Ett förtydligande

Stefan Karlsson skriver om den nya eurostudien. Jag röstade ju nej till euron. Jag jobbade t o m för Medborgare Mot EMU. Men under hela tiden såg jag givetvis fördelar med euron. Och jag hade också reservationer till MMEMU:s argumentation. Det kan mycket väl vara som så att mycket av min argumentation då var felaktig. I vilket fall som helst, brottades jag före, under och efter euroomröstningen för hur man skulle veta vad som faktiskt var bäst. I slutändan var det ”strategiska” överväganden för min del som avgjorde: jag menade att guldmyntfoten är idealet och det blir nog lättare att ”bara” övertyga Sverige om guldets förträfflighet än att försöka ena hela Europa kring den idén. Vad man än tycker om det argumentet, så var det i slutändan det som fick mig att rösta som jag gjorde. Inte de ekonomiska övervägandena. För saken var den att jag inte alls kunde identifiera de ekonomiska principerna som kunde göra frågan klar och tydlig för mig. Jag kunde se för- och nackdelar, men inte längre än så. Nu har Karlsson försett mig med det svar som jag hela tiden sökte efter. Karlsson skriver:

In a world with a global gold standard, there is no question that a global monetary union would be the optimal monetary order. However, now that the world relies on fiat money, the issue gets more complicated. A monetary union is superior in any case compared to fixed exchange rates as it removes transaction costs. A monetary union is also superior to floating exchange rates provided that the monetary policy in the monetary union is better, equally bad or marginally worse than what would have been the case with an independent monetary policy. It would however be beneficial for a country to opt out of a monetary union if the independent monetary policy would be considerably better ( i.e. less inflationary) than that of the monetary union. In the case of Sweden, monetary policy outside the euro zone have not proven to be less inflationary.

Tack för det klargörandet!

9 reaktioner på ”Ett förtydligande

  1. Om vi hade global guldmyntfot, skulle det ju inte ens behövas någon monetär union!

    Men om vi nu i stället har pappersmyntfot, så skulle jag föredra en valuta för varje land framför en monetär union – för det skulle betyda att det finns en viss spärr mot alltför inflationistisk politik. För mycket inflation och valutaspekulanterna slår till mot valutan.

  2. Jag har deducerat mig fram till att det skulle vara *ännu* värre, om vi inte hade olika konkurrerande pappersvalutor i världen. Men jag medger att det resonemanget är lite rationalistiskt. Det kan finnas andra faktorer som påverkar.

    En annan sådan faktor är att t.o.m. ”mainstream-ekonomer” idag är relativt ”monetaristiska”, så att de inriktar sig på att hålla inflationen inom någotsånär snäva gränser. (Man ”bekämpar inflationen” genom att ställa upp inflationsmål på ett par procent.) Men det kan ju svänga.

  3. Carl, det är glädjande att jag hjälpt dig nå nya insikter.

    Per-Olof, skulle alla stater hålla sig borta från den monetära sektorn så är det min fasta övertygelse att en global guldmyntfot skulle uppstå spontant (genom den s.k. ”osynliga handen”). Detta eftersom att pengars värde kommer från övertygelsen att andra kommer att godta den som bytesmedel för varor, tjänster och tillgångar. Och ju fler som godtar den desto större värde såsom valuta uppstår. Att (USA-)dollar och euro är de vanligaste andrahandsvalutorna i tredjevärldenländer med hyperinflation beror ju inte på att de är de minst inflationsbenägna valutorna. Isåfall skulle schweizerfranc eller japanska yen eller allra bäst guld väljas. Utan det är ju för att de representerar de två största valutazonerna, dvs den största mängden värde som valutorna ger tillgång till. Vilket skapar en positiv spiral som till slut innebär att den konkurrerar ut alla alternativ.

    Världen hade ju näranog denna ordning före första världskriget bortsett från att det existerade nominellt olika valutor i olika stater, men då alla var i grunden baserade på guld ( dollar, pund, franc, kronor osv. var ju ursprungligen olika viktmått på guld ) så rådde ändå trots den förvirring som dessa nationella etiketter skapat en de facto global (med global menar jag inkluderande alla någorlunda civiliserade samhällen) guldmyntfot. Dessutom bidrog ju existensen av fractional reserve banking till vissa konjunkturnedgångar som av etatister skylldes på guldmyntfoten.

    Vi är ju ,förmodar jag, alla eniga om att det (med nämnda defekter bortrensade) vore idealet, men vi är dock kanske inte eniga om vilka realistiska alternativ som dagens papperspengarparadigm erbjuder oss vore bäst.

    Jag menar ju att man bör välja det alternativ som bäst efterliknar guldmyntfotsförhållanden. Och eftersom det under en global guldmyntfot inte skulle existera några växelkursfluktuationer (ja det skulle ö h t inte finnas några växelkurser eftersom guld skulle vara enda valutan) så är ju en valutaunion det som givet en viss inflationsbenägenhet bäst liknar guldmyntfotsförhållanden.

    Vad gäller din påstådda spärr mot inflationistisk politik som existensen av skilda valutor som valutaspekulanter kan attackera så tycker jag det är en mycket dålig spärr. Det förutsätter ju nämligen att politiker/centralbankschefer inte vill ha en svag växelkurs för sin valuta. Men i praktiken ser du ju snarare motsatsen. Asiatiska centralbanker som aktivt intervenerar för att förhindra deras valutor från att snabbt stiga i värde, följt av klagomål i Europa och USA mot detta och krav på att de ska släppa fram en dramatisk försvagning av dollarn och euron mot yuanen, yenen och andra asiatiska valutor. Centralbankirer och ännu mer så politiker eftersträvar alltså den valutaförsvagning som Per-Olof ser som spärr mot inflationism. Vilket gör att den i praktiken inte allrtså kommer att spärra någon inflation, snarare tvärtom.

