Några ord om Friedman

Milton Friedman är död. Detta är inte en nyhet längre, men jag vill ändå säga ett par ord om denna man.

När jag var 15-16 år gammal och sökte efter böcker som kunde förse mig med argument för kapitalism och frihet, kom jag bland annat över Friedrich Hayek och Milton Friedman. Detta var innan jag kom över Ayn Rand. Hayek gav mig absolut ingenting; han bara tråkade ut mig. Friedman var i jämförelse bättre.

Friedman var enligt mig framför allt bra på att förklara och på att argumentera någorlunda sakligt för frihetliga reformer. Det fanns dock brister hos honom som tänkare och som ekonom, men de upptäckte jag ju inte förrän senare. Och jag vet inte om de är tillräckligt stora för att fördöma honom. Men det finns ju ingen anledning att förneka existensen av dem.

Hans monetarism var en falsk teori. Men trots detta kan man nog ändå uppskatta honom för att han åtminstone hjälpte till att misskreditera Keynes teorier och därmed såg till att underminera hans fullständiga dominans. Även om det kanske, på kort sikt, sker till priset av att monetarismen fick en framgång, innebar ju detta också att man bereder vägen för andra sorters invändningar. När Keynes ”sanningar” inte längre betraktas som dogmer som ingen sansad själ får eller kan invända emot, får även bättre ekonomer med bättre infallsvinklar en större chans.

Det var en brist hos honom som tänkare att han såg på ekonomi som ett värdeneutralt ämne, som om det inte har något med moral att göra. Detta medförde, bland annat, att han förstärkte den falska dikotomin mellan det moraliska och det praktiska. Vilket medförde, bland annat, att han förstärkte den falska föreställningen om kapitalismen som ett i grunden omoraliskt, eller i bästa fall amoraliskt, system samtidigt som socialismen sågs som ett i grunden moraliskt men, tyvärr, opraktiskt system.

Men den kanske största brist hos honom var att han implicit sett var en altruist, trots allt explicit prat om att låta människor göra vad de vill, så länge de inte kränkte andras frihet. Ty han förespråkade bidrag till de fattiga i form av en ”negativ inkomstskatt” och skolpeng för valfrihet inom skolan (dvs välfärdsétatism).

Det kan, i det stora hela, tyckas vara en struntsak. Men den sortens moraliska eftergifter ger vind i ryggen för socialister över hela världen. Genom att komma med ett sådant förslag ser han till att i principiella termer moraliskt förkasta kapitalismen som sådan. Även om han själv inte såg dessa implikationer och följde ut dem i sitt tänkande, ser han på detta sätt till att öppna dörren för en massa invändningar som bygger på samma altruistiska grund.

Trots dessa brister kan jag ändå rekommendera honom för nybörjare, detta i kraft av hans pedagogiska förmåga. Man kan ju själv alltid ignorera de falska idéerna. Och om man inte vet att de är falska eller varför, lär man förhoppningsvis upptäcka det med tiden, om och när man studerar andra, enligt mig, bättre tänkare och ekonomer.

7 reaktioner på ”Några ord om Friedman

  1. Jag har aldrig fattat det här med att objektivister vänder sig mot ekonomi som en värdeneutral vetenskap. Tror du att du kort skulle kunna förklara hur du ser på saken?

    Jag skulle inte alls bli förvånad om jag har fått det helt om bakfoten men alltså folk värderar ju alla möjliga dumheter – heroin till exempel. På det sätt människorna jag pratar om använder det kan jag inte se att det skulle ha något som helst värde med deras liv och långsiktiga lycka som standard. Icke desto mindre har det ju faktiskt ett pris på marknaden.

    MVH Fredric

  2. Fredric Hansson: Jag tror du kanske har missförstått innebörden av att tala om samhällsvetenskaper som ekonomi som en ”värdeneutral” vetenskap.

    Idén att ekonomi är en värdeneutral vetenskap går ut på att ekonomer bara ska säga vad som händer om man t ex höjer en skatt eller inför en reglering. Ekonomerna ska däremot inte fälla normativa omdömen om vad som BÖR hända, dvs huruvida man BÖR höja en skatt eller införa en reglering alls. Denna idé är ganska vanlig bland många ekonomer. Jag måste dock erkänna att jag inte är tillräckligt beläst om de olika skolorna för att kunna fälla några generella omdömen. Men jag vet att Milton Friedman var en av dem.

    Värdeneutralitet inom en samhällsvetenskap som ekonomi är alltså inte idén att man ska förneka att folk kan värdera allt möjligt som är dåligt för dem. Det är alltså inte förnekan att människor kan sätta ett pris på knark.

