Oändliga resurser

Detta är det anförande jag hade igår på Helsingborg MUF.

Jag vill inleda denna diskussion med att läsa upp ett citat:

”Du måste veta att världen har blivit gammal, att den inte längre har samma vitalitet. Den vittnar om sin egen nedgång. Både regn och solens värme minskar; metallerna har nästan tagit slut; jordbrukarna misslyckas med skörderna, sjömännen till havs, soldaten i lägret, hederligheten på marknaden, rättvisan inom rättsväsendet, harmonin bland vänner, talangerna inom konstnärskapet, disciplinen inom moralen. Detta är meningen förmedlad till världen, att allt som har en början bör gå under, att saker och ting som har mognat måste föråldras, det gamla måste bli svagt, det stora måste bli litet, och efter svaghet och krympning, kommer upplösning.” (Citerat av George Reisman som citerade det ur A History of Western Philosophy: The Medieval Mind av WT Jones. Min hasfiga översättning.)

När tror ni att detta skrevs? Följer man debatten i medierna skulle man kunna tro att det sades häromdagen. Men detta citat är i själva verket från 200-talet. Ingenting har ändrats sedan dess. Mentaliteten att vi är på väg mot jordens undergång, att jordens resurser och rikedomar håller på att ta slut, har vi alla fått höra om och om igen. Faktum är att vi har blivit indoktrinerade i dessa tankar i grundskolan och genom barnprogram såsom sommarlovskalendern Tippen. I vardagen blir många av oss ständigt påminda om ”läxan” av denna föreställning, när vi ägnar oss åt källsortering och meningslös återvinning, detta trots att återvinningen i själva verket kostar mer resurser än vad det ”sparar”. Bara för någon vecka sedan gick det ett tvprogram på SVT som hette Planeten. Jag struntade avsiktligen i att se på det, men av vad jag har fått höra var det fyllt med skrämselpropaganda av det slag som domedagsprofeterna inom miljörörelsen ständigt har kommit med.

Så här kommer några fler citat:

”Någon dag kommer vi kanske finna vårt kollager tömt till botten, rensade som en kolkällare. Våra eldar och kabiner . . . kommer plötsligt att slockna, och kyla och mörker . . . är allt som återstår för att härska över ett avbefolkat land.” (William Stanley Jevons, 1865 ur The Coal Question. Min hafsiga översättning.)

”Skogarna fortsätter att försvinna, floderna torkar ut, livet i det vilda blir utrotat, klimatet förstörs och jorden fattigare och gräsligare, för varje dag som går.” (Anton Chekhov, 1897 ur Uncle Vanya. Min hafsiga översättning.)

Här är ytterligare två citat:

”Jag slår vad som att England inte kommer att existera år 2000.” (Paul Ehrlich 1969. Min översättning.)

”Före 1985, kommer mänskligheten gå in i en tid med bristande resurser . . . i vilken våra tillgångar på viktiga mineraler kommer att närma sig ett slut.” (Paul Erhlich 1976. Min översättning.)

Varför tar jag upp dessa citat? Därför att jag tycker att de på ett kortfattat och talande sätt sammanfattar trovärdigheten i miljörörelsens ständiga hysteri över sakernas påstådda tillstånd. Den domedagskänsla som de har försökt skrämma fram hos oss är lika grundlös idag som den var för snart 2000 år sedan. Domedagsprofeterna inom miljörörelsen har lika stor trovärdighet som andra domedagsprofeter. Med andra ord ingen alls. De har ungefär samma respekt för vetenskapen som kreationisterna. Det vill säga ingen alls.

Hur fel hade dessa domedagsprofeter? Förutom det faktum att vi alla lever och frodas som aldrig förr kan vi studera lite fakta. Vi har ingen som helst knapphet vad gäller väsentliga resurser. Tvärtom råder det ett stort och ständigt växande överflöd på alla viktiga resurser. För trots att efterfrågan på praktiskt taget allt har ökat, har priserna bara gått ned. Det finns bara en förklaring till detta, nämligen att tillgången på resurserna i fråga hela tiden har ökat.

