Ekonomisk historia suger

Jag hävdar att ekonomisk historia är ett jävla skitämne, där man inte lär sig någonting annat än osanningar, nonsens, osv. Låt mig nu ge några exempel på det.

Förra veckan hade vi ett seminarie om depressionen, den ekonomiska politiken under mellankrigstiden och om keynesianismen. Inför seminariet skulle vi läsa dels ett kapitel ur Rondo Camerons Världens ekonomiska historia och dels en essä som hette ”Den stora depressionen” av Jonas Ljungberg. Camerons bok är den primära i kursen. På själva seminariet skulle vi dessutom läsa ett långt utdrag ur något som tidigare hade utgjort kurslitteratur för ämnet. Boken var Dudley Dillards Västeuropas och Förenta staternas ekonomiska historia.

Men innan jag kommenterar Dillards behandling av ämnet, vill jag bara kort kommentera vad Cameron skriver om saken.

Vad var orsaken till depressionen? ”Efter mer än sextio år råder det ännu ingen allmän enighet i den frågan. Enligt somliga var orsaken primärt monetär – en dramatisk minskad penningmängd i de ledande industriella ekonomierna, särskilt Förenta staterna, som spred sina effekter till världen i övrigt. Enligt andra står orsakerna att finna i den ”reala” sektorn; en autonom nedgång i konsumtion och investeringar som utbredde sig genom hela ekonomin och världen genom en multiplikator-acceleratormekanism. Ytterligare andra förklaringar har presenterats: den föregående depressionen inom jordbruket, tredjevärldenländernas extrema beroende av instabila marknader för sina råvaror, brist i eller felallokering av världens guldtillgångar och så vidare. En eklektisk ståndpunkt är att ingen ensam faktor var ansvarig utan att en olycklig kedja av händelser och omständigheter, både monetära och icke-monetära, ledde till depressionen. Man kan dessutom hävda att dessa händelser och omständigheter till en (kanhända stor) del kan återföras till första världskriget och den fredsuppgörelse som följde. Guldmyntfotens fall, rubbningarna i handeln vilken aldrig helt återhämtade sig och 1920-talets nationalekonomiska politik har alla en plats i förklaringen” (s 440).

Med andra ord: ingen vet; orsaken är lite allt möjligt men ingenting speciellt – kanske; allt är som effekt ett enda stort mysterium; vi kan inte vara säkra, ty alla är ju inte överens!

Förutom att det finns massor med saker som är tvivelaktigt med stycket som jag nyss citerade, är det ju minst sagt anmärkningsvärt hur otroligt konkretbundet ämnet behandlas. Det förekommer ingen kontext, ingen förklaring, ingenting. Bara en massa händelser och företeelser som beskrivs som ”teorineutrala” fakta. Så även om det som sades var sant och rimligt, kan man som elev inte lära sig något av detta.

Detta skulle ju då kunna vara förklaringen till varför föreläsaren ville att vi skulle ta del av andra texter som kanske kunde klargöra frågan ytterligare. Vad stod det då i Ljungbergs essä? Förutom att allt återigen presenteras helt utan kontext, så radar Ljungberg upp en lista av olika förklaringar såsom att det inte fanns en internationell ”lender of last resort”, överproduktion (a la Keynes), och förklaringen till att depressionen var så långvarig var då att man inte förde en tillräckligt keynesiansk politik i USA.

Det framförs inga tänkbara invändningar mot Keynes här eller mot den bisarra teorin att problemet skulle ha varit för lite keynesiansk politik. När Ljungberg däremot börjar diskutera den monetaristiska förklaringen av Milton Friedman, då är man mycket noga med att redogöra för invändningar, vilket i och för sig är bra (eftersom Friedman har också fel). Men poängen här är ju att man behandlar Keynes teorier helt okritiskt, som om det inte fanns någonting att invända emot.

Men vad går kritiken mot Friedman ut på? Peter Temin står för kritiken och menade enligt Ljungberg att om Friedman hade rätt ”så borde den amerikanska räntan förblivit hög under depressionen, men efter börskraschen föll den snabbt till en låg nivå där den sedan höll sig kvar”. Ja, vad ska man säga…? *suck*

Låt mig nu gå in på Dillards text som är ganska otrolig tagen för sig själv. Det finns, som vanligt, massvis med saker som man skulle kunna anmärka på, men de saker som verkligen stack ut enligt mig var ett stycke som säger följande:

När den privata företagsamheten misslyckades med att bemästra de problem omvandlingen medförde inom stagnerande industrier och industrier på tillbakagång ledde detta till ökade statliga ingripanden till och med i länder vilka av tradition starkt motsatte sig statlig kontroll av den privata företagsamheten . . . Den klassiska lasseiz-faire-filosofin var uppenbarligen död, både som politik och som tro. Som politik har laissez-faire- idéerna i sträng mening kanske aldrig segrat i Europa, men som tro dominerade de 1800-talet. Denna tro skakades av första världskriget och övergavs efter kraschen år 1929 och den därpå följande ekonomiska depressionen 1931-32.

Vad som sedan följer är ett långt citat av Keynes, där han argumenterar mot individualism, mot frihet, mot principen om individens rättigheter, mot rationellt egenintresse, mot kapitalism, osv. Det citeras med stor glädje av den frihetshatande socialisten Dillard.

