Erixon, demokrati och abort

Dick Erixon skrev nyligen:

I USA är abort tillåten till 40:e veckan, i princip till samma dag som barnet skulle födas på normalt sätt. Det beror på att domarna 1973 slog fast att fostret är en del av kvinnans kropp till dess det är fött. Först då blir fostret en egen individ som omfattas av amerikansk lag. Fram till dess är fostret juridiskt sett likt en blindtarm, och den har kvinnan all rätt att avlägsna hur sent hon vill. Denna långtgående aborträtt har aldrig behandlats eller godkänts i en folkvald församling. Det är därför abort är en så brännande fråga i USA. Aborten är tillkommen i strid med demokratin och den är extrem i sin form.

Här har vi ett perfekt exempel på hur demokrati är fundamentalt oförenligt med frihet, med principen om individens rättigheter. Dick Erixon är inte för frihet. Han är för demokrati. Det är inte samma sak. Han anser uppenbarligen att en demokratisk majoritet har rätt att rösta bort individens rättigheter.

Det är den enda implikationen av det som sägs här eftersom det vi talar om är kvinnans rättigheter, hennes rätt att bestämma över sin kropp, hennes rätt att göra abort. Även om man anser att ett embryo eller foster också har rättigheter (vilket de definitivt inte har) så blir det en fråga om huruvida en majoritet ska ha rätt att rösta om dennes rättigheter.

Men majoriteten har ingen sådan rätt; ingen enskild individ har någon rätt att kränka andras rättigheter och ingen grupp av människor kan någonsin erhålla en sådan rätt genom att tillhöra en majoritet. Det är därför demokrati i sin renaste form är inget annat än kollektivism. Det är därför som demokratin måste begränsas. Och det var därför som USA:s grundare inte ville göra USA till en demokrati utan till en konstitutionell republik. ”Men nu kan allt detta ändras. President George W Bush har fått två starka kandidater godkända av senaten till att bli nya domare i Högsta domstolen”, skriver Dick Erixon. Och vi vet ju vad detta betyder.

Sedan vet jag inte riktigt var Erixon har fått idén ifrån att domarna i Roe vs Wade slog fast att fostret är en del av kvinnans kropp och att det var därför de förklarade abortlagarna som ickekonstitutionella. Som jag har förstått det handlade det istället om att man ansåg att kvinnan hade rätt till ett privatliv och de ansåg att en sådan rätt fanns i konstitutionen. Nu menar en del att en sådan rätt inte finns och det är detta, utöver själva abortfrågan, som har gett upphov till så mycket diskussioner ändå sedan beslutet togs.

(Någon som har läst Roe vs Wade-beslutet noggrannare än vad jag har kan kanske peka ut var i texten Erixon kan ha fått denna tolkning ifrån.)

Det finns dock goda skäl att ifrågasätta högsta domstolens beslut om det nu var frågan om ”rätten till privatliv” som var den avgörande punkten. Detta även om man, som jag, anser att kvinnan har all rätt i världen att göra en abort om hon så önskar. Varför? Därför att givet att man ser på embryot eller fostret som en människa med rättigheter då har man naturligtvis inte någon rätt att begå mord med ”rätten till privatliv” som ursäkt. Äkta rättigheter krockar inte med varandra; rätten till privatliv – om den finns – ger ingen kvinna rätten att begå mord. Alldeles oavsett om man kan finna något stöd för en sådan rätt i konstitutionen eller inte.

Därför hade det varit önskvärt om man från högsta domstolens sida faktiskt hade argumenterat för att förbjuda abortlagarna med motiveringen att embryot/fostret är att betrakta som en del av kvinnans kropp och att hon därför har rätt att göra sig av med den delen om hon så önskar. Det skulle förmodligen också göra det svårare för motståndare till individens rättigheter att på konstitutionella grunder opponera sig mot domstolsbeslutet. Det skulle göra att debatten istället kunde handla om den, filosofiskt sett, fundamentala frågan nämligen huruvida ett embryo eller foster är att betrakta som en människa eller ej och, i så fall, huruvida det har rättigheter eller ej.

