Fy fan.

Jag kom alldeles nyss hem ifrån releasefesten av det nya numret av Voltaire. Som bekant är temat för detta nummer Ayn Rand. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men ett ord som spontant dyker upp i mitt huvud är: skandal.

Varför? För en del av bloggens läsare kanske detta inte kommer som en särskilt stor överraskning, men jag var verkligen inte beredd på det jag fick uppleva. Förklaringen heter John-Henri Holmberg.

Jag vet inte om han bara pratade i fem eller tio minuter, men det kändes i vilket fall som helst som om det tog minst en halvtimme. Och under denna halvtimme ägnade han sig åt inget annat än att oavbrutet smäda Ayn Rand och andra människor i hennes omgivning.

(Smädelserna var av en sådan natur att om det handlade om min mamma kan jag lova er att jag – och varje annan anständig människa i samma situation – skulle klå upp denna Holmberg.)

Smädelserna var formulerade på ett sådant sätt att om man skulle försöka besvara någon av dem, då skulle det direkt tas som ett ”bevis” för att de var sanna. Inklusive detta blogginlägg. Det var således också av en sådan natur att de oundvikligen färgade av sig på alla som beundrar Ayn Rand. Det hela var, minst sagt, väldigt plågosamt.

(Jag tänker inte upprepa dem här eller ens försöka besvara dem. Att göra det vore nämligen att medge att det fanns något värt min tid att bemöta. Dessutom har de illvilliga ryktena redan blivit grundligen bemötta av andra.)

Holmberg förstörde hela kvällen för mig och mina vänner. Vad som kunde ha blivit en riktigt trevlig fest blev istället en smaklös skandal. Fy fan. Fy fan!

7 reaktioner på ”Fy fan.

  1. Det tragikomiska är att Voltaire letade länge efter någon som skulle våga hålla en svavelosande attack mot Rand till releasen i Stockholm. Då var det ingen som riktigt vågade (det är tryggare att hitta på egna halmdockor i tidningsspalterna än i ett forum folk kan gå i svaromål, eller hur Göran Greider?)

    Men jag måste säga att Holmberg på ett sätt fyllde den rollen med bravur igår. Fast som representant för den lägsta skvallernivån bland jordkulelibertarianer. För att bara ta en lätt korrigerbar sak: Rands utbildning vid dåvarande Leningrads universitet i historia och filosofi ungefär motsvarade dagens amerikanska doktorandutbildningar minus avhandlingen (Sciabarra skriver om detta i ett nummer av Journal of Ayn Rand Studies), fjärran från Holmbergs anklagelse om att hon saknade utbildning.

    Och fakta är ju att Rand själv upplöste den rörelse som uppstod kring Nathaniel Branden Institute, just för att det blivit en rörelse och något som skämde ut henne, snarare än det utbildningsinstitut det var avsett som. Lite tragikomiskt är också att makarna Branden, som så länge de umgicks med Rand låtsades vara ense med varenda ord hon sade, idag beskrivs som fritänkare, samtidigt som de kommer undan med att racka ner på Leonard Peikoff för att han prövade Rands tålamod genom att ständigt ifrågasätta tills han förstod vad hon menade.

    Men, men, det tråkigaste är ju att en diskussion kring sådant här skvallers sanningshalt eller inte sker på bekostnad av en seriösare diskussion kring fördelar och nackdelar med Rands filosofi, något jag dock tycker att vi återvände till genom seriösa publikfrågor och i den efterföljande diskussionen.

  2. Yepp det var riktigt tråkigt. Helsjysst att jag fick din ölbiljett Carl, det tog av endel av de känslomässiga topparna.
    Roligast var när Boris anmärkte angående Holmberg att ”ni låter som vänstern på 70-talet”. Med sådana ”vänner” som holmberg behövs inga fiender

  3. Jo, det var ju så man vill gå där ifrån direkt.

    Människan lät ju som en bitter, försmådd älskare. Man kunde ju tro att det var Branden som stod där! Vad får människor att anta en inbjudan till ett sådant arrangemang och sedan stå där och som en officiell sladdertacka och trumpeta ut all illvillig hörsägen som man kan komma upp med.
    När det sedan kom till verkliga faktafrågor (varför Rand avskydde Kant), så kunde kardjävlen inte en ge ett korrekt svar på frågan. Men det är väl allt man kan förvänta sig av någon som helt fokuserar på att samla information (därmed inte sagt att det är fakta) om människors personliga förhållanden och göranden. Vilken unken liten lort till människa måste man inte vara för att göra något sådant. Han kunde ju bara ha tackat nej om han nu känner på det viset.
    Mitt tack och beklagande går till Boris Benulic och Mattias Svensson som lagt ner sitt arbete och engagemang för att få till det här väldigt trevliga initiativet.

    Som sagt, man borde gått därifrån direkt när gödselspridaren började sprida sina verbala fekalier, men man är ju för snäll. Så där snäll som Rand sa att man inte borde vara. Holmberg förtjänar nämligen inte min snällhet. Borde spart den till min fru och mina vänner.

    MVH

    Linus Myrbäck

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s