13 av de mest använda mineralerna (silver, tenn, bly, aluminium, etc) var i genomsnitt mellan fem till tio gånger dyrare i början av 1900-talet än vad de är idag. Vilket betyder att de i dag bara kostar mellan en femtedel eller tiondel av vad de gjorde för hundra år sedan. Under perioden 1950-2000 ökade järnmalmtillgångarna från 19 000 miljoner ton till 140 000 miljoner ton, eller 737%. Bauxitetillgångarna (aliminiummalm) ökade från 1400 miljoner ton till 25 000 miljoner ton, eller 1786%. Blytillgångarna ökade från 40 miljoner ton till 64 miljoner ton, eller med 160%. Nickeltillgångarna ökade från 17 miljoner ton till 49 miljoner ton, eller med 288%. Koppartillgångarna från 100 miljoner ton till 340 miljoner ton, eller 340%.

Olja, kol och el är idag billigare än vad de var i början av 1900-talet. Olja är idag fem gånger billigare, kol är sju gånger billigare och el är hela åtta gånger billigare. Oljereserverna har ökat från ca 660 miljarder fat 1980 till ca 1060 miljarder fat år 2000. Det är en ökning på ca 60% på bara 20 år. Tillgången på olja växer snabbare än efterfrågan, vilket illustreras av det faktum att har gått ned, och inte upp, under samma period. Låt er luras av de allra senaste oljepriserna. I reala termer ligger vi fortfarande under det pris som rådde under den andra så kallade oljekrisen, 1980, och då var oljan också billigare än vad den var i början av 1900-talet.

Många av oss fick i skolan och på andra håll, veta att det var helt avgörande att återvinna papper och tidningar, för skogarnas skull. Som om vi led någon brist på skog. Men det gjorde vi inte. Det finns idag mer skog i Sverige än 1920. I Sverige växer också skogen snabbare än vad vi avverkar. Varje år växer 100 miljoner kubikmeter till i de svenska skogarna och av denna tillväxt avverkar vi 80 procent. Detta är emellertid inget fenomen som är utmärkande för Sverige. Skogarna i Europa har mellan 1950 och 1990 vuxit från 144 miljoner hektar till 193 miljoner hektar. De amerikanska skogarna har inte vuxit lika mycket men det är idag mer skog i USA än vad det var 1920. Mellan 1990 och år 2000 ökade USA:s skogar med 4 miljoner hektar. Under samma tid har de ryska skogarna vuxit med ungefär 1 miljon hektar. Världens samlade skogsarealer är idag större än för 60 år sedan. För 60 år sedan täckte skogarna 3,6 miljader hektar, idag är det 4 miljarder.

Nu är frågan: Varför växer resurserna? Är det inte meningen att de ska vara begränsade? Är det inte meningen, som vi hela tiden har fått höra sedan barnsben, att resurserna håller på att ta slut? Att jorden inte räcker till? Att det är omöjligt för alla på hela jorden att leva som här i väst? Att vi måste lägga om vår livsstil? Att vi måste gå med på att få det sämre, att offra oss, och att våra barn måste få det än sämre?

En del förespråkare av kapitalism vill göra poängen att på en fri marknad, kommer vi aldrig uppleva någon genuin brist, för när den dagen kommer, då kommer priserna på bristvaran att stiga. Detta kommer att göra det mer lönsamt att producera mer av varan och att samtidigt konsumera mindre av den tills vidare. Om inte annat kommer man nu att ha ekonomiska incitament för att finna ett lämpligt substitut. Ett historiskt exempel på detta är övergången från träkol till stenkol under 1700-talet, och senare, under 1800-talets andra hälft, från stenkol till olja. Följaktligen kommer vi aldrig att få slut på resurserna, säger de. Detta är självfallet ett riktigt resonemang. Men jag vill gå ett steg vidare. Jag vill argumentera för att resurserna verkligen är, i praktiken, oändliga.

Jorden är, för att låna en observation av ekonomen George Reisman, inget annat än en enda stor kompakt sammanpressad klump av materia. All denna materia är en faktisk eller potentiell resurs för oss i form av välstånd. Om och när så är fallet, då är det människans förtjänst och följaktligen är det hon som är skaparen av samtliga resurser, inte naturen. För att verkligen förstå vad jag menar med detta måste vi börja med att ställa ett par frågor.

Vad är en resurs? Det är en tillgång, en rikedom, en form av välstånd. Låt oss räkna upp några exempel: kol, olja, naturgas, spannmål, järn, trä, vatten, etc. Ni kan fylla i resten själv. Vad är det som gör saker till resurser för oss? Det första är att vi vet hur de tjänar mänskliga behov och syften. Det andra är att vi har tillgång till dem.