Hyckleri på hög nivå

Al Gores förbrukar 20 gånger mer energi än det vanliga amerikanska hushållet. Och då har vi inte räknat in vad hans privata flygplan förbrukar. Samtidigt kom jag idag via Thrutch över en ny hemsida som kritiskt granskar debatten om global uppvärmning. Den heter Climate Police, och jag rekommenderar den starkt. Där finner man framför allt en samling intressanta artiklar. I en artikel som jag fann via denna sida, ”Science, Politics and Death”, skriven av Arthur B Robinson och Jane M Orient, argumenterar man för att strävan efter att minska vår energiförbrukning kan resultera i döden för miljontals människor.

If this myth [of human-caused global warming] becomes entrenched in world agreements to diminish hydrocarbon fuel use, the cost will be not just hundreds of billions of dollars but countless numbers of human lives. More than two billion of the worlds people live on the very edge of human existence. To them, the rise or fall of world technology is not a matter of ”convenience” or ”quality of life.” It is instead a matter of human survival. If world economic conditions deteriorate, hundreds of millions of these people are going to die. The remainder, losing their chance to lift themselves from poverty, will slip backward into the dim twilight in which they suffer silently amid poverty, disease and death.

Nu kanske någon vill anklaga mig för att komma med ”skräckpropaganda” emot miljörörelsen. Men det är inte sant. Vi behöver inte spekulera kring detta. Vi vet redan att det finns ett direkt samband mellan mänskliga levnadsförhållanden och energiförbrukningen. George Reisman:

This man-made power is the essential basis of all of the economic improvements achieved over the last two hundred years. Its application is what enables us human beings to accomplish with our arms and hands the amazing productive results we do accomplish. To the feeble powers of our arms and hands is added the enormously greater power released by these sources of energy. Energy use, the productivity of labor, and the standard of living are inseparably connected, with the two last entirely dependent on the first.

Thus, it is not surprising, for example, that the United States enjoys the world’s highest standard of living. This is a direct result of the fact that the United States has the world’s highest energy consumption per capita. The United States, more than any other country, is the country where intelligent human beings have arranged for motor-driven machinery to accomplish results for them. All further substantial increases in the productivity of labor and standard of living, both here in the United States and across the world, will be equally dependent on man-made power and the growing consumption of energy it makes possible. Our ability to accomplish more and more with the same limited muscular powers of our limbs will depend entirely on our ability to augment them further and further with the aid of still more such energy.

Vi vet också att miljörörelsen aldrig har brytt sig förut om att deras politik resulterar i att miljontals människor dör helt i onödan. Deras kampanj mot DDT i tredje världen är mer än bevis för det. Och som artikelförfattaren påpekar:

These deaths and this suffering would not be unintended consequences of supposedly well-intentioned proposals. They are the true objectives of many environmental extremists who want to radically reduce the worlds population…

Så Al Gores hyckleri är betydligt större än vad vi kan tro. Här har vi en man som med pseudo-vetenskap söker skrämma oss att sänka vår levnadsstandard (samtidigt som han själv lever betydligt bättre än genomsnittet). Han säger att mänsklighetens framtid står på spel. Att klimatförändringarna utgör ett stort hot och att politiker som han själv därför måste rädda oss från oss själva genom att strypa vår frihet och försämra vår levnadsstandard. Men för de riktigt fattiga i världen innebär minskad energiförbrukning död och lidande och att de aldrig lär få en chans att lyfta sig ur denna misär.

Låter det nu som att jag tillskriver Al Gore illvilliga motiv? Eftersom han faktiskt ber oss att sänka vår levnadsstandard, ser jag det som skäl nog att se honom som illvillig. Men om det inte räcker låt mig då påminna er om att detta är samma Al Gore som i sin bok Earth in the Balance skrev: ”It seems an easy choice – sacrifice the [Pacific yew] tree [som innehöll ett medel för att behandla cancer] for a human life – until one learns that three trees must be destroyed for each patient treated … Suddenly we must confront some tough questions” (citerad av i Peter Schwartz artikel ”The Philosophy of Privation”, s 220, Return of the Primitive). Det är alltså tydligt var Al Gore står. Han sätter naturen framför människans liv och lycka. Eller rättare sagt: han sätter naturen framför alla andras liv och lycka. Sin egen levnadsstandard tycks han inte vara särskilt oroad över.

