Insändare i HD

moralinsandare

Annonser

En liten utflykt

En del har svårt att ta till sig mitt budskap om universiteten som roten till om inte all så åtminstone väldigt mycket av all ondska i världen. Jag kan förstå om det för utomstående låter rätt så drastiskt att säga en sådan sak. Men det är faktiskt sant. Det största ansvaret ligger framför allt vid universitetens filosofifakulteter.

Nu har jag läst en hel del filosofi vid universitetet, så jag vet precis vad jag pratar om. Men det betyder inte att jag alltid minns i detalj vad det var föreläsarna faktiskt sade. Jag minns inte deras exakta ordval. Så när jag igår följde med en väninna till hennes föreläsning i praktisk filosofi A, samma föreläsning som jag själv tog del av för lite drygt fem år sedan, då fick jag faktiskt lite av en chock. Som jag skruvade mig i stolen.

För fem år sedan reagerade jag säkert, men kunde jag inte reagera lika mycket, eftersom jag var mycket mindre kunnig, men nu såg jag implikationerna så tydligt. Detta var i korthet vad man fick höra under de två timmarna jag var där:

1. Med utgångspunkt från den diskussion i Platons Staten, som handlade om huruvida rättvisa är konvention eller natur, så kom man fram till att det är nog dåligt att vara strikt egoistisk. (Dvs att Glaukon har nog rätt.) Man måste anpassa sig till den konventionella moralen – på strikt ”egoistiska” grunder.

2. Moral definierade man BEKVÄMT nog som ”altruism” och ”altruism” definierade man som ”välvilja” OCH ”offervilja” gentemot andra. Egoism definieras som ”omoral” och som ”tänker bara på sig själv” och ”skiter i alla andra”. Det definierades även i förbifarten som att handla ”strikt rationellt”. Vilket betyder, får man förmoda, att det är IRRATIONELLT att bry sig om sina medmänniskor?

3. Föreläsaren, Dan Egonsson, ville verkligen banka in poängen att ”egoism” inte är praktiskt – ens på ”egoistiska grunder” – genom att använda sig av FÅNGARNAS DILEMMA. Han ville använda det som ett, enligt honom själv, BEVIS för att egoism – ren ”egoism” – är opraktiskt.

4. När folk undrade vilken relevans Fångarnas dilemma har för deras dagliga liv sade Egonsson att det var praktiskt taget relevant dygnet runt i våra dagliga liv. Vad använde han som exempel? Jo, om vi ”slösar” med energin i detta hus och värmer oss här i filosofifakulteten, då gör det med hänseende till klimatet varken från eller till på det stora hela. Om alla andra minskar på deras ”slöseri” i deras eget hus, då gör det fortfarande varken från eller till om vi på filosofifakulteten fortsätter ”slösa”. Men, sade han, om alla tänker så här – då blir det dåligt för alla på grund av klimatförändringarna.

Slutsats: om alla TILLÅTS vara egoister blir det dåligt för oss alla. Därför ligger det i vårt ”egenintresse”, fortsatte han, att vi STOPPAS från att handla strikt egoistiskt, strikt rationellt.

Utan att han sade resten kunde jag enkelt påpeka för min väninna att det han i princip lade grunden för här var den ursäkt som alla diktatorer och alla maktgalna politiker har använt sig av sedan urminnes tider för att motivera deras totalitära kontroll över individen: ”det allmännas bästa”.

Mycket riktigt är ju detta precis vad dagens klimatdebatt handlar om: totalitär kontroll över individen med det ”allmännas bästa” som ursäkt för att offra individens rättigheter, frihet och lycka. Min väninna, som också hade skruvat sig lite i stolen, förstod precis allting.

”Du kan inte vara egoist! Tänk om alla var egoister? Vad skulle då ske med det allmännas bästa? Nej, det är nog bäst om vi tvingar dig och alla andra egoister till att sluta vara så egoistiska. För landets bästa. För världens bästa. Sådan är den konventionella moralen och vi måste anpassa till den, eller hur?”

Eller:

”Oj, du är jude? Ja, det var ju tråkigt att höra, för då måste vi tyvärr avrätta dig och hela din familj. Det allmännas bästa kräver det … Jaså, du förstår inte? Men det beror på att du tänker så strikt rationellt hela tiden, vi måste tänka på andra och vara irrationella… Filosofin har bevisat att det inte är egoistiskt att vara strikt rationell…”

Eller:

”Jaså, du har blivit mamma? Var det inte dumt gjort av dig? Du vet väl att en unge utgör ett gigantiskt hot mot det allmännas bästa? Du vet, klimatförändringarna och allt det där… Så då blir det livstid i fängelse för dig… Barnet? Vad händer med barnet? Oroa dig inte för det. Vi ska nog se att det löser sig med barnet… Du vet, jag har läst en bok av Peter Singer…”

Ni kan säkert fylla i med egna exempel. Ni förstår poängen.

