Ett arv från den keynesianska välfärdsstaten

PJ Anders Linder skrev i gårdagens SvD en ganska bra artikel om hur relativt fattig mediansvensken har blivit till följd av en politik som har syftat till att få oss att spara mindre och konsumera mera.

Det här är ingen slump. Under lång tid har politiken i Sverige tyckt bättre om Slösa än Spara. En solidarisk samhällsmedborgare ska spendera sina pengar och hålla efterfrågan uppe och hjulen rullande och inte leka småborgare med pengar i madrassen. Folk med egna resurser får bara idéer och blir allmänt uppstudsiga.

Förmögenhetspolitiken har gått ut på att hålla den privata förmögenhetsbildningen i schack och jaga in så mycket pengar som möjligt till staten. Det märks i inkomstbeskattningen, fastighets- och förmögenhetsskatterna och den så ogina behandlingen av företagare.

Men det märks också i socialiseringen av trygghetssystemet och de tvärsäkra löftena om att staten ska ta hand om livets alla skeden, för en sak vet man tack vare nationalekonomin: när folk tror att staten sörjer för framtiden så sparar man mindre på egen hand.

Visst är det fantastiskt? Om man för en politik som syftar till att slösa med välståndet så … slutar man upp fattigare än vad man var från början! *gnuggar mina ögon i misstro*

Läs hela.

Annonser

Fungerar bojkotten?

The Guardian:

Google’s decision to censor its search engine in China was bad for the company, its founders admitted yesterday.

Google, launched in 1998 by two Stanford University dropouts, Sergey Brin and Larry Page, was accused of selling out and reneging on its ”Don’t be evil” motto when it launched in China in 2005. The company modified the version of its search engine in China to exclude controversial topics such as the Tiananmen Square massacre or the Falun Gong movement, provoking a backlash in its core western markets.

Asked whether he regretted the decision, Mr Brin admitted yesterday: ”On a business level, that decision to censor… was a net negative.”

The company has only once expressed any regret and never in as strong terms as yesterday. Mr Brin said the company had suffered because of the damage to its reputation in the US and Europe.

Att det lönar sig att vara trogen sina rationella principer råder det ju ingen tvekan om. (Inte minst om mottot man säger sig leva efter är ”don’t be evil”.)

Hur som helst. Frågan är egentligen om herr Brin verkligen förstår det. I artikeln framgår nämligen följande:

Last year in a speech in Washington Mr Brin admitted the company had been forced to compromise its principles to operate in China. At the time, he also hinted at a potential reversal of its stance in the country, saying ”perhaps now the principled approach makes more sense”. From what was said yesterday a policy change seemed unlikely in the near future… (Min kursivering).

Är det jag som inbillar mig här eller säger herr Brin det jag tror att han säger? Med andra ord: att vara principiell var inte lönsamt förr, men nu är det det. Om det är hans sanna attityd till frågan, då har han förmodligen ingenting lärt sig.

Atlas Shrugged?

Orsak:

Chavez’s declaration last week that he’ll suspend Venezuela’s constitution and congress for 18 months and rule by decree will turn Venezuela into a dictatorship. Checks and balances of democratic power sharing will end, and anyone who thinks Chavez will voluntarily return to democracy is a wishful thinker.

Chavez openly calls himself a communist and has ambitious plans to expropriate even more businesses, farms and buildings. He’s giving himself carte blanche to meddle with the food supply and will create shortages. He intends to bulk up the military to intimidate his neighbors. That heralds a whole new level of trouble for the region because it’s unlikely to stop at Venezuela.

Verkan:

In 2005, over 10,000 Venezuelans sought permanent residence in the U.S., more than twice as many as who sought admission to the U.S. in 1999, when Chavez first took office. Of these, about a tenth were people fleeing political persecution for asylum.

As Chavez confiscates productive farms, sends red-shirted political rabble to take over apartments, shuts down TV stations, restricts government jobs and services to his friends, abandons the capital to crime, boosts Cuba’s security presence, puts armed troops on every corner, launches neighborhood spying committees and forces Marxist indoctrination into even private schools, more Venezuelans find they can no longer endure it. They’re leaving.

Venezuelan immigration to the U.S. has gone up more than 5,000% since 2000. Canada has seen a similar surge.

Who’s coming? Not farmworkers or day laborers. Sadly for Venezuela, we’re getting the cream of the crop. The doctors working in department stores and teachers working in fast food places are among the many coming here who’ve had some opportunity to develop their skills as professionals and entrepreneurs.

