En påminnelse

IBDeditorials.com skriver i regel de bästa ledarna i USA. Det är nästan alltid en ren fröjd för mig att läsa dem. De förespråkar sunt förnuft, kapitalism och krig mot islamisk terrorism. Därför utgör de ett undantag till det mesta man annars läser. Och inte bara argumenterar de i regel för bra saker, de skriver dessutom på ett väldigt bra sätt.

Men nyligen skrev de en mycket märklig editorial, ”Deficit Deceptions”, som jag vill uppmärksamma. Det handlar om budgetunderskotten i USA. De skriver: ”President Bush has been criticized unmercifully by politicians of all stripes and media of all types for failing to rein in federal spending and letting deficits ‘soar.’ But is the criticism fair?”

IBD säger: nej. Hur lyder en del av deras motivering?

Those who accuse President Bush of ”spending” the surpluses and creating ”soaring” deficits miss the point. Bush took office just as both the stock market and the Internet boom were collapsing, taking the economy with it. As we’ve noted before, the stock market alone suffered losses of more than $7 trillion. The negative wealth effect from that hit alone was enough to tank the economy.

The year 2001 was one of both recession and a major terrorist attack on our nation, which killed 3,000 people and destroyed hundreds of billions of dollars in potential output.

Let’s go to logic 101: Given such a situation, what should Congress and the president do? Sharply cut spending to ensure that the deficit remains small, and risk sending the economy into a tailspin?

Or keep spending, and maybe even increase it a bit, knowing full well that any discretionary spending that was made today can be cut tomorrow?

Låter detta resonemang bekant? Om så, vad sägs då om denna ”knorr” i slutet av artikeln?

[W]e’ve had deficits in 24 of the past 27 years. During that time, real GDP has grown 122% to $11.5 trillion, 46 million new jobs have been created, bank interest rates have fallen from almost 20% to about 8%, 42 million new homes have been built and per capita incomes have almost tripled.

In short, none of the dire things predicted about deficits came to pass. We’re the wealthiest country in history, and we’re putting more distance between us and our nearest competitors each day.

Hur ska man förstå detta? Vill IBD verkligen säga att den goda ekonomiska utvecklingen de senaste 30 åren i USA är verket av budgetunderskott? Försöker de verkligen argumentera för att vi kan konsumera oss till rikedom? Om de bara försökte säga att budgetunderskotten inte har varit ett hinder för utvecklingen (vilket inte vore sant), då vore det ju en sak. Men nu sägs det faktiskt i kontexten av tron att nedskärningar i den offentliga konsumtionen skulle kunna vara skadlig för ekonomin. Så hur ska man då tolka det annorlunda?

Detta är i sin essens inget annat än keynesianism och en indirekt hyllning till vad som förmodligen måste betraktas som 1900-talets värsta ekonom: John Maynard Keynes. Och att denna hyllning passerar obemärkt i dessa sammanhang, bekräftar ännu en gång att Keynes verkligen inte är död. Duktiga ekonomer där ute bör ta detta som en påminnelse.

6 reaktioner på ”En påminnelse

  1. Det var ju det jag skrev under din senaste post om Salsman, supply-side economics, som IBD tillhör, har ett tydligt keynesianskt inslag.

    För övrigt är det minst sagt märkligt att de påstår att BNP ökat med 122% och per capita inkomsten nära tredubblats (alltså ökat med nära 200%). Det skulle förutsätta endera att nettofaktorinkomsten ökat extremt dramatiskt och/eller att befolkningsmängden kraftigt falligt. Båda dessa påståenden är felaktiga, den ganska lilla nettofaktorinkomsten har fallit något och befolkningen ökat med 35%.

  2. Låter onekligen märkligt att per capita-inkomsten i USA skulle ha tredubblats sedan 1980. Stefan kanske har den korrekta siffran?

    Lika märkligt förstås att BNP skulle mer än fördubblats under samma period, även med inflationen frånräknad. Hur har de räknat egentligen?

  3. Du har läst artikeln lite som fan läser bibeln. De säger enbart att kritiken mot är orättvis Bush i och med att det 1) var fallande inkomster inte ökade utgifter som skapade underskottet, 2) att minskade utgifter i det läget som ekonomin befann sig skulle lett till en smärre katastrof och 3) att underskott, på kort sikt, i sig inte är något dramatiskt.

    Att sedan kategoriskt avfärda Keynes som en charlatan är i sig fel. Keynes analys av ekonomin på kort sitk är något som knappast debatteras längre. Mannen hade rätt. På längre sikt däremot är det en annan sak, men det är ju något som artikelförfattarna faktiskt påpekar.

    Jag kan vara ute och cykla nu men finns det inte en princip som säger att man ska tolka allt så välvilligt som möjligt?

  4. ”Du har läst artikeln lite som fan läser bibeln.”

