Välfärdsstaten skapar robotar?

Det finns de som säger att välfärdsprogrammen till vissa sociala grupper bevisar att problemet ligger i deras bristande intelligens och förmåga, då det inte tycks fungera hur mycket pengar man än lägger på dessa människor. Dr James Watson är en av dem. Är detta sant? Nej.

För det första är det värt att poängtera att ett av motiven bakom välfärdspolitiken är ju att man ska omfördela resurserna efter behov – inte förtjänst, inte bedrift, inte förmåga. Så att dumma folk tillfördelas pengar och att de förblir fattiga, bland annat på grund av deras egen dumhet, är inte ett dugg konstigt. Vad annat kan man förvänta sig av omfördelningspolitiken? Vi kan ju inte fördela människors förmågor och intelligens varför man koncentrerar sig på att evadera vad som är orsak (intelligens) och vad som är verkan (välstånd) och istället nöjer sig med att bara omfördela resultaten.

För det andra bygger omfördelningspolitik till viss del på premissen att ojämlikheten i vårt samhälle är orättvis. Den är inte bara orättvis eftersom folk som behöver välståndet inte automatiskt får del av det. Nej, den är i grunden orättvis eftersom decennier av myter, evasioner och lögner har fått folk till att köpa idén att det finns inget riktigt samband mellan just förmåga och välstånd. Affärsmän, kapitalister, investerare och företagsledare har inte gjort sig förtjänta av sina stora profiter och höga inkomster. Varför? Därför att det finns inget som gör deras arbete så värdefullt. Deras inkomster är delvis verket av ren exploatering, delvis en konspiration skapad av ”nyliberala” ekonomer som har fått oss alla till att tro att en del är så produktiva att de förtjänar löner som är 20 gånger högre än en vanlig arbetares.

Det är inte förmåga utan kontakter, manipulation, armbågar och råstyrka som har gjort att vissa har blivit rika på andras bekostnad. (Detta är essensen till föreställningen om att USA:s försvarsindustri är så otroligt mäktig och framgångsrik, även om den egentligen bara utgör en ganska liten del av landets totala ekonomi.) Om detta är vad man tror då är det verkligen inte undra på att man underskattar eller förnekar betydelsen av intelligens. De som tror på teorier som denna är trots allt, väldigt ofta, materialister som tror att muskler i arbete är källan till allt välstånd och att historien inte är något annat än en enda klasskamp – där den klass som får kontroll över staten också kan tillskansa sig privilegier på andras bekostnad. Blandekonomin vi lever vi späder säkerligen på denna föreställning. Tyvärr är det många som förväxlar blandekonomin vi har idag med riktig kapitalism.

För det tredje är det ju bara att konstatera att i den mån människors tänkande och beteende påverkas av omgivningen, så är det inte särskilt konstigt att somliga inte väljer att tänka och därför bli intelligentare och intellektuellt sett mer aktiva. Men om de lever under omständigheter där man helt har utraderat relationen mellan just tänkandet och din livssituation, då kommer incitamenten för att tänka faktiskt minska. Staten kan få folk till att sluta tänka genom att tvinga dem eller genom att uppmuntra dem. Vad syftar välfärdsstaten till om inte just att uppmuntra människor till att inte tänka? Personligt ansvarstagande ska inte löna sig; att utbilda sig ska inte löna sig; att vara en arbetslös, knarkande soffpotatis ska inte straffa sig; att inte tänka på framtiden ska inte straffa sig. Välfärdsstaten gör att värdeorienterat handlande blir mindre meningsfullt, mindre lönande.