Läs hela!

Varför är de rädda för tankefrihet?

Religionsfrihet handlar om mycket mer än religion. Det handlar om ett förbud mot ett statligt monopol på marknaden för idéer. Staten har ingen rätt att sprida eller etablera några idéer överhuvudtaget. När staten upprättar ett monopol på denna marknad försvinner inte bara yttrandefriheten utan även friheten att tänka fritt. Det spelar därför ingen roll om idéerna som staten försöker sprida eller etablera är sanna. Men det är just detta som händer nu i USA. Investor’s Business Daily:

[the Weather Channel’s Heidi] Cullen is one of a growing number who want to halt scientific debate. By demonizing those who speak out about the bad science and even worse economics behind Kyoto, they hope to sway public opinion. And it looks like they’re succeeding.

Take the sad case of Exxon Mobil. Not surprisingly, the oil giant has long opposed global warming as bad science and helped fund groups that did research challenging the theory. But a while back, green groups threatened to boycott the company’s products. Then Democrats regained control of Congress, promising to make life hell for those who didn’t go along.

Now Exxon has changed its tune: Global warming is a threat, it says, while cutting off funding of those who disagree. Is it sincere in its new belief? We doubt it. It’s a conversion of convenience, like Paul Newman emerging from the ditch in ”Cool Hand Luke” to tell the sadistic captain of the chain gang: ”I got my mind right, boss.” Exxon and others are getting their minds right.

Detta är verkligen en skrämmande utveckling.

Det är ganska anmärkningsvärt hur somliga vill använda det faktum att en teori är ”vetenskaplig” som ett argument för att inte vilja ha en fri och öppen debatt, för att inte vilja ha tankefrihet, för att inte vilja ha en fri marknad för idéer, för att inte låta Exxon Mobile få sponsra forskare som utmanar det statligt sponsrade etablissemanget.

Om miljöfanatikerna, alarmisterna bland vetenskapsmän, metrologer och politiker är så säkra på att de har verklighetens fakta på sin sida, varför är de då så oroliga för en fri marknad för idéer? Varför är de måna om att tvinga folk till tystnad? Om att undvika offentliga debatter?

”Gör det lagligt att sälja njurar”

Jag vill som ett komplement till min kommentar nedan, passa på att göra reklam för Ulrik Frankes debattartikel, ”Gör det lagligt att sälja njurar”, som publicerades i Expressen 2006/01/24. För den är nämligen väldigt bra. Ett utdrag:

De som förespråkar förbud mot organhandel gör både säljare och köpare en otjänst. Bristen på organ för transplantation är inte som andra brister. Väntan på en njure är en väntan på liv och död. Nationella rådet för organ- och vävnadsdonation uppger att 465 personer stod i kö för att få en njure i september förra året, bara i Sverige. Deras behov finns kvar, det vackra politiska talet om solidaritet till trots. Den officiella svenska lösningen är att vädja till människors altruism: genom att registrera sig i donationsregistret kan man efter sin död bidra till någon annans liv. Det är naturligtvis en viktig insats. Jag har ingen användning för mina organ efter min död, och därför har jag också uppgivit att jag är villig att donera dem. Men det räcker inte. Dödens kö består. Bara 137 svenska organdonatorer avled under 2006 och antalet levande donatorer som skänker en njure utan att få betalt är alltför litet.

Den ”moraliska” positionen

Expressen:

Det är lika lätt att förstå den utfattiga människa som donerar en njure för att få pengar till mat – eller för att betala sitt eget barns sjukvård.

Så vad är problemet? Problemet är moraliskt. Det finns vissa saker som man inte bör kunna köpa för pengar. Dit hör slavar, sex, barn och vitala kroppsdelar.
En försvarare av organhandeln invänder förstås att organdonatorer ju säljer sina egna kroppsdelar. De utnyttjar ingen annan.

Men den som är så desperat att han väljer att sälja av sin kropp kan knappast betraktas som en välinformerad, fritt väljande aktör på en marknad annat än i en mycket inskränkt, ekonomistisk mening.

Ja, problemet är moraliskt. Men självfallet inte i den meningen som Expressen menar. Det är omoraliskt att förbjuda människor från att sälja sina organ. Att motivera ett sådant omoraliskt förbud med att ”desperata” människor inte vet vad de gör är helt obegripligt. Och det blir inte ett dugg mer begripligt att man säger att de inte är en ”fritt väljande aktör”.