En parantes:

En del vill säkert se detta som ett typiskt exempel på ”egoism”. Men det är det inte. Det är däremot ett exempel på varför det är omöjligt att ha integritet om man söker vara trogen irrationella principer:

Det går nämligen inte att vara trogen irrationella moralprinciper – inte om man vill leva. Det irrationella krockar nämligen med verkligheten och livets villkor. Det är därför ingen slump att djurrättsaktivister tar mediciner som har gjorts möjliga av djurförsök, eller att vegetarianer som står inför svälten, och som av moralisk övertygelse inte vill äta kött, ändå kommer känna sig lockade att svika sina ideal för att överleva, eller socialdemokratiska politiker som talar sig varma om högskattestaten, bara för att senare strunta i att betala skatt själv, eller en ordförande för vänsterpartiet som tycker att folk ska betala skyhöga skatter på hemhjälp, bara för att själv anställa svart hemhjälp, eller miljöpartister som tycker att Svensson ska sluta köra bil och istället gå över till kollektivtrafiken, bara för att själv åka taxi för tiotusentals kronor som offren för hennes egen politik har fått betala. Osv.

Slut på parantes.

Vad säger Bibeln?

Den kristdemokratiske socialminisern, Göran Hägglund, ska ha beröm för att han står på sig i lagförslaget om att utländska kvinnor ska kunna betala ur egen ficka för att genomföra (sena) aborter här i Sverige. Med tanke på vad hans parti anser i frågan är hans inställning ännu mer beundransvärd.

Jag tänker inte diskutera abortfrågan här och nu. Jag vill bara göra klart vad min egen position är. Jag menar att abort inte är mord eftersom embryon och foster är inte människor. Eftersom de inte är människor har de inga rättigheter. (För en detaljerad redogörelse se här.)

Men en del håller inte med. Och det är de som just nu för en massa väsen kring regeringens lagförslag. Så här skriver den katolske biskopen och pingströrelsens ledare på DN Debatt idag:

Vi kan tvingas uppmana kristna väljare att inte rösta på alliansen i valet 2010 … Åker kd ur riksdagen kan alliansen inte bilda regering efter valet 2010. Det kan vi kristna tvingas att aktivt medverka till. Vi vädjar till regeringen att inte pressa oss till detta. Vi vägrar acceptera att Göran Hägglund gör Sverige till ett abortparadis, skriver biskopen i svenska katolska kyrkan Anders Arborelius och den svenska pingströrelsens föreståndare Sten-Gunnar Hedin.

När de väl ska argumentera för sin sak skriver de bland annat:

Som kristna är vi skyldiga att värna om det mänskliga livets okränkbarhet. Vi tror och här har vi god uppbackning av vetenskapen att det mänskliga livet börjar vid konceptionen. Redan då borde det ha rätt till skydd. Men som vi alla vet har ett foster inga rättigheter. Den som misshandlar en gravid kvinna blir naturligtvis straffad för att han misshandlar henne, men inte för att han skadar det barn hon bär inom sig.

Detta domslut som medierna har kommenterat har nog fått en del att höja lite på ögonbrynen. Ett foster har i praktiken inget skydd utan är helt beroende av andras välvilja. De barn som växer upp i dag måste lära sig att vara tacksamma för att de har fått födas. Det är ingen självklarhet. (Min kursivering.)

Det finns massor med saker som man kan hänga upp sig på i detta stycke. Hela den här grejen med att livet är heligt för kristna är, vid en närmare eftertanke, så bisarrt att jag inte vet var jag ska börja. (Och det borde förefalla lika absurd för alla som har läst sin Bibel, detta då Gud själv eller med de kristna som ombud, är väldigt upptagna med att mörda helt oskyldiga människor. Deras ”brott”? De trotsade Guds vilja.)

Jag vill dock börja med att citera ett särskilt vers i Bibeln. I den 2 Moseboken, kapitel 21, vers 22 kan man läsa: ”Om någon under ett slagsmål stöter till en havande kvinna så att hon får missfall men ingen annan skada sker, skall han böta vad kvinnans make kräver, sedan värdering ägt rum”. Med tanke på att Gud dömer folk till döden för vad normala och civiliserade människor borde se som betydligt mindre allvarliga överträdelser (som att förbanna sina föräldrar), kan man ju inte dra någon annan slutsats av detta än att Gud inte sätter ett särskilt stort värde på foster.

