Dagens andra last

Pakistan: fiende. I FrontPageMagazine beskriver Janet Levy alla fakta som talar för denna slutsats.

The resurgence of the Taliban, as well as cross border incursions of Al Qaeda terrorists into Afghanistan, has led to increased pressure, criticism and charges of complicity against Pakistan from Western leaders. The increase in terrorist activity has highlighted the failure of the Pakistani leadership to contain terrorism and dismantle its terrorist infrastructure, adding to the growing distrust of Islamabad as a true partner in the war against terror. Despite a pledge by Pakistan’s President, General Pervez Musharraf, to support U.S. efforts to extinguish terrorist groups, Islamabad is increasingly viewed as a partner to the resurgence of the Taliban and Al Qaeda in Afghanistan.

Key to that view are various documents that indicate the extent of terrorist activity within Pakistan. An affidavit obtained during an FBI investigation of Hamid Hayat, an Islamic terrorist arrested in Lodi, California, in June, 2005, contains Hayat’s admission to FBI agents that he spent six months in an Al Qaeda training camp in Pakistan with hundreds of participants from around the world. According to an October 8, 2006 article in The Sunday Times, proof of Pakistan’s support of the Taliban was confirmed by American, NATO and Afghan intelligence, which obtained satellite photos and videos of training camps for Taliban soldiers and suicide bombers near Quetta.

Meanwhile, a recent report in the International Herald Tribune cited an interview with a Taliban commander who had been jailed by Pakistan’s Inter-Services Intelligence (ISI) agency for his refusal to join the fight in Afghanistan. His arrest was falsely publicized as an example of Pakistan’s efforts to crackdown on the Taliban. The same report quoted former Pakistani government advisor, Husain Haqqani, who described the ruthless efficiency of the ISI in monitoring the communications and movements of Pakistanis. He disputed the possibility that a terrorist training camp could operate in Pakistan without ISI knowledge.

Läs hela!

Pakistan är inte en del av lösningen, utan en del av problemet. Pakistan är inte en vän till USA, det är en fiende. Bush måste sluta se mellan fingrarna på Pakistans terroristsponsring. Men detta lär självfallet inte ske. Av allt att döma har Bush sett mellan fingrarna på Pakistan i flera år. Landets ekonomi som är beroende av internationellt bistånd får 3 miljarder dollar av USA. Tala om ”the sanction of the victim”! Med evasiva vänner och allierade som Bush har Pakistan inget att oroa sig för. Allt prat om att Bush för ett krig mot islamisk terrorism är inget annat än ett enda stort skämt. Det enda som är ett större skämt är hur somliga än idag kan ha något som helst förtroende för Bush.

Du lurar bara dig själv. I ett gammalt blogginlägg redogjorde jag för varför objektivismen etik hävdar ärlighet som en dygd:

Vad är ärlighet? Ärlighet är vägran att fejka verkligheten. Det handlar om att inte låtsas som att verkligheten är någonting annat än vad den är. Det handlar med andra ord om att hålla sig till sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen. Ärlighet är ett uttryck för rationalitet eftersom ärlighet handlar om att erkänna att verkligheten är det enda som finns. Ärlighet är en dygd eftersom människan måste hålla sig till verkligheten för att kunna överleva. Att låtsas eller ljuga eller fejka verkligheten är därför någonting som inte är moraliskt eller lämpligt. De som söker fejka verkligheten gör det i regel därför att de tror sig kunna vinna någonting på det. Men de enda de lurar är sig själva.

Det enda som händer när man fejkar verkligheten är att man förklarar krig med verkligheten. Man gör verkligheten till sin fiende. Och ett krig med verkligheten kan ingen vinna. Det beror på, som jag har indikerat i min diskussion om integritet, att verkligheten är en sammansatt helhet. All vår kunskap är sammanvävd eftersom verkligheten är en och samma. Du kan därför inte börja ljuga om en sak utan att det också gör dig, förr eller senare, tvungen att börja ljuga om någonting annat. Så en lögn föder en ny lögn.

Patienter som ljuger för sina läkare får ofta lära sig detta den hårda vägen. AP:

Hippocrates, the father of medicine, is said to have warned his students around 400 B.C. that patients often dissemble when they say they’ve taken their medicine. TV’s fictional Dr. Gregory House repeats the same message to his crack team: ”Everybody lies.”

But lying can lead to expensive diagnostic procedures and unneeded referrals to specialists. It also can have disastrous results.

”I definitely learned my lesson. I could have ended up in a coma,” said Michael Levine, a 28-year-old financial adviser in Los Angeles, who lied to a specialist he saw for a wrist injury. Misguided pride, he said, kept him from mentioning the Xanax he was taking for anxiety. He didn’t think the doctor needed to know.

”He wasn’t my regular doctor. He was treating my wrist,” Levine explained.

The doctor prescribed the pain reliever Vicodin and Levine took it on top of Xanax. The next few days vanished in a cloud of grogginess. Levine slept through ringing phones and alarms and woke up exhausted. His wrist pain was easing, but he could barely function. Eventually, he stopped the Vicodin, returned to the doctor and, under questioning, confessed.

”The doctor said, ‘Why didn’t you tell me? I never would have prescribed you that,'” said Levine, who now realizes how easily he could have overdosed and died. ”For the future, I will always ‘fess up.”

I rest my case.

Snåla för miljöns skull? I E24 kan man läsa vad Martin Saar, projektledaren för ”Konsumera smartare”, tycker vi ska göra för att leva ett ”miljövänligare” liv samtidigt som vi kan ”spara” pengar. Det handlar om att sluta äta blåbär från Nya Zeeland på vintern, om att sluta använda mjukmedel, om att sluta använda en massa rengöringsmedel, om att undvika torktumlare, om att minska vår förbrukning av vatten, om att gå över till lågenergilampor, etc.