Det är inte bara en förolämpning av intelligensen hos många fattiga, det antyder också att fattiga människor är totalt oförmögna att tjäna sitt rationella egenintresse; att fattigdom och desperation gör folk oförmögna att ta rationella beslut. Om något är det väl just fattigdomen och desperationen som gör att de inte har råd med irrationella beslut och att de därför tar de bästa erbjudanden som de erbjuds? Notera många fattiga människors attityd till naturen; de vet att de inte har råd med environementalism.

Notera att dessa ”moraliska” invändningar som Expressen reser är desamma som socialister alltid använder mot den fria marknaden. ”En hungrig människa är inte fri”, heter det. Men det är nonsens: det faktum att vi måste arbeta för att försörja oss, för att överleva, är inte tvång i någon rationell mening. Verkligheten tvingar oss att göra vissa val – men bara om vi väljer att göra vissa val: om du vill leva – då måste du, bland annat, försörja dig. Att däremot göra verkligheten till sin fiende, är ytterst irrationellt eftersom det föranleder dig att inleda ett krig mot verkligheten. Och det är ett irrationellt krig som ingen kan vinna.

Att i brist på bättre alternativ sälja sin ena njure för att finansiera sina studier eller försörja sina barn eller överleva i största allmänhet är, måhända, en tråkig situation, men det är inte organhandeln som ska fördömas här utan de statliga interventioner i ekonomin som skapar och upprätthåller fattigdomen i världen. Det är med andra ord den social”liberalism” som Expressenredaktionen företräder som ska fördömas för den fattigdom deras politik ger upphov till och bevarar världen över. Ironiskt nog utgör detta motstånd en fri organhandeln ännu ett sådant statligt ingrepp som gör det omöjligt för fattiga att ta sig ur sin situation.

Det är fråga om ett omoraliskt förbud eftersom handlar om att förneka att individen äger sitt eget liv och sin egen kropp och därmed sina egna organ. Vad individen gör med sitt eget liv och sin egen kropp är upp till henne och ingen annan. Andra kan, rätteligen, ha uppfattning om vad som är rätt eller fel att göra med kroppen, men ingen har rätt att bestämma över vad andra gör med deras egen kropp så länge de inte inbillar sig att de har rätt att kränka andras rätt till deras liv och kropp. Att förneka att varje individ äger sitt eget liv är att förneka att varje individ är ett självändamål. Att förneka det leder till idén att individen endast är ett medel för andras ändamål; det utgör en moralisk sanktion för uppoffrandet av andra och det bereder därmed vägen för det bokstavliga blodbad som altruismen har förorsakat genom mänsklighetens historia.

Ändå är det på basis av samma vedervärdiga altruism som Expressen fördömer en fri organhandel. Det är inte för att de egentligen bryr sig om under vilka omständigheter de fattiga gör sina val att sälja sina organ, som de protesterar. De protesterar eftersom de istället önskar att fler frivilligen bara donerade sina organ till andra, som en genuin akt av självuppoffring. Så här skriver de: ”I många länder, inklusive Sverige, är det fullkomligt lagligt att gratis ge en njure till en närstående, men det är minsann inte alla som har lust eller mod att göra den uppoffringen … Lösningen på den illegala organhandeln är inte en legalisering, utan en bättre donationskultur i Sverige. Fler personer måste anmäla sig till donationsregister eller motsvarande, anhöriga måste ha en generös inställning när de får frågan om angående avlidnas organ och sjukvårdspersonalen måste utbildas så att de lyckas övertala fler att samtycka” (min kursivering).

Så att övertyga de fattiga att ge bort sina organ frivilligen, utan egen ekonomisk vinning, det är den ”moraliska” positionen men att övertyga dem om att sälja dem, för egen ekonomisk vinning, är det inte. Varför? Därför att de vet inte att deras akt är en självisk och därför ”omoralisk” handling. Men de vet att det är en osjälvisk och därför ”moralisk” handling att ge bort dem gratis istället. Att köpa sina organ, som säljer dem frivilligt, är själviskt och måste därför fördömas som ”omoraliskt”. Men att hoppas på någon anhörig eller främling är ”generös” nog att utan ersättning bara ge bort ett organ till dem, innan det är för sent, det är osjälviskt och därför ”moraliskt”.

Hur tror ni att Expressen skulle resonera i frågan om vår matförsörjning om de bara insåg de fulla implikationerna av premissen ”en hungrig människa är inte fri”? Hur länge tror Expressen att människor skulle kunna klara oss om vi hade samma ”moralfilosofiska” attityd till exempelvis vår matförsörjning?