Verkligheten då?

Dagens citat kommer ifrån statsminister Fredrik Reinfeldt:

Det här är politik när det är som bäst. Man fångar upp väsentliga samhällsproblem, lyssnar på människors oro, tar till sig fakta som visar att klimatutmaningen är på riktigt och utformar en politik för att göra något åt det.

Detta är pragmatismen när den är som ”bäst” (eller, snarare, när den är som värst). Notera i vilken ordning Reinfeldt valde att ta ställning till denna fråga.

SvD:s P J Anders Linder kommenterar:

Miljöpolitiken får fyra sidor, ”fler och växande företag” får en halv. Så prioriterar moderaternas partistyrelse i det programförslag som Fredrik Reinfeldt presenterade i dag. Är det en slump? Eller betyder det att moderaterna numera anser att de gröna frågorna är åtta gånger viktigare än förutsättningarna för vårt välstånd?

Ingetdera, är min tro. Däremot skulle jag inte bli förvånad ifall partiledningen är åtta gånger mer angelägen att vässa sin miljöpolitiska än sin näringspolitiska profil. I höstas fick Fredrik Reinfeldt upp ögonen för kraften i klimatfrågan och bestämde sig snabbt och skickligt för att bli en aktiv i stället för passiv spelare. I en mätning i senaste Fokus (22/2007) belönas han rentav med en andraplats bland partiledarna när det gäller allmänhetens förtroende i frågan.

Vad står det förresten i det där handlingsprogrammet? ”Forskare och akademiker kan diskutera detaljer men att mänskligheten påverkar miljön råder det närmast konsensus kring” (s 5). Med andra ord: om vi (moderater) kan vinna på att ”känna in” vad folket känner och sedan svara på människors oro, alldeles oavsett vad de där oeniga forskarna tjafsar om, då är detta säkert sant eftersom det ”fungerar” för oss.

Verkligheten då? Ska ändå inte verkligheten bestämma vad som är sant? ”Oh, sluta vara så opraktisk nu!”

Det kommer kanske att ta tid för pragmatikern Reinfeldt att inse hur oerhört opraktisk han är (om han aldrig lär sig). En annan pragmatiker, nämligen vår arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, lär sig emellertid just nu den hårda vägen. Det verkar nämligen som att hans masterexamen i företagsekonomi kommer ifrån Fairfax University, ett bluffuniversitet i USA. Jag kan inte säga att jag är chockad. I ett parti där verkligheten numera är förhandlingsbar och ”appearance is everything” är den vägledande premissen, är det svårt att bli förvånad. Beröm till Friktion som ligger bakom detta scoop.

4 reaktioner på ”Verkligheten då?

  1. off-topic:
    I denna bloggs högerspalt finnes en lista med ‘Bloggar & länkar relaterade till objektivismen’.
    Många fina länkar! Men jag bara undrar: Är inte Cox and Forkum ganska.. neokonservativ av sig? (att döma av ‘Support our troops’-loggor och dylikt)

  2. Jonte: Att man moraliskt stöder de amerikanska soldaterna i Irak gör en inte till neokonservativ. Med tanke på att de neokonservativa anser att det är OK att använda amerikanska soldater som offerdjur, kan man argumentera för att de neokonservativa inte förser de amerikanska soldaterna med något moraliskt stöd alls.

    De, Cox och Forkum, har kritiserat Bushadministrationen och de neokonservativa på exakt samma grunder som jag m fl har gjort. De har kritiserat Irakkriget för det är altruistiskt. De har kritiserat Bushadministrationen försök att vinna kriget genom att sprida demokrati i Mellanöstern. De har kritiserat Bushadministrationen för att de har försökt vinna över fienden i Irak, istället för att krossa dess förmåga och vilja att slåss, dvs istället för att *besegra* dem en gång för alla. Etc. Detta talar emot att de skulle vara neokonservativa.

    Men samtidigt har de, i mina ögon, ibland varit lite väl optimistiska beträffande utvecklingen i Irak och Mellanöstern i stort. (Jag tar deras behandling av det irakiska valet som ett exempel här.) Detta gör det svårt att avgöra var de egentligen står. Det är klart, bara för att man är lite väl optimistisk ibland, betyder nog inget i slutändan. Även jag har, till och från de senaste fem åren, fått ett utslag av omotiverad optimism och tidvis rent *önsketänkande*. (Framför allt beträffande president Bush.)

    Allt som allt tycker jag alltså att det mesta talar för att man inte kan stämpla som neokonservativa.

  3. Hehe. ;) Givetvis är de objektivister. Men det finns ju en del objektivister som ibland säger eller ger uttryck för tankar som kan *likna* de som de neokonservativa kommer med. Men likheterna är nästan alltid ytliga eller, i vissa fall, ett uttryck för att en del objektivister ibland uttrycker ogrundad optimism, önsketänkande, osv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s