Ovillkorlig kärlek

En artikel med titeln ”Let’s Focus on the Iraqi People” av Jeff Emanuel, fick givetvis min uppmärksamhet. Vad säger då herr Emanuel? Varför bör amerikanerna fokusera sig mer på irakierna än vad de redan gör?

Americans can simply click off their television sets and forget about the situation in Iraq. For the families living there, that’s just not possible. They have to live forever with the consequences of our actions.

Lt. Colonel James Crider, Squadron commander of the 1-4 Cavalry (“Quarter Cav”)  said to me, “I’ve had several Iraqis tell me that…[t]hey want us here — not forever, but for now, until they can take care of themselves.” He added, they tell me, “It would be a disaster if you leave now.”

Iraqis’ opinions, actions, and  welfare, should be front and center in this debate.

En diskussion om vad som ligger i USA:s rationella egenintresse ska alltså inte vara i centrum för diskussionen om hur amerikas militär används. Istället är det främlingars välfärd som ska ligga i centrum. Det är detta tankesätt som har gjort Irakkriget till ett gigantiskt välgörenhetsprojekt.

Emanuel fortsätter med följande förskönande beskrivning av läget: ”Though the views of  Iraqis , like those of Americans, span the spectrum of possible opinions, most of the  people I met had one thing in common: a longing for freedom and safety, coupled with a knowledge that they need our help — at least in the near term”. Så irakierna vill ha frihet och säkerhet, säger herr Emanuel. Men redan i nästa stycke framgår följande:

The national government of Iraq is struggling against the ingrained mindset of the Iraqi people to think of themselves as members of tribes, sects, neighborhoods, and clans, rather than as members of a unified nation. “Saddam kept the country together,” an Iraqi expatriate, who fled in the 1990s and returned this year as a contractor, told me. “It hurts me to say this, but what we need is the American army to completely take over the government. The people are not ready for freedom yet; you took away the one thing that had held the country together without anything to replace him. That was a very big mistake.”

Och:

An Army Specialist agreed, saying, “I don’t know if we can win [this war] in the sense of leaving a perfect democracy here or an ideal situation in that sense — my feeling is sometimes that it might take another dictator, because the people here still don’t understand freedom the same way we do. Also, they don’t think of themselves as a nation — they think in terms of religion, sect, and tribe. They follow their local or religious leaders. A dictator is what it took before to hold the place together as one country, and might again.”

På en och samma gång vill de flesta ha frihet – samtidigt som de flesta är frihetshatande religiösa fanatiker eller rasistiska kollektivister. Hur ska herr Emanuel ha det egentligen?

Om de älskar frihet, bra, men om de hatar den, varför ska vi då ödsla tid och pengar på att hjälpa dem? Vad har vi för bevis för att merparten av irakierna verkligen vill ha frihet? De flesta röstade ju inte på ett frihetligt parti direkt. Och de verkar inte heller särskilt villiga att lyfta ett litet finger för sin egen frihet.

The Iraqi people themselves, though, are also an obstacle to their own success. “What has to happen here,” one noncommissioned officer told me, “is that the Iraqi people have to take a chance, risk their lives, and stand up against al-Qaeda and everybody else. Once they decide that they want freedom and peace, and want to work with us, then it will all be over.” “It’s easy to live as a coward. If they want to be free, they will have to take the risk.”

Kom ihåg att denna artikel är skriven av en stor anhängare av Bushs ”forward strategy for freedom”. Jeff Emanuel vill verkligen argumentera för att USA ska fortsätta att offra sig för fienden – den frihetshatande majoriteten av irakierna – offra sig för att på demokratisk väg ge Iranvänliga islamister makten över landet – offra sig för ”den goda sakens skull”, dvs den altruistiska, dvs den onda sakens skull.

Ändå verkar herr Emanuel inte ens kapabel att övertyga sig själv om vilket bedrägeri detta är. Det är som om hela artikeln är ett enda gigantiskt rop på hjälp. För som jag ser det visar denna artikel endast på att irakierna, tvärtemot Emanuels närmast desperata försök att försäkra oss om motsatsen, inte alls är värda besväret.

Faktum är att Emanuels förhoppningar om att irakierna ska lyfta ett finger för frihetens sak är så små att han vill att USA återigen ska upprepa sitt löfte att ställa upp för irakierna. Men denna gång ”with no threats of precipitous  withdrawal and abandonment — an act which would leave them at the mercy of an unspeakably brutal insurgency”. Där har du ett perfekt exempel på vad ovillkorlig kristen ”kärlek” faktiskt innebär.

De välvilliga kristna där ute, som inte vill att västvärlden ska gå under, bör kanske notera detta och tänka efter om det inte är dags att sluta upp med det självbedrägeri som många av er ägnar sig åt. De bör kanske notera att samma kristendom som i deras mening gör västvärlden värd att försvara, är vad som gör den i praktiken omöjlig att försvara, och som i själva verket endast påskyndar dess undergång.

Irakkriget är en moralisk kris. Den kristna moralens kris. Det finns en väg ut ur detta altruistiska blodbad. Läs “Just War Theory” vs. American Self-Defense av Yaron Brook och Alex Epstein.

2 reaktioner på ”Ovillkorlig kärlek

  1. Anser Emanuel att USA gjorde rätt som gick in i Irak?
    Ifall han/man anser att USA inte hade något där att göra överhuvudtaget och är de som är ansvariga för dagens situation blir det kanske mer förståeligt att argumentera för att de måsta stanna kvar tills landet är stabilt.

  2. Jag har inte läst någon artikel om vad Emanuel tyckte om kriget 2003, så jag vet inte om han tyckte att USA gjorde rätt i att gå in i Irak. Men med tanke på hur mycket han försvarar det, i artikel efter artikel, och på vilka grunder han väljer att försvara det (strikt altruistiska: ”USA måste sprida demokrati”, ”USA måste bygga upp hela Irak”, ”USA måste skydda irakierna från sig själva”, osv), förefaller det mig mycket troligt att han från dag ett har varit en förespråkare av detta krig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s