ont om tid att skriva sådana essäer. (De kräver mycket mer seriöst tänkande för att komma på något vettigt att säga och sedan mer tid att faktiskt säga det när man väl har något att säga.) Det beror, framför allt, på att jag faktiskt spenderar merparten av min lediga tid åt att läsa och studera filosofi. Jag tar in så mycket just nu att jag inte riktigt har hunnit bearbeta allting ännu. Jag vill inte kommentera vad jag har läst förrän jag är någorlunda säker på att jag förstår det tillräckligt bra. Jag vill inte heller försöka argumentera kring det förrän jag förstår det tillräckligt bra.

En vän till mig har sagt och antytt att jag är lite för blyg ibland. Det är nog det som är fallet här. Jag kanske underskattar min egen förståelse. De som känner mig vet hur jag kan gå in för att studera ett ämne in på detaljerna och sedan analysera det väldigt noga. De som känner mig vet säkert vad jag går för. Men blyg eller inte, tänker jag inte kommentera eller skriva offentligt i ämnet förrän jag känner mig redo. Detta är faktiskt en anledning till varför det ibland är helt tyst på denna bloggen. Jag läser och tänker, men vill inte kommentera det offentligt. Jag för ju hela tiden anteckningar över det jag läser och tänker.

Erfarenhetsmässigt vet jag dessutom att det är ett helvete att skriva om sådant som jag bara har en ungefärlig förståelse för. Så fort något visar sig vara oklart för mig stannar hjärnan och jag kan inte fortsätta förrän jag har knäckt nöten. Det är ytterligare en faktor som spelar in; även om jag inte vore särskilt blyg vet jag att det finns oklarheter som jag måste reda ut först. (Jämför detta med objektivismen som jag har studerat så mycket längre och så mycket mer ingående. Där finns det inte något som är särskilt oklart för mig. Det är därför jag inte har några problem att skriva om det.)

Jag har, för de som kanske är intresserade, spenderat en hel del tid åt att studera Hegel och Marx på sistone. Jag har även studerat Herbert Spencer lite grann, men det var ett tag sedan. Men även lite generell ”modern filosofi” (analytisk filosofi). Just nu läser jag en väldigt bra bok av John Hospers som jag i framtiden lär recensera. Jag har också studerat filosofins historia (framför allt via W T Jones och Wilhelm Windelband).

Utöver detta försöker jag läsa lite metaetik för att färska upp minnet. Jag kommer ihåg kärnan, men inte detaljerna. I höst är det meningen att jag ska börja läsa praktisk filosofi D. Jag har redan lite idéer om vad jag vill skriva om i min D-uppsats. Det handlar om allt ifrån intrinsikalism och moralisk kunskap, internalism vs externalism, till en kritik mot idén om medfödda moraliska instinkter (som en produkt av evolutionen).

Så det så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s