Om att ta ställning

Jag vet inte hur många gånger det händer mig nästan dagligen, när jag fäller ett omdöme i en diskussion med vänner och bekanta, att jag får frågor som: ”Hur avgör du det?”. Ibland avfärdar de allt jag säger med konstateranden som: ”Ja, enligt dig”.

Den här sortens frågor får jag ofta i diskussioner om världspolitik, om Irakkriget, konflikten i Mellanöstern, Irans krig mot USA, osv. Och om och om igen dyker frågorna upp: ”Hur avgör du [Carl Svanberg] att Iran är onda och att USA är goda?” Premissen bakom alla dessa frågor och invändningar är att subjektivismen är sann – och att alla är subjektivister.

Det brukar snabbt lösa sig, för tillfället åtminstone, genom att jag mycket snabbt påpekar för dem att om de vill leva kan de inte vara neutrala – och om de vill leva då är det livets objektiva villkor som bestämmer hur de måste förhålla sig till verkligheten, andra människor och, för den delen, andra nationer. (Naturligtvis förväntar jag mig inte att min korta redogörelse ska förstås fullt ut; jag bevisar ingenting, jag bara redogör. Men de flesta verkar dock reagera genom att uppvisa att de har en intuitiv förståelse för vad det är jag säger och varför det är sant.)

Det är en fråga om fakta, påpekar jag för dem, att människor behöver frihet för att leva, varför fria samhällen som USA och Israel exempelvis är väsentligen goda länder medan ofria samhällen som Iran är ett väsentligen ont land. Därför måste vi värdesätta frihet och fria länder. Vi bör försvara de fria länderna – moraliskt och militärt – mot de ofria länderna som söker förinta dem. Man kan inte förhålla sig neutralt till dem lika lite som vi kan förhålla oss neutralt inställda till människorna vi stöter på i det dagliga livet.

De flesta vet att USA och Israel är någorlunda fria länder. De är tyvärr inte felfria men de är väsentligen fria och väsentligen goda. De erkänner och respekterar individens rättigheter, om än inte konsekvent. Länder som Iran däremot respekterar inte individens rättigheter alls. Och de har inga som helst intentioner att göra det heller, ty de erkänner överhuvudtaget inte individens rättigheter. Så det är inte en fråga om gradskillnader mellan länder som USA och Israel å ena sidan och länder som Iran å andra sidan.

Vetskapen om att Iran är en teokrati borde vara tillräckligt med information för att kunna ta ställning. Men för de som vill ha mer detaljer vill jag citera ur Stefania Lapennas senaste artikel ”The Human Cost of Iran’s Islamist Rule”:

As the Ayatollahs celebrated their anniversary this year, here is the human and social cost of 28 years of Islamist power on the Iranian nation and people:

• Public Executions, flogging, stoning, amputation of limbs in public, mutilation of hands and feet and gauging of the eye of the condemned;
• Mass killings of political prisoners;
• Assassination of dissidents outside of Iran (a sad example is the hunting and killing of Iranian dissidents in Europe in the late 1980s by the Islamic republic’s agents, who were later pardoned by complacent European governments);
• Construction of more prisons to hold thousands of political prisoners;
• Promotion of international and domestic terrorism;
• Violation of human, religious and women’s rights;
• Lack of civil and social liberties;
• Killing and imprisonment of dissident journalists;
• Censorship and closure of independent news publications;
• Stealing of the nation’s wealth and transfer of public funds to abroad-based terror groups;

• Malnutrition, retarded growth and increased rate of depression among the youth;
• The Iran-Iraq war of the 1980s, resulting in millions dead, wounded, handicapped and homeless;
• Building of nuclear weapons for aggressive aims;
• Trade of women as sex slaves in Persian Gulf countries;
• Mandatory veiling of all women, regardless of their religion or social status. Failing to wear it is enough to risk jail, flogging or heavy fines.

The above gives you just an idea of what life under the Mullahs has meant and still means for millions of Iranians, not just the international community faced by the threat of a nuclear Holocaust.

Ingen seriös människa kan alltså hävda att Iran går att moraliskt likställas med USA eller Israel. Och då ska vi komma ihåg att det finns mycket mer att säga om exempelvis Iran roll som den utan tvekan största källan till all internationell islamisk terrorism de senaste 28 åren.