Detta är vad som lärs ut vid universiteten. Alla ser det inte direkt, men de kan inte låta bli att se implikationerna om de bara tänker efter. Jag såg det inte direkt, för fem år sedan, men med tiden förstod jag den fulla innebörden av allt detta. Inte minst när jag i olika debatter hörde hur folk faktiskt framförde versioner av till exempel detta argument emot mig. Och kom ihåg att det jag vittnar om här, är bara vad eleverna exponerades för under två timmar. Det blir inte ett dugg bättre med tiden, om jag säger så.

Kampen mot människans frihet och förnuft, hennes rätt till liv och att sträva efter lycka, börjar vid universiteten. Inte på gatorna och framför allt inte i riksdagen. Vill du verkligen hjälpa till att rädda världen från environmentalism, socialism och religiös fundamentalism, då måste du vara beredd att föra en i första hand filosofisk strid. Inte politiskt.

Dagens citat

Göran Greider försöker inte ens ge en rationalisering för sin socialism. Ur Greiders Metro-kolumn från igår:

”Nej, mitt råd till oppositionen är: Sluta prata dagspolitik ett tag! Titta inte åt höger, men titta heller inte till vänster: Blicka nedåt istället. Försök att fylla era organisationer med nya människor. Jag vet, det är svårt. Men knacka dörr. Rör er på gatorna. Starta fria diskussioner om socialism, ekonomisk demokrati eller kring så här konkreta frågor: Kan vi sänka standarden för att rädda miljön?” (Min kursivering.)

Opinionsarbete för bättre politiker

Om man inte ser till sanningen utan istället anpassar sitt sätt att se på saker och ting efter ”verkligheten”, vilket av någon anledning ofta betyder ”hur folk i allmänhet tycker och tänker” (hur felaktigt det än är), då kommer man aldrig att åstadkomma någonting. Inte såvida man vill åstadkomma verkliga lösningar på de mycket verkliga problemen. Det finns nästan oändligt många exempel på detta eftersom det finns nästan oändligt många problem som var och en kräver sin lösning.

Ett mycket tydligt exempel är en sådan sak som inflationen. Med tanke på de senaste rapporterna om att inflationen är på väg ”tillbaka”, är detta ett bra aktuellt exempel på vad vad jag menar. Om man utgår ifrån den gängse men felaktiga definitionen av inflation, då kommer man att förstå problem på ett felaktigt sätt. Förstår man problemet på ett felaktigt sätt då kommer man också att förstå lösningarna på ett felaktigt sätt. Exempelvis lyder den gängse defintionen att inflation är det när priserna stiger. Men denna definition antyder att om priserna inte stiger, då råder det ingen inflation. Den antyder vidare att affärsmännen är ansvariga för inflationen eftersom de höjer priserna. Följaktligen antyder denna definition att lösningen på problemet är att man inför priskontroller eller också förtrycker affärsmännen.

Men i verkligheten utgör varken priskontroller eller ett förtryck av kapitalister en lösning på problemet eftersom inflation inte är detsamma som ”stigande priser”. Detta är anledningen till att så många politiker så länge kan diskutera ett problem (som de inte förstår), föreslå ”lösningar”, genomdriva dem, och ändå inte åstadkomma någonting alls.

”Lösningen” som de föreslår är att vi ska ha en statligt styrd bank som ska hålla prisutvecklingen under ”kontroll” genom att öka penningmängden på ett lugnt och sansat sätt. Men de som har studerat fenomenet inflation på riktigt vet att inflation är detsamma som en obefogad ökning av penningmängden och att ett av många symptom för en ökad penningmängd är just stigande priser. (Vilket i praktiken betyder: en ökning av penningmängden orsakad av staten.) ”Lösningen” till ett symptom av inflation, nämligen de stigande priserna, är alltså mer av orsaken till samma symptom. Man föreslår alltså på fullaste allvar att man ska släcka en eld genom att hälla bensin på den.

Så när priserna stiger igen, då står politikerna och allmänheten där och fattar ingenting. Vad ska politikerna göra? Föreslår mer av samma medicin? Vänta och se? Klandra folk som inte är ansvariga för problemet (fackföreningar, lönearbetare, direktörer)? Skylla på EU? Skylla på stigande energipriser (som om stigande priser var orsaken till stigande priser, vilket betyder att de har ingen förklaring)? Skylla på riksbanken? Ja, det senare vore på sin plats, men det kommer de inte att göra eftersom de alla tror att riksbanken vet vad den gör och att den gör vad den ska. Och de politiker som faktiskt skyller på riksbanken brukar bara göra det när de tycker att riksbanken inte inflaterar tillräckligt.