Nu kan säkert kristna finna någon vers som ger dem stöd för deras tolkning. Jag har inte memorerat Bibeln innan och utantill. Men så vadå? Vad bevisar det annat än att Bibeln inte bara är fylld med hat, ondska, massmord och rena absurditeter – utan därutöver motsägelser? Eller så säger de att jag har missförstått allting. Precis allting. Gud som ju är så oerhört god och vis hade bara en värdelös spökförfattare som såg till att det klara och tydliga budskapet försvann på vägen.

Nej, nog om detta för idag.

”Stupid in America”

Ignoranta pragmatiker och socialister säger ofta att om det inte vore för att skolan är gratis skulle massorna inte få någon utbildning. I verkligheten kan man snarare argumentera för att det är just eftersom det offentliga har monopoliserat utbildningen som massorna inte får någon utbildning. Det visar inte minst situationen i USA.

John Stossel gjorde ett 20/20-program om den offentliga skolan i USA. Han fullständigt krossar en massa myter om den offentliga skolan. Problemet är inte att amerikaner är dumma i huvudet, som många tror. Problemet är inte att skolorna saknar pengar, som många tror. Problemet är att skolan är offentlig. John Stossels program heter ”Stupid in America” och ni kan se det här.

Fel metafysik, fel etik, fel politik

Det var kanske inte ett misstag att låta frihetsbegreppet vara oklart definierat. Ty genom att låta det vara oklart formulerat tror de kanske att de att de har större chanser att komma undan med motsägelser, utan att någon ska lägga märke till det. Men bara genom slarvig läsning och ännu slarvigt tänkande kan man undgå att missa dessa motsägelser. Lite längre ned gör de nämligen klart för oss att vi har ett moraliskt ansvar för varandra. Varför? Eftersom vi är beroende av andra, säger moderaterna, har vi också ett ansvar för andra.

Beroende av andra hur? Menar moderaterna att jag är beroende av Statoil för att kunna tanka min bil? Menar moderaterna att jag är beroende av Willys för att kunna handla mat? Ja detta är ju sant. Men primärt är jag faktiskt beroende av mig själv. För att kunna handla någonting överhuvudtaget måste jag nämligen först producera en vara som jag kan sälja, för att tjäna de pengar jag behöver för att kunna handla på Statoil eller Willys.

Jag är alltså beroende av mig själv att skapa värden som jag sedan kan byta mot andra värden på en fri marknad. Så i en fundamental metafysisk mening är jag inte alls beroende av andra. Jag är och bör vara självständig. Faktum är att allt en människa måste göra för att överleva hänger ytterst på henne själv. En människa kan inte smälta maten åt andra, eller andas åt andra, eller kissa åt andra, eller jobba åt andra, eller tänka åt andra. Moderaterna har alltså som vi kan se fel. De har fel redan i deras metafysiska föreställningar om människan.

Även om jag var beroende av andra, som om jag var ett barn eller en handikappad människa, följer det inte att vanliga vuxna människor är beroende av andra. Det följer inte heller att vanliga vuxna människor har ett moraliskt ansvar inför barn (som de inte själva har skaffat) eller andra människor överhuvudtaget. Varje människa har nämligen rätt att leva för sin egen skull. Ingen människa måste ursäkta sin egen existens moraliskt genom att på deltid ställa upp som en slav för andra. Alldeles oavsett vilka de är, hur många de än är, eller hur stora deras behov än är.

Om människor inte har någon rätt att leva för sin egen skull utan måste ursäkta sin egen existens genom att tjäna andra, då är inte ett fritt samhälle det moraliska idealet, utan en form av slavsamhälle. Antingen ett samhälle där människor är slavar på deltid (välfärdsstaten) eller ett samhälle där de är slavar på heltid (socialism). Så idén att vi har ett moraliskt ansvar att tjäna andra är en föreställning som fundamentalt underminerar försvaret för ett fritt samhälle, och som i själva verket principiellt bereder vägen för ett ofritt samhälle. Ändå är det denna idé som moderaterna anammar.

Moderaterna gör emellertid en poäng av att det endast är när den enskildes egna krafter och förmågor inte räcker till som vi andra har ett ansvar för dem.

Jag är inte emot välgörenhet eller mänsklig välvilja. Det är inte det vi talar om. Jag förnekar bara påståendet om att andras brister, problem, lidande – vare sig det är förtjänt eller oförtjänt – i sig själv innebär att jag har en skyldighet att ställa upp för dem. Det har jag inte alls. Jag bör ställa upp och hjälpa oskyldiga människor som har fått problem, om och när jag anser att de förtjänar min hjälp, om och när en sådan hjälp från min sida inte är uttryck för dåligt samvete utan för att jag värdesätter andra människor, och om när en sådan hjälp inte är en akt av uppoffring utan av generositet.