Tänk på följande. Vad har du för nytta av jord, om du inte vet hur man bedriver jordbruk? Vad har du för nytta av järnmalm, om du inte vet hur du kan utvinna järnet? Vad har du för glädje av en skog, om du saknar verktygen för att hugga ned träden? Vad har du för nytta av att veta att det finns bär i samma skog, om du inte vet om de är ätliga? Etc. Det är först när vi vet allt detta som vi är villiga att betrakta dessa saker som resurser, som tillgångar, som rikedomar, som välstånd.

Observera att vad som gör något till en resurs för oss är kunskapen om hur det kan tjäna mänskliga behov eller syften. Så varje gång människan gör en sådan upptäckt ser hon till att skapa en resurs. Observera att om det inte vore ekonomiskt eller teknologiskt möjligt att utvinna ett ämne, då har hon inte någon tillgång till ämnet i fråga, och då är det inte heller en resurs för människan. Så varje gång människan upptäcker hur ett ämne kan tjäna hennes behov och hur hon kan utvinna det, då ser hon till att skapa en resurs. Och likaså ser hon till att skapa större resurser när hon kommer på effektivare sätt att ta upp olja eller att bedriva en koppargruva eller att skövla träd.

Filosofen Ayn Rand hade därför rätt till bokstaven när hon sade att roten till allt välstånd är människans förnuft:

”Medvetandet är – för de levande organismer som besitter det – deras grundläggande medel att överleva. För människan är det grundläggande överlevnadsmedlet förnuftet. Människan kan inte, som djuren, överleva med ledning av blotta varseblivningar. En förnimmelse av hunger talar om för henne att hon behöver mat (om hon har lärt sig att identifiera den som ”hunger”), men den talar inte om för henne hur hon skaffar sig mat, och inte heller vilken sorts föda som är bra för henne eller giftig. Hon kan inte tillfredställa sina enklaste fysiska behov utan en tankeprocess. Hon behöver en tankeprocess för att upptäcka hur hon ska plantera och odla sin föda eller tillverka vapen att jaga med. Hennes varseblivningar kan leda henne till en grotta, om någon sådan finns tillgänglig – men för att bygga den enklaste hydda behöver hon en tankeprocess. Inga varseblivningar och inga ”instinkter” kan tala om för henne hur man gör upp eld, hur man väver tyg, hur man smider verktyg, hur man tillverkar ett hjul, hur man bygger ett flygplan, hur man utför en blindtarmsoperation, hur man tillverkar en glödlampa eller ett elektronrör eller en cyklotron eller en ask tändstickor. Ändå beror hennes liv av sådan kunskap – och endast en viljeakt av hennes medvetande, en tankeprocess, kan ge henne den.” (Ayn Rand, The Virtue of Selfishness 1964, översättning av Per-Olof Samuelsson.)

Låt mig ge er några exempel.

Olja har funnits i marken i miljontals år var det inte förrän slutet av 1800-talet som man upptäckte hur det kunde fungera som bränsle. Likaså hade uranet funnits i marken i miljontals år, men det var inte förrän fysiker i början av 1900-talet gjorde vissa upptäckter, som man kom på att det kunde användas som en energikälla. Så i takt med att vi lär oss mer om världen, blir vi också rikare på resurser.

Aliminium har människan känt till sedan länge, men det var inte förrän den amerikanske kemisten Charles Hall som i slutet av 1800-talet upptäckte den kemiska process med vilken man enkelt kunde avlägsna aluminiumet från bauxiten, som man kunde börja producera aliminium i några större kvantiteter. Detta är i stort sett samma metod som man än idag använder för att utvinna aluminium. Det var alltså Charles Hall som gjorde aliminium till en genuin resurs för människan, detta genom att göra den tillgänglig för oss.

Sverige har länge varit rikt på järn, men det var faktiskt inte förrän en engelsk kemist, metallurgist och uppfinnare vid namn Sidney G Thomas på 1800-talet kom på hur man kunde utvinna järnet från fosforrikt malm som den svenska järnindustrin kom igång på riktigt. Innandess betraktades inte järnet i denna fosforrika malm som en genuin resurs. Vi visste ju inte hur vi skulle exploatera den och hade därför ingen större användning av den. I Kiruna finns, bara för att ta ett exempel, uppskattningsvis världens största samlade järnmalmfyndighet. Den upptäcktes redan 1696 men exploateringen kunde inte inledas förrän 1898. Först då blev det en resurs, en form av välstånd.