Jag har bara tagit inflation som ett exempel på en sak som jag vill illustrera och det är vikten av att se sanningen och att sätta verkligheten före allt annat. Det finns massvis med exempel på hur människors ovilja att tänka självständigt, att sätta verklighet, fakta och logik först – istället för andra människors tyckande och tänkande – gör folk oförmögna att faktiskt se verkligheten och därmed vad den faktiskt kräver av oss för att vi ska lösa våra högst verkliga problem i vardagen. Detta är andrahandsmänniskor (som Ayn Rand beskrev dem) och de tror att ”verkligheten” bestäms av andra människor. Det är därför många andrahandsmänniskor blir just politiker. De tror att om man ska få kontroll över verkligheten måste man bli en slav under ”verklighetens skapare”, dvs allmänheten. Men verkligheten bestäms inte av vad folket tycker och tänker. Så därför åstadkommer våra politiker sällan något annat annat än meningslösa ”kompromiser” och ett spel för gallerierna.

Allt detta illustrerar att det är en myt att man måste vara lite omoralisk då och då för att åstadkomma någonting inom politiken. Det är faktiskt inte ett dugg sant. Alla livets övriga dygder är precis lika nödvändiga för att man ska nå framgång i livet som politiker precis som de är nödvändiga för att man ska nå framgång i livet som människa överhuvudtaget.

Notera att många politiker som folk idag tittar tillbaka på och ser upp till som inspirerande föredömen var visserligen även för sin tid pragmatiska av sig, men det var inte det som inspirerade människor och som gör dem ihågkomna än idag. Det som inspirerar då som nu var när de öppet stod upp för riktiga principer, för sina förnuftiga övertygelser, sina motiverade åsikter och gjorde sitt yttersta för att försöka förverkliga utifrån den ofta implicita premissen att deras egen förståelse av verkligheten – och inte allmänhetens tyckande och tänkande – var det primära. De stod på sig, ofta trots motvind i opinionen, och genomdrev sin politik trots att de blev impopulära för stunden. Men i efterhand har många tackat dem och insett att de hade nog rätt hela tiden. Bra politiker är bra i den mån de sätter sin egen relation till verkligheten före sin relation till väljarna. De var och är alltså bra i den mån de är självständiga och i ordets riktiga mening verklighetsförankrade tänkare. Sådana ledare är handlingskraftiga just eftersom de är i grunden verklighetsorienterade och för att de går efter sitt förnuft, inte efter opinionsundersökningar.

Politiken är det yttersta steget i en lång filosofisk utveckling. De slutliga lösningarna på våra politiska problem är därför inte av en politisk natur. De är av en filosofisk natur. Men bra politiker kan ändå hjälpa oss på traven. De kan köpa oss tid. De kan inspirera. Och de kan även, då och då, göra riktig nytta. Vi kan nog inte förvänta oss några perfekta politiker, men vi kan och bör sträva efter så självständigt tänkande politiker som möjligt. Kort sagt, politiker som kan och vågar se sanningen för vad den är, säga sanningen som han ser den, stå för det och handla därefter. Det är den sortens politiker som jag vill se mer av.

Den dåliga nyheten är att det finns nästan inga sådana politiker idag. Den goda nyheten är att det finns ett fåtal. Det går också att skapa fler sådana politiker på lite längre sikt. Vad kan vi göra? Två saker. Om ni ser en sådan här politiker, se till att stöda honom eller henne, och vädja till andra att stöda honom eller henne av samma skäl. Dessa politiker är ofta motarbetade av allt och alla. Även om de inte viker sig lätt, kan de till slut tröttna på kampen och ge upp. Om ni ser partipolitiskt intresserade människor som ännu inte verkar fullständigt förstörda av kulturen eller skolan eller den anti-intellektuella stämning som ofta präglar partipolitiken, se då till att genast introducera honom till Ayn Rand. Rekommendera honom eller henne att läsa böcker som The Fountainhead eller Atlas Shrugged. Sedan en dag, när ni minst anar det, kommer ni att se trevliga effekter av ert opinionsarbete. Ni kommer också att se innebörden av filosofins kraft.

Lagstiftad moral

Det finns ett förslag till en lag som går ut på att man ska förbjuda ”sexistisk” reklam. Detta är ett förslag som borde få folk att reagera mycket häftigare än vad de har gjort. Lagförslaget utgör nämligen en klar inskränkning av yttrandefriheten. Men vi ser inte några större reaktioner. Kanske beror det på att det numera, tyvärr, inte är något unikt med lagar som denna?