Detta har ett par intressanta implikationer. Det faktum att staten kan genom välfärdspolitik göra människor mindre benägna att handla på ett målinriktat sätt, är faktiskt en väldigt bra men indirekt verifiering på Ayn Rands tes om att målinriktat handlande faktiskt förutsätter existensen av alternativ. Människor tenderar att bli mer passiva när skillnaderna mellan utkomsten av deras handlande och deras icke-handlande blir mindre och mindre. Till exempel när skillnaderna mellan att arbeta och att inte arbeta blir mindre och mindre. När Ayn Rand skulle klargöra betydelsen av alternativ för målinriktat handlande bad hon oss att tänka på en hypotetisk robot som var odödlig och oförstörbar. Det vill säga en robot som kunde handla men som inte stod inför det fundamentala alternativet mellan liv och död, varför målinriktat handlande var omöjligt för denna varelse. Välfärdsstatens förmåga att skapa passiva människor gör att vi här också får en indirekt verifiering, mitt framför ögonen på oss, hur träffande hennes exempel med den odödliga och oförstörbara roboten faktiskt var.

Nej, människor som går på bidrag blir aldrig fullkomligt passiva; de slutar inte helt att handla målinriktat. Deras passivitet tycks i första hand begränsa sig till deras begreppsliga tänkande. De slutar tänka begreppsligt; de reducerar sig själva mer och mer ned till den varseblivningsmässiga nivån. De har fortfarande känslor, begär och preferenser, som har etablerats sedan tidigare och som vägleder dem. De tänker mindre och mindre långsiktigt. Kom ihåg att långsiktigt tänkande förutsätter att man tänker abstrakt. Välfärdsstaten får nämligen incitamenten för att tänka abstrakt att tyna bort. Människor måste bara tänka förnuftigt, begreppsligt, principiellt, om och när de ska tänka bortom ögonblicket, när de ska tänka långsiktigt, för sin långsiktiga överlevnads skull. Men när behovet av att göra det tycks upphöra, eftersom staten minimerar eller helt utraderar nackdelarna med att inte göra det, då bör du inte vara överraskad om du får fler icke-tänkande människor som följd.

Nej, bidrag slår inte ut människors fria vilja. Men bidrag underminerar ändå betydelsen av att aktivt utöva den, att rationellt överväga alternativen och sedan handla därefter. Självfallet har människor en fri vilja, den försvinner inte bara för att staten försörjer dig eller ger dig ”gratis” sjukvård. Många som ser det farliga i att låta sig själva bli passiva, väljer aktivt bort livet som passiva bidragsberoende dagdrivare. Ändå är det intressant att se hur det verkar möjligt att verifiera objektivismens metaetik genom att studera välfärdsstaten passiviserande effekt på människor.

Vad säger du?

17 reaktioner på ”Välfärdsstaten skapar robotar?

  1. Odelberg: Nej, det är inte vad jag menade. Att man är intelligent är ingen som helst garant för att man är god eller dygdig.

    Jag medger att denna text kanske är lite rörig, men vad den egentligen handlade om är två saker: dels hur konstig Watsons kritik är mot biståndspolitiken, dels de implikationer som jag ser av detta.

    Min fråga i slutet kommer just av att jag är lite smått intresserad på om det finns någon allvarlig brist i det jag säger. Jag söker lite finurliga invändningar mot idén att välfärdsstatens ”passiviserande” effekt kan smått imitera den poäng som Rand försökte göra med sin odödliga och oförstörbara robot.

  2. Det spelar inte någon större roll på vilken grund du delar upp människor på det vis du gör. Poängen är att du gör en skillnad på människor och människor i frågan om hur bidrag ska delas ut. Att man ställer sig emot folkhemstanken hade jag nästan förväntat mig i den här liberala bloggen, men människors lika värde?

  3. Odelberg: ”Poängen är att du gör en skillnad på människor och människor i frågan om hur bidrag ska delas ut”. Detta stämmer inte av den enkla anledning att jag inte anser att några bidrag ska delas ut till någon. Och ja, även om jag inte direkt diskuterade människors olika värden, så är det definitivt som så att jag inte skriver under på idén att alla människor skulle vara lika värda. Är det ett problem? Varför skulle alla människor vara lika mycket värda? Vad är argumenten för det? Jag menar att alla människor omöjligen kan ha samma värde eftersom en del människor främjar livet och andra skadar det. Livet – människans liv – är, enligt objektivismen, standarden för moralen. Och ja, även om intelligens som sådant inte gör dig till en mer värdefull människa, så är intelligens definitivt en god egenskap – i den mån människor använder sin intelligens på ett lämpligt sätt. T ex för att producera välstånd, upptäcka saker om verkligheten, skapa ny teknik. Etc. Och de som använder sin intelligens på ett lämpligt sätt är utan tvekan mer värda än människor som avstår från att använda sin intelligens på ett lämpligt sätt eller rentav väljer att använda den på ett direkt olämpligt sätt.