Ny kunskap och teknik gör det också möjligt att kraftigt öka produktionen av vissa resurser. Den gröna revolutionen inom jordbruket är ett sådant exempel. Under efterkrigstiden började man tillämpa ny kunskap och teknik inom jordbruket som kraftigt såg till att öka produktiviteten. Resultatet var en explosionsartad ökning av matproduktionen. Det är tack vare den gröna revolutionens välsignelse som matförsörjningen inte längre är ett problem. Numera är svält nästan uteslutande ett resultat av politik (och då nästan uteslutande ett socialistiskt fenomen). Värt att notera här är att om man hade försökt åstadkomma samma ökning av matproduktionen med 1950-talets teknik så hade man behövt odla upp en markareal motsvarande hela Nordamerika. Vem är det som gjorde detta möjligt? Norman Borlaug, den gröna revolutionens fader.

Vi blir också rikare i termer av naturresurser varje gång ny teknik gör det möjligt för oss att komma åt materia som tidigare var utom räckhåll. Ett konkret exempel på detta är betydelsen av de framsteg som har skett inom gruv- och borrtekniken. Idag kan vi exempelvis borra oss ned allt djupare i jordskorpan. Detta har gjort det möjligt för oss att komma åt nya lager av kol, olja och mineraler. Det är därför som dessa tillgångar bara har blivit större. De har hela tiden funnits där men innan vi kunde utvinna dem, var de ingen resurs för oss. Nu, tack vare bättre teknik, är de det. Och de som gjorde denna teknik möjlig – vetenskapsmän, uppfinnare, ingenjörer, affärsmän – och sedan tillämpade den i syfte att göra kol, olja, naturgas, mineraler tillgänglig för oss, är skaparna av dessa resurser.

Den ökade produktiviteten inom gruvdriften har också medfört att det numera lönar sig att exploatera koppargruvor vars malm endast innehåller 1% ren koppar, jämfört med gruvor som i början av 1900-talet innehöll 10% ren koppar. Idag kan nämligen en gruvarbetare producera hundratals eller tusentals mer malm än vad samma arbetare kunde för hundra år sedan. De hjärnor som låg bakom dessa tekniska innovationer som förbättrade arbetarnas produktivitet såg alltså till att skapa dessa resurser.

(Detta exempel illustrerar för övrigt att lagen om avtagande avkastning inte är aktuell på lång sikt; bara om man bortser ifrån att vår kunskap blir större, vår teknik bättre, och följaktligen de ekonomiska förutsättningarna förblir oförändrade kan man tro en sådan sak. Men som historien har visat så kommer allt detta ständigt att förbättras, så länge människor är fria – fria att tänka och producera.)

Idag har gruv- och borrtekniken gjort det möjligt för oss att borra oss ned ungefär 3 km i jordens skorpa. Men då ska ni veta att jordskorpan är i genomsnitt mellan 10 och 100 km djup. Och jordens radie är hela 6 500 km. Kom också ihåg att merparten av all gruvdrift har varit koncentrerad på de 30% av jordens yta som är täckt av land. Så vi har alltså bokstavligen bara börjat skrapa på jordens yta.

Ekonomen George Reisman har räknat ut att om vi att fortsätter att utvinna olja, kol, järn, aliminium och naturgas, i samma omfattning som vi gör idag, då kommer vi att kunna fortsätta i minst 100 miljoner år. Hur kom han fram till det? De som vill ta del av de detaljerade uträkningarna kan besöka George Reismans blogg, här vill jag bara poängtera att man kommer fram till denna uppgift genom att konstatera följande: Jordens volym är på ca 1,1 triljard kubikkilometer. Varje år utvinner vi 4,8 kubikkilometer olja, 0,291 kubikkilometer järn, 2,1 kubikkilometer kol, 0,15 kubikkilometer bauxite, 4,62 kubikkilometer naturgas. Tillsammans blir detta 11,43 kubikkilometer. Reisman antar sedan att vi säkert har missat en massa och antar därför att den totala siffran är 100 kubikkilometer. Givet detta, då skulle vi kunna hålla på som idag i 100 miljoner år och ändå inte gå igenom mer än 10 miljarder kubikkilometer. Skulle vi bli 100 gånger effektivare på att utvinna dessa resurser, då skulle vi kunna hålla på så här i 1 miljon år, och då skulle vi ändå ha inte gått igenom mer än 1 procent av jordens totala volym!

