Borde liberaler vara mot abort?

I RP Martinsson senaste artikel där han argumenterar för att liberaler borde vara mot abort. RPM börjar med att presentera hur den typiske abortmotåndaren respektive typiske abortförespråkaren resonerar. Den typiske motstånaren brukar argumentera på religiösa skäl, konstaterar RPM och går raskt vidare med att presentera den typiske förespråkarens argumentation:

Den typiske abortförespråkaren väger i grund och botten människolivets värde mot vilka upplevelser, emotioner och tankar som medvetandet förmår uppbära. Det följer att ett foster i ett tidigt skede av graviditeten knappast kan kallas människa.

Det är dock två frågor här. Det första är människolivets värde. Det andra är om embryon eller foster har rätt till liv. Den senare frågan ignorerar man dock och antyder att svaret på den första frågan bestämmer svaret på den senare. Men det stämmer inte. Vilket värde man sätter på ett embryo bestämmer nämligen inte om ett embryo har några rättigheter eller inte. Människor som vill bli föräldrar sätter säkerligen ett enormt värde på embryot; människor som inte vill bli föräldrar sätter förmodligen inget värde på embryot. I vilket fall som helst är det inte denna utvärdering som bestämmer om embryon eller foster har några rättigheter. Om de utgör människor eller inte. Om abort är mord eller inte.

När vi har konstaterat detta kan vi gå vidare och påpeka ytterligare en sak, nämligen att eftersom det väsentliga här är om embryon/foster är människor. Om man studerar frågan objektivt inser man snabbt att så inte är fallet. Det krävs egentligen inga ingående studier för att konstatera detta, allt som räcker är att man studerar hur embryon och foster ser ut och fungerar. (De som tvunget vill konstatera samma sak på ett något omständigare sätt kan nog söka på bloggens äldre inlägg, detta då jag vill minnas att jag åtminstone ska ha tagit upp frågan en gång tidigare.) Det viktiga här är att om de inte är människor, då har de inga rättigheter, och då är det inte mord. När man har kommit så här långt blir det rationella förhållningssättet till frågan ganska uppenbart: abort är inte mord, utan en rättighet.

RPM:

Inom loppet av halvannat sekel har denna ideologi förmått utsträcka fundamentala rättigheter från att enbart gälla välbesuttna vuxna vita män till att omfatta också människor som tidigare hölls som slavar; egendomslösa män; kvinnor, som förnekades rösträtt och utvecklingsmöjligheter; barn, som under nästan hela mänsklighetens historia betraktats som frön till människor i stället för som individer av egen rätt; handikappade; och människor som avviker från den heterosexuella normen.

I samtliga har man som liberal sett på väsentligheter och insett att det gemensamma för alla människor är hennes förmåga att tänka och hennes behov av att göra så för att överleva. Följaktligen har man insett att hon behöver frihet – frihet från andra människor – för att kunna leva och fungera i ett samhälle. Rättigheterna har en objektiv grund i människans sociala överlevnadsvillkor.

I varje skede har liberalismens genombrott föregåtts av en hård idékamp där motståndarna känt sitt eget livsutrymme inskränkas till följd av att andra har givits ”deras” rättigheter.

Och:

Svaret är att den går att förstås alldeles utmärkt som ytterligare ett steg i liberalismens kamp för att utvidga den sfär av individer som omfattas av rätten till sitt liv. Inte minst innebär en sådan tolkning att abortmotståndare kan betrakta sina meningsmotståndare på ett betydligt välvilligare sätt än vad vi har vant oss vid.

Debattörer som kräver att vi inte problematiserar aborträtten är rädda för att de ofödda barnen ska skänkas rättigheter på kvinnornas bekostnad. Mot bakgrund av deras utgångspunkt, att människolivets värde bestäms av medvetandets kapacitet, är det en begriplig hållning. Vi har sett den flera gånger i historien i motsvarande skeden av liberalismens framväxt.

Och ytterligare lite längre fram:

Vi vet inte exakt var gränsen mellan subjekt och objekt bör dras, men de senaste decenniernas debatt och forskning visar att den ligger nära den kapacitet för emotioner som exempelvis högt stående djur och ofödda barn i ett relativt tidigt skede av graviditeten besitter.

RPM menar alltså att en anledning till att ”abortförespråkare” skulle vara emot att ”ge” embryon och foster rättigheter skulle vara att man har fått för sig att detta måste ske på andras bekostnad.

