Det är fel för att…?

Sebastian Weil: ”Som vanligt, i vilken fråga som helst, så kan man ta itu med den på två sätt. Det ena är med något slags pragmatiskt perspektiv där man vill nå ett visst resultat – effektivt försvar t.ex. Det andra är det principiella perspektivet – är värnplikt rätt eller fel?”

Som vanligt är det där en mycket vanlig och mycket falsk dikotomi. Jag kan därför inte låta bli att kommentera detta. Det beror inte på att Sebastian Weil är en illasinnad människa, utan just för att jag vet att han i så många frågor har hjärtat på rätt ställe, som jag vill tillrättavisa honom.

Jag har skrivit en hel del om detta (bl a på min hemsida). Det finns också en hel del om det i objektivistisk litteratur (t ex OPAR). Jag tänker därför inte upprepa mig. Men även utan att läsa mitt inlägg eller böcker som OPAR, kan man nog lista ut vad som är fel med Sebastians ”approach”.

För det första är inte det ”pragmatiska” synsättet att verkligen ta hänsyn till det som är praktiskt, till det som fungerar, för att uppnå ett visst mål eller resultat. Pragmatism är inte en synonym till ”att ta hänsyn för effektivtet”. När pragmatiker talar om att något är sant och bra för att det ”fungerar”, så menar de inte att det är sant för att det t ex korresponderar med verkligheten.

Nej, pragmatikerna menar är att det är sant för att det ger människor en tillfredsställelse av något slag. Det klassiska exemplet här är ifrån den pragmatiske filosofen William James som menade att frågan om man ska tro på Gud eller inte beror på vad som ger dig bäst tillfredsställelse att tro på. Notera att om det verkligen finns en Gud där ute eller inte är helt irrelevant för en pragmatiker. Om du får en tillfredsställelse av att tro på Gud, då är det pragmatiskt sett praktiskt att tro på hans existens. Det ”fungerar”.

En annan pragmatisk filosof, John Dewey, avfärdade t o m explicit den så kallade korrespondensteorin om sanning, dvs vad som är sant eller falskt beror inte på om det svarar mot verklighetens fakta eller inte. (Deweys syn var att verkligheten inte upptäcks utan ”skapas” av människans aktiva handlande och experimenterande, men vad detta irrationella tankesätt betyder tänker jag, av tidsbrist, inte gå in på här och nu.) Är detta verkligen ett ”praktiskt” sätt att förhålla sig till sanningen eller verkligheten eller någonting alls?

Nej, detta sätt att tänka är, som ni kan se, radikalt annorlunda ifrån ett genuint praktiskt sätt att tänka. Detta är definitivt inte detsamma som att sätta upp ett ändamål och sedan fråga sig hur man på bästa möjliga vis uppnår det.

För det andra är det obegripligt att tala om något som rätt eller fel – utan att sätta det i relation till, just det, ett ändamål av något slag. Att tala om rätt eller fel utan att sätta det i relation till något ändamål av något slag är att tala om rätt eller fel som om det var rätt eller fel alldeles oberoende av våra ändamål.

Men med ett sådant synsätt är det ju inte särskilt konstigt att man kan se konflikter mellan det som är rätt och det som man vill uppnå här i livet (våra ändamål). Frågan är varför man ska välja att betrakta frågor om vad som är moraliskt rätt eller fel som fullständigt skilt ifrån våra ändamål. Det är ett irrationellt kantianskt perspektiv på moralen.

Föga oväntat visar det sig att inte ens Sebastian Weil själv kan låta bli att lägga märke till detta. För hur tar han till slut itu med frågan utan att tänka på ”pratiska” överväganden?

Det andra sättet vi kan angripa frågan är genom moraliska principer. Värnplikten är nämligen slaveri. Man tvingas arbeta för staten. Om slaveri är okej så dör diskussionen där. Men anser man att slaveri är felaktigt så är det bättre om bara killar utsätts för den. Att utöka slaveriet till hela befolkningen är inget annat än fel. Att avskaffa slaveriet i fredstid, då risken för att dö är liten, men ha kvar det i skarpa situationer är bara löjligt. Du slipper arbeta för staten när det är liten risk att dö, men när det är stor risk måste du.

Slaveri är inte ”OK” (och anser man det då förtjänar man, moraliskt sett, att sluta upp i Gulag). Varför är det inte ”OK”? Därför att förslava och förslavas har dåliga konsekvenser. Dåliga konsekvenser, kan man tycka, är ett praktiskt övervägande. Men dåligt för vem? Och för vad? Dåligt för alla människor som söker livet och lyckan. Ingen som vill livet och lyckan kan vara likgiltig inför slaveri eller frihet – alldeles för mycket står, praktiskt sett, på spel. Det är därför som det är fel. Och det är inte bara fel på tisdagar eller ”för det allra mesta” eller för ryssar eller för män. Det är alltid fel. Det är fel av princip.

5 reaktioner på ”Det är fel för att…?

  1. Så är det kanske. Men om så, då kommer vi bara in på en annan falsk dikotomi, som du självfallet är bekant med, nämligen den mellan vad som är rätt å ena sidan och det som är praktiskt å andra sidan.

  2. Det jag menar är nog snarare detta:

    Det finns två typer av människor. Dem som menar att de är pragmatiker och i varje fall försöker få fram något slags bästa utfall och sedan dem som är pragmatiker. En pragmatiker skulle sig säga resonera som så här: ”Vi vill ha det bästa invasionförsvaret. Det kräver värnplikt. Alltså tvingar vi folk till värnplikt” medan den principfaste skulle säga ”Slaveri är fel. Värnplikt är således fel”.

    Jag har nog uttryckt mig otydligt och håller med om att bra principer också ger bäst utfall. Kanske skulle jag använt ordet effektivitet istället för pragmatism.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s