Vi får inte heller glömma bort att tillgången på energi är i princip oändlig; energi försvinner nämligen inte, det bara ändrar form. Och med undantag från den materia som vi har skjutit upp i rymden de senaste decennierna, är jorden lika rik på mineraler som den alltid har varit. Så när vi väl har gjort några hundra miljoner ton metall av något slag tillgängligt försvinner det inte. Jorden består ju, som sagt, av inget annat än en enda ofattbart stor klump av kemiska element. Och dessa kan, som sådana, inte upphöra att existera. De kan bara byta form eller relation till varandra; när du förbränner bensin försvinner inte de kemiska elementen som det består av. Faktum är att ingenting försvinner, ingenting ”tar slut”, allt finns kvar – precis som de sade på Tippen!

Bara för att illustrera vidden av det jag har sagt, tänk på att det inte finns någon anledning att begränsa vårt tänkande till jorden. Lägg märke till att hela rymden är fylld av materia och energi. Vad är det som håller oss tillbaka? Förutom det faktum att det inte finns några som helst behov av att börja exploatera andra himlakroppar såsom Mars eller månen, då det inte ens är nödvändigt att exploatera alla tillgångar vi har här på jorden, så är det ju förstås bristande teknik som hindrar oss. Så om och när vår teknik blir så pass sofistikerad att vi med lätthet kan resa runt i rymden för att exempelvis exploatera andra himlakroppar, då har människan gjort sig, i praktiken, oändligt mycket rikare på resurser. Precis som bättre borrteknik skapar nya resurser gör även bättre transportmöjligheter såsom bilar, järnvägar, båtar, flygplan och, i framtiden, rymdskepp. I samtliga fall handlar det om samma sak: det handlar om att placera materia i en bättre relation till oss människor. Innan man har gjort det är det ingen resurs: vad har du för glädje av en massa olja i Mellanöstern, om du inte kan få tag på den i bensinmacken här i Sverige?

När man blir bekant med alla dessa fakta som jag har räknat upp, och de logiska implikationerna, då blir det rent ut sagt löjligt att tala om ”bristande resurser” eller om resurser som ett hinder för ekonomisk utveckling.

I den mån vi överhuvudtaget kan tala om någon genuin brist på resurser så är det egentligen uttryck för en brist på något helt annat. Problemet är, om något, bristen på frihet. För att människor ska kunna tänka, skapa, vara kreativa och uppfinningsrika, måste de vara fria – fria från tvång, dvs fria från initierandet av fysiskt våld. Ayn Rand påpekade mycket riktigt att förnuftet inte fungerar under tvång. Det är därför de mest framåtskridande epokerna i människans historia har varit under de perioder då friheten var som störst. Det är också därför som välståndet är störst i de kapitalistiska länderna och obefintlig i de socialistiska länderna. En Thomas Edison eller Steve Jobs var inte möjlig i Sovjet.

Idag finns det tyvärr massor med statliga interventioner, inslag av tvång, som begränsar produktionen av nya resurser. Det finns exempelvis en hel del ställen i USA (som Alaska) där man skulle kunna exploatera olja. Varför gör man det inte? Vad hindrar affärsmän från att handla i enlighet med deras ratonella omdöme? Vad står i vägen? Statligt tvång; fysiskt våld. Den amerikanska staten har i princip förbjudet dem från att exploatera dessa områden. Samma sak kan vi se här i Sverige. Det finns massor med vattendrag och älvar vi skulle kunna exploatera för vattenkraftproduktion i Sverige, men vi gör det inte för att staten förbjuder det. Staten förbjuder inte bara utbyggnaden av kärnkraft, utan även forskningen om kärnkraft. Det är därför vi har ont om energi i Sverige.

Så om vi vill ha mer energi i Sverige är lösningen väldigt enkel: befria energiproducenterna från förbud, skatter och regleringar. Precis som oljekriserna på 1970-talet är energikrisen i Sverige helt och hållet ett resultat av socialistiska tvångsinslag i ekonomin. Egentligen är detta inte så konstigt: i socialistiska länder har vi ju inte bara brist på energi, utan på allting. Och kapitalismen har ju trots allt, i princip, gjort slut på all materiell fattigdom som har plågat mänskligheten genom historien.

