Priset för en ofri arbetsmarknad

Ungdomarna mår sämre idag jämfört med för 25 år sedan. Eller det finns i varje fall indikationer på att så är fallet. SvD:

• Fyra gånger fler gör självmordsförsök.
• Nästan tre gånger fler känner ängslan, oro och ångest.
• Fler är trötta för jämnan, nära tre gånger fler har besvär med sömnen.
• Dubbelt så många är överviktiga och feta.

Vad beror detta på? Det finns säkerligen flera skäl till varför det är så här. Jag har inte studerat frågan ingående. Men i artikeln antyds det ändå att den höga arbetslösheten bland ungdomar kan vara en stor faktor.

-Pressen och svårigheten att klara livets alla val. Samt den höga ungdomsarbetslösheten, svarar Sven Bremberg, som analyserat ungdomars ohälsa i en regeringsrapport i höstas.

Det finns också ett tydligt statistiskt samband mellan hög arbetslöshet bland ungdomar upp till 24 år och psykiska besvär hos 15-åringar. Det visade en studie i nio europeiska länder.

Detta borde inte förvåna någon. Vem skulle inte må dåligt av att leva i ett samhälle där det är otroligt svårt att få ett jobb?

Är detta det psykologiska priset som ungdomarna får betala för den ofria arbetsmarknaden? Är detta priset för den ”solidariska” lönepolitiken? Är detta är vad vi får för att skydda de ”svaga” från de ”hemska” marknadskrafterna? Ungdomar som vill begå självmord; som lider av ängslan, oro och ångest.

Fackföreningarna, socialdemokratin och alla andra apologeter till skatterna, regleringarna och bidragen står direkt ansvariga för lidandet. Tänk på detta nästa gång du hör en företrädare för facket med ett stort falskt leende tala om hur viktigt det är att bekämpa arbetslösheten – samtidigt som de tvinga fram orimliga lönehöjningar som gör det omöjligt för ännu fler ungdomar att få ett jobb.

4 reaktioner på ”Priset för en ofri arbetsmarknad

  1. Vad gäller feta, ängsliga, trötta och självmordsbenägna ungdomar så ger jag inte mycket för att den eventuellt stundande arbetslösheten skulle vara orsaken. Snarare ett evigt gullepluttande under uppväxten samt en verklighetsfrånvänd syn på världen och livet. Därtill läggs effekten av ett devalverat språk där änglslan, oro och trötthet idag inte är alls lika tunga ord som tidigare.

    Det där statistiska sambandet ger jag inte mycket för förän jag kan få läsa den riktiga rapporten. Journalister lyckas nästan alltid misstolka sådana saker och jag tror likväl det kan vara så att psykiskt instabila femtonåringar har svårare att få jobb senare, just för att de är psykiskt instasbila.

    Klart att man oroar sig lite för sin framtid och sina chanser till att få ett bra (eller ens något) arbete, men den stora syndabocken tror jag verkligen inte det är. De flesta man stöter på säger sig ju helst vilja slippa arbeta om de bara kunde…

  2. Jag vet inte om detta är kritik mot mitt inlägg. Men i vilket fall som helst sade jag inget om att ungdomsarbetslösheten skulle vara den _enda_ orsaken. Jag sade att det av allt att döma är en ”stor faktor”. Det kan självfallet vara så att journalisterna missförstår allting och drar helt fel slusats. Dvs att de förväxlar vad som verkligen är orsak och vad som är verkan. Men är det, i slutändan, egentligen relevant? Det kan väl ändå inte råda någon tvekan om att en dålig arbetsmarknad kan få folk att må dåligt? Behövs det verkligan några ingående studier för att konstatera ett sådant samband? Inte som jag ser det.

    Du kanske inte oroar dig eller ängslas över situationen på arbetsmarknaden, mer än ”lite”. Men många ängslas och oroas förmodligen mycket mer. Och ja, det finns de som säger att de helst skulle vilja slippa jobba om de bara kunde. (Och jag tror dessutom, baserat på mina egna intryck, att dessa är betydligt färre än de som säger sig vilja jobba.) Men personligen tror jag att de flesta som säger det egentligen inte menar det. Eller också menar de det men har rena fantasier för sig om hur ”roligt” det är att vara en arbetslös passiv människa – och att så fort de har fått några år av den här sortens arbetslöshet så kommer de som de allra allra flesta att börja må dåligt till slut.

  3. I korthet är väl min kritik följande. Du menar att arbetslöshet påverkar ungas välmående mycket. Jag menar att det påverkar litegrand, men inte så mycket som du vill göra gällande. I mina ögon räcker det med att folk blir tvingade att göra ingenting för att andra pressar upp kostnaderna för arbete. Argumenten du plockar från SvD-artikeln är något långsökta i mina ögon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s