Argument för monarkin?

Jag läste nyligen en artikel av Adam Nelvin i Svensk Tidskrift. Den heter ”Visst finns det skäl att bevara monarkin”. Nelvin börjar med att berätta hur och varför han tycker att de mest populära argumenten som den republikanska föreningen kommer med är dåliga. Jag är nog villig att instämma helt eller delvis i hans kritik av dessa argument. Men det intressanta är inte hur dåliga argumenten är från den republikanska föreningen. Nej, det intressanta med Nelvins artikel är att han argumenterar för att det visst finns skäl, rationella skäl, att bevara monarkin.

Nelvin skriver: ”Jag tror att det finns rationella skäl att bevara den svenska monarkin. Inte så att dess avskaffande skulle få oerhörda konsekvenser, men de skulle vara negativa snarare än positiva. Just hur negativa är svårt att uppskatta”. Vad är standarden för bra och dåligt här? ”[S]amhället i sin helhet”. Det vill säga: standarden är ”vad som är bäst för samhället i sin helhet”. Detta betyder att Nelvin använder sig av en kollektivistisk standard, vilket betyder att han använder sig av en irrationell standard. Ty det finns inte någon rationell ursäkt för någon form av kollektivism.

Men det är inte bara ”samhället”, utan snarare nationen Sverige som som utgör standarden för Nelvins del. Det är för nationens överlevnad som vi bör bevara kungen. Det är nationen, vår gemensamma identitet som svenskar, som gör att vi är villiga att respektera lagarna. Nationen är källan till vår identitet och våra värden. Det är vad som för oss samman och gör att vi är villiga att lyda lagarna: de är ju produkten av andra svenskar. Adam Nelvin skriver:

Människor tycks erkänna vissa skyldigheter gentemot den egna staten som de inte erkänner gentemot andra stater. Och förklaringen är såklart att gemenskap förpliktigar, och att svenska staten representerar den svenska nationella gemenskapen.

Nationer i sin tur har sina rötter i den samhörighet mellan människor som växer ur ett delat historiskt öde. De svetsas samman av många generationers gemensamma erfarenheter och prövningar, en gemensam historia (verklig eller uppdiktad), av gemensamma traditioner, ritualer, en gemensam värdegrund, ett gemensamt språk, kanske en gemensam religion.

Men det finns ett problem, förklarar Nelvin:

Vi kan aldrig ta samhällsgemenskapen för given. Den måste hela tiden reproduceras, det vill säga vi måste hela tiden påminna varandra om vår gemensamma identitet. Det gör vi både genom subtila identitetsmarkörer på flygplatsen, flaggviftande på nationaldagen, traditionsenlig mat på midsommardagen och bakom katedern under historielektionerna i skolan. Den representativa monarkin fyller samma funktion. Monarkin symboliserar svensk historia och svensk kultur.

Så vi behöver alltså kungen för att folket ska påminnas om att de bor i Sverige, att de är svenskar, att de är en del av en Nation, som förser oss med vår gemensamma identitet, historia och värden – och med detta en slags respekt för lagarna. Så vi behöver kungen för att få samma respekt för lagarna? Är detta ett seriöst och rationellt argument? Menar Nelvin verkligen allvar med detta?

Det är svårt att tro, men det är precis vad han tycks mena. Och inte bara det. Det är inte bara respekten för lagarna som kan minska, om kungen försvinner. Nej, hela samhället kan rasa samman:

Vad skulle hända om vi avskaffade den svenska monarkin? Tja, vi skulle slänga en viktig del av det svenska kulturarvet i sjön och samtidigt bidra till att urholka grunderna för nationalstaten – den politiska gemenskap inom ramarna för vilken den moderna demokratin uppstod – som redan är hårt ansatt av globalisering och en allmän samhällsfragmentering.

Vad är Nelvins skäl för att faktiskt tro på allt detta? Jag förväntade mig rationella argument. Rationella skäl. Men jag fick inget annat än en massa märkliga påståenden som inte backades upp med någonting.

Vad sägs om idén att vi väljer att de styrande gör det med de styrdas explicita eller implicita samtycke? Nej, denna idé avfärdar han, som uråldrig och felaktig. Den är flera hundra år gammal, vilket säkert är sant, men så vadå? Är inte hela nationen Sverige, såsom Nelvin föreställer sig den, flera hundra år gammal? Vidare är den felaktig eftersom det är orimligt att tala om ett ”samhällskontrakt” som folk ska ”skrivit under” på. Det är möjligen rimligen att tänka på ett sådant kontrakt som en normativ idé, men inte som en beskrivning av verkligheten. Som normativ idé är den dock oacceptabel eftersom det leder till att vi visar varken de döda eller ofödda någon respekt.

Så tanken om att ett samhälle hålls ihop, att människor lyder lagar på grund av ett implicit eller explicit samtycke till samhällets grundläggande principer och institutioner, är omoralisk eftersom den inte ”respekterar” människor som inte finns. Men att samhället bygger på premissen att vi ska lyda lagar endast för att de som står bakom dem råkar vara del av en ”större helhet”, nämligen den svenska nationen, är däremot fullt moraliskt acceptabel? Skulle inte tro det.

(För kännedom har jag ännu inte tagit ställning för republik. Jag är emot monarki, men jag anser inte att det därav följer att vi måste ersätta kungen med en president. Ska vi tvunget ersätta kungen med en president bör det endast ske om en sådan förändring resulterar i en ökad maktdelning. Men för att uppnå en sådan förbättrad maktdelning behöver vi ett bra svar på frågan om vilken makt presidenten ska ha. Jag har för tillfället inget sådant svar och saknar både tid och lust för att finna det.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s