Det finns de som säger att vi är alldeles för många människor och om vi fortsätter att bli fler, då kommer det inte att räcka att vi blir bättre på att producera mer resurser. Vad dessa människor ignorerar är att ju fler vi är, desto fler tänkare, skapare, vetenskapsmän, uppfinnare, affärsmän, får vi också. Det viktiga är, som sagt, att dessa människor lämnas fria. Problemet är tyvärr att väldigt många människor lever i diktaturer, där de inte är fria att tänka eller producera. Vem vet hur många förtryckta Thomas Edisons eller Bill Gates det finns i Afrika, Kina eller Mellanöstern? Problemet är alltså inte att det snart finns 2 miljarder kineser. Problemet är, tvärtemot vad många säger, att de inte är fria.

Underskatta inte betydelsen av detta. Kom ihåg vilken enorm nytta så otroligt få vetenskapsmän, tänkare, uppfinnare och affärsmän har gjort. Tillsammans utgör de bara en liten bråkdel av befolkningen. Ändå har de haft en helt avgörande betydelse för levnadsförhållandena på Jorden. Norman Borlaug sägs ju, bara för att ta ett exempel, ha räddat livet på en miljard människor, genom att uppfinna och införa nya effektivare sätt att bedriva jordbruk. Studera ditt vardagsrum, så lär du än idag se många spår av Thomas Edison, eller Steve Jobs, eller Bill Gates, eller någon annan samhällsbärare som du kanske aldrig har hört talas om.

Så för att sammanfatta. Våra resurser håller inte på att ta slut och det finns inget som tyder på att någonsin kommer att göra det. Av samma anledning som det inte finns några praktiska begränsningar på människans kunskap, uppfinningsrikedom och kreativitet finns det inte heller några praktiska begränsningar på våra resurser. I praktiken är i själva verket våra resurser oändliga. Och så kommer de också att förbli, så länge som världens Charles Halls, Sidney G Thomas, Thomas Edisons och Norman Borlaugs lämnas fria att tänka, upptäcka, uppfinna och skapa.

PS: Då jag inte har bemödat mig med att placera ut källan till allt jag säger, vill jag bara, tills vidare, säga att varje gång ni tror att jag har fått en uppgift eller insikt ifrån George Reisman så stämmer det. Bara så att ingen får för sig att jag försöker ta äran för andras arbete. ;)

15 reaktioner på ”Oändliga resurser

  1. Lysande, det förtjänar dock att kommenteras att bristen på utveckling i rymden förmodligen inte beror på bristande behov eller intresse utan på avsaknaden av tryggad äganderätt, rymden är visst allmänning enligt någon intelligent FN-resolution. Erkändes äganderätt på månen så skulle den, gissar jag, snart vara koloniserad.

  2. Men är det inte så att priset på mineraler och olja sänkts eftersom produktionen har blivit effektiviserad och billigare. Det är väl inte bara så att priserna skjunkit eftersom tillgången har ökat.

  3. Flink: Det finns ingen motsägelse i det jag säger och det du säger. Priserna faller eftersom utbudet har ökat – det faktiska utbudet av resurser. Du missförstår mig eller också läste du inte särskilt noga. Låt mig därför förklara eller repetera för dig: Nej, jag säger INTE att antalet liter olja nödvändigtvis har ökat av sig själv, automatiskt, år efter år. Jag säger att olja som vi känner till, som vi kan komma över, som det är lönt att utvinna, etc har definitivt ökat. Och jag säger att olja som vi inte kan använda av en eller annan anledning, är ingen resurs i någon rationell mening. Olja som vi inte känner till och som vi inte kan utvinna av ekonomiska eller tekniska skäl är ingen resurs. Det KAN bli en resurs, någon dag, när t ex de ekonomiska och/eller tekniska möjligheterna för att utvinna olja i fråga dyker upp. Men inte innan dess. Saker som vi inte känner till eller förstår oss på, dvs som vi inte om eller hur vi kan använda det till någonting och saker som vi inte kan exploatera av en eller annan anledning, är inga resurser. När vi känner till ett nytt ämne, när vi förstår oss på detta ämne, när vi kan exploatera det, då är det en resurs. När vi gör allt detta – upptäcker, förstår och är i stånd att exploatera – då har vi också SKAPAT en resurs som inte fanns tidigare.