Idén att svaga människor ger, hos de starka, upphov till en moralisk skyldighet att ta hand om dem, är inget annat än en oerhörd perversion av rättvisan. Detta betyder nämligen att de som är förmögna att leva av egen kraft har ingen rätt att leva, medan de som är oförmögna att leva av egen kraft inte bara har en rätt att leva, de har även rätten att leva på andras bekostnad, nämligen de starkas. Det är anmärkningsvärt att moderaterna låter sådana här idéer utgöra en del av deras program. Återigen: Är detta gjort med flit?

En viss metafysik leder till vissa värdeomdömen, värdeomdömen som leder till en viss etik. I detta fall leder en felaktig syn på människan till en felaktig syn på etiken, som i sin tur leder till en felaktig syn på politiken. I detta fall leder, närmare bestämt, synen på människan som osjälvständig till osjälviskhetens etik som leder ofrihetens politik.

Nej, det är inte en slump. Det är därmed inte sagt att det här nödvändigtvist är gjort med flit. Det kan också vara verket av att författaren eller författarna har blivit ledda till att dra dessa slutsatser omedvetna av den faktiska innebörden av sina falska premisser. I så fall bör man se detta som ännu en bekräftelse av hur felaktiga filosofiska idéer kan göra så mycket skada, på så kort tid, i synnerhet hos människor som ofta tror att de är fria från dess inflytande.

Ayn Rand intervjuas av Mike Wallace

Via Nattväktarstaten och välfärdssamhället kom jag över dessa intervjuer. Se här, här och här. Enjoy!

Moderaternas ”frihetsidé”

Det finns en del formuleringar som antyder att författarna till moderaternas nya handlingsprogram är nationalekonomiskt illitterata. Och detta kan jag utan svårigheter konstatera efter att bara ha läst de första sidorna. Ett exempel på detta är uppfattningen om att det krävs regleringar på arbetsmarknaden för att uppnå ”trygghet”. Detta och mycket mer därtill gör det svårt att ta till sig dokumentet. Det känns inte särskilt genomtänkt. Faktum är att det inte känns ett dugg genomtänkt på sina håll.

Men det finns en del meningar som verkligen säger vad partiet står för. Som verkligen kan sägas utgöra en ideologisk grund för partiet. Här är en: ”Människans frihet är moderaternas utgångspunkt. Vi tror på människans förmåga att växa av egen kraft, hennes vilja att ta ansvar för sig själv och sina närmaste. Ingen människa är samtidigt en ö. Vi kan alla bli beroende av andras stöd. Det är ofta då vi behöver politiken” (s 4). Detta är fundamentalt, ska vi snart se. Men innan jag återkommer till innebörden av detta vill jag ta upp deras ”frihetsidé”.

Bortsett från de gånger de får ihop en vacker formulering eller en vettig formulering, förstörs alltsammans av en massa idéer som är falska, dåliga, onda. Dessa idéer är dessutom mer fundamentala till sin natur och underminerar därför allt bra som kommer först senare.

Handlingsprogrammets behandling av frihetsbegreppet är inte bara en massa motsägelser och oklarheter staplade på varandra, de säger också emot andra delar av programmet. Det är oerhört frustrerande att läsa. Förutom att de har gjort klart att regleringar, dvs statliga interventioner i ekonomin, ”behövs” för att åstadkomma ”trygghet” på arbetsmarknaden (vilket är rent struntprat), då säger de senare i samma sektion att frihet och trygghet går hand i hand. Men de tycks då tala om en helt annan sorts trygghet och frihet. Men de gör det aldrig klart, så det blir en ekvivokation. (Ekvivokationer av detta slag präglar hela dokumentet.)

De skriver att frihet ”handlar också om varje människas utrymme i förhållande till den politiska makten”. Notera ordvalet: ”också”. Vadå ”också”? Detta är väl i ett politiskt sammanhang precis vad frihet betyder? Varken mer eller mindre. Vad skulle det annars betyda? Vad skulle det ”också” betyda? Endast om man inte vet vad politik är och vad staten är, kan man få för sig att formulera sig så ansvarslöst och aningslöst.