Det var fler än jag som reagerade över denna text på seminariet. När någon påpekade att texten genomsyrades av tendensiösa påståenden och med en tydlig vinkling åt vänster, då svarade föreläsaren nästan lite förbryllat: ”Nej då! Detta är inte en vänstertext, detta skrevs bara av en typisk keynesiansk socialdemokrat!” Snacka om självbedrägeri, snacka om evasioner, snacka om intellektuell oärlighet, snacka om att vara totalt verklighetsfrånvänd…

När keynesianismen behandlades på seminariet då gick det i stort sett bara ut på att få folk att förstå vad teorin, kanske något överförenklat, gick ut på. Vi skulle också få veta varför Keynes blev attraktiv för folk till att börja med. Och förklaringen vi fick var att Keynes hade ”bevisat” att lönerna inte faller på en fri marknad, och att arbetslöshet därför är ett oundvikligt kapitalistiskt problem, och att lösningen därför är att staten stimulerar efterfrågan genom en aktiv och expansiv finanspolitik (dvs genom budgetunderskott).

Vi fick veta att Keynes avfärdade Says lag. Men vi fick inte veta vad Says lag säger, varför den ansågs vara riktig av dess anhängare, på vilka grunder Keynes avfärdade den (vilket skulle avslöja honom), varför lönerna inte föll (till följd av statliga interventioner), etc. Nej, allt detta ignorerades helt och hållet. Här skulle ingen kritisk diskussion om Keynes teorier föras. Här skulle ingen diskussion föras överhuvudtaget.

Att Keynes ekonomiska politik är fullständigt vansinnig för vem som helst som förlitar sig på det sunda förnuftet, eftersom det i det långa loppet endast kan sluta i katastrof, besvarade ju Keynes som bekant med: ”I det långa loppet är vi alla döda”. Detta tyckte föreläsaren var ”genialiskt”. Föreläsaren referar ständigt till Keynes som om han vore hans idol; det är alltid den ”Store Keynes” och liknande. Otroligt men sant.

Jag slutar här för denna gång, men det finns mer. Mycket mer…

7 reaktioner på ”Ekonomisk historia suger

  1. Väldigt intressant redogörelse. Jag skrev in mig på ”Ekonomisk historia” i Umeå för några år sedan, men hoppade av efter bara några dagar för att börja på b-kursen i nationalekonomi. Detta var dock en stor besvikelse, inte minst då momentet makroekonomi. Dels så stördes jag av att man där ställde den s.k. nykeynesianska skolan mot den nyklassiska skolan som de i princip enda alternativen för makroekonomisk analys. Och då den nyklassiska skolan i princip förnekade att penningpolitik kunde ha någon effekt ö.h.t annat än i vissa undantagsfall då centralbanken överraskar folk, så framstod ju nykeynesianerna som det mer realistiska alternativet.

    Den österrikiska skolan var ju totalt frånvarande. Inte ens nobelpristagaren Hayek nämndes ens i textboken vi använde (givetvis innebar det att Mises, Rothbard och Reisman behandlades som icke-existerande).

    Men det som verkligen avskräckte mig från vidare akademiska studier i nationalekonomi var den irrationella användningen av avancerad matematik och grekiska bokstäver. Jag minns att vid ett tillfälle så sa läraren att han utgick från några antaganden, varpå han ”översatte”(uttryckte) dessa antaganden i grekiska bokstäver. Därpå gjorde han några matematiska härledningar från dessa grekiska bokstäver, varpå han till slut som slutsats kom fram till….de antaganden som han tidigare av ej angiven anledning ”översatt” till grekiska bokstäver!

    OK

  2. Skickade av misstag i väg det där innan det var färdigt…

    Iaf…jag minns jag tänkte då.. alltså nu har vi genom dessa grekiska bokstäver ”härledit” de saker vi hade som initiella antaganden. Verkligt meningsfullt….not!

    Så, risken är nog hög att ni vid studier av det egentligen ädla ämnet nationalekonomi på svenska universitet kommer uppleva lika mycket frustration eller mer som vid studier av ekonomisk historia i Lund.

  3. Stefan Karlsson: Jag har faktiskt läst nationalekonomi i Lund. Jag läste A och B-kursen. Jag tyckte det var hemskt och gav mig absolut ingenting. Faktum är att jag tyckte det var så mycket keynesianism och neoklassiskt mumbojumbo (såsom marknadsmisslyckanden”), att jag efteråt inte kunde rekommendera någon som vill studera ämnet att läsa det vid universiteten. Numera rekommenderar jag bara folk att läsa böcker på egen hand och bli självskolade. Men det är ju klart, om man av någon anledning tvunget vill skaffa sig en examen som kräver NEK, så har man ju inga val. Men om man är ute efter kunskaper i ämnet, då finns det absolut ingen anledning att läsa på universiteten. Faktum är att jag är uppriktigt förvånad över hur folk som läser vid universiteten kan bli eller förbli förespråkare av kapitalism, om de inte tar teorierna som de exponeras för med en stor skopa salt.

  4. ÄNDÅ anses EC i Lund vara en ”nyliberal” institution. Men bara för att man inte explicit förespråkar socialism, betyder inte att man är pro-frihet och pro-kapitalism!

  5. Jag har liknande erfarenheter från Linköpings universitet. Nu var det visserligen ca 10 år sedan jag läste nationalekonomi där, men dyrkan av Keynes var total och någon österrikisk skola såg man inte skymten av någonstans. Inte vad jag kan minnas i alla fall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s