Det är redan förbjudet att till exempel diskriminera på grund av ras, kön, religion eller sexuell läggning, detta eftersom många tycker att det är fel att diskriminera människor på sådana grunder. Det är redan förbjudet med reklam för tobak och alkohol eftersom man anser att det är fel att människor röker och dricker. Det är förbjudet med prostitution eftersom det anses vara fel. I en del länder är det förbjudet med homosexualitet eftersom det anses omoraliskt.

Allt detta är olika exempel på hur man försöker lagstifta moralen i samhället. För en del låter det som en närmast självklar sak att vi ska använda statens tvångsmakt för att göra detta, men är det verkligen en bra idé?

Ett argument för att vi bör göra detta är att vi redan gör det hela tiden i vår nuvarande lagstiftning och att detta är i princip oundvikligt. Det finns mycket riktigt en moralisk grund för alla lagar. Lagen som förbjuder mord är ju ett uttryck för en moral som säger att det är fel att mörda. Detsamma gäller om alla lagar som förbjuder bedrägeri, misshandel, våldtäkt, stöld, och så vidare. Så varför skulle det då vara fel att lagstifta bort sexistisk reklam om den är nu är omoralisk, precis som stöld och mord är omoraliskt?

Mitt svar är att vi inte ska göra detta om vi vill leva i ett fritt samhälle. I ett fritt samhälle är statens enda uppgift att skydda individens rättigheter: rätten till liv, frihet och egendom. Varken mer eller mindre. Ett fritt samhälle blir dock i slutändan helt omöjligt om staten ska börja reglera moralen i samhället. Det ingår i att vara fri att man har rätt att göra misstag eller att handla omoraliskt – så länge man inte kränker andras rättigheter. Om man bara skulle ha rätt att göra det som staten godkänner som moraliskt riktigt, då skulle man i princip inte ha någon frihet: att bara få tänka och handla på ett sätt som är tillåtet av staten är inte innebörden av ett fritt samhälle. Nej, om vi söker ett fritt samhälle då är alla lagar som syftar till att reglera moralen i samhället fel, dåliga, omoraliska. Ty de utgör alla inskränkningar av individens frihet.

Vi måste skilja på att ha rättigheten att göra någonting och att göra det rätta. Rättigheter förklarar vad du har rätt att göra i relation till andra människor; moralen förklarar vad du bör göra om du vill leva ett bra liv. Därför är det möjligt att säga att någon har en rätt att knarka eller ha sex med vilka de vill eller dricka alkohol eller begå självmord. Därmed inte sagt att detta är moraliskt rätt och riktigt.

Faktum är att det inte ens är möjligt för staten att reglera moralen. Höga skatter på alkohol och tobak är inga argument för att det är fel att dricka eller röka. Ett förbud mot prostitution är inget argument för att det är fel. Våld och tvång överhuvudtaget, statligt eller inte, utgör inga som helst argument. De sänder ut en signal, nämligen att du kommer att få problem med lagen. Men de bevisar inte att det är omoraliskt. Enligt vissa är det kanske en bra idé att knarka. Vi kan på goda grunder förstås tycka att de har helt fel, men vi kommer knappast att övertyga dem genom att ringa polisen och sätta dem i fängelse.

Om vi vill ha frihet, då är det alltså inte önskvärt att staten försöker lagstifta bort omoralen i samhället. Om vi vill ha moral, då är det alltså inte möjligt att uppnå det tvång och våld.

Dagens citat

Mike Huckabee: ”I have opponents in this race who do not want to change the Constitution. But I believe it’s a lot easier to change the Constitution than it would be to change the word of the living God. And that’s what we need to do — to amend the Constitution so it’s in God’s standards rather than try to change God’s standards so it lines up with some contemporary view.”

(Via Ari Armstrong.)

”Detta är den bästa bok jag har läst”

Ännu en känd finansman har upptäckt Ayn Rand. Denna gång är det Tommy Jacobsson som i Dagens PS berättar om sin senaste läsning under sin senaste resa:

”Det största och mest omvälvande intrycket av den här resan hade jag dock med mig i bagaget från Sverige, en bok. Min goda vän Douglas Roos har sedan en tid försökt övertyga mig om att läsa Ayn Rands, Och världen skälvde. Jag har tvekat i det längsta, avskräckt av det massiva intrycket av över 1.200 sidor hoptryckt textmassa.

Till slut, på vägen hem, tog jag tag i pjäsen och började läsa. Jag har inte hunnit mer än knappt halvvägs ännu, men jag tvekar inte. Detta är den bästa bok jag har läst, utan tvekan en bok som på flera plan sätter ord på mycket av det som jag betraktar som min värdegrund i livet. Jag vet att miljontals människor världen över är före mig att ha läst denna fantastiska bok, men, va fan, bättre sent än aldrig.”

Kul att du tycker om den Jacobsson!