Jacobys stulna begrepp

En av mina favoritkolumnister, Jeff Jacoby, skrev nyligen en ganska förskräcklig kolumn. Han irriterar sig på folk som motsätter sig demokrati som ett medel för att förtrycka minoriteter av olika slag. Han menar nämligen att det är fel att se på demokrati som ett hot mot individens rättigheter.

Hur kom han fram till det? Jo, som Jacoby ser på saken, är det nämligen demokratin som är källan till alla rättigheter. Det är folket som, så att säga, ”delar ut” rättigheterna. Så här skriver han:

Nor was it by means of a judicial bolt from the blue that segregation was finally crushed. It was through the passage of the Civil Rights Act of 1964 — a legislative milestone that would never have been reached if not for the fact that a majority of white Americans supported it.

To be sure, there were court cases, such as Brown v. Board of Education, that played a role in extending civil rights to citizens of every race. But those rulings didn’t conjure newfangled ”rights” out of thin air. They restored rights that had been created democratically and were already supposed to be the law of the land. The 14th Amendment — approved by Congress and ratified by three-fourths of the states in 1868 — had guaranteed equality and due process to blacks and whites alike. The Civil Rights Act of 1875 had barred discrimination in public accommodations. But the Supreme Court had gutted those protections — for example in 1896, when it authorized streetcar segregation in Plessy v. Ferguson. It wasn’t democracy that failed black Americans during the long decades of Jim Crow. It was a judiciary unwilling to protect the equality that the democratic process had guaranteed.

The republican form of government to which all Americans are entitled makes them the source of the constitution(s) under which they live. The only valid civil rights are those that have the consent of the governed. Their legitimacy comes from the democratic process, not from judicial fiat or political correctness. (Mina kursiveringar.)

Det är egentligen ovidkommande huruvida det i dessa specifika fall är sant att folket många gånger demokratiskt gjorde det rätta valet. Poängen är att det inte ska vara upp till folket att demokratiskt behöva erkänna och ”tilldela” människors rättigheter – som om det var folket som utgjorde källan till rättigheterna.

Men det kanske värsta av allt är inte att Jacoby resonerar på det här sättet, även om det verkligen är illa. Det värsta är att han till och med vänder sig till Thomas Jefferson för att få sympatier. Jacoby skriver:

”I know no safe depository of the ultimate powers of the society but the people themselves,” Thomas Jefferson said, ”and if we think them not enlightened enough to exercise their control with wholesome discretion, the remedy is not to take it from them, but to inform their discretion.” Same-sex marriage will never be a civil right until the people in their discretion make it one.

För det första måste man ju se till kontexten. Förståelsen för konstitutionen i USA är betydligt sämre idag än vad den var för 200 år sedan. Respekten för den är även den betydligt sämre, för att inte säga obefintlig.

Man kan inte förlita sig på att en väsentligen rationell kultur, av sig själv, ska förbli rationell för all framtid. Irrationell filosofi håller, likt rost, långsamt på att fullständigt degraderat den amerikanska kulturen. Givet denna kontext kan man inte förvänta sig att lite lugnt och sansat prat om hur fel det är att förneka eller kränka människors rättigheter, skulle kunna få dem på andra tankar. Det som krävs är snarare en filosofisk reovlution. Det är den enda långsiktiga lösningen. Allt man kan åstadkomma på kort sikt är att tillfälligt skjuta upp ett hemskt lagförslag eller ytterligare dra ut på den generella söndringen av konstitutionen och av den amerikanska friheten.

För det andra ger inte Jeffersoncitatet stöd för den tes Jacoby argumenterar för, nämligen att rättigheterna i själva verket inte är några rättigheter, utan endast tillstånd eller privilegier och förmåner som majoriteten tilldelar folk via demokratiska val. Att stater endast får sin legimitet från de styrdas samtycke, betyder inte att de styrda har rätt att ge vad som helst sitt samtycke! Jefferson skrev också vid ett annat tillfälle:

We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal; that they are endowed by their Creator with inherent and inalienable rights; that among these, are life, liberty, and the pursuit of happiness; that to secure these rights, governments are instituted among men, deriving their just powers from the consent of the governed…

Principen här är alltså att människor har rättigheter och har därför rätt att inrätta stater för att skydda dessa rättigheter. Inte för att förneka somliga rättigheter eller för att tilldela sig själva eller andra ”rättigheter” via en ”demokratisk” process. Rätten till en stat, är en implikation av rätten till liv. Ty ur rätten till liv följer också rätten till självförsvar. Det är ju därför som skurkstater som Iran, Nordkorea, ”Palestina” m fl inte har något existensberättigande qua stater. Det väsentliga är inte huruvida dessa stater existerar med de styrdas samtycke eller inte, utan huruvida staterna ifråga i någon mån erkänner och har för ambition att skydda individens rättigheter.

Så när Jacoby börjar tala om principen om de styrdas samtycke som något självklart och oreducerbart, då börjar han oundvikligen resonera i termer av stulna begrepp. Jag säger stulna därför att han ignorerar vad det är som ger folk rätt att inrätta stater och att ge dessa stater sitt samtycke till att börja med. Som så ofta blir resultatet av den sortens resonemang förskräckliga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s