Men för att tro en sådan sak måste en liberal, enligt RPM, dela den felaktiga uppfattningen att alla människors nycker ger dem rätten att göra anspråk på andras liv och egendom, och att alla människors nycker är likvärdiga, varför konflikter mellan människor och deras ”rättigheter” är omöjliga att undgå.

Det förutsätter också att rättigheter inte är något annat än sociala konventioner formulerade och givna av ”samhället” eller gruppen, ofta i form av ett privilegie som självfallet måste existera på andras bekostnad, just eftersom man anser att folk har rätt till vad helst de behagar – endast för att de behagar det.

Men varför ska en liberal dela denna uppfattning? Denna ”fördom” från RPM:s sida antyder att detta förmodligen är hur han ser på en rättighetsfilosofi som inte har sina rötter i religiös dogma. Det enda alternativet till religiös dogma är tydligen (social) subjektivism.

(Att erkänna och respektera verklighetens fakta, inklusive det faktum att kvinnor – inte embryon/foster – har några rättigheter, gör en inte till en förespråkare av abort. Det gör en däremot till en försvarare av kvinnans rätt att göra en abort, om och när hon så önskar. Det är inte riktigt samma sak, vilket är viktigt att betona då det inte finns något som säger att man automatiskt tycker att det är en bra idé att göra en abort bara för att man erkänner folks rätt att göra det. De som erkänner individens rätt att köpa knark är ju trots allt ingen ”knarkförespråkare”. Man måste skilja på vad som är rätt och vad man har rätt till; moralen definierar och sanktionerar de moralprinciper som man bör leva efter om man vill bli lycklig, rättigheter är moralprinciper som definierar och sanktionerar den handlingsfrihet människor som rationella varelser behöver för att framgångsrikt kunna leva tillsammans i ett samhälle.)

De som däremot inser, säger RPM, att rättigheter inte måste stå i konflikt med varandra, att rättigheter inte är att betrakta som en ”bristvara” som vi måste slåss om, måste också inse att det inte heller råder en konflikt mellan kvinnans rättigheter och det ofödda barnets rättigheter varför man med gott samvete kan och bör erkänna och respektera det ofödda barnets rättigheter. Men detta följer inte på något sätt.

Det förutsätter vad som ska bevisas nämligen att det ofödda barnet är en människa och faktiskt har några rättigheter. Det förutsätter att rättigheter endast är en social konvention, precis som defintionen av ett embryo eller foster, och att vi visst bara kan tillskriva embryon/foster rättigheter om vi bara vill det. Det förutsätter alltså att rättigheter inte har en objektiv grund. Det förutsätter dessutom att man kan erkänna embryots/fostrets (påstådda) rättigheter utan att kränka kvinnans (faktiska) rättigheter, vilket man inte kan. Det förutsätter, avslutningsvis, att man kan komma undan med motsägelser: ofödda barn har rättigheter på grund av påstådda förmågor att vara medveten som ett ”högt stående djur” (som i vilket fall som helst inte har några rättigheter), men inte kvinnan trots att hon bevisligen har en förmåga att tänka som en människa, dvs som en rationell varelse.

Anledningen till varför rättigheter inte står i konflikt med varandra beror dels på verklighetens fakta, inte på människors ”generositet” att ”dela med sig” av sina rättigheter. Vilka fakta? Dels att det inte råder intressekonflikter mellan rationella människor, dels att det inte finns någon rätt att kränka andras rättigheter.

RPM:

Liberalismen har tvingat fram en syn på individen som innebär att alla bör försäkras lika rättigheter och möjligheter till meningsfulla liv, också när någon råkar befinna sig i underläge till följd av ungdom, ålder, handikapp eller avvikande preferenser – ”den starkes rätt” uppfattas som fel skäppa att mäta ut våra chanser till ett gott liv. Det är svårt att se varför den principen inte bör utsträckas till att gälla också för de ofödda barnen.

Av det faktum att fysisk styrka inte ger en rätten att härska över andra, att förslava andra, att kränka andras rättigheter, följer det inte att de fysiskt svaga och små (som embryon/foster) har rättigheter.