3 reaktioner på ”Om att ta ställning

  1. Håller med om mycket, men inte allt. Du skrev:

    ”Det är en fråga om fakta, påpekar jag för dem, att människor behöver frihet för att leva”

    Kan du presentera dessa fakta?

    Maslow hade en och annan poäng med sin behovshierarki (även om den givetvis har brister). Jag tror människor prioriterar mat, vatten och grundläggande trygghet högst. Fråga gamla spanjorer om vad de tyckte om inbördeskriget. De flesta är tacksamma över att inbördeskriget tog slut. Anser du att dessa spanjorer är onda människor?

  2. Jag skrev: “Det är en fråga om fakta, påpekar jag för dem, att människor behöver frihet för att leva”. Anonym frågar: ”Kan du presentera dessa fakta?” Jag är ganska säker på att jag direkt och indirekt redan har besvarat denna fråga massor med gånger i andra äldre inlägg. Sök bland de äldre inläggen. Här är ett exempel där svaret på frågan antyds. Saken är den att det fullständiga svaret förutsätter att man själv integrerar en massa kunskap. Och det kan jag inte göra åt dig. Men om jag mot bättre vetande skulle besvara din fråga skulle jag säga så här:

    Titta dig omkring och begrunda dina behov. Allt du behöver för att leva förutsätter att människor tänker, att de använder sin förnuftsförmåga. Allt vi behöver måste vi nämligen producera, men för att kunna producera behöver vi kunskap. Kunskap inte bara om hur vi drar i en spak och får en fabrik att gå igång utan kunskap om hur världen fungerar så att vi kan bemästra och exploatera naturen. Så att vi kan få den att på olika sätt tjäna oss. Vi kan endast få denna kunskap genom förnuftet. Förnuftet är alltså människans grundläggande överlevnadsmedel. Men för att förnuftet ska kunna fungera, för människor ska kunna tänka, måste de lämnas fria att göra så.

    Leonard Peikoff:

    The basic political requirement of Man’s Life is freedom.

    ”Freedom” in this context means the power to act without coercion by others. It means an individual’s power to act according to his own judgment, while respecting the same right in others. In a free society, men renounce a lethal method of dealing with disagreements: the initiation of physical force.

    Force is the antonym and negation of thought. Understanding is not produced by a punch in the face; intellectual clarity does not flow from the muzzle of a gun; the weighing of evidence is not mediated by spasms of terror. The mind is a cognitive faculty; it cannot achieve knowledge or conviction apart from or against its perception of reality; it cannot be forced.

    The proper political system, in essence—the system which guards the freedom of man’s mind—is the original American system, based on the concept of inalienable individual rights. ”[T]he source of man’s rights is not divine law or congressional law, but the law of identity. A is A—and Man is Man. Rights are conditions of existence required by man’s nature for his proper survival.”

    Detta är, i korthet, varför människans grundläggande sociala behov är frihet. Det finns förstås mycket mer man kan säga om detta. Men som sagt, mycket kortfattat, är detta svaret på din fråga. Om du är genuint intresserad kan du läsa mycket bra litteratur som ger dig både teoretiska såväl som empiriska belägg för tesen ovan. En sådan bok är Ayn Rands roman Atlas Shrugged.

    Och sedan skrev du: ”Maslow hade en och annan poäng med sin behovshierarki (även om den givetvis har brister). Jag tror människor prioriterar mat, vatten och grundläggande trygghet högst. Fråga gamla spanjorer om vad de tyckte om inbördeskriget. De flesta är tacksamma över att inbördeskriget tog slut. Anser du att dessa spanjorer är onda människor?”

    Jag ifrågasätter så klart inte att folk har olika sorters behov eller att det finns en del behov som de vill tillfredsställa före andra. Osv. Jag talade dock inte i första hand om sådant som vårt behov av mat, vatten eller trygghet. Jag talade om människans sociala behov av frihet i egenskap av att vara människa, dvs en förnuftsvarelse, dvs en varelse som överlever medelst förnuftet. Det är dock viktigt att påpeka att människans sociala behov av frihet på sätt och vis är mer fundamentalt än hennes behov av mat. Hon kan ju inte tillfredsställa det senare utan att också vara fri att tänka och handla. Jag vet alldeles för lite om de där spanjorerna du talar om för att uttala mig. Men om du bara vill ha sagt att eftersom de satte tryggheten rätt högt upp på sin prioriteringslista, inte minst efter ett inbördeskrig, så är det självfallet inget som gör en ond.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s