Det som är underligt med detta är att innan dess har de inte alls sagt vad de menar med frihet. Efter denna märkliga formulering kommer de med ännu mer märkliga såväl som förödande formuleringar. ”Det gäller att finna balanspunkten mellan politiskt maktutövning och varje människas rätt att själva bestämma över frukterna av egna ansträngningar” (s 6). Ursäkta mig, men vad i helvete betyder detta? Låt oss ta det steg för steg. Människor har rätt att bestämma själva över frukterna av egna ansträngningar. Dvs moderaterna erkänner äganderätten. Bra. Om så, varför ska man finna en ”balanspunkt” mellan detta och politikernas maktutövning? Dvs politikernas makt att våldföra sig på människor? Ingen förklaring eller motivering ges. Ingenting.

Notera här, förresten, hur de återigen inte gör en distinktion mellan ekonomisk makt (makten att producera och handla på en fri marknad) och politisk makt (makten att förstöra med skatter och regleringar). Det är faktiskt så att endast om man tror att dessa två sorters makt är en och samma, som man kan finna någon form av relevans. Eftersom de anser att det är samma sak, blir ”frihetsfrågan” för moderaterna en fråga om hur mycket folk ska få bestämma själva över sin inkomst, och hur mycket politikerna ska bestämma över folkets privata inkomster. Trots att friheten är grunden för moderaternas politik väljer de inte att här motivera var gränsen ska gå eller på vilka grunder gränsen ska dras där den eventuellt ska dras.

(En annan intressant sak här är att det är vägran att göra denna distinktionen som leder många socialister till att argumentera för att kapitalismen är en form av diktatur, eftersom ett fåtal äger så mycket av landets kapital, förmögenheter och produktionsmedel. Det är intressant att se hur moderaterna går med på ett sådant socialistiskt tänkande. Så går det när man tror att idéer inte är av betydelse: man blir oftast slav under deras enorma inflytande utan att veta om det.)

Som om denna röra, som endast är verket av två enstaka meningar i ett stycke, inte var illa nog, låt oss nu se vad som händer i nästa: ”Frihet är ett mycket individuellt begrepp som ser olika ut för olika människor”. Ja, en del använder begreppet irrationellt och en del använder det rationellt. Socialister menar att ”frihet” betyder ”frihet från verkligheten”. Anarkister och subjektivistiska libertarianer menar att ”frihet” betyder ”frihet att göra vad helst man känner för, mord inte uteslutet”.

Vad menar moderaterna? De använder det faktum att folk har olika, ofta irrationella, uppfattningar om vad frihet betyder som ett argument för att inte konsekvent förespråka frihet definierat som frihet från tvång. Därför kan frihet, enligt moderaterna, ibland betyda mer tvång och ibland mindre tvång. ”För vissa handlar frihet om att den politiska omfattningen ska bli mindre. För andra är det precis tvärtom [ja, de kallas för socialister]. Mer och bättre fungerande politik gör att människor vågar leva som de vill utan risk” (s 6).

Det är svårt att säga om de verkligen försöker komma undan med en motsägelse eller om detta märkliga sätt att uttrycka sig endast är ett verk av slarv och försummelse, av oklarheter eller av avsiktlgia ekvivokationer. För notera att i de två första meningarna talar vi om politikens omfattning och hur detta medför mer eller mindre frihet. Men i den sista meningen verkar det som att man använder frihet i den rationella meningen, dvs frihet från tvång, för att motivera att man genom rätt politik, nämligen en politik som syftar till att skydda individens rättigheter, kan förverkliga människors frihet.

Om frihet är frihet från tvång och staten, genom att skydda människors rättigheter, ser till att förbjuda allt initierande av fysiskt våld, då ser staten till att etablera och upprätthålla individens frihet. Eftersom frihet betyder frihet från tvång, dvs initierandet av fysiskt våld, betyder frihet också säkerhet, trygghet. Endast i denna mening blir det sista stycket i denna sektion begriplig: ”Utan frihet växer otryggheten. I otrygghetens spår följer ofrihet” (s 6). Kontentan av allt detta är, hur som helst, att man inte blir klok på vad moderaterna menar med frihet. Hur ska moderaterna kunna säga att de står för frihet om de inte ens vet vad det betyder?