För många kan tipsen framstå som ganska överkomliga. Det verkar ju mest handla om att man ska avstå från ”lyx”, saker som vi nog kan, om vi bara tänker efter, klara oss utan. Men då ska man ju komma ihåg att vi nog, när vi tänker efter, klarade oss rätt OK utan tv, fax, skanners, datorer, telefoner, mobiltelefoner och bilar, för att inte tala om en massa andra saker som vi tycks ha klarat oss utan i tusentals år. Om det är befogat att ge upp lite ”lyx” i vår vardag för ”miljöns” skull finns det egentligen inga gränser för vad det inte är vi kan och bör ge upp för ”miljöns” skull.

Men är det verkligen fråga om lite lyx på marginalen? Det bör påpekas att enligt ”Konsumera smartare” så är det ganska grundläggande saker som utgör de stora ”miljö”bovarna i våra liv: mat, bostad, transporter och kulturell rekreation. Av dessa utgör maten den största boven. Så ska man göra ett stor sak för ”miljön”, då vet vi direkt vad det är vi ska skära ned på i vår konsumtion!

Martin Saar säger som det är i intervjun i E24: ”Martin Saar påpekar dock att vårt samhälle ibland gör det svårt att leva miljövänligt och ekonomiskt. – Det gäller ju att klara av sitt liv. Man får inte ge folk dåligt samvete för att de inte lever miljöriktigt. Det är huvudsaken att alla gör vad de kan för att bidra till en bättre miljö och minska utsläppen, säger Martin Saar”.

Tänka sig, han inser att det han ber folk om är att försämra sin tillvaro, och eftersom han inser att det är omöjligt att leva konsekvent enligt den principen (altruismens princip), rekommenderar han som en lämplig ”kompromiss” att vi alla solidariskt (och kollektivistiskt) delar på bördan av alla uppoffringarna.

Vad är det förresten för meningslöst tal om att ”spara” pengar här? För det första kan man ju ifrågasätta motiven här. Vad är normalt sett värdet av att spara pengar? Värdet är att man kan konsumera mer av något annat eller också konsumera i framtiden. Värdet ligger alltså i att man genom att spara pengar kan höja sin levnadsstandard idag eller imorgon. Det finns däremot inget värde av att börja ”spara” pengar genom att avstå från att konsumera helt och hållet. Att spara för sparandets skull är irrationellt. Att avstå från att konsumera idag för att inte konsumera mer idag eller någonsin är att gå med på att sänka sin levnadsstandard. Om man nu är av uppfattningen att det är ett ”problem” att människor konsumerar eftersom det innebär att vi förbrukar våra ”begränsade” resurser eller för att det innebär produktion av koldioxidutsläpp, då borde man ju inte under falska förespeglingar göra gällande att människor kan spara lite pengar, och därmed bli rikare, genom att minska sin totala konsumtion, och därmed bli fattigare.

(Detta verifierar bara det faktum att altruismen är svår att svälja i dess rena form. Människor i allmänhet måste, än så länge, luras till att begå självuppoffringar. Det är ett sundhetstecken hos allmänheten, men det är ett tecken på hur moraliskt korrupt miljörörelsen är när den inte ens förväntar sig att allmänheten ska vara helt och hållet ”god”, dvs altruistiskt.)

Gissa förresten vem det är som finansierar Martin Saar och ”Konsumera smartare”? Det är förstås Stockholms kommun, dvs skattebetalarna. Så stockholmarna blir tvungna att finansiera folk som Saar som intalar dem om att de konsumerar på ett dumt och självdestruktivt sätt, att vad de borde göra är att solidariskt offra sig själva för det allmännas bästa, annars kommer ”miljön” att ta skada. Men när oljeindustrin finansierar forskare och vetenskap och tankesmedjor som ställer sig skeptiska till världens Martin Saars och deras resonemang, då framställs de otroligt nog som mänsklighetens fiender!

Skrattretande är bara förnamnet.

Kultursocialism. Therese Boström berättar lite om slöseriet på kulturen i Helsingborg. Det är värt att notera hur detta slöseri helt och hållet är verket av att politikerna helt struntar i marknadskrafterna, i utbud och efterfråga, i priser och kostnader. Istället slänger de pengar lite varstans, så länge de åtminstone kan intala sig själva om att deras slöseri bär på ett för allmänheten intrinsikalt värde!

Är Hugo Chavez från en annan planet? George Reisman står för dagens citat. Efter att ha observerat att Hugo Chavez är förbluffad över att priskontroller i kombination med inflation leder till en knapphet och att lösningen på landets ekonomiska problem vore att helt lägga om sin politik (avskaffa priskontrollerna, avstå från att inflatera penningmängden och privatisera de statliga företagen), konstaterar han att det förmodligen vore att hoppas på för mycket. Varför?

Because this is, after all, the same Hugo Chavez who apparently slept through the collapse of the Soviet Union and of socialism almost everywhere in the world but Cuba and North Korea, where it’s still maintained by dictatorship in the face of starvation. As such, he’s a man who gives new meaning to the expression “out of it”—he’s so far out of it, so incredibly ignorant, that one may wonder what century he’s in and what planet he’s on.

What stops the antics of this collectivist throwback from being laughable is the fact that many people are suffering from them and soon will probably suffer a lot more. Large numbers of Venezuelans may even be killed before this buffoon leaves office.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s