Notera hur han försöker blanda bort korten. Han talar här uppenbarligen om social”liberalism”. Enligt denna ideologi, som väsentligen är samma sak som socialdemokrati, dvs välfärdsétatism, har vi alla rätt till samma möjligheter för ett bra liv. Därför säger han att eftersom social”liberalismen” borde erkänna fostrets rätt till samma möjligheter att leva ett bra liv – även om det faktiskt sker på bekostnad av kvinnans rätt till liv, frihet, egendom och att sträva efter lycka – så borde äkta liberaler göra detsamma. Men den påstådda rätten till ”bra möjligheter för ett gott liv” leder ju till den påstådda rätten att förslava och en sådan rätt finns som sagt inte. Otroligt nog är det just den påstådda rätten som RPM anser att ”liberaler” bör ”utsträcka” till ofödda barn.

Är RPM själv medveten om att han inte utan vidare kan tillskriva liberaler åsikter som de inte har för att på den vägen tvinga in dem i ett hörn som gör dem tvungna att gå med på något som egentligen inte följer av deras ideologiska principer? Om han är det, varför gör han det då? Om han inte är det, hur lyckades han då med att undgå skillnaden mellan social”liberaler” och äkta klassiska liberaler?

3 reaktioner på ”Borde liberaler vara mot abort?

  1. Jag försöker vara tydlig och ställa de enkla frågorna. Om man gör det följer alltid möjligheter/krav på en mängd distinktioner. Men det går också att diskutera de första frågorna. Så här är en enkel fråga: varför var det rätt att ge kvinnor fri- och rättigheter?
    Om en liberal — klassisk eller annan — ger ett tydligt svar på den frågan uppstår ett spänningsförhållande till den gängse aborträttshållningen. Detta är dock inte det problem jag åsyftar. Jag syftar på det faktum att den typiske liberalen (definition: en som typiskt kallar sig liberal) avfärdar, ja, till och med är omedveten om det spänningsförhållandet. En stark underström inom liberalismen menar att det är omöjligt att vara liberal och för aborträtten. Jag håller inte med. Jag anser att det är omöjligt att vara liberal och tillåta abort efter vecka 10-12, nåt. Jag lutar åt att de liberaler som menar att abort i sig strider mot deras liberala utgångspunkter har starkare argument. Naturligtvis menar också den mest vildögda libertarian att också svaga individer har starka rättigheter till liv och att utveckla sin potentialitet. De skiljer sig i förhållande till socialliberaler i andra viktiga avseenden, men inte detta.

  2. Det värsta med abortmotståndare är deras motivation.

    Ingen förespråkare av rätten till abort försöker tvinga någon kvinna att göra abort mot hennes vilja. Ett barn som är önskat ska födas fram. Så frågan handlar uteslutande om oönskade barn. Detta borde egentligen vara alltför uppenbart för att behöva påpekas, men det måste tydligen påpekas i alla fall.

    Det kan nu finnas många skäl till att en gravididet är oönskad. Ett banalt skäl kan vara att en kondom gått sönder. Eller att den är resultatet av ett samlag ”i fyllan och villan”. Men ett exempel som är tillräckligt extremt för att vara belysande är en graviditet som är resultatet av en våldtäkt. Enligt abortmotståndarnas förvrängda logik – där modern blir en del av fostrets kropp direkt efter befruktningen – är abort mord även i detta extremfall.

    Ett uppmärksammat sådant fall inträffade på Irland i början av 90-talet, där en 13-årig flicka blev gravid efter en våldtäkt. Det katolska prästerskapet på Irland satte till alla klutar för att se till att denna flicka skulle tvingas föda fram barnet. (Hon fick så småningom sin abort utomlands.)

    Idén att ett embryo eller ett foster skulle vara något annat än en del av moderns kropp är befängd. Det räcker faktiskt med att använda ögonen för att konstatera att ett foster före födelsen befinner sig inuti moderns kropp för att efter förlossningen befinna sig utanför. Men abortmotståndare är helt villiga att förneka sina sinnens vittnesbörd och slå knut på sig själva, bara för att få det till att det är modern som är en del av fostrets kropp och att moderns framtid och lycka ska offras på detta altare. Så varför gör de det?

    De har inget som helst att vinna personligen på att döma kvinnor till ett liv i olycka. Deras motivation kan därför inte vara annat än ren illvilja: en önskan att göra människor (i varje fall en särskild grupp människor) olyckliga för olyckans egen skull. Det är deras motivation, och den motivationen är sadistisk.

    Om det funnes en god och rättvis Gud, skulle abortmotståndare dömas till eviga plågor i helvetet. Lämpligen i någon av de bottenfrusna kretsar av helvetet dit Dante förpassade de mest kallsinniga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s