  4. Jag släpper den rent praktiska frågan om bidrag och drar vidare till den egentliga frågan om människor lika värden. För det är det som det handlar om när det kommer till kritan.

    Människor är de facto olika, alltså värderas dem annorlunda. Jag kan inte förneka det. Men vi är alla människor och de faktum att vi är det ger oss ett visst värde. Detta ”människovärde” är det samma för alla och min uppfattning är att det är detta värde som man bör ta hänsyn till i politiska debatter. Alla är inte lika lyckligt lottade men alla förtjänar det mänskliga värdet.

  5. Odelberg: Det där är bara svammel. Varför skulle alla människor ha ett värde bara sådär? Värde för vem, är frågan. För mig t.ex., så är inte alla människor lika värda, långt ifrån. De jag inte ens vet finns värderar jag knappt alls, speciellt inte i jämförelse med mina vänner. Jag misstänker att detsamma gäller för dig. Man skulle kanske kunna försöka rädda tesen med att säga att det blir en lika fördelning om man summerar och slår ut allas värderingar av andra människor på alla människor, men det inses ju lätt att det faller på stört.

    Om du istället byter ditt ”människovärde” mot ”rättigheter”, då är det en helt annan sak.

  6. Jag är glad att du förstår att värderingar är subjektiva. Men eftersom detta är en politisk fråga är det statens värdering som vi talar om och staten måste värdera alla människor för att de är människor. Byggt på denna värdering skapas sedan rättigheter och friheter.

  7. Tomas har rätt. När människor talar om ”alla människors lika värde”, menar de i själva verket ”lika rättigheter”.

    För det är ju helt klart att en vän är av större värde än en ovän eller en flyktig bekantskap, eller att ens hustru är mer värd än någon tjej man tillfölligtvis stött ihop med på Malmskillnadsgatan (för att ta ett gammalt uttjatat exempel).

    Men en rättighet, den antingen har man, eller också har man den inte. Om människor har rätt till liv, t.ex., ger det ingen mening att säga att den ene skulle ha *mer* av den rätten än någon annan. Det enda som kan sägas om det är att den som tar en annan människas liv (så länge det inte handlar om självförsvar)har förverkat sin egen rätt till liv. Men då handlar det ju om ”1 eller 0”, inte om någon glidande skala.

    Sedan kan det ju finnas värdelösa människor som talar om ”allas lika värde” därför att de vill att alla ska vara lika värdelösa som de själva. Men sådana människor är nog undantag. Hoppas jag i alla fall.

  8. Men Odelberg, varifrån har du fått att värderingar skulle vara subjektiva? Det enda ”subjektiva” med en värdering är att den görs av ett subjekt. Men all kunskap involverar både ett subjekt och ett objekt – någon som har kunskapen och något han/hon har kunskap om. Det gäller också kunskap om vad som är bra eller dåligt. Eller vem som är en god vän eller en ovän.

    Om värderingar är subjektiva, bara för att de görs av ett subjekt, då är all kunskap subjektiv, därför att det är ett subjekt som besitter kunskapen. Men i så fall kan man precis lika gärna säga att både värderingar och annan kunskap är objektiva, därför att de handlar om ett objekt. Och i så fall blir allt prat om subjektivitet och objektivitet bara en ren ordlek.

    Den här frågan har jag tagit upp så många gånger förr, och så utförligt, att jag faktiskt inte begriper varför jag ideligen ska behöva ge grundkurser i ämnet.

  9. ”Tomas har rätt. När människor talar om “alla människors lika värde”, menar de i själva verket “lika rättigheter”.”