  4. Vår vän som skrivit om oändliga resurserar bör nog ta en kurs i matte. Han blandar ihop biljoner, triljoner och triljarder. Att kunna engelska är en sak men man måste nog kunna översätta det också.
    Att jordens volym är 1,1 triljader kubikkilometer stämmer nog inte. Jag tror vi får in ett antal tusen solar i 1,1triljarder kubikkilometer.
    Börja med att lära dig räkna.

    1. Per Sjöberg,

      Jag har aldrig varit bra på matematik, men här är det BARA en fråga om att jag har översatt fel. Och ja, jag trodde jag hade koll på miljarder, biljoner, triljarder, osv. Uppenbarligen inte. Men trots att du försöker underminera mig genom att mästra mig på detta sätt, så är din rättelse irrelevant i slutändan. Varför? Därför att min poäng är och förblir densamma även när man har rättat min översättning. Och den är och förblir lika sann. Så nästa gång du vill agera dryg översittare, föreslår jag att du koncentrerar dig på det väsentliga i sammanhanget.

  5. Carl,
    Först och främst vill jag ber om ursäkt. Det var inte min mening att vare sig mästra eller agera översittare. Jag har på intet sätt försökt underminera din text. Tvärtom finns det en hel del intressant som du tar upp. Vad jag däremot vänder mig emot är att du i texten bollar med en väldig massa siffror. Det är mijoner, miljarder, kubikmeter,km % m.m. Hur trovärdigt är detta om man inte kan skilja på miljarder och triljoner.
    Att bolla med siffror som 10 miljarder kubikkilometer (= 100.000.000.000.000.000.000 liter) är det inte många som förstår.

    Vad som inte finns med i din artikel är hur luften som människor, djur och växter behöver för att överleva. Hur skulle den må om vi förbrukar ovanstående mängd olja?

    Per Sjöberg

  6. ”skrämselpropaganda av det slag som domedagsprofeterna inom miljörörelsen ständigt har kommit med.”

    kanske kanske inte. Möjligen är det så att vi har varit på längre tid än de olika källorna kunnat ana. Att uppfattning om tid är den större felkällan än budskapet. Den matematiska definitionen av en explosion är att förloppets hastighet hela tiden ökar…..

  7. Visst har resurserna ökat, men finns det verkligen någon som motsäger det? Vi har ju som du nämner utvecklat kunskap och teknik som gör att vi har nytta och kan utvinna naturämnen på ett bra sätt.

    Men är det verkligen någon som säger emot det, environmentalisterna hävdar ju bara att naturtillgångar börjar sina ut, se t.ex. denna notis: http://www.e24.se/makro/varlden/slut-med-jordens-resurser_2249341.e24

    Om vi tar några exempel som du nämnde ovan: Olja är en process som hela tiden fortlöper, dock tömmer vi depåer snabbare än vad nya skapas. Det finns bara en viss mängd metaller och mineraler på vår jord. Det enda sättet att skapa nya tillgångar av dessa är genom införande av material (såsom meteroiter eller andra himlakroppar som landar på jorden) eller genom kärnreaktioner (naturligt sönderfall/kärnvapen/kärnkraftreaktorer) och är därmed, i princip, begränsade.

    WWF har bevisat att vi konsumerar naturtillgångar snabbare än takten de ökar (vilket är pga. anledningar du nämner i din text så som ny kunskap möjliggör bättre teknik osv.) Men ingen säger väl att de inte ökar, men de tar slut snabbare än de ökar just nu?

    Eller har jag missförstått ditt blogginlägg och pratar förbi dig just nu?
    I så fall får du gärna klarna ut detta lite kort för mig! :)

    vänliga hälsningar.

    1. ”Visst har resurserna ökat, men finns det verkligen någon som motsäger det?”

      Ja, miljörörelsen.

      ”Men är det verkligen någon som säger emot det, environmentalisterna hävdar ju bara att naturtillgångar börjar sina ut, se t.ex. denna notis: http://www.e24.se/makro/varlden/slut-med-jordens-resurser_2249341.e24

      Detta har miljörörelsen påstått sedan, jag vet inte hur länge. Men det är inte sant. Resurserna sinar inte. De skapas, de skapas av människan, och de skapas snabbare än vi hinner förbruka dem.