    Nej, jag läser den helt korrekt. Jag t o m redogör för exakt på vilka grunder jag gör den tolkning som jag gör. Och jag visar att de kommer ifrån texten själv. Jag läser inte ut något som inte redan fanns där. Faktum är att du i din egna redogörelse visar att jag inte har läst något fel alls.

    ”Att sedan kategoriskt avfärda Keynes som en charlatan är i sig fel.”

    Nej, det är det inte alls.

    ”Keynes analys av ekonomin på kort sitk är något som knappast debatteras längre. Mannen hade rätt.”

    Mannen hade fel. Och att det inte debatteras längre är *fullkomligt* irrelevant. Eller jo, helt irrelevant är det inte. Detta bevisar bara att folk istället för att tänka själva med hull och hår accepterar allt som är ”etablerat”. Allt bara för att ”många tycker det” eller för att ”auktoriteterna” i ämnet inte ser några skäl att diskutera Keynes. Det är ett problem att folk inte diskuterar det just för att Keynes hade fel om så oerhört mycket. Keynes borde diskuteras mer. Han borde genomskådas som den stora bluff och bedragare han är. Inte hyllas eller försvaras.

    Om du kommer med fler meningslösa ”argument” som detta, kan du glömma att jag publicerar dina kommentarer i framtiden.

    Keynes hade fel från början till slut. I min egen essä pekar jag bara ut de ”större” felen. De som är lättast att hitta. Men utöver det som jag tar upp i min mycket översiktliga essä finns det ju massor med andra fel. Henry Hazlitt skrev t ex en hel bok där han går igenom kapitel efter kapitel, stycke efter stycke, mening efter mening och fullständigt sågar Keynes resonemang. Se det med egna ögon här. Se även vad Reisman skriver om Keynes: http://www.capitalism.net. Se vad POS skriver om Keynes:

    http://www.nattvakt.com/nnv/020626keynes.htm

    http://www.nattvakt.com/nnv/020705kenmalm.htm

    ”Jag kan vara ute och cykla nu men finns det inte en princip som säger att man ska tolka allt så välvilligt som möjligt?”

    Generell observation: märkligt nog är det sällan folk väljer att tillämpa den på mig. Den tycks bara gälla när det kommer till att försvara eller ursäkta absurda resonemang från ”etablerade” tänkare som Hume, Kant, Keynes, Tännsjö, etc.

    Mindre generell observation: det finns gränser för hur mycket dumheter man kan acceptera när man läser en text. Till slut blir felen så många att man slutar tro att alltsammans bara var ett enda gigantiskt ”misstag”. Detta är definitivt fallet med Keynes.

  5. POS: Enligt Bureau of Economic Analysis siffror ökade reala BNP med 121% mellan första kvartalet 1980 och första kvartalet 2007, alltså så när som på en procentenhet den siffra som IBD angav.

    http://www.bea.gov/national/xls/gdplev.xls

    Denna siffra är dock inte så imponerande som den låter, då det bara innebär en genomsnittlig årlig tillväxt på nästan exakt 3%( Att 3% per år under 27 år kan bli 121% beror på compound growth eller ”ränta på ränta” effekten), vilket faktiskt är lägre än de föregående 27 åren, då genomsnittet var 3,5%.

    Däremot fattar jag inte riktigt varifrån de fått det där med ”nära tredubblat” per capita inkomsten. ”Nära tredubblad” är ju strax under 200% tillväxt alltså högre än totalsiffran, något som skulle förutsatt en kraftigt krympande befolkning, när i verkligheten motsatt skett. Justerar man för att befolkningen ökat 35% blir per capita ökningen snarare 64%.

    En möjlighet hade varit att de syftat på nominell (ej inflationsjusterad) tillväxt, men det hade dels varit extremt missvisande (med det sättet att räkna 30dubblas i år per capita inkomsten i Zimbabwe!) och sen hade det för övrigt snarare blivit 270% ökning.

  6. Stefan: I ledaren Carl citerar står det ”real GDP”, och det måste väl innebära att siffran är ”inflationsrensad”. Men ändå: en dryg fördubbling av BNP ”i reala termer” måste ju innebära en dryg fördubbling av den genomsnittliga levnadsstandarden och av antalet varor/tjänster som finns tillgängliga. Visserligen har USA:s ekonomi gått hyfsat bra under den tidsperiod det gäller, men inte *så* bra, väl? Så jag misstänker ändå att det är ”något lurt” med siffran.

    Nu är det väl ändå rätt fåfängt att spekulera om var de räknat fel, för vad den här ledaren försöker påskina är ju att tillväxten i USA skett *tack vare* budgetunderskotten, när sanningen är att den skett *trots* budgetunderskotten.

    Och Zimbabwe: ja där skulle man bo… Flera tusen procent i löneförhöjning – hela tiden! (Ska kontakta SIDA och höra om det finns någon ledig plats på Zimbabwes nationalbibliotek.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s