    Rättigheter kommer inte ur tomma luften, dem byggs på värderingar. Eftersom alla människor har ett människovärde har alla en människas rättigheter. Att en människa sedan är mer värd för en viss individ råder det ingen tvekan om.

    En värdering är inte enbart subjektiv för att den görs av ett subjekt utan för att den uppfattas annorlunda från subjekt till subjekt.

  10. En rättvis beskrivning i stort tycker jag, men en något petig kommentar kan ju vara att välfärdsstaten naturligtvis inte syftar till att människor inte skall tänka. Att den leder till det må vara sant, men jag tror knappast att någon förespråkare av den menar att det skulle vara dess syfte.

  11. Odelberg. ”Rättigheter kommer inte ur tomma luften…”

    Jaha. Och *när*, om jag får fråga, påstod jag någonsin att rättigheter kommer ”ur tomma luften”?

    Och ursäkta om jag låter grinig, men jag har faktiskt skrivit rätt utförligt om rättigheter. Det finns en länk ute till höger här på bloggen: ”Kan mänskliga rättigheter bevisas?”

    ”En värdering är inte enbart subjektiv för att den görs av ett subjekt utan för att den uppfattas annorlunda från subjekt till subjekt.”

    Och? Du skulle kunna säga detsamma om kunskap överhuvudtaget. Somliga vet saker som andra inte vet.

  12. Du beskrev aldrig hur rättigheter uppkommer, därmed drog jag slutsatssen att du måste mena att de kommer ut tomma intet. Jag vet inte vad du har skrivit och inte skrivit eftersom detta är Carl Svanbergs blogg, men jag tar och tittar på den länk du nämnde.

    Också kunskap är subjektivt.

  13. Det tycks ju också vara lite si och så med förmågan till syllogistiskt tänkande här:

    Premiss 1: rättigheter grundar sig på värderingar.
    Premiss 2. värderingar skiftar från person till person.

    Den enda slutsats som kan följa ur dessa båda premisser är att våra rättigheter är beroende av någons personliga tycke och smak. Och om någon annan (någon elak diktator, t.ex., eller någon gängse filosofiprofessor typ Tännsjö) tycker något annat, har vi inget att sätta emot.

    Alltså, snacka om att bygga en rättighetsdoktrin på kvicksand!

    Fast ett utförligare svar kanske behövs. Visst finns det gott om värderingar som skiftar från person till person. Och illa vore det väl annars? Tänk om varenda heterosexuell man satte högst värde på en och samma kvinna. Det skulle ju ställa till enorma problem. För den här kvinnan kan ju inte gärna inleda en kärleksrelation med varenda heterosexuell man i hela världen! När skulle hon ta sig tid?

    Men om en rättighet, som rätten till liv, grundar sig på en värdering, så måste det ju vara en väldigt generell värdering av typen ”mänskligt liv är något gott”. Väldigt många delar den värderingen. (Dessutom är det en korrekt värdering, men den saken har demonstrerats förr, så jag tänker inte göra det en gång till.) Och vad gäller dem som *inte* delar den, kan de gott ta sitt eget liv, hellre än att göra livet till ett helvete för oss andra.

  14. Alla som inte har sett Idiocracy bör göra det. Den ger en syn på vad som kan hända i långa loppet när folk inte belönas för att vara begåvade utan bara belönas för att vara.

  15. Odelberg: ”Du beskrev aldrig hur rättigheter uppkommer, därmed drog jag slutsatsen att du måste mena att de kommer ut tomma intet.”

    Så bara för att jag inte presenterar en fullständig härledning av ”rättigheter” varje gång jag skriver en bloggkommentar, så drar du slutsatsen att jag är en komplett idiot?

  16. Odelberg: Jag tänker inte publicera dina senaste kommentarer och frågor eftersom de är så absurda och dumma, att jag är rädd för att folk som läser dem kommer att få hjärnblödning. Om du vill ha ett svar på dina dumma frågor (ja, de är riktigt dumma), kan du undersöka artiklarna som finns i min bloggroll. Som exempel kan jag också rekommendera POS:s “Kan mänskliga rättigheter bevisas?”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s