    Vad gäller idén om att vetenskap, ekonomi såväl som någon annan, är eller BÖR vara värdeneutral i övrigt, vill jag citera George Reisman:

    The notion that science and value should be divorced is utterly contradictory. It itself expresses a value judgment in its very utterance. And it is not only self-contradictory, but contradictory of the most cherished principles of science as well. Science itself is built on a foundation of values that all scientists are logically obliged to defend: values such as reason, observation, truth, honesty, integrity, and the freedom of inquiry. In the absence of such values, there could be no science . . . It is nonsense that science should be divorced from values. No one who makes this demand has ever been able to consistently to practice it. What it is proper to say is that science should be divorced from mere emotions–that it must always be solidly grounded in observation and deduction. Irrational emotion should not be confused with dedication to values, however. The basis of the value of capitalism is ultimately the same as the basis of the value of science, namely, human life and human reason. Capitalism is the social system necessary to their life as rational beings. It is also necessary to the pursuit of science–to the pursuit of truth without fear of the initiation of physical force. These are all demonstrable propositions. The advocacy of capitalism by economists, therefore, should be no more remarkable, and no more grounds for objection, than the advocacy of health by medical doctors. (Capitalism: A Treatise on Economics, s 36).

  3. Jag har bara en liten detalj som du missat. Friedman ville inte har negativ inkomstskatt som en permnent lösning. Han säger i sin tv-serie att det är hans förslag till ett mellansteg från blandekonomi till helt fri kapitalism.

  4. Fredric H: ”Jag har aldrig fattat det här med att objektivister vänder sig mot ekonomi som en värdeneutral vetenskap.”

    Jag förstår inte hur ekonomi *skulle kunna* vara en värdeneutral vetenskap.

    Det ger en viss mening att säga att naturvetenskaperna ska vara värdeneutrala. Om naturvetenskapen (för att ta ett enkelt exempel) kommer fram till att vatten kokar vid en viss temperatur, som endast varierar med varierande lufttryck, så är det ju bara att rätta sig därefter (och använda en tryckkokare, om man vill ha vattnet varmare än 100 grader när det kokar). Det är ingen mening att börja grubbla över hur mycket bättre (eller sämre) det skulle vara, ifall kokpunkten vore någon annan.

    Men ekonomi handlar ju om människor och om mänskligt handlande. Så det vore omöjligt att avhandla ämnet utan att, åtminstone implicit, komma med en del rekommendationer om hur vi *bör* bära oss åt, eller vad som är *bra* resp. *dåligt* att göra.

    Och om man läser en ekonom som Mises, så är det ju omöjligt att efter läsningen undvika sådana värdeomdömen som att kapitalismen är *bra* och socialismen *dålig* – oavsett hur mycket Mises själv tjatar om ekonomins ”Werthfreiheit”.

    Och vilken skola de än hör till, så ägnar sig ekonomer väldigt mycket åt att ge *rekommendationer* till politiker och andra. En rekommendation handlar om vad som *bör* göras, vad som är *bra* eller *dåligt* att göra.

    Förresten är det en vanlig kritik från socialistiskt håll att idén om ”värdeneutralitet” inom ekonomin är omöjlig att upprätthålla. (Gunnar Myrdal har, vad jag vet, kommit med den kritiken, men tyvärr vet jag inte exakt var.) Inför sådan kritik kan man inte hålla fast vid idén om ”värdeneutralitet”, för då ger man slaget förlorat. Det enda man kan svara socialisterna här är: ”Ni kan slå er i backen på att vi fäller värdeomdömen!”

    Vad som är viktigt att komma ihåg är förstås att fakta kommer *först* och värdeomdömen *efteråt* – att man härleder ”böra” ur ”vara” och inte försöker härleda ”vara” ur ”böra”. (För att anknyta till mitt förra inlägg, kan man inte sitta och drömma om ”mjölk och honung” och ”stekta sparvar” och sedan begära att verkligheten ska rätta sig efter ens dagdrömmar.) I princip är det ju rätt enkelt: man relaterar fakta till ”livet som värdemätare” (vilket i sig är en *faktabaserad* värdemätare). (Jag skriver ”i princip”, för i praktiken kan det ju vara lite jobbigt. Ibland.)

  5. ”Det var en brist hos [Milton Friedman] som tänkare att han såg på ekonomi som ett värdeneutralt ämne, som om det inte har något med moral att göra.”

    Jag hörde en gång i en frågestund Ayn Rand utnämna Friedman till ”fiende till objektivismen”. just därför att Friedman vid något tillfälle invänt mot objektivismen att den ”lägger moraliska aspekter” på ekonomin. Nu har jag inte läst eller hört vad Friedman själv sade om saken, så jag kan inte gå i god för att det stämmer. Men jag skulle bli förvånad om det inte gör det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s