      ”Om vi tar några exempel som du nämnde ovan: Olja är en process som hela tiden fortlöper, dock tömmer vi depåer snabbare än vad nya skapas.”

      Det är inte sant vilket bland annat bevisas av att oljetillgångarna bara ökar och det finns numera mer olja tillgängligt, i teorin, för oss än för 100 år sedan. Vi *skapar* hela tiden mer olja qua resurs. När jag säger *skapar* då menar jag följande: olja som vi inte känner till eller som vi inte kan exploatera av någon anledning är ingen resurs. Det har inget värde. I praktiken kunde denna olja, vad oss anbelangar, lika gärna inte existera.

      Olja qua resurs måste *skapas*. Vi skapar olja qua resurs varje gång vi upptäcker ny olja med hjälp av teknik. Vi skapar ny olja qua resurs varje gång vi upptäcker en ny metod för att exploatera som gör det ekonomiskt gångbart att komma över olja som tidigare var otillgänlig. Vi skapar ollja qua resurs varje gång ny teknik gör det möjligt att snabbt och enkelt transportera oljan från, säg, Mellanöstern till Västvärlden med hjälp av ledningar och lastfartyg.

      ”Det finns bara en viss mängd metaller och mineraler på vår jord.”

      Men metallen försvinner ju inte bara för att vi använder den, så det var inget bra exempel. I den relevanta meningen som jag pratar om det, så ökar dessa resurser hela tiden. Vi *skapar* nya sådana här resurser hela tiden. Resurser som inte tidigare fanns.

      ”WWF har bevisat…”

      WWF har inte bevisat någonting. Jag förnekar deras premiss och argumenterar för varför i min artikel.

      Du pratar förmodligen förbi mig och du har förmodligen inte förstått vad jag säger. Men eftersom jag anser att jag är ganska klar och tydlig från början, så vet jag inte vad jag ska säga eller tillägga för att göra det hela ännu klarare.
      Jag rekommenderar att du läser om min artikel och sedan försöker isolera vad det är du har svårt för att förstå till en punkt.

      Men innan du gör det vill jag klargöra en sak. Jag menar naturligtvis inte att vi skapar resurser i den meningen att ur tomma intet uppstår en massa olja som inte fanns där innan. Men vad jag menar är att en råvara som vi inte känner till, som vi inte kan använda oss av, inte kan exploatera, har inget värde för oss, kommer inte användas av oss, och kan i praktiken lika gärna inte existera eftersom det gör varken till eller från i våra liv. De är i praktiken inte en resurs eller rikedom. Vi måste *skapa* dem som resurser.

  8. Man ska nog inte vara så kategorisk när man avfärdar miljörörelsernas åsikter bara för att prognoser om naturresurser varit fel.
    Ditt resonemang förutsätter att människan befolkar en död klump av materia som kan borras och grävas i för att ordna denna materia på ett sätt som skapar välstånd.
    Men jorden är inte helt död, än. En skog har ett större värde än bara veden. Varje dag utrotar vi en hel del arter och DNA för alltid i den enorma process som du kallar för skapande av naturresurser.
    Visst ordnar vi materia på ett sätt som gagnar oss i ett kort perspektiv men vi förstör faktiskt det liv som finns på planeten allt fortare.
    Det kan säkert stämma det du säger att skogsarealer ökar i I-länder som USA, Sverige och Ryssland. Men faktum är att den minskar på platser som Borneo, Madagaskar, Brasilien och ersätts av monokulturodlingar eller ”öken” samtidigt som tusentals arter försvinner för alltid.

    Må vara att vi inte nyttjar alla dessa arter för vår egen vinning och att de då enligt ditt resonemang inte existerar, men jag vill nog hävda motsatsen. De är en reell resurs som är värdefull för oss i framtiden och därmed NU.
    För er med rymdfantasier, lämna gärna planeten snarast om ni inte uppskattar den. Men jorden framstår faktiskt som ett rent paradis med vatten, liv, atmosfär, ozonskikt och grönska i jämförelse med alla planeter ni ens har en avlägsen möjlighet att nå. Och det får vi helt gratis utan att ha gjort oss förtjänta av det. Det enda vi behöver göra är att sluta förvandla planeten till en död klump materia som om livet bara räknas i hur många kubik olja och malm vi kan förbruka innan vi dör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s