  4. Detta är en fråga som jag slänger ut till alla som vet mer om detta än vad jag vet, men är det inte också som så att många, otroligt nog, inte vet det exakta sambandet mellan höjning av prisnivån (”prisinflation”), inflation (ökning av penningmängden) och valutornas värde? Att jag ibland tror detta beror på att förutom österrikare och ett fåtal andra, verkar nästan inga ekonomer eller ekonomjournalister ge uttryck för att de känner till detta samband. De har inga större svårigheter, så klart, med att förstå att stigande priser tenderar att ge svagare valutor. Men då de inte ser en ökning av penningmängden som inflation och som den fundamentala orsaken till en höjning av prisnivån, får jag ofta intrycket av att ekonomer och ekonomjournalister ser på de två sambanden som om de inte hade med varandra att göra. Jag menar centralbankerna själva säger ju att deras jobb är att ”stävja inflationen” samtidigt som de i själva verket är orsaken till ALL inflation och ökar penningmängden hur mycket som helst! Så om inte ens de som är huvudansvariga för eländet vet vad de sysslar med, hur ska då ännu totalt IGNORANTA politiker ha någon aning om hur deras ambitioner att inflatera penningmängden har negativa konsekvenser för valutan?

  5. ”Vad gäller din påstådda spärr mot inflationistisk politik som existensen av skilda valutor som valutaspekulanter kan attackera så tycker jag det är en mycket dålig spärr. [Etc.]

    OK, jag böjer mig för sakkunskapen. ;-)

  6. Per-Olof, klokt av dig. :-)

    Carl: Jag minns ju hur då vår ”gamle vän” Alan Greenspan avgick, så hävdade BBC News att han under sina år som Fedchef ”lett kampen mot inflationen”, vilket verkligen irriterade mig.

    Problemet är ju egentligen ännu värre då inte ens alla ”österrikare” har sambanden helt klara. En viss Frank Shostak brukar ofta röra till det genom sina felaktiga påståenden om ett omedelbart samband mellan penningmängd och växelkurser. Faktum är ju som jag konstaterade nyligen på min blogg att högre penningsmängd och prisinflation på kort sikt faktiskt kan höja växelkursen pga att det skapar förväntningar om högre räntor.

    Även om det på lång sikt kan förväntas att högre penningmängd kan sänka valutans växelkurs så är det ett stort tidsgap ( ”time lag” som man säger på engelska) där emellen. Dels bestående av tidsgapet mellan ökad penningmängd och högre priser och tidsgapet
    mellan högre priser och lägre valutakurs.

    Jag har ju för övrigt skrivit en hel artikel där jag pekar på hur populariteten för en inflationistisk penningpolitik bygger på det tidsgap som finns mellan högre penningmängd och högre priser, vilket gör att alltför få inser det kausala sambandet mellan dessa fenomen.

    http://www.lewrockwell.com/orig6/karlsson2.html

  7. Stefan: ”Per-Olof, klokt av dig.”

    Det genanta är att jag en gång byggde upp en argumentation mot euron på idén att konkurrerande valutor skulle utgöra en liten ”spärr”. Jag argumenterade om det på Smedjan för några år sedan. Så nu blir jag väl tvungen att gå tillbaka och revidera en massa gamla debattinlägg…

    ”En viss Frank Shostak brukar ofta röra till det genom sina felaktiga påståenden om ett omedelbart samband mellan penningmängd och växelkurser.”

    Har du något bra exempel eller länk om det? Jag brukar uppskatta det Shostak skriver, men en del av hans mera ”tekniska” resonemang går över huvudet på mig.

  8. Per-Olof: det finns flera exempel på att Shostak rört till det. Faktum är att de är så många att jag inte orkar gå igenom dem alla. Ibland skriver han bra artiklar, men väldigt ofta så blandar han en viss grad av sanning med onödiga utläggningar om för ämnet relativt ointressanta frågor för att sedan komma med missvisande påståenden. Jag nämnde faktist ett exempel där han påstod att dollarn skulle stiga mot euron eftersom (påstod han) USA:s penningmängdstillväxt var mycket lägre än euro-zonens. Felet där var ju för det första att han hade en alldeles för small penningmängdsdefinition (vid en bredare och enligt mig mer giltig definition så var penningmängdstillväxten mer lika) och sen även om det nu hade varit sant så hade det inte inneburit att dollarn på kort sikt hade stigit mot euron eftersom att sambandet är långsiktigt och inte kortsiktigt och eftersom fluktuationer i penningefterfrågan naturligtvis också är minst lika viktigt.

    Sen var det ju den där gången då han påstod att begreppet sparkvot inte var giltigt eftersom Rothbard vid något tillfälle skulle ha uttryckt att de prisindex som används vid beräkning av real BNP var ogiltiga. Jag påpekade då att för det första så är faktist inte påståenden sanna bara för att Rothbard kom med dem
    (och för övrigt så hade han faktiskt i andra skrifter uttryckt stöd för tanken på sparkvot), för det andra så är det visserligen så att det i de prisindex som statistikmyndigheter tar fram ofta är en del konstigheter (det har jag varit minst lika flitig som någon annan att påpeka) men det innebär inte att det i princip inte är möjligt att ta fram hyfsat rättvisande sådana och för det tredje och viktigast av allt så spelar det ingen roll vilka prisindex man använder (eller om man inte använder något alls) eftersom sparkvotsbegreppet utgår från nominella och inte reala värden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s